2003

2004

2005

2006

2007

Den nionde till tionde november avgjordes årets internationella stortävling i Venedig. Som vanligt samlade tävlingen ett högkaratigt startfält med lag från stora dela av Europa. Liksom ifjor arrangerades både en herr- och en damklass och FIFH Malmö hade lag med i båda klasserna och båda var dessutom regerande mästare. Malmölagen ställde upp enligt följande:

Herrlag: Mikael Aspegren, Jimmy Björkstrand, Arttu Mäkinen, Fatmir Seremeti och Per Svensson

Damlag: Lena Aspegren, Päivi Tolppanen, Josefine Bergstrand och Katja Heikkinen

Herrlaget lottades in i rena rama ”dödens grupp” tillsammans med Ungerns herrlandslag, Sloveniens herrlandslag samt spanska mästarna Aragon. Det Ungerska landslaget är dock ganska nytt efter en rejäl generationsväxling och skapade inga som helst problem för Malmö i den första matchen. Efter en stark inledning var det 8-0 redan efter dryga fem minuter och matchen slutade på teknisk knockout redan när fyrtioåtta sekunder återstod av den första halvleken. – Ja, det gick så klart lättare än vad vi trott på förhand men med tanke på att de bygger ett nytt lag så bör väl skillnaden vara så stor mellan lagen ändå, menade Malmötränaren Peter Björkstrand efter matchen.

Den andra Malmömatchen skulle emellertid bli tuffare mot ett Slovenskt landslag som tillhör de fem främsta nationerna i världen. Det var ett taggat manskap som tog sig in på plan men vissa spår av nervositet gick ändå att spåra och matchen fick en tung öppning när Slovenerna gjorde 1-0 på straff efter en minut och därefter utökade till 2-0 tio sekunder senare. Ett snabbt reduceringsmål från Jimmy gjorde emellertid att skåningarna kom in i matchen och en minut senare kom också kvitteringen. Efter att ha spelat upp sig försvarsmässigt och klarat att stå emot den Slovenska anfallskraften så fick Malmöspelarna lite arbetsro och gick till halvtidsledning med hela 5-2 och då ska det ändå noteras att man även missade tre straffar. Fatmir blev första Malmöspelare att göra mål på en straff fram till 6-2 och det målet blev matchavgörande. Slovenerna hängde lite med huvudet och samtidigt fortsatte Malmöspelarna att missa straffar. Matchen slutade 9-4 och för första gången på riktigt länge var siffrorna lite i underkant för Mighty Ducks, som egentligen borde gjort ytterligare ett antal mål. – Så är det väl men vi kan inte bli för övermodiga och tro att vi ska knocka ett av världens främsta landslag. Det skulle vara totalt huvudlöst av oss men 9-4 är ju tillräckligt och till och med överraskande att vi kan vinna så klart. Det har ett riktigt bra anfallsspel med både hårda och precisa skott men även skruvar och en bra rörelse. Jag tror att vi vann för att vi mötte dem med samma vapen och det är något de inte är helt vana vid, konstaterade en leende Malmöcoach.

Segern mot Slovenien innebar att gruppsegern redan var i hamn men gruppavslutningen blev ändå en i raden av klang och jubelföreställningar för Malmö. Spanska Arragon orkade stå emot det otroliga Malmötrycket i tre minuter men sedan rämnade deras försvar och inom loppet av en och en halv minut gjorde FIFH tre mål och avgjorde fighten. Spanjorerna blev bara tröttare och tröttare, vilket fick till följd att Malmö gick ifrån enkelt och vann åter på teknisk knockout. Den här gången slutade matchen 10-0 med 3,10 kvar att spela.

Gruppseger i ”dödens grupp” och 29-4 i målskillnad gav upphov till kvartsfinal mot Holländska mästarna Hercules. Det är ett lag som Malmölaget överlägset i allt vad spelet innebär och så även den här gången. Det enda som var märkbart här var att spelarna kanske tänkte allt för lite på försvarsspelet utan istället ville man göra så mycket mål som möjligt. Därför blev det lite väl svängigt för ett försvarsstarkt lag som Mighty Ducks. Matchen slutade 15-5 och laget var i semifinal. Där väntade åter Ungern, som i sin kvartsfinal överraskande besegrade Leeds från England. Efter att ha varit helt överlägsna i gruppspelet så fanns en liten risk för underskattning men för att vinna så hade det krävts att Ungrarna hållit nollan under en längre tid. I det läget är det ju oförlåtligt att den Ungerska förbundskaptenen glömmer bort lottningen inför matchen och på så vis ger Malmö möjlighet att skjuta en straff före matchstart. Denna förvaltade Jimmy i mål och efter fyra minuter var ställningen redan 6-1. Du förstår säkert att det åter blev en kassaskåpssäker seger efter att Fatmir gjort två raka mål i inledningen på andra halvleken fram till 13-3 och slutsignalen ljöd efter 10.40. – Dessa två slutspelsmatcher har mer varit som ett träningspass för oss även om vi inte hade vunnit dom utan att göra vårt jobb. Killarna ska ha allt beröm för sitt professionella sätt att hantera matcherna och gå på i offensiven hela vägen. Nu väntar Slovenien i en returmatch i finalen och då blir det en helt annan match än vår gruppspelsmatch. De är revanschsugna och samtidigt kommer anspänningen på våra grabbar att vara lite större men det känns ändå som om vi har rätt bra koll på dem. Bara vi får igång vårt spel och kommer upp i vårt normala tempo igen efter de tidigare matcherna, menade Peter.

Finalen inleddes lite trevande från båda lagen men till slut kom matchens första straff. Det blev Slovenerna som fick chansen mot Jimmy efter en hög boll och gjorde också matchens första mål. Kvitteringen kom emellertid två minuter senare och plötsligt var det som om Malmöiterna vågade spela ut och inom loppet av två minuter hade man nått upp till ledning med 5-1. De slovenska spelarna blev mer och mer desperata i sin jakt och drog då på sig mängder av straffar och den här gången missade Malmölirarna inte nätmaskorna utan gick ifrån ytterligare i målprotokollet och hade 10-2 med tolv minuter spelade. Därefter kunde man dock skåda en aning övermod hos dem och då fick plötsligt motståndarna lite vind i ryggen. Avståndet var dock för stort och efter ytterligare några straffar så slutade matchen 16-7 och det fjärde raka guldet i Venedig var ett faktum. – Jag är grymt imponerad av våra första tolv minuter i den här matchen. Vi får dem i rörelse och de orkar till slut inte stå emot när vi får med samtliga våra tre spelare i det offensiva trycket. På slutet blir det väl lite Hawaiiartat när de lägger all fokus på att skjuta med kraft samtidigt som vi slappnar av en smula. Hur som helst slår vi alltså ett av världens främsta landslag med 25-11 över turneringens två matcher och med tanke på hur vi genomfört tävlingen så är segern rakt igenom rättvis. Sedan kan man alltid fundera på hur bra det här laget egentligen är just nu men känslan är att vi i alla fall aldrig varit bättre, sade en mycket imponerad Malmötränare före prisceremonin.

På damsidan var det likt ifjol en rak serie men sedan en avslutande final. I år deltog, förutom Malmö och hemmalaget Venedig även Hammarby från Sverige och Pirsos (Gre), Hercules (Hol) och Aragon (Spa). Malmö, i egenskap av regerande mästarinnor, fick fungera som favoriter tillsammans med världsnationen Grekland som ställde sitt landslag på benen i tävlingen. De båda lagen möttes dessutom i tävlingens första match och efter två minuter gjorde Päivi årets första mål för Malmö i tävlingen. Sedan stod matchen och vägde mellan två försvarstäta kombatanter. Direkt i andra halvlek kom dock matchavgörande 2-0, åter genom Päivi, och sedan kunde Malmötjejerna helt fokusera på att försvara sig mot ett allt mer jagande men också tröttkört grekiskt motstånd. Inga direkta farligheter skapades dock mot Malmöförsvaret utan matchen blev till slut en ganska bekväm resa fram till 3-0. – Vi genomför matchen på ett starkt sätt och framför allt är det vår mentala status som avgör. Vi är helt avslappnade och får till försvarsarbetet till 100% och då är det inte många lag som ska stå emot oss. Sedan är det ändå mycket stort att hålla nollan mot detta världslag, som bland annat blev femma på VM för ett år sedan, smålog Malmötränaren Peter Björkstrand.

Det holländska landslaget, i form av mästarna Hercules, väntade i match nummer två och redan efter nio sekunder blev det 1-0 genom Katja. Tvåan, trean och fyran kom också inom loppet av första halvlek som totalt dominerades från Malmös sida. I början av andra halvlek kunde dock ett visst mått av självsäkerhet spåras och plötsligt gick spelet i stå. Det började med att tjejerna inte förmådde att trycka på framåt och började tappa i precisionsspelet och det i sin tur innebar att Holländskorna fick arbetsro framåt och inom loppet av två minuter tog sig Hercules upp till 4-5. Nu började Malmötjejerna att bli aningen frustrerade och samtidigt som man åter började få lite grepp så kom ytterligare ett tekniskt misstag i försvaret och så var det kvitterat. Både spelarna och ledningen visste då att en poängförlust mot Hercules kunde bli helt förödande för hela tävlingen och anfallsspelet blev då än mer krampaktigt. Stor matchhjälte blev Malmödebutanten Katja som med en och en halv minut kvar att spela fick till ännu ett ledningsmål och lättnaden kändes i hela hallen. I sin iver att åter kvittera drog sedan Holländskorna på sig en straff och Katja kunde fastställa slutresultatet till 7-5. – Vi visste på förhand att det skulle bli en tuff match mot Holland men det här blev ju utan tvekan onödigt jämnt med tanke på vår inledning. Holland är inget offensivt starkt lag och ska inte bereda oss några problem egentligen men när vi sedan inte gör jobbet hela vägen så blir vi straffade mot ett av världens toppar bland landslag. Den defensiva insatsen kan vi definitivt inte vara nöjda med men vi ska dock minnas att vi tappar matchen på två minuter och sådana mentala svackor måste vi undvika framöver, sade Peter med en liten bekymrad rynka i pannan.

Mötet mot Spanska mästarna Arragon inleddes också segt av Malmöspelarna. Underläge med 0-1 efter tre och en halv minut men sedan en vändning till pausledning. När sedan Katja på andra halvlekens första en och en halv minut spädde på sin fenomenala målskörd med två strutar så kunde Malmötjejerna spela ut och vinna med 7-2. Att det blev en tydlig seger var skönt för ett Malmöspel som började svikta lite och nu väntade hemmalaget från Venedig. Ett lag som Malmö ska slå tydligt men även här inleddes det hela med en svag precision och bara 2-0 i paus men sedan rämnade det italienska försvaret i bitar och till slut blev det 11-1 i Malmöfavör. Damserien avslutades sedan med ett prestigemöte mot Hammarby, som innehöll stora delar av det svenska landslaget. Malmöledningen räknade med en tuff match eftersom det var så mycket prestige inblandat och att flertalet av spelarna känner varandra väldigt väl. Katja återigen tungan på vågen och vände hela tillställningen efter att Hammarby gjort matchens första mål. 1-1 var pausresultatet och en poäng krävdes för Hammarby om man skulle nå finalplatsen. En stark försvarsinsats präglade båda lagen under den andra halvleken men plötsligt gjorde en av Hammarbytjejerna en hög boll efter sex minuter och gav därför Malmö en chans att spela bort Stockholmarna från finalplatsen. Katja sköt ett riktigt bra skott som Hammarbyspelaren inte var nära att rädda och det var Malmöledning i matchen. En ledning som faktiskt höll sig hela vägen ut trots ett massivt grönvitt tryck mot slutet och därmed var Malmö i final. – Det här var väl en viktigare match för dem än för oss men samtidigt blir det alltid en massa extra anspänning av den prestige som ändå finns mellan klubbarna. Det känns ändå som om resultatet var rättvist för vi skapade mängder av målchanser medan de egentligen bara hade sitt mål som farlighet. Det här är turneringens två bästa lag men tyvärr får vi inte mäta krafterna mot varandra igen eftersom Hammarby föll mot Holland, konstaterade Peter.

I stället blev det just Holland som överraskande tog finalplatsen. Grekland var ju också ett tippat topplag men de misslyckades ordentligt efter en skada på sin nyckelspelare och slutade faktiskt näst sist i hela tävlingen. Finalen blev en grymt jämn och spännande historia där Malmöspelarna fick fokusera en straffräddning under första halvlek och därefter ett ledningsmål genom Katja igen. Det kunde varit ett psykologiskt viktigt mål eftersom det föll precis innan pausen men direkt i andra halvan kvittade Holländskorna och då låste sig återigen det Malmöitiska anfallsspelet. Inget av lagen skapade några egentliga målchanser och men så kom åter ett stort misstag i Malmöförsvaret efter sjutton minuter och Holland var i ledningen. I det läget började alla Malmöanhängare nog att ge upp hoppet om ett andra rakt guld men Katja ville annat. Med 48 sekunder kvar att spela fick hon plötsligt till den typ av skott som Malmöledningen tjatat och gnatat om under hela matchen och då blev det också mål. Kvitterat och förlängning kändes nära till hands. Då – med tio sekunder kvar – kom reprisen. Katja laddade bössan och sköt exakt på millimetern ett likadant skott och återigen bjöds det på nätrassel. Malmöseger med 3-2 och den holländska kommentaren efteråt säger nog det mesta om hela tävlingen: - Ni var ändå det bästa laget och vi är glada för att vi nästa kunde skrälla men ni var bäst och vann rättvist.

På herrsidan vann alltså FIFH Malmö före Slovenien. Trea blev Ungern, fyra slutade hemmalaget Venedig, Hammarby blev femma, Holland sexa, Leeds blev sjua och Arragon från Spanien tog sista platsen.

På damsidan vann FIFH Malmö före Holland och Hammarby. Arragon blev fyra, Grekland femma och Venedig slutade sexa.

Noteras bör också att Malmös storskytt Jimmy Björkstrand åter tog hem segern i herrarnas skytteliga med 36 mål.

Sidans topp

Att försvara titlar är något av det svåraste som finns eftersom motståndarna ofta gör sina bästa insatser mot de regerande mästarna, som alla vill slå. Att då försvara dubbla guld blir då om möjligt ännu tuffare och det var det som var Mighty Ducks tuffa uppgift inför den fjärde upplagan av Venedigs internationella tävling. Som grädde på moset hade man i år också lagt in en damklass under tävlingen och även här ställde Mighty Ducks upp med ett lag. Årets Malmötrupper gick i samarbetets tecken och därför medverkade, förutom de finska Malmöspelarna, även Veli-Pekka Muikku från FiuWau i Finland bland herrarna och göteborgarna Winter Andersson och Josefine Bergstrand från Sugi bland damerna.

Herrarnas titelförsvar inleddes med derby och finalrepris från de senaste två årens upplagor. Hammarby IF stod för motståndet och en jämn och tuff match väntades. Malmölaget fick dock en drömstart med 1-0 redan efter arton sekunder genom Fatmir. Dock var spelet ganska trevande och spänt så det var inte helt orättvist att Hammarby kunde kvittera efter fem minuter. Det krävdes så en taktisk omdisposition och då lossnade plötsligt spelet. En tung Malmöoffensiv tryckte på mot ett allt mer tröttkört Stockholmslag och samtidigt som Söderpågarna inte lyckades ta vara på de tillfällen de fick via straffar så flöt Malmömålen in i strid ström. 4-1 var halvtidsresultatet och trots en liten dipp och lite grovjobb under andra halvlek så blev det en enkel Malmöseger med 8-2. – Det blev ganska stora siffror men jag menar att de är ganska rättvisande över hur spelbilden såg ut. De hade förvisso chansen att göra mål på straffar men som de missade i psykologiska lägen men samtidigt hade vi också några lägen att göra straffmål som vi missade. Det var helt enkelt vår tunga offensiv som körde slut på dem och det var också det som vi planerade med att skicka just den här truppen. Nu ligger vi väl i vinnarhålet inför fortsättningen så nu blir tålamodet en av nyckelpunkterna inför fortsättningen, enligt Malmötränaren Peter Björkstrand.

Det engelska laget ”Vista” blev den andra klubben ut att ta sig an det fruktade Malmöspelet. Även nu fick Malmöspelarna en drömstart med 1-0 redan efter 27 sekunder. Engelsmännen var väl inte riktigt förberedda på Malmös tunga spel så man hade inte en chans att stå emot. Fatmir gjorde fem mål och Veli-Matti gjorde fyra mål när Malmösegern skrevs till 11-1 och matchslut efter 16.16. Så ska man komma ihåg att halvtidsresultatet var 9-1.

I den tredje matchen behövde Malmölaget inte ens spela första halvleken färdig för spanska Andalucia var helt enkelt inte tillräckligt alerta och skickliga för att möta ett mycket rörligt och motiverat Mighty Ducks. Matchen tog slut redan efter 9.17 då resultatet blev 10-0.

- Dessa två lag höll ingen som helst kvalitet i jämförelse med de bästa lagen vi mött. Vi var helt enkelt för bra och det kvittade om vi spelade med A-uppställning eller med en reservbetonad sådan för vi var överlägsna ändå. Tråkigt att kvaliteten är så skiftande i en sådan här europacup-tävling, säger Peter i en kommentar.

Så blev det Grekiska landslaget fjärde motståndare för Malmö och det blev nästan lite chockartat när Grekerna tog ledningen redan efter åtta sekunder på ett kraftfullt studsskott. – Vi var helt enkelt inte vakna i början men tack vare att vi fick en snabb kvittering så påverkade det inte vårt spel eller vårt självförtroende. Nu var dock inte grekerna helt oävna utan det krävdes lite slit från Malmöspelarna och försvarsmässigt fanns det bekymmer med de studsskott som grekerna presterade. Tack vare två straffar kunde dock Mighty Ducks gå till pausledning med 6-1 även om de siffrorna var något stora om man ser till hur spelet såg ut. Den sjudande Malmöoffensiven tar som sagt musten av motståndarna ganska snabbt och så blev fallet även mot Grekland. Efter halvlek drog de på sig en rad straffar, som dock missades. Självförtroendet började dock svikta och plötsligt rann målen in som om ingen försvarsspelare någonsin funnits på den grekiska mållinjen. Efter femton minuter var ställningen plötsligt 10-2 och en knock out-seger var åter nära. Ett avslappnat anfallsspel mot slutet gav dock en fulltidsmatch men ändå en stensäker seger med 11-2. – Vi var kanske lite oförberedda eftersom vi inte hunnit titta så mycket på dem inför matchen och vi hade väl ingen riktig koll på att de körde så oerhört många studsskott. Det var dock en lärdom inför den kommande matchen mot Italien, så småningom. De kör oerhört mycket på det spelsättet.

Först dock ett möte mot Malaysia och en enkel föreställning där Malmöspelarna var framme vid 8-0 efter fem minuter. – Malaysia var det absolut sämsta lag vi mött någon gång, åtminstone som jag kan komma på nu. Det var bara att röra sig lite i sidled eller skjuta diagonala skott så blev det mål. Till slut vann ett reservbetonat Mighty Ducks med klara 12-2 efter femton minuter.

Så blev det gruppfinal mot hemmanationen Italien. Ett lag som alltså ägnade sig mycket åt studsskott och det är en typ av offensiv som inte är Malmöspelarnas favorit. I det läget måste nämligen ganska mycket kraft också ägnas åt försvarsspelet och då blir den offensiva kraften något mindre. I och med att det också rörde sig om en gruppfinal så var Malmöspelarna lite spända också. Båda lagen började lite avvaktande men det var Italien som ägde de första tre minuterna. Sedan gjorde Jimmy matchens inledningsmål och vågskålen vägde över lite grann till Malmö men utan att Italienarna gav upp. När så Jimmy gjorde 2-0 efter sex minuter var dock känslan bland den mångfulla hemmapubliken att Malmös tyngd säkert skulle innebära att även Italien klappade ihop under andra halvlek. Innan vi var där blev det också 3-0 efter sju och en halv minut. Nu visade sig Italienarna orka bättre än väntat och samtidigt som Malmölaget mer och mer satsade på att säkra hemåt så blev andra halvlek ganska intetsägande. Ett starkt försvarsarbete utan någon guldkant framåt så dröjde det till 6.50 innan ett reduceringsmål blev verklighet. Det blev dock ingen stress i Malmölaget på grund av reduceringen men Italienarna fick lite vittring och satsade nu våldsamt framåt för att komma ännu närmare. Det blev dock som det brukar – man drog på sig straffar och därmed kunde Jimmy avgöra matchen till slutresultatet 5-1. - Italien kommer att bli ett mycket start nationslag inom några år är jag övertygad om och det var skönt att få en tuff match. Hammarby och Italien var de klart bästa lagen här, konstaterade Mikael efter matchen. Segern innebar nu att turneringssegern var helt klar för Mighty Ducks, som alltså lyckats att försvara sin titel och tagit hem den tredje raka Europacupsegern. – Vi är mycket glada över detta men vi har faktiskt en match kvar så nöjda är vi inte. Nu blir det nya delmål inför avslutningen mot Arragon. Vi ska vara obesegrade när vi åker härifrån och dessutom helst inte släppa in något mål, sade Malmötränaren.

Delmålen infriades och det blev en enkel Malmöseger med hela 10-0 och nio av målen från Jimmy. Spanjorerna hängde bra med i första halvlek men när Malmöspelarna drog upp tempot offensivt så var det inget snack om saken.

- Som vi tidigare konstaterat är det tufft nog att försvara titeln en gång men nu har vi gjort det två gånger. Naturligtvis var kvaliteten betydligt sämre i år men vi kan inte göra annat än att vinna våra matcher och vår uppgift är att göra det så tydligt som möjligt. Den moraliska finalen mot Hammarby vann vi oerhört tydligt så vi tycker att vi vann rättvist. Samtidigt måste vi också ha med oss att vi just nu är bättre än någonsin och även har en bredare trupp än tidigare så att våra tydliga segrar har självklart också med att vi nu är oerhört bra också. Vi är stolta och glada över segern och nu gäller det att vi fortsätter att utvecklas så att vi även kan försvara titeln nästa år, menade Peter. Hammarby slutade på silverplats.

På damsidan fanns sex lag med och även här fanns ytterligare ett svensklag representerat. Det var det svenska damlandslaget, utan Winter Andersson och Josefine Bergstrand som denna gång spelade för Malmö. Dessa två lag var favoriter inför tävlingen tillsammans med holländska Hercules. Malmötjejerna inledde mot spanska Arragon och redan efter 1,48 tog man ledningen. Sedan missade man ett par straffar innan tvåan äntligen blev verklighet efter 4,22. Det blev lite slarvigt Malmöspel därefter och via en straff och individuellt misstag kunde spanjorskorna undvika större halvtidsunderläge än 2-4. Det var lite spänt i Malmölaget och man hittade ingen riktig uppställning som fungerade tillfredställande. Det föll dock på plats någon minut in på andra halvlek och då kunde Malmö gå ifrån till en säker seger med 8-2. – Vi hade lite svårt att hitta någon trygghet i den här matchen eftersom vi inte var helt samspelta och att Göteborgstjejerna inte heller var helt vana vid vårt spelsystem men när vi väl kom igång så var vi det bättre laget. Päivi fortsätter att övertyga och är en självklar förstärkning men även Lena spelade klart bättre än på länge, sade Malmötränaren Peter efter matchen.

I den andra matchen väntade en match mot ännu ett spanskt lag från Valencia. Det var ett ganska nytt spanskt lag som Malmö borde besegra ganska enkelt. Nu tog det upp emot två och en halv minut innan första målet blev verklighet men sedan gick det av bara farten. Särskilt som spanjorskorna tröttnade i andra halvlek och resultatet 11-1 var ganska rättvist eftersom de helt enkelt inte hängde med i det rörliga Malmöspelet.

I tredje matchen väntade derby mot Sverige och också ett prestigeladdat möte. I inledningen stod matchen och vägde och det svenska laget överraskade genom att köra ett lite mer rörligt spel än vad Malmöledningen väntat sig. Maria Juliusson från stockholmsklubben IFAS övertygade stort och hon var en stor del i att matchen stod och vägde men så byttes hon oförklarligt ut och då började den upplagda taktiken att ge resultat. 1-0 till Malmö gjorde Päivi efter 6,11 och en dryg minut senare gjorde Winter 2-0. Det var också halvtidsresultatet. Sedan gick Malmölaget mest in för att försvara sin ledning i andra halvan och det gav Sverige några målchanser men inget som var hotande mot Malmöledningen. Totalt sett blev andra halvlek ganska intetsägande och dessutom mållös och klubblaget Malmö slog alltså landslaget Sverige, vilket får anses som ganska överraskande. – Vi var det bättre laget och hade en tydligare spelidé men jag tycker ändå att Sverige främst ska ta med sig de första sex minuterna för då kan de säkert skaka vilket lag som helst framöver. Det svenska spelet är annars ganska förutsägbart så en utveckling är ett måste. I vårt eget lag övertygade Winter och Lena oerhört mycket och gjorde en av sina bästa insatser i karriären. Den här segern ger oss nu goda förutsättningar att ta hem damklassen men vi måste fortfarande göra vårt jobb och hela tiden utveckla vårt spel för att inte bli förutsägbara, menade en mycket nöjd Peter.

England var nästa nationslag på tur för Malmölaget och efter ett snabbt underläge på straff så var många övertygade om att det skulle bli en svår nöt att knäcka för klubblaget men icke då. Päivi skapade kvitteringen strax efteråt och bara minuten senare blev det också 2-1. Det resultatet stod sig till halvtid och det var Malmötjejerna som skapade de målchanser som uppkom under de resterande fem minuterna av första halvan. I andra delen fortsatte Malmöbevakningen hemåt och det var kliniskt rent från målchanser men framåt gjorde man ytterligare tre mål och segern med 5-1 blev kanske något mål stor men de tre poängen var helt rättvisa. – Så tog vi då ännu ett nationslag och våra tjejer fortsätter att övertyga stort. Även Jossan och Winter har kommit väl in i spelet och jag är mycket imponerad av deras spel. Samtidigt måste jag ännu en gång nämna Lena som gör ett oerhört starkt jobb som center.

En poäng i avslutningen mot holländska Hercules var ett måste för att damsegern överraskande skulle bli verklighet och redan efter 34 sekunder tog Malmö ledningen genom Päivi och därmed fanns chansen att spela avslappnat och kontrollerat. Särskilt när tvåan också kom efter 4,15. Då blev det ganska mycket av bevakande av ledningen därefter men direkt i andra halvlek fick Päivi chansen att sätta spiken i kistan genom att göra 3-0 på straff men hon missade. Holländskorna skapade dock inga farligheter och när Päivi så äntligen fick till 3-0 efter 16,55 så var saken klar.

Damerna tog hem klass-segern på ett fenomenalt sätt trots att flera starka landslag fanns på plats. Tjejerna var överlyckliga efteråt och Peter såg oerhört nöjd ut: - Vi har lyckats med något riktigt stort. Vi har vunnit en tävling med många starka lag, vi har visat att vårt sätt att se på goalball är det rätta, vi har visat hur ett komplett lag fungerar och vi har fått möjlighet att ge Sugi-tjejerna en stor upplevelse och ett självförtroende som kan vara viktigt för deras fortsatta utveckling eftersom de inte fått så stort förtroende tidigare. För Jossan är detta dessutom den första segern någonsin och för Lena är det den första riktiga segern i ett damlag där hon själv haft en nyckelroll. Jag hoppas att tjejerna nu njuter av segerns sötma och känner sig stolta över det jobb som de har gjort och att de använder sig av den här erfarenheten i framtiden.

I damklassen blev Sverige silvermedaljörer och Hercules trea. Päivi tog också hem skytteligan efter att ha gjort 24 mål, alltså 4,8 mål per match.

Den enda segern som under tävlingen gick till någon annan än Malmö var herrarnas skytteliga som vanns av Mikael Rendahl från Hammarby.

Sidans topp

Den tredje upplagan av Venedigs internationella turnering samlade som vanligt ett stort och brett startfält av både klubblag och landslag, främst från Europa. I år fanns dock även Irans landslag på plats. Från Spanien deltog tre lag, ett lag kom från Finland, ett från Bulgarien, ett från Tyskland, ett lag från Turkiet var på plats liksom Italiens landslag och landslaget från Holland. Sverige representerades av två klubbar, dels regerande mästarna från FIFH Malmö och dels Hammarby IF.

Hammarby fick en ganska enkel resa mot slutspelet därför att deras grundseriegrupp bestod av ganska svaga lag och därför kunde man enkelt vinna gruppen. Tuffare blev det i kvartsfinalen där Italien stod för motståndet och efter underläge med 0-1 en bit in i matchen så kunde Stockholmarna vända och vinna med 2-1. Så väntade tyska Crusaders i semifinalen och det blev en överraskande lätt svensk seger via 9-2. Därmed var Hammarby åter i final, vilket också var fallet i fjor. – Hammarby har gjort en mycket bra tävling eftersom de ställde upp med ett lag som var rätt osamspelt och att de saknade sin givna lagkapten i Boris Samuelsson som inte deltog här i år. Jag vill gärna passa på att gratulera laget till en väl genomförd tävling, säger Malmötränaren Peter Björkstrand.

Regerande mästarna från Malmö ställde upp med Jimmy Björkstrand, Mikael Aspegren, Fatmir Seremeti, Per Svensson och Lena Aspegren. Målet för Malmölaget var att spela ett bra försvarsspel för att få lugn och ro att arbeta offensivt och resultatmålet var att nå semifinal. Laget hamnade i den något tuffare gruppen och i den första matchen ställdes man mot Italienska landslaget. Redan efter tre sekunder hamnade man i underläge efter en hög boll. 0-1 på den påföljande straffen var dock inget som skakade Malmöspelarna. 32 sekunder senare kvitterade Jimmy och med 1,20 spelat tog FIFH ledningen. Därefter rullade målen in i strid ström och matchen var slut efter 7,12 av den första halvleken då ställningen var 12-2 och matchen avbröts på så kallad knock-out. – Det finns inte mycket att säga efter en sådan här match. Det gick väldigt fort och man han knappt att reagera innan det var över. Ändå skönt med en sådan här start på tävlingen för det ger oss ordentlig arbetsro inför fortsättningen, var kommentarerna från Malmöbänken.

Nu väntade landslaget från Iran och det var ett lag som Malmöledningen inte hade särskilt bra koll på. "Polsk riksdag" föregick matchen då de iranska spelarna inte hade rätt utrustning tillgänglig, deras ledare var kvar på planen när matchen skulle starta för att ta kort på sina spelare och domarna var orutinerade och lät dem hållas. Av denna situation blev resultatet att Malmö fick inleda med en straff före matchstart, vilken Mikael förvaltade till 1-0. Därefter startade matchen med att Fatmir gjorde 2-0 på första skottet och många trodde nog att matchen därmed var avgjord. Så verkade fallet också vara i Mighty Ducks för spelarna blev ofokuserade och började slarva, med resultatet att man släppte upp iranierna till 2-2 efter 1,24. Malmöspelet var i stora stycken dåligt och orörligt hela matchen men trots det var Mighty Ducks i ledning i paus med 4-3. Under de första fem minuterna i andra halvlek avgjordes matchen efter fyra raka Malmömål och matchen slutade 12-7 efter att ett taktiskt drag av Malmöledningen misslyckats på slutet med följd att laget släppte in tre snabba mål. Noterbart från matchen var också att Malmöspelarna missade sju straffar och gjorde mål på tre. – Detta kan man kalla en riktig skitmatch av oss. Vi var alldeles för passiva och det krävs mer rörelse för att hänga med här när det väl börjar gälla något. Samtidigt ska man komma ihåg att vi missar sju straffar och ändå gör tolv mål samtidigt som vi slarvar in två bollar i början och gjorde ett försök med ett ännu offensivare spel på slutet som renderade i tre baklängesmål istället. Annars kan vi konstatera att Iran var det bästa laget i första halvlek och att vi var klart bättre i andra halvan, konstaterade Peter.

Spanska Castillias var motståndare till Mighty Ducks i den tredje fighten och det var ett ganska försvarsstarkt lag som i längden ändå inte orkade stå emot det svenska offensiva trycket. Malmöspelarna fick dock jobba ganska hårt för att mala ner spanjorerna. Med en pausledning med 4-0 var dock aldrig segern i fara och matchen slutade 7-1.

Förra året i Venedig föll Mighty Ducks bara i en enda match och det var mot just tyska Crusaders, som var motståndare i den fjärde matchen. Malmölaget har haft oerhört svårt mot just tyskt motstånd och faktiskt aldrig besegrat något lag från det södra grannlandet. Just i den här tävlingen övertygade dock inte deras storskytt Steffen Lehmann, trots att han slutligen vann skytteligan, utan drog på sig väldigt mycket straffar, De kunde FIFH:arna utnyttja och de lyckades, genom Jimmy, att ta ledningen redan efter arton sekunder på just en straff. Efter det fortsatte straffarna att vara avgörande och Malmöspelarna satte fem av sju straffar och samtidigt var försvarsspelet oerhört starkt och därmed blev det premiärseger för FIFH mot Tyskland via 6-1. – Så kan det gå när vårt försvarsspel plötsligt börjar fungera klockrent samtidigt som vi gör mål på våra straffar. Tyskarna hade inget att komma med idag och det är svårt att förstå att man bygger sitt spel på en spelare som drar på sig lika många straffar i en tävling som antalet mål man gör. Det ligger inte riktigt i min filosofi att ha en spelare som inte spelar för laget. Ur vårt perspektiv gjorde vi dock en otroligt bra match så vi är oerhört nöjda men också lättade över att ha blivit av med spöket att inte kunna slå tyska lag, berättar tränar-Peter.

Efter Tysklandssegern var det redan klart att Malmö skulle vinna gruppspelet och den avslutande gruppspelsmatchen var betydelselös. Det gjorde att Malmöledarna beslutade sig för att gå runt på spelarmaterialet och låta samtliga spelare få speltid. Nu påverkade det inte slutresultatet efter Mighty Ducks var det mycket bättre laget och man vann med 13-3.

Då blev det slutspelsdags och kvartsfinal mot Hollands landslag. Det är ett motstånd som FIFH:arna är vana att möta efter ett antal duster i Marathon-tävlingen och vanligtvis brukar Malmölaget vara mycket bättre. Så var fallet också nu och efter 5.10 var resultatet redan 9-0. Sedan blev spelarna passiva och tappade precisionen, vilket innebar att det dröjde ända till 1.14 av andra halvlek innan matchen avgjordes på knock med 10-0.

Semifinalmotståndet kom att åter bestå av möte mot Iran, efter att de besegrat våra finska vänner i Fiuwau. Åter fick Mighty Ducks en bra start med 1-0 redan efter 14 sekunder men sedan klickade försvarsspelet och på 30 sekunder kunde Iran vända till ledning som sedan utökades två minuter senare. Strax därefter reducerade Jimmy men på skottet direkt därpå återtog Iranierna sin tvåmålsledning och huvudena började så smått hänga på Malmöspelarna. Med nio sekunder kvar av första halvlek skedde så en matchavgörande situation när Iran drog på sig en hög boll och därmed straff, som förvaltades till 3-4 av Fatmir. I pausvilan var hela laget överens om att nu gällde det att höja sig flera snäpp och visa var skåpet skulle stå. Kvitteringen kom också med 1.10 spelat av andra halvan och efter ett oerhört svenskt tryck så blev det åter straff, som Jimmy kunde skjuta in till ledning med 5-4. Tolv sekunder senare kom 6-4 och en och en halv minut därefter även 7-4 och matchen var i stort sett avgjord. Matchen slutade 9-4 efter en oerhört stark och fantastiskt genomförd andra halva av semifinalen. – Det här var ingen höjdarinsats från vår sida men andra halvlek växte vi flera klasser och visade den skillnad som det trots allt finns mellan våra lag. Självklart var det oerhört tungt vid 2-4 men jag är oerhört stolt över våra spelare som aldrig gav upp och som visade prov på en oerhörd lagmoral, som sällan skådats i vårt härliga lag, sade en närmast lyrisk Malmötränare efter matchen.

Det blev alltså repris på fjorårsfinalen mot Hammarby och den här gången fanns inte Stockholmarnas härförare Boris Samuelsson på plats och det försvagade så klart laget en hel del. Matchen stod dock och vägde inledningsvis men vågskålen tippade över en del till Malmös favör när Jimmy gjorde 1-0 efter 4.08 och dessutom 2-0 tolv sekunder senare. Ytterligare en halv minut senare avgjordes matchen efter ett straffmål fram till 3-0 av Fatmir. Malmöledningen i paus var 5-2 och efter det hämtade sig aldrig stockholmarna utan segersiffrorna för Mighty Ducks skrevs till 8-3. – Jag tror att Hammarbyspelarna redan från början visste att det skulle bli svårt att vinna den här matchen men de spelade mycket bra försvarsmässigt i första fjärdedelen och tvingade oss att jobba för våra chanser. Sedan blev det en islossning med tre snabba mål och det blir då svårt för Hammarby att resa sig när man inte har sitt ordinarie manskap på plats. Totalt sett över matchen var vi det bästa laget och vår seger var välförtjänt även om jag vet att vi har ytterligare någon växel att ligga i.

FIFH Mighty Ducks vann alltså sitt andra raka guld i denna internationella tävling och det är en oerhört stor prestation. Årets tävling höll möjligen lite svagare kvalitet än tidigare men man kan ju inte göra mer än att vinna och visa vem som är det bästa laget. – Jag vill passa på att tacka samtliga spelare för en fin insats där alla spelare tagit sina respektive roller i laget på ett strålande sätt och jag skulle nog säga att samtliga spelare höjde sig från sin träningsnivå och det är ju oerhört positivt. Trots det är vi övertygade om att vi kan ännu bättre för det finns en del tekniska brister som vi ska jobba med framöver, avslutade Malmötränaren Peter Björkstrand årets tävling som alltså åter blev en Malmösuccé.

Iran slutade på bronsplats efter seger över Tyskland i bronsmatchen och Fiuwau tog femteplatsen.

Sidans topp

Så har den andra upplagan av Venedigs internationella turnering avgjorts och i år var inte de landslag som ifjor dominerade tävlingen på plats utan kampen om segern stod mellan italienska mästarna Venedig, finska mästarna Fiuwau, spanska mästarna Arragon, tyska mästarna Crusaders, nationslagen Mexico, Turkiet och England, två ytterligare spanska lag samt två svenska lag genom Mighty Ducks och Hammarby IF.

Till Venedig åkte i år en Malmötrupp bestående av Jimmy Björkstrand, Mikael Aspegren, bröderna Fatmir och Florim Seremeti och Lena Aspegren under ledning av Peter Björkstrand och Jörgen Lindahl.

Vid förra årets upplaga så var gruppindelningen lite orättvis med de bästa lagen placerade i en grupp men i år såg det på förhand mer rättvist ut. För Malmös del började det med möte mot hemmalaget, som förstärkts med världsspelaren Ivan Vinkler från Slovenien. En tidig Malmöledning inskjuten av Mikael gav viss arbetsro och när laget sedan gick från 1-0 till 4-0 i den sjätte minuten så avgjordes matchen. Det stod hela 7-1 i paus och trots en tidig italiensk reducering i andra halvlek var Malmösegern aldrig hotad. Det defensiva spelet blev dock haltande ju längre matchen gick men Peter såg inte allt för oroad ut efter matchen: - Nä, vi tappade fokus och koncentration samtidigt som vi gick runt på laget en del och spelade på ovana positioner. Jag vill hellre se att vi gjorde en riktigt bra match så länge det var match. Vi lyckades neutralisera Ivan bra och hittade också lagets svagheter på ett starkt sätt. Matchen slutade 12-7.

Mexico var motståndare i den andra matchen och även här blev det en tidig ledning. Redan efter 24 sekunder tryckte Jimmy in 1-0 och därefter hade både Jimmy och Micke chansen att utöka på straffar men missade och det dröjde ända till fjärde minuten innan tvåan satt. Det tveksamma defensiva Malmöspelet fortsatte att fungera dåligt och framför allt i ytorna mellan center och bak hade laget problem. Tack vare den skarpa offensiven kunde Mighty Ducks ändå gå till pausvila med 5-4. – Mexico var klart bättre än vad vi väntat oss men samtidigt spelade vi långt ifrån vår ordinarie nivå defensivt, menar Peter. Även i andra halvlek blev det ett tidigt Malmömål och på två minuter i inledningen av andra halvan gjordes ytterligare ett mål och missades två straffar av Malmölaget. Hur som helst började Malmöförsvaret se gedignare ut och man släppte inte heller in något mål utan matchen slutade 12-4. – Tråkigt att det tog en halvlek för oss att komma igång riktigt men sedan visade vi var skåpet ska stå. Vi var helt enkelt bättre och det avgjorde till vår fördel i andra halvlek. Fortsatt släpper vi dock in för många "billiga" mål och det kan bli avgörande när tävlingen ska avgöras, kommenterar Peter.

Därefter avfärdades spanska Allicante med 11-1 efter Malmömål en gång i minuten ungefär och det innebar att sista gruppspelsmatchen mot tyska Crusaders blev en ren gruppfinal. Där gjorde Jimmy också ett tidigt ledningsmål, efter 22 sekunder men sedan kraschade det skånska försvarsspelet och efter att bara två minuter spelats låg Malmö under med hela 2-5. Visserligen blev det en reducering innan paus men en Malmöseger såg i det läget avlägsen ut. Nu hör det dock till historien att laget sällan gör två dåliga halvlekar i en match. Så blev inte heller fallet i denna match. Under de första fyra minuterna av andra halvlek lyckade Malmöspelarna vända tillställningen till ledning med 6-5 efter en riktigt bra offensiv period och sedan stod matchen och vägde. När så Malmölaget omedvetet backade hem en aning och lät tyskarna få övertaget fick de ett psykologiskt viktigt mål på en straff med två minuter kvar. Tyskarna satsade nu frenetiskt för att vinna matchen, vilket krävdes för att de skulle ta gruppsegern och med bara 13 sekunder kvar orkade Malmöförsvaret inte stå emot längre och matchen slutade 7-6 till Tyskland. – Så här är idrotten ibland och det vore förmätet att sitta här och säga att resultatet var orättvist. Om man ligger under med 2-5 efter två minuter och släpper in sju mål mot detta tyska lag så ska man förlora. Vi gjorde förvisso en storartad upphämtning men eftersom vårt försvarsspel inte fungerade så fick vi aldrig något lugn och harmoni i spelet. Marginalerna är små på den här nivån men det är klart att det känns surt att falla med så lite kvar. Vi måste nu rannsaka oss själva för att främst få ordning på vår defensiv när slutspelet drar igång. Det kommer att avgöra vår framtid i den här tävlingen, redogjorde en mycket besviken Peter för efter matchen.

Då gruppspelet avslutades stod det klart att Crusaders vann Malmögruppen för just Mighty Ducks. Trea blev Mexico och på fjärde plats hittar vi Venedig medan Allicante blev avhängt sist. I den andra gruppen lyckade Fiuwau vinna relativt överlägset före Hammarby, som spelat oavgjort mot både finnarna och Arragon, som för övrigt blev trea. Fyra där blev England och femma slutade Turkiet. Malmö ställdes därmed på en tuff slutspelshalva där spanska Arragon väntade i kvartsfinal. Matchen stod länge och vägde med ganska torftigt spel. De flesta började förstå att det första målet skulle bli mycket viktigt och det gjorde Mikael i den åttonde minuten. Det var ett resultat som stod sig till pausen. Återigen gjorde sedan skåningarna en klart bättre andra halva av matchen och även om målen lät vänta på sig så skapade man många målchanser samtidigt som spanjorerna inte skapade något. När så Jimmy gjorde 2-0 efter 16 minuter rasade det spanska försvaret ihop som en korthus och under matchens sista minut klämde Mighty Ducks in ytterligare tre mål. – Även om matchen kanske verkade jämn så hade vi full koll på skeendet och nu var vårt gamla vanliga defensiva spel tillbaka och jag är riktigt stolt över hela laget som genomförde matchen på ett strålande sätt, sade en märkbart lättad Malmötränare.

Programenligt tog sig Hammarby och Fiuwau också sig vidare till semifinal medan tyska Crusaders föll bort efter en plattmatch mot England. Därför ställdes Hammarby i semifinal mot England, vilken man som väntat inte hade några problem att vinna, medan Malmö fick möta Fiuwau.

Det finska spelet var ganska likt det spel som vi så många gånger sett finska lag spela, det vill säga full fart både framåt och bakåt. Bland annat vann de kvartsfinalen mot Venedig med 16-8. Malmöspelet var, som så många gånger förr, osäkert och stelt under första halvlek och pausresultatet var 1-1 efter en halvlek nästan kemiskt fri från målchanser. Tryggheten i att andrahalvlekarna brukar vara bättre för Malmöiterna gjorde dock att pausen förflöt på ett lugnt och harmoniskt sätt. Som väntat började plötsligt allt att fungera när andra halvlek blåstes igång. Efter 18 sekunder gjorde Mikael 2-1, vilket sex minuter senare hade växt till 5-1 och matchen var så klart avgjord. 6-2 blev det till slut och till och med de finska spelarna erkände efteråt att de inte hade en chans. – Nä, vi är helt enkelt ett bättre lag totalt sett vilket också visade sig i andra halvlek. Det är så klart fortsatt oroande att vi inte lyckas under hela matcherna men vi har med vår fantastiska offensiv lyckats skapa en trygghet i att vi gör mål när så behövs. Det är nog så gott det. Sedan har vår defensiv äntligen börjat fungera som i fornstora dagar och som väntat har det avgjort till vår fördel, sade en sprudlande glad Peter efter att finalplatsen var klar.

Finalen stod alltså mellan de två svenska lagen och det bevisar att Sverige dominerar den europeiska goalbollen för tillfället. I matcherna mot Hammarby brukar det första målet bli avgörande och den här gången fick stockholmarna chansen att göra det på straff men gjorde en "hög boll" på straffen och Mikael fick chansen istället men missade även han sin straff och nu väntade alla på vem som skulle ta initiativet. Känslan var ändå att Hammarbyspelarna trycktes tillbaka allt mer och till slut var ett baklängesmål ofrånkomligt. Det gjorde Micke efter tre minuter och Jimmy ökade sedan till 2-0 på straff. Ännu ett straffmål gjorde Jimmy innan första halvlek var till ända och då kändes matchen avgjord. I andra halvan bevakade Mighty Ducks ledningen och släppte in Bajen lite i matchen men de skapade inga större farligheter och matchen slutade 5-0 efter ytterligare två Malmöstraffar. – En helt rättvis seger även om siffrorna kanske blev något mål för stora. Matchbilden var den som brukar vara mot Hammarby, där vi för spelet men där första målet avgör. Tycker inte att vi har något att be om ursäkt för. Vi var aldrig nära att förlora den här finalen, konstaterade Peter direkt efter matchen.

När vi sedan träffar Malmötränaren ett par dagar efter hemkomsten verkar han fortfarande glad över segern: - Ja, det är klart att man är både glad och nöjd med att vinna den här turneringen. Efter förra året kunde man ju aldrig tro att vi skulle kunna vinna den här turneringen för då hade vi inte en chans när det drog ihop sig till slutspel. I år spelade vi förvisso inte så bra defensivt som jag hoppats och det har säkerligen att göra med att förberedelserna varit tveksamma, med låg träningsnivå och så vidare. Det kompenserade vi ändå med den bästa offensiv som det här laget presterat i en hel turnering någonsin. Det har ju ändå respekt med sig att göra 57 mål på 7 matcher. Men om motståndet var sämre i år så var det kanske inte så konstigt att ni vann? – Jag tycker inte att motståndet var sämre utan bättre i snitt men de riktiga topparna saknades förvisso. Skillnaden var också att förra året var detta lika mycket en landslagstävling som en klubbtävling medan man i år hittat balansen. Kanske ska man i stället se att kvaliteten på goalboll i Europa håller på att gå ner och vi kanske är på väg att halka efter i utvecklingen. Spelarkritik då? – Det vore förmätet att inte vara nöjd med samtliga spelares insatser även om jag vet att alla kan mer än de visade i helgen. Jimmy fortsätter att visa att han totalt sett är världens bästa spelare, Mikael övertygade storartat offensivt och Fatmir gjorde en stark insats med tanke på hans frånvaro på grund av ögonoperation. Det är klart att de övriga två, Florim och Lena, spelade mindre i minuter räknat men deras insats ska ändå inte förringas eftersom jag anser att samtliga inblandade gjorde en insats för att helheten skulle bli så här bra. Avslutningsvis vet jag att du vill rikta ett stort tack till Hammarby: - Absolut. Utan dem hade det inte blivit någon seger eller något deltagande alls för vår del eftersom fyra av våra spelares bagage inte kom fram i tid och då fick vi hjälp att låna skydd och matchtröjor av ”Södergrabbarna” och det är vi oerhört tacksamma över. Då ber vi att få gratulera till titeln BÄST I EUROPA: - Ja tack. Vi ska dock icke flyga upp mot stjärnorna för den här segern. Det finns alltid nya segrar att vinna och observera att vi inte mötte danska och litauiska mästarna men, som sagt, det finns ingen anledning att trots det be om ursäkt för att vi vann.

Sidans topp

Den 7-9 oktober 2003 deltog Mighty Ducks med ett lag vid den internationella tävlingen i italienska Venedig. Tillsammans med Hammarby skulle laget försvara de svenska färgerna. På grund av olika praktiska problem före tävlingsstart var dock de skånska förhoppningarna ganska låga när truppen, bestående av fem spelare åkte mot "vattenstaden". Truppen bestod av bröderna Björkstrand, Mikael Aspegren, Steve Olsson och Peter Fork. – Vi hade hoppats att även Fatmir skulle vara med och då hade vi fått en annan bredd på truppen men han fick tyvärr lämna återbud några dagar före avresan och det gav upphov till en hel del osäkerhet bland de övriga spelarna, konstaterar spelande tränaren Peter Björkstrand.

Mighty Ducks hade delats in i den grupp som i efterhand skulle visa sig vara den lättare av de två. Laget slapp att stöta på de stora landslagen, som också fanns på plats under den här klubbtävlingen, under gruppspelets första del. Först väntade förvisso holländska Dwarsliggers, bestående av många nederländska landslagsspelare, men det spelade ingen roll utan de avfärdades enkelt med 11-1 (KO) efter 2,48 av andra halvlek. – Vi gjorde en gedigen inledningsmatch och tillät aldrig dem att ta initiativ. Vi blev dock lite stereotypa efter hand och fick aldrig igång vårt grundspel riktigt, kommenterar Peter.

Gruppspelet fortsatte sedan för Malmös del med en nyckelmatch mot spanska Catalana, som visade sig vara det sämre av de två spanska lagen. Seger blev det med 7-2 men Peter var inte nöjd efteråt: - Vi har alltid svårt att luckra upp statiska motståndare och då drabbas vi ofta av frustration som medför att vi blir stillastående i offensiven. Så var fallet i den här matchen men när vi fick 3-0 med en sekund kvar av första halvlek så var saken klar.

Nästa år ska, som bekant, Paralympics avgöras i Grekland och i arrangörslandet finns ingen goalbolltradition. Man vill dock vara med vid sitt hemma-OS så därför håller man på att bygga ett nytt lag som "malmöankorna" fick äran att spela emot. Grekerna verkade dock ganska omotiverade och det blev en otroligt enkel seger med 10-0 (KO) i en match som tog slut efter 7,45 av första halvlek. Malmöoffensiven var klockren och laget ledde med 2-0 redan efter 46 sekunder. – Tyvärr var grekerna inget motstånd och det kan till och med bli synd om dem på OS för frågan är hur många mål de kommer att göra och om de får spela en enda hel match. Det var nog det sämsta laget vi någonsin spelat emot, tyckte Peter och försvann iväg för att ladda inför gruppfinalen mot Europas femte bästa landslag från Ungern.

Flera av Malmöspelarna har tidigare spelat matcher mot ungrarna via sitt deltagande i det svenska landslaget och hade därav ganska stor respekt för motståndarna. Därför var matchinledningen av ganska viktig karaktär. Denna blev emellertid Ungerns helt och hållet. 1-0 redan efter 33 sekunder och ett nervöst försvarsspel. Anfallsspelet var också väldigt orörligt så ungrarna kunde dominera men när Mikael kvitterade efter åtta minuter så var Malmöspelarna på gång. Därför kom Ungerns ledningsmål som en kalldusch en minut senare och knappt hann Malmöspelarna hämta sig innan också trean satt. I halvtid så tog Peter till storsläggan och var inte alls nöjd med laginsatsen. Den lindriga utskällningen gav också resultat. En hejdundrande anfallsspel följde i hela andra halvlek och Peter var lyrisk efter matchen: - Så bra som vi spelade anfallsmässigt i andra halvlek har vi aldrig spelat någon gång tidigare. Vi skapade mängder med målchanser och hade också tre virkesträffar men marginalerna var inte med oss och de behövs om vi ska ha någon chans mot ett så pass starkt landslag. Vi kan vara oerhört stolta över att ha presterat en så pass lysande insats. Malmölaget totaldominerade andra halvan och Ungrarna såg faktiskt lite skärrade ut men de kunde ändå vinna med 4-2 efter att ha avgjort på straff med 28 sekunder kvar.

FIFH:arna fick nu ladda om inför lördagens avslutande grundseriematch mot hemmalaget Venedig. En match som på papperet skulle bli tuff men ändå vinnas. Vann gjorde laget också, med 11-1 (KO) när två minuter återstod av matchen. – Italienarna var osedvanligt bleka och blandade bra insatser i tävlingen med mindra bra. Bland annat förlorade de mot Holland med 10-15 så defensivt var de inget vidare men vi ska ta med oss vårt defensiva spel till semifinalen för där var vi fortsatt riktigt starka.

Och, det skulle komma att krävas för i semifinalen väntade världens näst bästa landslag i form av Litauen. Ett lag som det svenska landslaget knappt besegrade i VM-finalen. Viss respekt visade Malmöspelarna även inledningsvis här och hamnade åter i en tidig uppförsbacke när 0-1 målet föll redan efter 16 sekunder. Men sedan verkade alla nervknutar släppa och den vanligt vis så ståtliga defensiven var tillbaka. Kvitteringen kom efter 4.51 genom ett hårt, distinkt och kraftfullt skott utmed högerlinjen. Dessvärre kunde Litauen åter ta ledningen strax därpå genom en straff och en minut senare blev det också 1-3 efter matchens enda defensiva misstag från skåningarna. I paus var samtliga malmöiter överens om att inte ge upp och i andra halvan togs takterna från Ungern-matchen fram och Mighty Ducks skakade faktiskt världstvåorna, som ändå vann med 4-1 efter att ha avslutat med ett straffmål i sista minuten. – Jag är övertygad om att vi skulle kunnat vinna mot Litauen för de imponerade inte på mig men då vill det till att vi får till en fullträff och det fick vi inte. Vi har inte råd att hamna i snabba underläge på detta sätt och därför fick vi också jobba i uppförsbacke under hela matchen. Defensiven var dock lysande i andra halvlek så det fungerar klart bättre än vad jag väntat mig.

20 minuter efter semifinalförlusten stod så bronsmatchen för Malmöpågarna och ett revanschmöte mot Ungern. – Vi hade ju inte så bred trupp med oss och jag förstod att det skulle bli svårt att ladda om och det lilla extra i framför allt offensiven saknades. Trots det så var vi otroligt nära. Det kan man verkligen säga. Trots att spelarna verkade tröttkörda så gav man inte nu heller upp trots uppförsbacke under stora delar av matchen. Två minuter in på andra halvlek var man i fatt till 2-2 och därefter sköt laget två gånger i målställningen innan ett totalt slutkört Malmöförsvar tappade in bollen med 27 sekunder kvar och så var den dagen förstörd. – Det vill jag nog inte säga för vi kan vara jätteglada för våra insatser där vi skakar både Litauen och Ungern och i sista matchen var det tillfälligheter och bredden på truppen som blev avgörande. Nästa gång vi möter Ungern slår vi dom och jag tror nästan det gäller för Litauen också.

Så här en knapp vecka efter Europaäventyret så ser inte Peter allt för nedstämd ut när vi träffas. – Det finns ingen anledning att gråta över utspilld mjölk för nya utmaningar väntar. Däremot ska vi ta med oss insatserna mot landslagen och inte fundera så mycket på de övriga matcherna för klart är att vi möte relativt enkla lag. Att vår defensiv fungerar tillfredställande känns bra inför "maran" men det är så klart inte bra att vi släpper in tidiga mål och får jobba i uppförsbacke. Troligen går det att härleda till den respekt och nervositet som några spelare kände inför matcherna. Här tror jag att vi måste jobba mer med den mentala biten. Offensivt lyckades vi inte riktigt med vårt grundspel och det beror på att det är ganska nytt. Däremot är jag övertygad om att tanken med det spelet är helt rätt efter att ha sett de bästa lagen.

Litauen vann sedermera turneringen efter finalvinst mot Slovenien och Ungern kom trea. Det andra svensklaget, Hammarby, slutade på tionde och näst sista plats men det känns ursäktligt med tanke på deras tuffa gruppindelning.

Sidans topp