FIFH Mighty Ducks har deltagit i Svenska Mästerskapen fjorton gånger. Resultaten under de första åren var ganska blandade men sedan 1998 har vi aldrig blivit sämre än tvåa. Nedan ser du vår resultatrad:

1991	Deltog ej	DBFK Stockholm svenska mästare
1992	Deltog ej	DBFK Stockholm svenska mästare
1993	Deltog ej	BBU IF svenska mästare
1994	Sexa	BBU IF svenska mästare
1995	Fyra	Motala GBK svenska mästare
1996	Trea	BBU IF svenska mästare
1997	Trea	DBFK Stockholm svenska mästare
1998	Tvåa	DBFK Stockholm svenska mästare
1999	Tvåa	DBFK Stockholm svenska mästare
2000	Etta	SM-GULD!!!
2001	Etta	SM-GULD!!!
2002	Etta	SM-GULD!!!
2003	Tvåa	IFAS svenska mästare
2004	Etta	SM-GULD!!!
2005	Etta	SM-GULD!!!
2006	Etta	SM-GULD!!!
2007	Etta	SM-GULD!!!
2008	Tvåa	IFAS svenska mästare
2009	Tvåa	IFAS svenska mästare
2010	Etta	SM-GULD!!!
2011	Etta	SM-GULD!!!

FIFH Mighty Ducks har även deltagit i Svenska Mästerskapen för damer vid tre gånger. Nedan ser du vår resultatrad:

2003	Tvåa	Sugi svenska mästare
2004	Etta	SM-GULD!!!
2005	Tvåa	IFAS svenska mästare
2006	Femma	FSBU svenska mästare
2007	Deltog ej	FSBU svenska mästare
2008	Deltog ej	IFAS svenska mästare
2009	Deltog ej	IFAS svenska mästare
2010	Deltog ej	MIS svenska mästare
2011	Deltog ej	IFAS svenska mästare

Läs referaten från de senaste årens SM-slutspel:

1999	2003	2007	2011
2000	2004	2008
2001	2005	2009
2002	2006	2010

FIFH Malmö Goalball åkte till Enköping fredagen den trettonde maj för att försvara sitt SM-guld från ifjor och ta hem klubbens nionde dito. För första gången inleddes tävlingen redan på fredagskvällen och för Malmös del stod premiären mot Brukarhusets IF, som efter några års frånvaro från mästerskapet gjorde comeback. Det skånska laget är dock ett mycket bättre lagkollektiv och gjorde processen ganska kort med Stockholmarna och vann med 12-2 efter 9-2 i paus. Den andra gruppspelsmatchen var prestigemötet mot IF Aktiva Synskadade och därmed var också de flesta av landslagsspelarna på plan. De flesta såg fram emot en tuff och jämn fight men första halvlek blev synnerligen ensidig då Malmöförsvaret hade enormt stora luckor och ingenting fungerade. – Vi såg rent av amatörmässiga ut i mycket av vårt agerande och gjorde så många konstiga saker att jag aldrig sett något liknande i en enda halvlek någonsin, sade Malmötränaren Peter Björkstrand i pausen. Då var ställningen 3-8 och ett byte av Malmöspelare skulle förhoppningsvis få fart på spelet. Det offensiva trycket skapades och till slut gav det också resultat. Samtidigt mattades stockholmarna rejält och via tre mål var av Jimmy Björkstrand och Fatmir Seremeti tog sig skåningarna ikapp och matchen slutade 9-9. – Jag är grymt stolt över sättet vi står upp på. Vi såg helt borta ut i första halvan men sedan spelade vi goalball i världsklass. Det är märkligt att allt detta kan inrymmas i en enda match, menade Peter.

Lördagens spel inleddes mot Linköping, vilket var det fjärde av de fyra lag som deltog i år, och östgötarna är inte alls på den nivån att man kan skaka elitgängen så trots ett ledningsmål var Malmö i förarsätet matchen igenom och vann med 12-2. Därmed blev FIFH tvåa i serien på ett mål mindre gjort än IFAS och därför väntade åter ett möte mot Brukarhuset i semifinalen. Spännande hann det aldrig bli utan matchen avslutades på den så kallade ”knockregeln” efter 11-1 före pausvilan.

De flesta hade nog tippat att det skulle bli FIFH mot IFAS i finalen och precis så blev det. Däremot hade nog alla väntat sig en helt annan spänning men med sin tyngd och genom en fulländad taktisk och spelmässig insats gick de regerande mästarna ifrån direkt och hade 5-0 redan efter fem minuters speltid. Sedan kom en liten svacka och via två snabba mål kunde viss spänning ha skapats om inte Jimmy gjort 6-2 omgående. I det läget föll Stockholmarna ihop alldeles och till slut vann FIFH Malmö med hela 12-3. – Ett resultat som är några mål för stort men helt rättvist eftersom vi var mycket bättre redan från start. Vårt nya försvarssystem med zonförsvar fungerade hundraprocentigt och alla våra spelare höjde sig till maxkapacitet. Dessutom genomför vi matchen strålande anfallsmässigt och då är vi väldigt tunga att möta. Att vinna det nionde guldet genom en maxprestation är otroligt skönt men det är extra roligt att vi kan göra det med en nykomponerad uppställning där Stefan Gahne gör en strålande centerinsats. Förmodligen var det en av hans bästa matcher i karriären. Sedan är det också härligt att Dzenan Ajdinovic får ett guld redan i sin första elittävling och på sitt första SM och han gör det via riktigt bra spel, menade Peter och avslutade med att konstatera: - Med nio guld sedan år 2000 kan vi stoltsera med att vara dominanter i Sverige och det är precis så vi vill att det ska vara då vi också vill vara lyckosamma i vår satsning internationellt. Övriga spelare i SM-laget var Mikael Aspegren och Per Svensson.

Även spelarna klädde årets SM-seger i segerglittrande ord. Först ut – som sig bör - lagkapten Stefan Gahne som efter en fenomenal centerinsats tog sitt andra raka SM-guld efter flytten till Malmö: – Grymt bra laginsats! Fatmir Seremeti tog sitt åttonde SM guld och konstaterade att årets triumf står sig bättre än fjolårets i minnets bankfack. – Ifjol saknade flera av lagen sina nyckelspelare och vi skulle bara åka och hämta guldet. Då var nästan själva resan till tävlingen det jobbigaste. I år skulle det bli mycket tuffare hette det men vi åker dit, spelar ännu bättre än ifjol och vinner. Att vi sedan spelade final för fjortonde året i rad och endast släppt iväg tre guld visar att vi dominerat och dominerar i svensk goalball. Mikael Aspegren befäste i och med segern sin ställning som mesta SM-mästare inom svensk klubbgoalball. Det trettonde guldet skimrade vackert i handen när han gav sin syn på mästerskapet.  – Skönt med ännu en seger och på sättet som vi spelar hem den. Vår breda trupp gav till slut resultat då vi under tävlingens gång matchat klokt och tack vare det hade alla spelare pigga och fräscha till finalen. Apropå de tretton individuella SM gulden: - Alltid lika skönt att vinna, aptiten ökar medan man äter liksom. Dzenan Ajdinovic SM debuterade och gjorde det med ett självklart och beslutsamt spel. Att dessutom få kröna mästerskapsdebuten med ett guld blir något att berätta om för barnbarnen längre fram. – Det var riktigt roligt att få åka med på en stor tävling jämfört med vad jag varit med på tidigare. Att dessutom få vinna som debutant känns grymt. Sedan får vi inte glömma det härliga gänget som vi har. Det går inte att ha tråkigt med alla de olika personligheter som finns i vår trupp. Jimmy Björkstrand är det enda spelare som varit med och spelat hem klubbens samtliga nio SM-titlar och det var en nöjd veteran som sken i kapp med solen efteråt. - Jag är stolt över den här laginsatsen och att få vara en del av ett starkt kollektiv. Att vi nu segrat i nio av de tolv senaste SM-finalerna känns nästan lite overkligt men vi förtjänar finalsegern efter en taktisk fulländad match. Extra kul är det förstås för Dzenan som tog sitt första guld och spelade bra men även Fatmir och Stefan som skulle bära oss lite den här gången förtjänar beröm. Sedan bidrar jag, Micke och Per med vår rutin. Extra plus också till ledarduon Peter och Azra som står för ett gott och tryggt ledarskap rakt igenom. Den kollektiva insatsen till trots så blev Jimmy finalens obestridde skyttekung med inte mindre än åtta baljor trots ryggsmärtor och allt. – Alltid kul att få hänga in några bollar men det var laginsatsen och den kollektiva styrkan i både anfall och försvar som gav oss guldet.  

När vi summerar SM-slutspelen på 2000-talet så har det varit stora skånska framgångar och klubben FIFH Malmö har vunnit åtta av tio SM-tävlingar. Låt oss ta dig med på en nostalgisk guldresa:

2000

Det var dukat till en stor fest i Halmstads sporthall denna underbara soliga vårdag, den 4 Juni 2000. En lång periods förberedelser skulle äntligen omsättas till verklighet. Malmö hade anlänt till tävlingen med en mycket oerfaren trupp innehållandes endast två riktiga elitspelare – bröderna Peter och Jimmy Björkstrand - men under tävlingens gång klev de andra spelarna – inte minst en ung Fatmir Seremeti – fram och imponerade. Efter en överraskande stark lördag fanns möjligheten att säkra klubbens första SM-guld i returmatchen mot Hammarby IF och det blev en riktig batalj. Matchen var mer spänd och jämn än välspelad och båda lagen låg och väntade ut varandra. Efter en intetsägande första halvlek kunde man på allvar plocka fram den slitna frasen om att "matchen stod och vägde". Andra halvlek började på ett liknande sätt innan lagkapten Peter Björkstrand steg in i handlingen och tog ansvaret. På ett snabbt och överraskande rotationsskott lyckades han finta bort Hammarby-försvaret och vi kunde notera 1-0 till Malmö. Nu var Bajen tvungna att satsa framåt men man tilläts bara skapa två riktigt heta målchanser på resten av matchen. Den ena var en styrning av Peter tätt över ribban och den andra lyckades Jimmy avvärja bara metern från mållinjen. När matchen blåstes av utbröt ett jubel som fick ekot att springa och gömma sig i Halmstad Sporthall. Att se glädjen bland spelarna var en underbar bild, en storartad tavla, ett gyllene ögonblick. Första SM-guldet var inhämtat!

2001

För första gången ankom Malmö som regerande mästare till ett SM-slutspel. Den här gången gällde Gubbängshallen i Stockholm som spelplats. Från guldtruppen 2000 hade Sarah Winberg och Steve Olsson försvunnit och ersatts av Lena Saarensalo och Mikael Aspegren. Endast fyra lag deltog vilket medförde att turneringen spelades i en dubbelserie följt av en final mellan 1:an och 2:an. Malmö placerade sig tvåa i serien och fick åter möta Hammarby i ett SM-avgörande. SM-finalen började också avvaktande med ett koncentrerat Malmö och ett bra spelande Hammarby IF. Efter fyra minuter av den första halvleken föll det så viktiga första målet. Malmös Jimmy Björkstrand fick ett konstigt släpp på sitt skott och bollen smet förbi ett annars storspelande Hammarbyförsvar. Självklart satte detta sin prägel på fortsättningen av finalen. Bajen var tvungna att satsa mer framåt medan Malmöspelet mer inriktades på försvarsspel. Varsin het målchans hade också lagen före pausvilan. I andra akten var det Hammarby som hade flest målchanser och matchen kunde ha förändrats drastiskt när Hammarby gjorde 1-1 i mitten på andra halvlek. Målet dömdes dock bort efter en stunds diskussion mellan domarna och Malmö tilldelades istället straff för "lång boll". Mikael Aspegren plockade då fram sin rutin och satte 2-0. Någon minut senare avgjorde sedan samme man matchen på samma sätt genom en ytterligare straff.

2002

Årets SM-slutspel i goalboll spelades i Årby Sporthall i Eskilstuna. Till årets SM-slutspel kom fem lag och tävlingen spelades med de nya goalbollreglerna som gäller från i år. De visade sig vara avgörande i början av turneringen då många av spelarna inte var vana att spela enligt den nya modellen. Malmö tog sig till en ny SM-final via en mycket defensivinriktad spelstil och knivskarpt straffskytte. Väl i final väntade återigen Hammarby som nu lärt sig agera efter de nya reglerna. Båda lagen spelade ett starkt defensivt spel men dock utan att matchen blev tråkig. Malmölaget hade flera farligheter i matchens mitt medan Hammarby fick en farlig målchans mot slutet av matchen men efter full tid var finalen mållös och förlängning fick tillgripas. Denna blev dock fullständigt intetsägande då båda lagen lurpassade på varandra och övertiden var kliniskt ren från målchanser. Därför fick 2002 års SM-final avgöras på straffar. Mikael Aspegrens första straff gick säkert i mål samtidigt som han lyckades rädda straffen från Mikael Rendahl. Andra straffomgången slutade 0-0 mellan Jimmy Björkstrand och Niklas Wetterström och i tredje omgången blev det 1-1 mellan Fatmir Seremeti och Boris Samuelsson. Det var alltså Malmöledning med 2-1 när Peter Björkstrand gjorde entré på banan och lyckades göra mål på sin straff mot Sixten Berner. På Sixtens skott blev det dock inte mål. Han sköt i stolpen och matchen var därmed avgjord till Malmös fördel med 3-1.

2004

Så har FIFH Malmös tionde medverkan vid Svenska Mästerskapen avslutats och det skedde med guldglans när laget tog hem sitt fjärde SM-guld på fem år. Tävlingen arrangerades av Hammarby IF i Gubbängshallen men dessvärre deltog bara fyra lag i tävlingen. Finalen kom som vanligt de senaste åren att stå mellan Malmö och Hammarby IF. Det var två ganska trötta lag som gjorde upp i en ganska svag match där fighten stod och vägde under hela första halvlek men där Jimmy gjorde två straffmål, vilket förde FIFH-laget till en rättvis 2-0 ledning i paus. I andra halvlek kunde Malmöspelarna gå ifrån mot slutet i takt med att stockholmarna tröttnade markant och vek ner sig lite. Så när slutsignalen ljöd och 5-0 lyste upp på resultattavlan var Malmös fjärde SM-guld ett faktum.

så vidtog det största segerjubel som vi hört på ett svenskt mästerskap de senaste åren och Jimmy klädde känslan i ord: - Lyckokänslorna är stora men störst är nog lättnaden över att ha fått revansch efter en fantastisk uppryckning i andra grundrundan och efter fjorårets finalförlust. Nu visade vi att vi har den bredaste och bästa truppen och segern kändes klart rättvis.

2005

Årets svenska mästerskap var onekligen speciellt. Dels avgjordes det på hemmaplan i FIFH-Hallen och dels fanns chans till en rejäl milstolpe i klubbens historia genom att ta hem vandringspokalen, genom femte titeln. Efter en intensiv tävling där Malmö med eftertryck dominerat grundserien väntade ännu en SM-final. Den här gången blev det dock nytt finalmotstånd i form av IFAS. Det blev en oerhört jämn, välspelad och tuff match med många mål. Emellertid var matchen avgjord redan efter tre minuter för då hade Malmöspelarna redan skaffat sig ett överläge med 3-0. IFAS-spelarna blev allt mer frustrerade och kom ingenstans förrän i slutet av matchen. Deras forcering gav dem några mål men mitt i all offensivlusta så rann målen till bakåt och man kom aldrig närmare än två måls underläge. Malmö vann SM-finalen med 6-4, efter 3-1 i paus.

2006

Den 6-7 maj befann sig FIFH Malmös goalbolltrupp i Falköping för att spela om de ädlaste valörerna på årets SM-medaljer. Malmötränaren Peter Björkstrand hade tvingats avvara flera tongivande spelare av olika orsaker inför tävlingen vilket tvingat honom till en lika överraskande som otacksam comeback i spelartruppen. Att Malmö saknade flera av sina viktigaste spelare märktes inte minst i förhandstipsen som pekade ut favoritskapet långt från Malmöhorisonten. Men det lite vingklippta Malmölaget knöt näven i fickan, plockade fram den starka och omtalade skånska lagandan och levererade en prestation som sent kommer att glömmas. Efter två tunga segrar mot Hammarby var man klara för ännu en SM-final. För motståndet stod ett IFAS med ordinarie manskap och ett starkt grundspel med 32 gjorda mål på fyra matcher. Malmö hade som väntat lagt allt krut på sin defensiv under hela tävlingen och Peter Björkstrand gjorde en strålande comeback på planen och spelade från start i finalen. En final som blev mycket spektakulär. En första halvlek där lagen syntes lurpassa på varandra och en andra halvlek där matchen plötsligt lyfte och mot slutet blev högdramatisk. Det var inte oförtjänt att det var Stockholmarna som tog ledningen med 1-0. Malmö replikerade dock snabbt med IFAS återtog ledningen med ett par minuter senare. Skånsk forcering och chansspel mot slutet lönade sig dock då Jimmy Björkstrand kvitterade med endast 48 sekunder kvar av matchen. Nu trodde nog de flesta att avgörandet först skulle komma i förlängningen men så blev inte fallet. Med 21 sekunder kvar drog IFAS storskytt Niklas Hultqvist på sig en straff för hög boll. Malmös lagkapten Jimmy Björkstrand höll nerverna i schack och dundrade in segermålet, 3-2. De sista tjugo sekunderna blev en ren press mot Malmömålet men man lyckades hålla emot och kunde vinna sitt tredje raka SM-guld och det var dessutom det sjätte SM-guldet totalt. Det innebär å sin sida att FIFH Malmö nu är den klubb som tagit flest Svenska Mästerskapstroféer.

2007

Alla i Malmö hade goda ”vibbar” inför årets svenska mästerskap. Dels kom man till tävlingen med tre raka SM-segrar i ryggen och dels avgjordes spelen i Halmstad, platsen där Malmö spelade hem sitt allra första SM guld 2000. Herrklassen samlade i år endast tre klubbar varför upplägget åter blev en dubbelserie och därefter en final mellan ettan och tvåan. Trots en knackig start av Malmö tog man sig enkelt vidare till ännu en SM-final. I den väntade åter möte mot IFAS från Stockholm och en minnesvärd match utlovades på förhand och nog blev det en - ur skånsk synvinkel - klassisk SM-final alltid. Matchen fick en jämn och spelmässigt välspelad öppning och bjöd på en stark offensiv från båda lagen. Malmö tog kommandot i matchen genom ett ledningsmål mitt i första halvlek signerat Jimmy. I slutet av första akten utökades sedan den skånska ledningen till 2-0 via Fatmir och med trygghet i ett nyfunnit suveränt försvarsspel vågade man spela ut hela registret i den andra akten. En halvlek som blev en ända lång triumffärd för Malmölaget som via ett antal straffar och offensiva räder skar stora hål i IFAS defensiven. Till slut blev det 9-0 vilket är ett bländverk, en spektakulär sifferkombination som får en att kippa efter andan. Ett sista definitivt kvitto på att Malmö är regenter i Sverige.

SM-guldet 2007 blev historiskt ur många aspekter. Ingen annan klubb i Sverige har tagit fyra raka SM-tecken genom tiderna och ingen annan svensk klubb har sju SM-guld.

2010

Det här var året då Mighty Ducks, efter två år med tunga SM finalnederlag, skulle få sin efterlängtade revansch. Mästerskapet ägde i år rum i Eskilstuna och samlade totalt fyra lag, varav två – IFAS och Hammarby - saknade sina främsta skyttar. Detta gjorde att man i princip var totalt chanslösa mot FIFH Malmö som mönstrade hela sitt kompletta, kompetenta och välkomponerade manskap. Grundserien klarades av utan större besvär och Malmö var självklart enorma favoriter inför den stundande SM finalen. I år stod - för ovanlighetens skull numera – Hammarby för finalmotståndet. Ett mycket laddat, fokuserat och koncentrerat Malmögäng tog planen i besittning och gjorde processen kort mot ett nervöst, spänt, blekt och mot slutet håglöst Hammarbylag. Malmö hade 5-0 redan efter tre minuter och 8-0 efter fem minuters spel. Det hela utvecklades till en defilering mot klubbens åttonde SM-guld och med den regel som finns att matcher avbryts när det är tio måls skillnad mellan lagen så avbröts årets SM-final redan efter fjorton minuter, vid slutresultatet 13-3.

Sidans topp

Det här var tänkt att bli berättelsen om en helg i Eskilstuna, om den stora revanschen och om en tävling i stor dramatik för att utse Svenska Mästarna i goalball 2010. Med facit i hand kan man bara ändra sina planer och med både glädje och oro i tankarna sammanfatta årets SM-slutspel som en tävling helt utan nerv och kvalitet. På elitsidan saknade två av utmanar-lagen sina främsta skyttar och det tredje, Linköping, är fortsatt i en fas där de kan kallas nybörjare. Det gjorde nu att FIFH Malmö med sitt kompletta, kompetenta och välkomponerade lag gick från framgång till framgång under hela helgen och inget annat lag förmådde hindra att Malmögänget återtog platsen som Sverige-etta. I grundserien blev det segrar mot Hammarby med 7-4 och 10-0, mot IFAS med 11-1 och 13-8 och mot Linköping med två gånger 10-0. Det innebar självklart att laget var storfavoriter inför finalen där Hammarby återigen väntade. Det var ett mycket laddat FIFH-lag som gick på knock redan från början och hade 5-0 redan efter tre minuter och 8-0 efter fem minuter spelade. Där slog man av lite på takten men med den regel som finns att matcher avbryts när det är tio måls skillnad mellan lagen så avbröts årets SM-final redan efter fjorton minuter, vid slutresultatet 13-3.

– Alltså, vi kan inte göra mer än att vinna oavsett hur motståndarna ser ut och vad de mönstrar för lag. Vi bygger ju ett lag som ska klara sig bra internationellt och därför har vi också en bredare trupp än de andra men samtidigt måste de ha någon slags moral och stå upp bättre än vad de gjorde nu i helgen. Det får inte vara så här stor skillnad mellan lagen även om några skyttar saknas. Det känns mycket oroande och beklämmande för svensk goalballs framtid, kommenterade Malmöcoachen Peter Björkstrand nästan urskuldrande för att därefter spricka upp i ett stort leende för att notera: - Jag är så otroligt glad över att vi äntligen har tagit tillbaka guldet men framför allt är jag glad för att vi lyckades ordna ett SM-guld till Stefan. Det är hans allra första och det är ju alltid lite speciellt, särskilt när man avgör hela SM-finalen med sju gjorda mål. Det kan ha varit en av Stefans allra bästa matcher genom tiderna, sade Peter. Stefan är alltså han med efternamnet Gahne och som utgjorde tjugo procent av SM-laget. Övriga var Fatmir Seremeti, Mikael Aspegren, Per Svensson och Jimmy Björkstrand. Den sistnämnda gjorde dessutom sin 600e match i Malmötröjan när gruppspelet avslutades mot Hammarby med 10-0.

På damsidan var inte dramatiken särskilt mycket större. De regerande mästarna IFAS från Stockholm dominerade grundserien och vann den före göteborgarna i MIS, som i sista matchen slog Hammarby med 7-2 och därmed tog sig till final. Där fick göteborgarna ett tidigt försprång och så var saken klar. Visserligen kunde mästarna reducera några gånger men matchen vanns av MIS med 5-3. – Om situationen för svensk goalball är undermålig och bekymmersam på killsidan så är det något ljusare hos damerna. På herrsidan finns ett kärngäng och väldigt ont om talanger bakom dom. På damsidan är inte antalet spelare så väldigt många fler men där finns en stor utvecklingspotential i de som idag är aktiva och flera tjejer kan bli ännu bättre. Samtidigt blir det svårt för dem att bli det om inte konkurrensen skärps som om inte idén med ett samlat SM ska vara död i framtiden så måste nu en generalplan med åtgärder sättas in omgående från kommittén. Svensk goalball ligger faktiskt ganska illa till just nu, menar Peter men han vill också passa på att gratulera MIS till SM-guldet och även arrangörerna för ett arrangemang som fungerade på ett bra sätt.

Därmed är årets SM-guld utdelade och FIFH Mighty Ducks tillsammans med MIS Göteborg sitter på tronerna det kommande året. Årets skyttepris gick på herrsidan till Jimmy Björkstrand och Pjotr Lawnichak medan Josefin Jälmestål vann damernas skyttetrofé.

Sidans topp

2009 års Svenska Mästerskap gick för FIFH Mighty Ducks under rubriken ”Revanschens mästerskap”. Truppen med Mikael, Stefan, Fatmir, Per och Jimmy hade under ett helt år arbetat hårt för att nå en optimal form inför möjligheten att återerövra SM-bucklan till Skåne för åttonde gången. Laget tog sig därför till Göteborg för att möta Hammarby, nykomlingarna Kil och regerande mästarna IFAS i en dubbelserie och därefter spela en final, som bara skulle vinnas. Vårsolen strålade över ett annars regntungt Göteborg denna försommarhelg i april och även om förberedelserna blivit lite lidande av skador, träningsfrånvaro och ett hackande försvarsspel så såg skåningarna fram emot tävlingen med tillförsikt och vinnarkänslan var stor. Den breda Malmötruppen skulle också fälla avgörandet var det tänkt och tävlingen började också på bästa tänkbara sätt, med seger mot mästarna från IFAS med 5-3. Visserligen grundlades segern redan i den första halvleken via 5-1 och sedan blev det mer av försvarsspel, vilket ofta får till följd att motståndarna tar över initiativet men med den stora ledningen så var segern i premiären aldrig i fara. 5-3 gav Mighty Ducks god arbetsro inför fortsättningen. – I andra halvlek backar vi tillbaka alldeles för mycket och sätter inte press på deras center. Det gör att de får styra och ställa som de vill med oss och där måste vi ta lärdom. Samtidigt var detta den perfekta starten för oss men egentligen är det bara de tre poängen som var bra med matchen, där ingen deltagare var riktigt bra, menade Malmötränaren Peter efteråt.

De grönvita från Hammarby blev näst på tur och ett Malmögäng som var kvar i trenderna från förra halvleken startade matchen oerhört lojt och låg faktiskt under med 1-3 efter fem spelade minuter. Under halvlekens tre sista minuter började dock anfallsspelet att lossna en aning och då plötsligt fick Malmöspelarna grepp om matchens initiativ och kunde via mål av Jimmy och Stefan kvittera före paus. Direkt i inledningen på andra akten satte Jimmy ledningsmålet och inom idrotten är den mentala motståndaren kanske värst. För det var riktigt länge sedan som Hammarby förmådde skaka Malmöanfallsspelet och när skåningarna väl vänt på kuttingen så föll stockholmarna ihop och det kom Malmömål med jämna mellanrum. Matchen slutade 7-3 och det var en märkbart lättad tränare som efter matchen sa: - I inledningen är vi oerhört loja och det kan möjligen ha berott på underskattning men när vi väl rullar igång maskineriet så är det inte mycket diskussion. Då är vi flera klasser bättre och det märks också i mitten av andra att de har minuspsyke då de genast faller in i att klaga på domslut och sådan när det bär dem emot. Då vet vi att vi har vunnit fighten.

Om helgens tredje match finns det egentligen inte mycket att skriva hem om. Nykomlingarna från Kil i Värmland var helt enkelt inte tillräckligt bra och lyckades inte en enda gång under helgen få spela en full match (faktum är att de bara en gång nådde halvtidsvilan). Totalt blev det sex knockoutförluster med 0-10 för dem. För Malmös del innebar det segrar efter 9.16 och 8.42. – Det är bara att konstatera att laget är för färska på den här nivån. Visst kämpar de som djur hela helgen men de har varken kunskap, kunnande eller erfarenhet för att över huvudet taget vara i närheten av övriga lag. Det var till slut ganska synd om dem för trots hur mycket de än kämpade så gav det inget resultat, menade Peter.

Helgens andra match mot Mästarna IFAS säkrade seriesegern, trots att det faktiskt blev förlust. Det var en fantastisk match med grymt försvarsspel som utspelade sig i Pjäshallen och initiativet växlade hela tiden mellan lagen. Det var dock IFAS som kunde gå till pausvila med 1-0 men Fatmir kvitterade två minuter in på andra halvlek. Tyvärr upprepade sig historien från den första matchen, med ett Malmöanfall utan den riktiga spetsen i placeringen men i goalball är det väldigt ofta marginalerna som avgör och så blev det även här. Fyra träffar i stolparna från Malmö borde givit mål men istället var det IFAS som i matchens sista minut gjorde 2-1 på straff. – Oerhört orättvist resultat även om initiativet växlar under matchen men det är vi som skapar chanserna och gör matchen minnesvärd samtidigt som vårt försvarsspel, som blivit bespottat under en tid, fungerar oklanderligt och med fyra virkesträffar så skulle vi åtminstone haft en poäng. Samtidigt innebär dock resultatet att vi i praktiken säkrar seriesegern eftersom vi bara föll med ett mål, menade Peter.

En sådan praktisk diskussion utgick dock från seger i söndagens fight mot de, för dagen, gulsvarta från Söders höjder och återigen inleddes matchen med riktigt svagt Malmöspel och ett snabbt underläge. Historien upprepade sig dock och kvitteringen kom med tre sekunder kvar före pausvilan. Jimmy gjorde ledningsmål på straff efter tolv minuter och då skulle det väl ändå lossna igen men nejdå. Hammarbylirarna stred tappert och kvitterade igen efter slarv i Malmöförsvaret. Minuten senare stänkte emellertid Jimmy och Fatmir in vars en strut och 5-3 blev också slutresultatet. – En typisk förstamatch på söndagen för oss. Vi var inte på tårna och framför allt är det anfallsspelet som inte fungerade. Vi låg och sköt rakt på dem långa stunder och det är egentligen inte mer än under 2-3 minuter under hela matchen som vi lyckas som planerat och då blir det också mål, menade Peter.

Därmed var FIFH Mighty Ducks framme vid det stora målet; SM-finalen. Där blev det återigen (för vilken gång i ordningen är nästan oräkneligt) IFAS som var motståndare. Detta efter 12-2 och 7-5 i mötena mot Hammarby. Finalen hade stora möjligheter att bli klassisk och inleddes trevande med de två storskyttarna Jimmy och Niklas Hultqvist mitt emot varandra som centerspelare. Lagen kände på varandra och egentligen skapades bara en riktig målchans i inledningen. Det var Mikael som fick rädda en straff redan efter två minuter. Offensivt var det egentligen ingen höjdarhalvlek men i den åttonde minuten tände matchen till rejält när stockholmarna tog ledningen efter en teknisk miss. Skam den som ger sig tänkte dock Fatmir och kvitterade strax efter genom en riktigt stark offensiv period där Malmöanfallet verkligen fick snurr på mästarnas försvar. 1-1 i paus speglade verkligen den första halvan till fullo. De flesta tänkte nog att nästa mål blir avgörande för hela matchen och kanske blev det så på sätt och vis. Det blev tyvärr IFAS som kunde göra det efter fyra minuter och än en gång var det Micke som ställdes i straffsituation. Ordern från Malmöbänken var dock tydlig. Jobba vidare lugnt och metodiskt. Dessvärre blev det aldrig någon lugn och ro för i en offensiv räd hamnade försvarspositionerna fel och matchavgörande 1-3 föll efter 4,30. Spelet fortsatte utan de riktiga målchanserna för jagande FIFH så Peter beslöt sig för att köra full fart framåt med fyra minuter kvar och det gav direkt resultat med en reducering genom Fatmir. Spelarna fortsatte oförtrutet med stenhård offensiv men skapade tyvärr inga riktiga kvitteringslägen utan, efter att ha försökt allt, så stod IFAS återigen som Svenska Mästare. – Årets SM-final är en total fullträff försvarsmässigt och vi är otroligt bra. Bättre än vi varit på mycket länge men de är ännu bättre och jag skulle nog kunna säga att resultatet speglar matchen rätt väl. De styr händelseutvecklingen medan vi väntar in våra lägen, som dock är minimerade av deras starka försvarsspel. Matchen har ett mycket högt underhållningsvärde och kanske var det den allra bästa SM-final som spelats. Trots att vi inte når ända fram till guldet så finns det massor att ta med sig från matchen. Försvarsspelet fungerar oklanderligt, vi stirrar aldrig upp oss utan jobbar enligt vår modell hela tiden, i vår kvitteringsjakt under fyra minuter så jobbar vi förståndigt och drar inte på oss några straffar och vi visar en otroligt moral och stort hjärta. Före matchen sade jag att det som avgör är om vi håller våra försvarszoner och får igång anfallsspelet men vi lyckas bara med det första och kan inte riktigt trycka tillbaka dem. Vårt anfallsspel har dock varit vår styrka den senaste tiden så man kan helt enkelt säga att dagsformen avgjorde. Jag vill först och främst hylla alla våra spelare för sättet de genomför matchen på. Sedan vill jag gratulera IFAS med både spelare och ledare till ett välförtjänt guld. Domarna i finalen gjorde också ett strålande arbete och visade på stor spelförståelse och hamnade inte i centrum. Det var verkligen skönt att förlora den här finalen mot ett bättre lag utan att några andra saker, som exempelvis domarna, avgjorde. Vi kan helt enkelt inte skylla på något. De var bäst den här gången, avslutar Peter innan han lommade iväg mot bussen för färd mot hemmaborgen. Han var säkert besviken i hjärtat men verkade ändå uppriktigt stolt över den Malmöitiska insatsen under mästerskapet.

På damsidan genomfördes ett SM utan någon som helst dramatik. Turneringens fyra lag skulle spela en dubbelserie men tre av de tolv matcherna ställdes in på grund av olika walk overs. MIS (med bara två spelare) vann grundserien före IFAS och dessa båda kombatanter ställdes åter mot varandra i en SM-final och för andra året på raken så gick segern till Stockholm och IFAS, som därmed tog en dubbelseger. Finalresultatet blev 7-4.

Sidans topp

Svenska Mästerskapen i goalball 2008 avgjordes i Bollnäs sista helgen i maj och på herrsidan deltog endast tre klubbar. Det var de regerande mästarna från Malmö som skulle försöka försvara guldet mot de två Stockholmsklubbarna Hammarby IF och IF Aktiva Synskadade. Lagen spelade inledningsvis en dubbelserie och de två främsta gjorde sedan upp i en final. I Malmötruppen, som haft en mycket stökig försäsong med massor av sjukdomar och skador, fanns Mikael Aspegren, Fatmir Seremeti, Per Svensson, Jimmy Björkstrand och nykomlingen Stefan Gahne. Det var alltså med en bred trupp som laget tog sig till Bollnäs via tio timmars färd i en minibuss. Väl på plats väntade premiären mot Hammarby och trots underläge redan efter två minuter spelade laget ut och gick fram till 6-1 i paus. Matchen var avgjord trodde alla men en koncentrationsdipp i andra halvlek gjorde att Stockholmarna kunde äta sig närmare. Då klev Jimmy in i handlingen och avgjorde matchen fram till 7-4. Den andra fighten mot Hammarby inleddes något spänt och precisionen fungerade intre riktigt i Malmöanfallet. Trots det kunde laget ohotat gå till pausvila med 4-0. En del i matchen blev sedan att försöka hålla nollan, vilket lyckades formidabelt bra. Efter en helt odramatisk andra halva så vann Mighty Ducks med 7-0.

I och med att Hammarby sedan också förlorade mot IF Aktiva Synskadade med 4-6 och 2-12 så var det klart att det skulle bli en repris på förra årets final mellan Malmö och IFAS. Dessa båda lag skulle dock först göra upp i gruppspelet två gånger och det blev två matcher som liknade varandra även om kvaliteten på den andra av dem var rätt så låg då båda lagen gick på halvfart. Den första fighten mellan lagen inleddes med ett starkt försvarsspel från båda sidor men Fatmir såg till att det var Malmöledning i paus med 1-0. Det fanns dock möjligheter till större siffror eftersom Mighty Ducks också passade på att missa två straffar. Den andra halvleken kan sedan delas upp i olika perioder. IFAS kunde kvittera omgående efter slarv av Mikael och därefter följde en riktigt stark skånsk period där anfallsspelet var fenomenalt, vilket innebar att man kunde gå ifrån till 3-1. Kanske som en följd av det så följde därefter två minuter av riktigt svagt försvarsspel och tre motståndarmål och vips så var Malmö i underläge. Via en straff i artonde minuten kunde emellertid Fatmir kvittera och med bara sekunder kvar tryckte han dessutom in segermålet till 5-4 i en ytterst svängig historia.

Som skrivits tidigare liknade den andra matchen i gruppspelet lagen emellan den första. Här hamnade dock Malmö i ett tidigt underläge men kvitteringen kom i sjunde minuten av Jimmy i en halvlek som åter bjöd på sprudlande försvarsspel. Åter blev sedan andra halvan oerhört svängig när IFAS tog ledningen, Fatmir kvitterade på straff, Stockholmsledning återigen i mitten av halvleken och ännu en kvittering på straff. Avgörandet kom i sextonde minuten då Fatmir satte ännu en straff fram till seger med 4-3.

Nu väntade så den elfte raka SM-finalen för Malmö och återigen skulle man möta IFAS. Att spela den tredje matchen mot samma motståndare under ett veckoslut är aldrig enkelt för båda lagen kan varandra väldigt väl och det är svårt att överraska varandra. Därför var också inledningen koncentrerad till försvarsspelet och det dröjde i fyra minuter innan första pinnen kunde sättas i målprotokollet. IFAS tog ledningen men Mikael kunde kvittera strax därpå. Massor av chanser skapades och det såg stabbigt ut i de båda försvaren, lite som metodiken ”full fart framåt”. Detta märktes inte minst i åttonde minuten då Jimmy först gav Malmö ledningen, därefter kvittering av IFAS efter en svag försvarsinsats och så ännu en Malmöbalja av Jimmy, som gav Malmöledning med 3-2 i pausen. Andra halvlek var tre och en halv minut gammal då nästa kvittering föll och det målet var nästan identiskt med det andra insläppta Malmömålet och publiken började så smått mumla om att förändra i laget. Något sådan blev det dock inte men efter ännu ett straffmål av Jimmy fram till 4-3 så var alla tämligen säkra på att det skulle bli Malmöseger igen. Man ska dock aldrig ropa hej för tidigt och framför allt inte när försvarsspelet hackar. När 2,10 återstod på klockan kom kvitteringen som ett brev på posten. Malmöspelarna blev fega och tappade i positionsspelet och det straffar sig direkt. IFAS tog nu över taktpinnen och möjligen var det inte helt otippat att man också kunde avgöra finalen fram till 5-4 med 22 sekunder kvar. På slutet försökte Malmöspelarna allt som stod till buds och hade också en boll precis ovanför ribban men IFAS blev alltså svenska mästare 2008.

- Vi kan inte vara besvikna på resultatet eftersom vi ändå blir tvåa i ett mästerskap och där kan man inte kräva guld varje gång men samtidigt var här bara två lag som var konkurrenskraftiga och vi kom efter det andra laget så egentligen kan man säga att vi blev sist. Vi orkade inte stå upp den här helgen och det har naturligtvis med vår svaga försäsong att göra. Vi har inte alls fått till den träningen vi velat och därmed var vi inte optimalt förberedda. Det visste vi och det innebar att vi blev svajiga. Under det senaste året har vi avgjort många matcher på att vi orkat stå upp i andra halvlek men i den här tävlingen gjorde vi det inte. Samtidigt är det överraskande bra att bara släppa till fyra mål i första halvan mot tolv i andra. Notera också att vi inte drar på oss en enda straff under hela tävlingen. Det är också mycket positivt. Alltså finns det förklaringar till varför resultatet inte blev vad vi hoppats men samtidigt ska man ta lärdom och det gör vi därför att vi är främst besvikna över våra prestationer tävlingen igenom och det kombinerat med att vi valde fel spelstrategi i finalen gjorde att vi inte kunde ta vårt femte raka guld. Sedan ska man dock vara på det klara med att SM känns ganska avslaget med tanke på spelkvaliteten och att det är så få klubbar som deltar och presterar. Det är något som kommittén måste fundera över för att SM ska vara intressant att delta på framöver, avslutar en trött och ganska besviken Malmötränare Peter Björkstrand.

På damsidan gjorde fyra klubbar från två städer upp om SM-guldet. IF Aktiva Synskadade vann finalen med 6-5 mot MIS medan Hammarby blev trea och FSBU fyra. FIFH Malmö deltog inte på damsidan.

Sidans topp

Årets Svenska Mästerskap i goalball spelades i Halmstad i mitten av oktober och som vanligt avgjordes tävlingen i två klasser. Både herr- och damklassen samlade tre lag och på herrsidan var det de senaste årens dominanter FIFH Malmö tillsammans med stockholmslagen Hammarby och IF Aktiva Synskadade. Grundspelet bestod av en dubbelserie och därefter en final mellan ettan och tvåan. För FIFH Malmö gällde tävlingen, förutom själva SM-guldet, att bli historiska på många sätt. I laget fanns Jimmy Björkstrand, Fatmir Seremeti, Mikael Aspegren, Per Svensson och Steve Olsson.

Idén inför tävlingen var att spela ett starkt försvarsspel och undvika att dra på sig straffar. Därför överraskade laget med att spela ett riktigt svagt försvarsspel i inledningen av premiären mot Hammarby. Underläge med 1-2 efter tre minuter men offensivt fungerade spelet prickfritt och lagen följdes åt i målprotokollet fram till pausresultatet 4-4. I andra halvlek var det två mycket osäkra lag som uppträdde på banan och den mesta koncentrationen gick åt till att hålla ihop det splittrade defensiva spelet. När så Jimmy gjorde 5-4 efter sex och en halv minut trodde vi nog lite till mans att matchen var avgjorde men ett nästan omedelbart svagt ingripande i defensiven gav Hammarby kvittering återgen och matchens lutade 5-5. – Det var väl inte riktigt det spel vi planerat och trott att vi skulle prestera. Vi var helt enkelt odistinkta och sedan blev vi osäkra i våra försvarspositioner men jag är övertygad om att vi kommer att göra en helt annan match nästa gång vi möter dem, kommenterade Malmötränaren Peter Björkstrand.

Så blev det repris på förra årets SM-final mot IF Aktiva Synskadade och Malmöoffensiven fortsatte att fira triumfer. Någon ordning på försvarsspelet hade man dock inte lyckats ordna utan så fort det blev ett Malmömål så kvitterade IFAS omgående. Det var dock Malmöledning i paus i en halvlek som säkert var underhållande rent publikt. Andra halvlek var inte mer än 24 sekunder gammal när åter en Stockholmskvittering var ett faktum. Strax därefter gjorde dock Malmö ett ryck och inom loppet av 48 sekunder så hade man skaffat sig en tremålsledning och matchen borde varit klar. IFAS ville dock annorlunda och fick en snabb reducering. Det gav dem blodad tand och de satte upp ett starkt tryck mot Malmöförsvaret, som fortfarande såg osedvanligt darrigt ut. Inom loppet av 1,14 så var match återigen kvitterad. Lite småchanser byttes därefter innan Jimmy, på straff, åter gav Malmö ledningen och på slutet blev det en lätt rullning för att ro hem den första trepoängaren i årets mästerskap. Slutresultatet blev 8-7. – En otroligt skön och viktig seger eftersom spelet inte riktigt vill fungera. Offensivt visar vi dock på härligt spel och träningen på olika utsläppsrörelser har varit viktig. Det är mycket troligt att det kan bli avgörande i längden, menade Peter efter matchen.

Eftersom IFAS sedan mejade ner Hammarby med 12-5 så blev helgens andra fight mot de grönvita från Söders höjder en möjlighet för Malmö att säkra finalplatsen. Så skulle fallet bli vid en seger och det var inte mycket att diskutera. Det var totaldominans från Malmöspelarna och via två snygga spelmål och två straffmål så var matchen avgjord redan i halvlek. Till slut blev resultatet 8-1 och Malmötränaren var belåten. – Visst är jag det men siffrorna blev så klart lite stora och det speglar väl inte hela matchen att det var sju måls skillnad, Det är det ju egentligen inte men när de chansar och drar på sig straffar så är vi effektiva och sätter dem i nät och då kan det bli så här. Att vi var det bättre laget var det inget att diskutera.

Saken var klar. Malmö var i sin tionde raka SM-final och matchen mot IFAS i slutet av grundserien hade ingen direkt betydelse. Däremot var det i praktiken klart att de båda lagen åter skulle mötas i SM-final och man körde ganska hårt under delar av matchen för att känna lite på varandra. Malmöledningen valde dock att använda lite reservuppställningar och reservspelare men trots det var Malmö i förarsätet fram till den sextonde minuten, då IFAS gjorde 7-6 i Stocxholmsfavör och det blev också slutresultatet. – Vi gjorde ett tappert försök att slå dem för att ge Hammarby möjligheten att själv spela om finalplatsen men vi orkade inte ända fram och det var aldrig meningen att toppa upp laget utan låta Per och Steve spela lite för att spara krafter inför finalen. Därför kunde vi inte riktigt hålla det starka försvarsspelet från förra matchen men det känns ändå mycket bra att vi trots detta kunde pressa dem hårt, konstaterade Peter.

Efter att IFAS återigen besegrat sina Stockholmskamrater i Bajen stort så var det klart för SM-finalen 2007. Återigen spelades den mellan IFAS och FIFH Malmö och det var två ganska segervissa lag som äntrade finalarenan. Offensiven från Stocholmarna var riktigt tuff inledningsvis men ett Malmö som gått tillbaka till försvarsgrunderna stod emot trycket och allt efter som blev tycket mer desperat. Det fick till följd att Niklas Hultqvist drog på sig en straff, som Jimmy förvaltade i finalens första mål. Med ledningen vågade Malmölirarna också spela ut lite offensivt och skapade några få målchanser men det var fortfarande IFAS-dominans i matchen. Då gick det åter igen som tidigare och den här gången förvaltade Fatmir en straff fram till 2-0 med 52 sekunder kvar att spela av första halvlek. Det blev en matchavgörande händelse för nu blev uppförsbacken brant för ett vilt kämpande och allt mer uttröttat Stockholmslag och när sedan Fatmir gjorde 3-0 efter 12.48 så var finalfighten över. IFAS-försvaret föll ihop som ett korthus och på de påföljande fyra minuterna växte resultatet till 8-0. Ett håglöst IFAS-lag fick kapitulera än en gång fram till 9-0 och Jimmy hade även chansen att göra tvåsiffrigt på straff men missade. Hur som helst vann FIFH Malmö sitt fjärde raka SM-guld via finalseger med 9-0. – Ja, det är ju siffror som inte går att snacka bort. Vi var det bättre laget i de olika spelmomenten och hade is i magen när det stormade som mest. Jag tror och hoppas att det är den målmedvetna träning som vi lagt ner inför det här mästerskapet som vi ser ger resultat här nu. Vi är faktiskt inte särskilt slutkörda efter finalen medan IFAS-spelarna så riktigt trötta ut i andra halvlek. Siffrorna kanske även här blev några mål stora men vi ber inte om ursäkt utan vann rättvist med stor marginal, konstaterade Peter innan han jagade iväg för att fira med laget.

Inledningsvis nämnde vi ju att ett SM-guld skulle bli historiskt. Ingen annan klubb i Sverige har tagit fyra raka SM-tecken genom tiderna, ingen annan svensk klubb har sju SM-guld och dessutom var detta det tionde SM-guldet för Mikael, som härmed gratuleras särskilt.

Herrklassen kompletterades med en damdito och här var det fjorårsmästarna FSBU från Göteborg som dominerade och vann grundserien före IFAS och Hammarby. Finalen här blev också den en ganska tydlig historia när Göteborgarna försvarade sitt guld genom att besegra IFAS med 5-2.

Läs mer om SM 2007 via Hallandsposten.

HERRARNA

Herr	FIFH Malmö	Hammarby IF	5-5
Herr	IFAS	FIFH Malmö	7-8
Herr	Hammarby IF	IFAS	5-12
Herr	Hammarby IF	FIFH Malmö	1-8
Herr	FIFH Malmö	IFAS	6-7
Herr	IFAS	Hammarby IF	12-9

IFAS	3	0	1	38-28	9
FIFH Malmö	2	1	1	27-20	7
Hammarby IF	0	1	3	20-37	1

Final

IFAS

FIFH Malmö

0-9

DAMERNA

Dam	FSBU	IFAS	4-2
Dam	Hammarby IF	FSBU	2-3
Dam	Hammarby IF	IFAS	1-4
Dam	IFAS	FSBU	3-1
Dam	FSBU	Hammarby IF	4-2
Dam	IFAS	Hammarby IF	1-3

FSBU	3	0	1	12-9	9
IFAS	2	0	2	10-9	6
Hammarby IF	1	0	3	8-12	3

Final

FSBU

IFAS

5-2

Sidans topp

Den 6-7 maj befann sig FIFH malmös goalbolltrupp i Falköping för att spela om de ädlaste valörerna på årets SM-medaljer och Malmötränaren Peter Björkstrand hade tvingats avvara flera tongivande spelare av olika orsaker inför tävlingen och de båda Malmötrupperna blev därför ganska reservbetonade. Det märktes också i förhandstipsen som pekade ut favoritskapet långt från Malmöhorisonten. Det var alltså två Malmölag som spelade utan press och för herrarna handlade det om att försvara SM-pokalen från ifjor och samtidigt förlänga raden av tagna mästerskap.

Herrtruppen bestod av Jimmy Björkstrand, Mikael Aspegren, Per Svensson samt tränaren själv och dessa spelare fick ta sig an de två övriga lag som anmält deltagande och de var de båda Stockholmslaget IF Aktiva Synskadade och Hammarby IF. Det var just Bajen som var motståndare i den första Malmömatchen och även om truppen inte hade så stor koll på var man stod då det varit länge sedan man spelat match och att förberedelserna inför tävlingen varit lite röriga så spelade man helt respektlöst och spelade till sig en två måls ledning i paus. Stockholmarna kunde sedan reducera direkt i inledningen av andra halvlek men när Jimmy gjorde matchavgörande 3-1 efter 11,29 så hade inte Hammarby mer att sätta emot utan Malmöspelarna kunde segla ifrån och vinna med klara 6-1. - Vi var det bättre laget rakt genom matchen och spelade lugnt och metodiskt. Vi blev heller inte skakiga av deras reducering så jag anser att det var ett rättvist resultat även om siffrorna kanske blev något stora, menade Malmötränaren.

Så väntade den första matchen mot IF Aktiva Synskadade, med storskytten Niklas Hultqvist, och även här startade Malmögrabbarna respektlöst och spelade mycket bra anfallsspel de första fem minuterna och då hade man skapat sig en ledning med 3-1. Sedan stagnerade dock offensiven och därmed kunde IFAS, med sina hårda skott, sätta hård press mot Malmölaget som tröttnade snabbt och redan i paus hade Stockholmarna vänt matchen till sin fördel. I inledningen av andra halvlek kostade Malmöspelarna på sig att missa två straffar och det var matchavgörande för sedan gjorde IFAS 3-5 och då säckade försvarsspelet ihop helt och hållet. Målen rann in i strid ström och det var endast ett par sena reduceringsmål som räddade äran åt Malmöspelarna för matchen slutade hela 5-11. - Det finns inte så mycket att säga. Vi orkade helt enkelt inte stå upp och jobba igenom hela matchen. Dessutom missar vi alldeles för många straffar och det måste vi få ordning på, menade en ganska besviken Peter.

Nu betydde egentligen inte förlusten så mycket utan ännu en poäng mot Hammarby skulle föra Malmö till lagets nionde raka SM-final. Spelet var lite ängsligt i början och matchen stod och vägde men när Jimmy tryckte in 1-0 i den sjätte minuten och sedan byggde på det med ett straffmål två minuter senare. Bajen hann dock med att reducera före paus och andra halvlek inleddes trevande från båda lagen och ingen tog några initiativ. I den trettonde minuten avgjorde dock Jimmy matchen via 3-1 och i slutsekunderna blev det också 4-1. Därmed blev det SM-final återigen.

I och med att IF Aktiva Synskadade tagit hem båda matcherna mot Hammarby också så blev det just de som blev finalmotståndare. Allt detta var klart inför den sista gruppspelsmatchen, som spelades mellan finallagen och därför blev det en ganska intetsägande och färglös tillställning som slutade 3-3. Noterbart är dock att Malmötränaren gjorde en strålande comeback just i den här matchen.

Så var det då äntligen dukat för SM-final, vilken alltså var FIFH malmös nionde raka, och hela den första halvleken bjöd på mycket bra spel med stark offensiv och defensiv från båda lagen. Det var därför inte helt orättvist att det var mållöst i paus. I andra halvlek fortsatte det varierade spelet även om det nu kunde skönjas en viss trötthet bland spelarna på plan. Efter dryga fem minuter tog Stockholmarna ledningen men det varade inte särskilt länge innan Malmöskyttarna kvitterade och så var det oavgjort igen. Nu stod verkligen matchen och vägde och det skulle avgöras på vilket lag som tröttnade och gjorde ett misstag först. Nu blev det Malmöförsvaret som sprack sönder och samman och IFAS kunde därmed återta ledningen med två och en halv minut kvar. Efter ett byte och några fruktlösa skånska försök framåt så tröttnade även Stockholmarna och med 48 sekunder kvar att spela kvitterade Jimmy genom ett jätteskott. Förlängning framstod nu som enda alternativet men plötsligt drog Niklas Hultqvist på sig en straff med 21 sekunder kvar och med uppbådande av all kraft som fanns i Jimmys kropp sköts straffen i mål och Malmö i ledningen. De sista tjugo sekunderna blev en ren press mot Malmömålet men man lyckades hålla emot och kunde vinna sitt tredje raka SM-giuld och det var dessutom det sjätte SM-guldet totalt. Det innebär å sin sida att FIFH Malmö nu är den klubb som tagit flest Svenska Mästerskapstroféer. - På den sista straffen tog jag i med all kraft jag kunde och hade egentligen ingen aning om vart bollen hamnade men jag tänkte att om inte jag vet det så kan ju inte motståndaren veta det heller. Jag är otroligt glad och stolt över detta Malmölag som visat upp en otrolig stridsmoral och det är inte svårt att ranka detta guld väldigt högt bland våra triumfer för detta hade ingen väntat sig av oss, berättade en nästan rörd Jimmy Björkstrand. - Min känsla är att efter alla struligheter de senaste veckorna så har vi överpresterat alldeles fantastiskt och jag menar också att alla i truppen, inklusive våra tjejer och de som är hemma har en stor roll i detta guld för att de hela tiden pushat och stöttat oss. Denna seger är nog den allra största jag har varit med om, menade en närmast lyrisk Malmötränare.

För FIFH Malmös damer blev det dock ingen succé. Förväntningarna kanske inte var allt för höga från början men nog hade man hoppats på lite bättre spel. Laget inledde med att förlora mot Hammarbys damer med 3-6 efter en match där tjejerna visat upp massor av respekt. Även tjejerna passade på att missa straffar och vid ställningen 2-3 blev det kostsamt då Stockholmstjejerna strax efter utökade sin ledning.

Malmös damlag bestod av Lena Aspegren, Sarah Winberg och Marita Thyrén. På pappret kan det kännas som ett starkt lag men egentligen var det bara Lena som befann sig i något av form och då är det inte lätt att matcha de bästa lagen. Nu var det dock det man klarade genom att skrällbesegra IF Aktiva Synskadade, som har ett otroligt starkt skytte. Resultatet blev 4-2 och det var mycket starkt spelat av Malmötjejerna. De tvingades dock lägga ner väldigt mycket kraft på den matchen och orkade inte ställa om när det blev möte mot FSBU från Göteborg. I det västsvenska laget återfinns Sveriges mest välmeriterade damtjejer i Malin Gustavsson och Åsa Alversteth. Ska man möta dem så krävs en hundraprocentig insats men så blev det inte. Efter fyra minuter låg man under med 0-2 och direkt efter paus gjorde Malin matchavgörande 3-1 och därmed blev det en helt avgörande match mot Sugi om att nå semifinal för Malmötjejerna. Det blev en match som inte kommer att gå till historien som den mest välspelade utan mer som en tråkigt, händelselös och tempofattig historia som också slutade 0-0. Det räckte för att nå semifinal för FIFH-laget och åter ställdes man mot FSBU. Chansen fanns nu till en revansch och det såg också bra ut i början när Marita gjorde 1-0 efter fyra minuter. Kvitteringen lät dock inte vänta på sig och före paus var det Göteborgarna i ledning efter en tydlig Malmösvacka. Laget var dock med i matchen men alla förhoppningar om en finalplats grusades efter tre sekunder i andra halvlek då det blev 1-3 efter ett rejält misstag i Malmöförsvaret. Därefter orkade inte laget resa sig utan föll mer eller mindre ihop som ett korthus och FSBU vann med mycket rättvisa 7-2.

För Malmötjejernas del blev det alltså att vänta på en bronsmatch i den påhittade brons-serien och där gällde det att kunna besegra Hammarby med minst ett måls marginal för att vinna någon medalj. Nu gick det dock inte att uppbringa minsta lilla ork hos Malmötjejerna, som mer eller mindre blev utspelade av ett minst lika trött Stockholmslag och matchen slutade 1-3. Därmed blev det en femteplats för Malmölaget som för bara ett par år sedan tog hem SM-guldet.

- Tjejerna var nederlagstippade redan från början och sedan orkade vi inte genomföra hela tävlingen så det är kanske inte mer än rättvist att vi blir sist. Jag vet att tjejerna har mycket mer kunnande i sig men både Marita och Sarah skulle behöva kontinuerlig träning och matchning för att orka stå upp en hel helg. Visst kan och ska vi vara besvikna men samtidigt var vi inte bättre och det får vi helt enkelt ta lärdom av. Vi slog ju IFAS med det hårda skyttet och det är något positivt att ta med sig. Det tyder också på att vår filosofi med att träna mot bra skytte är rätt tänkt eftersom tjejerna alltid är bättre när det är tuffare och hårdare skott, kommenterade Malmötränaren Peter Björkstrand tjejernas insats.

Sidans topp

DAMERNA

Hammarby IF GF	FSBU Göteborg	1-2
SUGI Göteborg	IF Aktiva Synskadade	2-5
FIFH Malmö	Hammarby IF GF	3-6
FSBU Göteborg	SUGI Göteborg	8-2
IF Aktiva Synskadade	FIFH Malmö	2-4
Hammarby IF GF	SUGI Göteborg	0-1
IF Aktiva Synskadade	Hammarby IF GF	5-1
FIFH Malmö	FSBU Göteborg	2-3
SUGI Göteborg	FIFH Malmö	0-0
FSBU Göteborg	IF Aktiva Synskadade	2-5

IFAS	3	0	1	17-9	9
FSBU	3	0	1	15-10	9
FIFH Malmö	1	1	2	9-11	4
Sugi	1	1	2	5-13	4
Hammarby IF	1	0	3	8-13	3

Semi	IFAS	Sugi	5-2
Semi	FSBU	FIFH Malmö	7-2

Final

IFAS

FSBU

2-6

Brons	Hammarby IF	Sugi	2-3
Brons	Hammarby IF	FIFH Malmö	3-1

Sugi	1	1	0	3-2	4
Hammarby IF	1	0	1	5-4	3
FIFH Malmö	0	1	1	1-3	1

HERRARNA

Hammarby IF GF	IF Aktiva Synskadade	4-12
FIFH Malmö	Hammarby IF GF	6-1
IF Aktiva Synskadade	FIFH Malmö	11-5
IF Aktiva Synskadade	Hammarby IF GF	6-4
Hammarby IF GF	FIFH Malmö	1-4
FIFH Malmö	IF Aktiva Synskadade	3-3

IFAS	3	1	0	32-16	10
FIFH Malmö	2	1	1	18-16	7
Hammarby IF	0	0	4	10-28	0

Final

IFAS

FIFH Malmö

2-3

Sidans topp

För åtta år sedan stod FIFH Malmö som arrangör för de svenska mästerskapen i goalball. Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna och klubben har vid fyra tillfällen fått möjlighet att höja den stora mästarpokalen mot skyn. Förra året totaldominerades mästerskapen av Malmöklubben rakt igenom och skåningarna blev mästare på både herr- och damsidan. Därmed blev årets SM en stor milstolpe i klubbens historia med chans att ta hem vandringspokalen på herrsidan, genom femte titeln, på hemmaplan.

Totalt fanns sju klubbar med. På herrsidan deltog Malmölaget tillsammans med stockholmslagen Hammarby och IFAS samt göteborgarna Sugi och på damsidan ställde IFAS och Sugi upp för att försöka ta pokalen från Malmö.

Malmölagen såg ut som nedan:

Herrar: Jimmy Björkstrand, Mikael Aspegren, Fatmir Seremeti och Per Svensson

Damer: Sarah Winberg, Desirée Blomquist och Marita Thyrén

Ledare: Peter Björkstrand, Anders Thyrén och Florim Seremeti

DAMERNA

Om vi börjar med att ta en titt på damernas spel så inledde laget med en svag insats mot IFAS. Man hamnade omedelbart i underläge och stora brister fanns i det Malmöitiska försvarsspelet. Redan efter fyra minuter var ställningen 1-4 och Malmöspelarna blev frustrerade och gjorde att offensiven också blev lidande. En ordentlig svacka kom dock sedan i Stockholmarnas spel, vilket innebar att FIFH:arna fick en gratischans att komma in i matchen. Desirée och Marita reducerade till 3-4 innan paus och efter tolv minuter var laget ikapp. Då kom en matchavgörande sekvens när IFAS direkt efter kvitteringen återtog ledningen, för att sedan också utöka till två måls skillnad igen. Dessa svackor i Malmöspelet skulle visa sig bli avgörande för turneringens utgång sedermera. Malmöspelarna gav dock inte upp. Trots att försvarsspelet fortsatt inte fungerade så började förra årets skyttedrottning Marita komma igång och hon kunde reducera ännu en gång i den fjortonde matchminuten. Därefter stod matchen och vägde men marginalerna var inte med Skåningarna, som noterade två stolpträffar innan Marita också gjorde 6-6 i den sjuttonde minuten. I matchens sista minut fick först Sarah chansen att ge Malmö ledningen på en straff, som dock missades, och sedan avgjorde stockholmarna med två mål precis i slutet. – Detta var en riktig skitmatch ur vår synvinkel. Offensivt var vi det bättre laget men när vi inte får upp försvarsspelet i normal standard på hela matchen så kan vi aldrig vinna. Vet inte varför spelet inte stämde men våra tydliga spelsvackor är ett tecken på att tjejerna haft dålig träningsnärvaro under våren och det har inneburit att vi saknar uthålligheten. Det kan bli en akilleshäl för oss under resten av turneringen men hur som helst måste vi upp 75% i vårt defensiva arbete, sade en mycket besviken Malmötränare och tillade: - Vet inte hur man ska tolka att det görs 14 mål i en dam-match i SM. Det kan ju var och en själv bedöma.

Efter lite vila så stod så en repris på fjorårets SM-final på programmet mot Sugi. Åter startade Malmöspelarna mycket svagt och det defensiva arbetet fungerade inte alls utan göteborgarna skapade flera farligheter och tog även ledningen efter två minuters spel. Efter ytterligare en minut fick FIFH åter en gratischans att komma tillbaka och Marita förvaltade en straff till kvittering. Plötsligt verkade Malmöspelet komma igång och man hade också ledningen med 4-2 i paus. Direkt i andra halvlek kom så en reducering från västkustlaget och en tendens var tydlig, nämligen att Malmötjejerna hade svårt att komma igång i början av halvlekarna. Matchen stod nu och vägde. Ganska tråkigt spel bjöds men så kom åter FIFH:arna in i en djup svacka och plötsligt skapades flera farligheter, varav en stolpträff, så därför var det ingen överraskning att kvitteringen också kom i den sjuttonde minuten. Nu var detta dock inget som fick Malmöspelarna att vakna till utan strax därefter gjorde man också ett självmål och så var den matchen förstörd. Åter förlust och ett Malmölag i brygga. – Den här matchen ska vi bara vinna. Vi är många klasser bättre än dem normalt sett men när vi gör sådana huvudlösa ingripanden som i slutet av matchen så kan inget i världen hindra en förlust. Verkar som om våra svackor kommer att ställa till det för oss. Det är uppförsbacke nu men vi måste välja att se möjligheterna som finns inför fortsättningen om vi ska kunna försvara vårt guld, vilket ser mycket svårt ut just nu, sade Malmötränaren i en kommentar.

Så blev det returmöte mot IFAS, som såg mycket sega och trötta ut på söndagsmorgonen. Ett riktigt fokuserat Malmölag gick in på banan och hamnade åter i ett snabbt underläge, efter flera farligheter hemåt. Dessbättre kunde Sarah dock kvittera omgående och nu spelade tjejerna upp sig och tog också ledningen genom ett kanonskott i den sjätte minuten. 2-1 stod sig halvlekspausen. Dåliga trender ska som bekant inte upprepas men det verkade vara allt annat än en regel i Malmöspelet den här helgen. Direkt i andra halvlek kvitterade IFAS och oron spred sig i Malmölaget. Nu visade sig dock åter IFAS-svackan och i den femte minuten gjorde Marita ledningsmålet, som sedan utökades till 4-2 strax efteråt. Stockholmarna gav nu mer eller mindre upp och skapade inte särskilt mycket utan istället utökades Malmöledningen till 5-2 två minuter före matchens slut. – Om du räknar bort de första två minuterna i varje halvlek så gjorde vi en mycket bra match och visade vad vi kan. Problemet är fortsatt början av halvlekarna och ändå hade vi idag testat en intensivare uppvärmning. Nu har vi chansen till final genom att vinna mot Sugi och den chansen ska vi ta, konstaterade Malmötränaren.

Chansen minskade dock snabbt när historien upprepades och omgående hamnade Malmö i underläge med 0-2 i den avgörande matchen mot Sugi men åter gavs man chansen att komma tillbaka i fighten genom ett självmål. Så började åter Malmöspelet att fungera och efter en time out i åttonde minuten kvittade Marita och hon kunde också dundra in ledningsmålet före matchen var halvvägs. I Malmötränarens anteckningsblock fanns sedan en enda anteckning från andra halvlek, nämligen "mer rörelse och mindre felprocent". Det beror på att andra halvlek visade upp bra försvarsspel från de båda lagen men offensiven lyste också med sin frånvaro. Efter en intetsägande andra match-halva så vann Malmö med 3-2 och tog sig därmed till den efterlängtade finalen.

Och med risk för att bli tjatig så började det åter illa för FIFH i damfinalen. Efter två minuter var ställningen 0-2 och de flesta trodde nog att matchen var avgjorde. Malmöspelarna ville dock annat och enligt traditionen kom också det offensiva spelet igång efter tre minuter. Dessvärre blev inte försvarsspelet bättre utan snarare allt sämre och Stockholmsmålen rann in i strid ström. Underläge med 3-5 i paus och åter späddes detta på i inledningen av andra halvan. Efter tolv minuter var underläget så stort som 3-7 och matchen var givetvis avgjord. Trots det lyckades Marita reducera två gånger men närmare kom laget inte den här gången. Det blev silvermedaljer i år, något inte spelarna var nöjda med. Alla tre spelarna var oerhört besviken efter matchen men Malmötränaren valde att ta en snabb och kort utvärdering för att spelarna samtidigt skulle få med sig lite av orsakerna till det svaga spelet så att spelarna fick något att "hänga" upp sin besvikelse på. – Jag sade egentligen inget märkligt utan försökte bara vara konkret med vad som inte fungerat under helgen och samtidigt poängtera vad som varit bra. Jag vet inte hur mycket tjejerna tog till sig av det men jag vet själv från min aktiva tid vilken tomhet som kan inträda efter en lite sämre insats, berättade Malmötränaren och tillade: - Jag vill passa på att gratulera IFAS som är värdiga mästare. De var det bästa laget här med en ganska jämn spelnivå så de förtjänar absolut den här segern.

HERRARNA

Herrarnas Svenska Mästerskap inleddes med en riktig nyckelmatch för Malmö, nämligen mot IFAS. Det var viktigt för Malmölaget att få en bra start och den gick inte att klaga på. Redan efter tre sekunder gjorde Jimmy sitt första mål i tävlingen och sedan fick han chansen att utöka ledningen på en straff, som han emellertid missade. Trots det blev det 2-0 när Fatmir utökade efter sex minuters spel. Malmötruppen var under mästerskapet ganska sargad på grund av en skada på Mikael Aspegren. Den innebar att han inte kunde gå för fullt i skotten men försvaret var inga problem för honom. Trots det kunde Stockholmarna reducera innan pausvilan efter ett individuellt misstag i försvarsspelet men det var Malmöledning i paus efter en riktigt bra förstahalva. När andra halvlek var två minuter gammal ökade så Jimmy på ledningen till 3-1 och kostade därefter på sig att missa en straff. Matchen dominerades stort av Malmölaget som skapade en handfull farliga chanser ytterligare men matchen avgjordes först i den sjuttonde minuten då Fatmir gjorde 4-1 på straff. – Det var precis en sådan här start vi behövde eftersom vi var en aning osäkra på var vi stod med tanke på Mickes skada. En säker defensiv insats och stundtals spelade vi bättre anfallsspel än vi någonsin gjort skulle jag vilja säga. Kanon att vi också delade på målskyttet. Det kan betyda mycket så småningom, sade Malmötränaren om matchen som slutade 7-1 efter att IFAS lagt ner spelet mot slutet av matchen.

Så väntade Sugi i turneringens andra Malmömatch men det finns inte så mycket att skriva hem om från den tillställningen. Matchen slutade 10-0, efter att matchen avbrutits 9,38 in i första halvlek. Ett rivstartande Malmölag satsade på otroligt högt tempo och hade 5-0 redan efter tre minuter.

Så blev det då repris på förra årets SM-final mot Hammarby och nu gjorde sig vardagen påmind med en ganska tråkig och intetsägande första halvlek. Malmö hamnade i underläge efter två minuter men kvitterade omgående. I mitten av första halvan så tog man ledningen med 2-1 men denna gång var det Stockholmarnas tur att kvittera snabbt. Detta var i stort sett de enda målchanserna under första halvlek. Efter paus fick vi se ett helt annat Malmölag och direkt i inledningen skapade man ett stort tryck och hade även ett par "virkesträffar". I trettonde minuten avgjordes matchen via två staffmål, av Jimmy och Fatmir. Via ytterligare en straff av Jimmy och en reducering fastställdes slutresultatet till Malmöseger med 5-3. – En så kallad arbetarseger. Jag kände precis före den första straffen att matchen skulle avgöras genom en staffsituation men nu blev det via två sådana. Vi var ändå det bättre laget även om vi inte imponerade just i denna matchen, konstaterade Malmötränaren.

Så till returmötet mot IFAS och en spännande och jämn men inte helt välspelad match. Det var två lag som mestadels sköt mitt på varandras spelare utan någon större fantasi och därför var det också mållöst i paus. I tolfte minuten gjorde så IFAS matchens första mål på ett riktigt bra och välriktat skott. Det fick åtminstone Jimmy att tända till och omedelbart kvitterade han – trodde alla – men domaren valde att döma bort målet på grund av publikljud och istället fick Mikael Aspegren rädda en straff efter ett oerhört tveksamt 10-sekunders straff. Nu räddade Mikael förvisso men efter 18 minuter reducerade Jimmy och sedan försökte man göra allt för att kvittera men det var för sent och laget noterade sin första förlust under turneringen. – Rätt konstig match där vi var det totalt sett bättre laget och skapade också mängder av chanser med bollar på mållinjen och i virket men vi hade inte marginalerna med oss. Tråkigt också att domarna och sekretariatet visade sig ganska trötta så här på slutet av dagen men nu hade de tur och avgjorde inte fighten. Jag är ganska övertygad om att det är dessa två lag som möts i finalen och i så fall kan den bli oerhört intressant eftersom vi nu vunnit vars ett möte, kommenterade Malmötränaren.

Så var åter Sugi på menyn men skillnaden var den att nu rörde det sig om en tidig söndagsmatch och något högre tempo gick inte att skönja hos Malmölirarna. Trots det vann man på "knock out" efter 18 minuter och 11-1. Därmed var Malmölaget också klart för finalen.

Trots det väntade returmöte mot Hammarby, som var ett ganska tröttkört lag utan något självförtroende. De hade chansen att nå final via seger med 3-0 men var aldrig nära att ens göra ett mål. Istället vann ett ointresserat Malmölag med 1-0. – Många trodde nog att vi skulle förlora medvetet för att få möta Hammarby i finalen men den tanken slog oss aldrig utan vi satsade på att vinna utan att göra mer än vad som precis behövdes, var Malmötränarens kommentar efter ett riktigt sömnpiller till match.

Därmed fick Malmöspelarna möta IFAS i final. Det blev en oerhört jämn, välspelad och tuff match med många mål. Emellertid var matchen avgjord redan efter tre minuter för då hade Malmöspelarna redan skaffat sig ett överläge med 3-0. IFAS-spelarna blev allt mer frustrerade och kom ingenstans förrän i slutet av matchen. Deras forcering gav dem några mål men mitt i all offensivlusta så rann målen till bakåt och man kom aldrig närmare än två måls nederlag. Malmö vann SM-finalen med 6-4, efter 3-1 i paus. – Precis som i damfinalen var det ganska tydligt att rätt lag vann. Vi var över turneringen som helhet bättre än IFAS och som helhet var de aldrig nära oss i finalen. Det var ändå roligt att finalen blev så attraktiv och att båda lagen bjöd upp till dans, sade en närmast euforisk Malmötränare som dock sansade sig och tillade: - Det är svårt att vara arrangör och vinna nåt på hemmaplan för direkt när slutsignalen går vill man bara jubla och fira samtidigt som en ny fas med avslutning av arrangemanget tar vid så det tar nog någon eller några dagar att förstå vad den här segern egentligen är värd men självklart är vi oerhört stolta över på vilket sätt vi genomför tävlingen och att vi kan ta vårt femte SM-guld på hemmaplan. Den här tävlingen och segern kommer alltid att finnas med som en milstolpe i vår verksamhet.

AVSLUTNINGSVIS

När nu Svenska Mästerskapen 2005 är till handlingarna så tackar vi i FIFH Malmö alla spelare, ledare, domare och funktionärer för en väl genomförd turnering och vi tackar också för all positiv respons kring vårt försök att göra SM-tävlingen till ett mer modernt idrottsarrangemang! Grattis till FIFH:s herrar och IFAS damer och till skytteligasegrarna (som båda kom från Malmö).

Sidans topp

Herr	Sugi	Hammarby IF	1-7
Herr	FIFH Malmö	IFAS	7-1
Herr	FIFH Malmö	Sugi	10-0
Herr	IFAS	Hammarby IF	3-2
Herr	Hammarby IF	FIFH Malmö	3-5
Herr	IFAS	Sugi	10-2
Herr	Hammarby IF	Sugi	8-6
Herr	IFAS	FIFH Malmö	2-1
Herr	Sugi	FIFH Malmö	1-11
Herr	Hammarby IF	IFAS	5-2
Herr	FIFH Malmö	Hammarby IF	1-0
Herr	Sugi	IFAS	0-10

FIFH Malmö	5	0	1	35-7	15
IFAS	4	0	2	28-17	12
Hammarby IF	3	0	3	25-18	9
Sugi	0	0	6	10-56	0

Dam	Sugi	IFAS	2-5
Dam	IFAS	FIFH Malmö	8-6
Dam	FIFH Malmö	Sugi	4-5
Dam	IFAS	Sugi	6-1
Dam	FIFH Malmö	IFAS	5-2
Dam	Sugi	FIFH Malmö	2-3

IFAS	3	0	1	21-14	9
FIFH Malmö	2	0	2	18-17	6
Sugi	1	0	3	10-18	3

Dam	Final	IFAS	FIFH Malmö	7-5
Herr	Final	FIFH Malmö	IFAS	6-4

SKYTTELIGA

Herrar

1	Jimmy Björkstrand	FIFH Malmö	23
2	Niklas Hultqvist	IFAS	13
3	Mikael Rendahl	Hammarby IF	12
4	Boris Samuelsson	Hammarby IF	8
	Pjotr Lawniczak	IFAS	8
	Fatmir Seremeti	FIFH Malmö	8
7	Torsten Karlsson	IFAS	5
	Mikael Åkerberg	Sugi	5
9	Stefan Gahne	Hammarby IF	4
	Per Jonsson	Sugi	4
11	Per Svensson	FIFH Malmö	3
12	Niklas Wetterström	Hammarby IF	1
	Oskar Kuus	IFAS	1
	Ferencz Lovasz	Sugi	1
	Mikael Aspegren	FIFH Malmö	1
16	Claudio Quitral	Sugi	0

Damer

1	Marita Thyrén	FIFH Malmö	15
2	Josefine Jälmestål	IFAS	14
3	Maria Nyberg	IFAS	5
4	Winter Andersson	Sugi	4
5	Josefin Bergstrand	Sugi	3
6	Desirée Blomquist	FIFH Malmö	2
	Maria Juliusson	IFAS	2
	Lisa Ly	Sugi	2
9	Sarah Winberg	FIFH Malmö	1
	Stina Nielsen	Sugi	1
11	Nicolina Pernheim	Sugi	0

Sidans topp

Så har FIFH Malmös tionde medverkan vid Svenska Mästerskapen avslutats och det skedde med guldglans när laget tog hem sitt fjärde SM-guld på fem år. Tävlingen arrangerades av Hammarby IF i Gubbängshallen, i Stockholm och det var ett starkt Malmölag som fanns på plats. Jimmy Björkstrand, Mikael Aspegren, Fatmir Seremethi och Peter Fork fanns i spelartruppen medan laget leddes av den nya superduon "Lena-Peter", bestående av Peter Björkstrand och Lena Aspegren. Dessvärre deltog bara fyra lag under årets SM-slutspel och dessa var, förutom Malmö, hemmalaget Hammarby, regerande mästarna IFAS och Sugi från Göteborg. Dessutom var årets slutspel från början tänkt som ett delat mästerskap mellan könen. Dessvärre kunde bara herrarnas tävling avgöras då intresset bland de svenska tjejerna var för litet.

Malmötränaren Peter Björkstrand delgav oss på hemsidan före tävlingen att det enda resultatmässiga målet med tävlingen var att vinna men att det var prestationerna som var viktiga. Dessa målsättningar såg dock ut att gå i stöpet redan efter den första omgången i helgens dubbelserie. FIFH-laget började nämligen med att besegra hemmalaget med 8-7, följde upp det med 12-2 mot Sugi och sedan blev det storförlust mot ärkerivalen IFAS med 2-7. – Mot Hammarby spelade vi katastrofalt defensivt och kunde först avgöra med tre sekunder kvar av matchen. Det var ren tur att Hammarbys defensiva arbete inte heller fungerade friktionsfritt. Notera att det stod 2-1 redan efter trettio sekunder. Visserligen gjorde vi ett strålande arbete offensivt och vi har sällan spelat så bra offensivt med god precision och stark förflyttning men vad hjälper det när inte resten av spelet fungerar, säger Peter. Lena fortsatte med att konstatera att "knock-segern" mot Sugi var ganska självklar eftersom den väl fungerade offensiven från Malmölaget fortfarande fanns kvar, samtidigt som det västsvenska spelet haltade betänkligt, främst i andra halvlek. Däremot fortsatte den knackiga defensiven genom två svaga prestationer som ledde till insläppta mål. Därefter fortsatte tränarduon nästan i mun på varann att kommentera förlusten mot IFAS: - Det var ganska väntat egentligen att vi skulle få en match där det inte höll med svagt defensivt spel. Visserligen blev siffrorna lite väl stora men IFAS-segern var odiskutabel eftersom vi gjorde riktigt svaga insatser defensivt. Samtidigt måste man notera att vi dominerade matchen offensivt från början till slut och hade både "virkesträffar" och bollar rullandes på mållinjen men marginalerna framåt var inte på vår sida.

Därefter tog tränarduon ett samtal med spelarna och lät förstå att det defensiva spelet måste prioriteras och jobbas upp inför andra rundan av serien men det var en ganska pressad Malmöduo som tog sitt lag till lördagens avslutande match, mot Hammarby, och samtidigt konstaterade att förlust skulle förmodligen innebära missad final. Då klev de tongivande spelarna Jimmy och Mikael fram samtidigt som Fatmir svarade för en strålande centerinsats och Malmö kunde ohotat vinna med 6-1. – Visst var nog siffrorna något för stora men det kändes som om de tröttnade mot slutet samtidigt som vi hade greppet defensivt om matchen i sin helhet. Nu spelade vi gammalt klassiskt Malmöspel med prioritering på det defensiva spelet. Sedan är det lite oroande att den offensiva rörelsen och finurligheten blev lidande av övergången till en defensiv spelstil men här är något vi måste fortsätta jobba med, konstaterade Lena innan hela Malmötruppen begav sig för att slappna av med en god lördagsmåltid och lite trevlig frågesport, sammansatt av konståkningsesset Aspegren.

Redan på söndagsmorgonen ställdes så hela tävlingen lite upp och ner när Hammarby, nu mycket piggare, överraskande besegrade IFAS med 6-5 och plötsligt hade hemmalaget vittring på final igen. För att så skulle ske var FIFH-laget tvingade att besegra både Sugi och IFAS i de avslutade omgångarna. Att åter "knocka" Sugi blev egentligen en ren expeditionsaffär och samtliga Malmöspelare fick känna på hetluften under söndagsförmiddagen. När den segern var bärgad tog så laget sikte på den stora revanschen mot IFAS, som vid förlust mot FIFH skulle missa finalen. Malmölaget startade matchen respektlöst och möjligen avgjordes matchen i en sekvens mellan 3e och 6e minuten då Jimmy först lyckades göra 1-0 men Niklas Hultqvist kvitterade omgående. Trettio sekunder senare gjorde dock Jimmy 2-1 och när sedan också 3-1 kom efter en miss i stockholmsförsvaret så gick luften ur ett ganska tröttkört IFAS-lag och FIFH kunde dessutom utöka ledningen till 4-1 före pausvilan. Matchen slutade 6-1 och det var ett klart resultat eftersom skåningarna hade ytterligare ett par bollar på väg in. – En ganska liknande match som den vi förlorade tidigare. Vi dominerade men denna gång hade vi marginalerna på vår sida samtidigt som vårt defensiva spel fungerade och det avgjorde. Samtidigt vill jag ändå berömma IFAS-lirarna för att de stod upp och gav bra motstånd trots att de verkade mycket trötta och slitna. Siffrorna blev nog även här orättvist stora, sade Peter och Lena fyllde i: - Det här var helt klart helgens bästa match där vi spelade taktiskt perfekt med ett varierat offensivt spel kombinerat med ett stabilt försvarsspel. Mycket bättre än vi var i första halvlek kan vi nog inte prestera i nuläget. Starkt av oss att kunna vända förlusten tidigare till riktig revansch-hunger. Sedan ska vi väl inte hymla med att vi hellre tar Hammarby i finalen eftersom vi har lättare rent spelmässigt för dem.

Finalen kom alltså att stå mot hemmalaget och det var två ganska trötta lag som gjorde upp i en, ur underhållnings- och kvalitetsynpunkt, ganska svag match där matchen stod och vägde under hela första halvlek men där Jimmy gjorde två straffmål, vilket förde FIFH-laget till en rättvis 2-0 ledning i paus. Matchen kunde förvisso tagit en annan vändning då 1-0 målet kom till på en "lång boll" som sedermera gick i mål men straffarna är som bekant en del av spelet. I andra halvlek kunde Malmöspelarna gå ifrån mot slutet i takt med att stockholmarna tröttnade markant och vek ner sig lite. Så när slutsignalen ljöd och 5-0 lyste upp på resultat-tavlan så vidtog det största segerjubel som vi hört på ett svenskt mästerskap det senaste åren och Jimmy klädde känslan i ord: - Lyckokänslorna är stora men störst är nog lättnaden över att ha fått revansch efter en fantastisk uppryckning i andra rundan och efter fjorårets finalförlust. Nu visade vi att vi har den bredaste och bästa truppen och segern kändes klart rättvis. Även Mikael var glad och berömde samtidigt de andra SM-lagen för bra insatser under tävlingen. Mest samlade var nog ledarduon, som på ett kyligt och kompetent sätt lotsat laget igenom fallgroparna. Peter var visserligen glad och nöjd men såg samtidigt att vardagen väntar bakom knuten igen: - Så är det för en ledare. Nu måste vi hem, analysera och fundera på vad vi kan bli bättre på. Bland annat känns det spontant som om vi måste bli bättre på att spela både offensivt och defensivt bra samtidigt och inte som nu endera. Samtidigt ska vi inte sticka under stol med att vi var ganska pressade efter vår förlust och att vi efter det visar att vi är starkast är ett ordentligt styrkebesked. Vi var helt enkelt bäst när det gällde.

Om de övriga lagen fanns det också positiva åsikter i ledarduon. Lena berättar: - Hammarby spelade bra stundtals men verkade inte helt i form, då de hade tendens att tröttna mot slutet. Niklas Wetterström imponerade dock och även Boris Samuelsson gjorde en bra turnering. I IFAS ska Niklas Hultqvist, som efter skada gjort comeback, ha beröm och dessutom hade Oskar Kuus förbättrat sin offensiv. I Sugi kan vi se fram emot en bra spelare i Per Jonsson och i vårt eget lag tycker vi att hela vår A-trea med Jimmy, Fatmir och Mikael spelade mycket bra.

Peter ville också passa på att ge beröm till Hammarby för arrangemanget: - Bra tävlingsarrangemang för att vara första gången och även om det klicka lite här och där är det ambitiöst att försöka lyfta arrangemanget några nivåer, såsom vi brukar göra på våra tävlingar. Jinglar, line ups, musik och programblad lyfte helt klart tävlingen. Vi hoppas att vi får se fler arrangemang från Bajens sida.

Sidans topp

IFAS	Sugi	10-0
Hammarby IF	FIFH Malmö	7-8
Hammarby IF	IFAS	4-4
FIFH Malmö	Sugi	12-2
Sugi	Hammarby	0-10
FIFH Malmö	IFAS	2-7
Sugi	IFAS	0-10
FIFH Malmö	Hammarby IF	6-1
IFAS	Hammarby IF	5-6
Sugi	FIFH Malmö	2-12
Hammarby IF	Sugi	7-2
IFAS	FIFH Malmö	1-6

FIFH Malmö	5	0	1	46-20	15
Hammarby IF	3	1	2	35-25	10
IFAS	3	1	2	37-18	10
SUGI	0	0	6	6-61	0

SM-final 2004

FIFH Malmö

Hammarby IF

5-0

Sidans topp

Årets SM-slutspel avgjorde i Göteborg och för första gången var tävlingen delad i förhållande damer och herrar. Damernas mästerskap (RM) samlade tre lag (Sugi, IFAS och FIFH) medan herrarnas mästerskap (SM) dessvärre inte samlade mer än fyra lag, vari IFAS kompletterade de ovan nämnda klubbarna.

För FIFH Malmös del var det frågan om att försvara SM-guldet från de tre senaste åren och tränare Peter Björkstrand hade nominerat starkast möjliga trupp bland de tillgängliga spelarna. Truppen bestod av Jimmy Björkstrand, Fatmir Seremethi, Peter Fork, Mikael Aspegren och så den spelande tränaren.

Laget inledde starkt mot göteborgarna Sugi och tog en stabil "knock-out seger" med 11-1, efter nio mål av Jimmy. Matchen varade i 18 minuter och Malmöspelarna agerade exakt enligt ritningarna. Därefter väntade en fight mot Hammarby och lagledningen väntade sig en tuff uppgörelse med få mål men redan efter två minuter var ställningen 2-1 i skånsk favör och till slut vann det stabila Malmögänget matchen med 4-1. Därefter väntade revanschmötet från "Maran" mot IFAS och ett taggat FIFH-lag spelade mycket bra och tog ledningen efter fem minuter men direkt därefter kvitterade Stockholmarna och matchen stod och vägde. Precis innan paus tryckte dock Jimmy in ännu ett ledningsmål och grundlade Malmösegern, som sedermera skrevs till 3-1.

- Första delen av gruppspelet har vi genomfört på 90% av vår kapacitet och därmed skapat oss en bra grund att stå på inför andra halvan. Det räcker för oss att ta en poäng till för att vara klara för final och därför ska vi nu rulla runt lite mer i uppställningarna för att känna oss fram till den mest optimala uppställningen, sade Peter i en kommentar innan andra Sugi-matchen, vari FIFH Malmö skaffade sig finalplatsen genom att åter krossa göteborgarna med 11-1. Intensiteten i spelet gick dock ner lite efter fyra minuter då ställningen redan var 5-0 så därför tog matchen inte slut förrän efter tolv minuter. En riktigt bra genomförd match av Malmöspelarna.

Finalplatsen var alltså säkrad men två omgångar återstod av grundserien och i söndagens första match säkrades också seriesegern efter hela 5-0 mot Hammarby. Stockholmslaget lyckades inte prestera en enda farlighet i Malmöförsvaret och segern var välförtjänt. I den näst sista omgången blev det också klart att IFAS blev Malmös finalmotståndare och de båda kombatanterna skulle mötas i sista omgången, i något som inte kan sägas var en rolig tillställning. Båda lagen såg harmlösa ut och IFAS kunde slutligen vinna matchen med 5-3, trots Malmöledning med 2-0 efter en minut. – Om förlusten fanns inget att säga för man vinner inte om man inte har den rätta inställningen och det var egentligen det som oroar mest eftersom det kan bli jobbigt att rent mentalt ta sig upp på rätt nivå igen, kommenterade Peter förlusten.

Så blev det då dags för årets SM-final mellan FIFH Malmö och IFAS. Båda lagen inledde mycket bra och matchen stod och vägde. Trots starkt försvarsspel från båda lagen så skapade skåningarna några halvchanser och det var därför rättvist när ledningsmålet föll efter sju minuters spel. Nu vidtog dock en period då båda lagen minskade sin intensitet och samtidigt stod det klart att hela publiken supportade stockholmarna. I dessa lägen brukar FIFH-laget stänga matcherna och spela ett organiserat försvarsspel. Därför var det inte ologiskt 1-0 ledning i paus. I andra halvlek kom dock IFAS tillbaka till sin toppkapacitet samtidigt som Malmöspelarna började se allt mer slitna ut. Kanske var det alla de skador som laget haft inför tävlingen, trötthet eller nervositet som gav upphov till denna minskade Malmöpress och IFAS kunde mycket överraskande kvittera i tolfte minuten. "Den gamle räven", Torsten "Totte" Karlsson, sköt ett studsskott som hoppade över hela Malmöförsvaret och in i mål. – Ett fullständigt ologiskt mål eftersom IFAS inte skapat en enda målchans före detta och målet var egentligen ingen chans heller utan det ska vi egentligen ta, konstaterade Peter efter matchen.

Efter kvitteringen försökte Malmöspelarna forcera under en tvåminutersperiod och skapade också några farligheter men när Jimmy drog på sig en straff efter fyra minuter så tog stockholmarna ledningen. – Straffen var tveksamt dömd och var nog frukten av viss frustration. Niklas satte en alldeles lysande straff, berättar Peter och fortsatte: - Vi greps aldrig av panik efter ledningsmålet utan fortsatte spela med kyla och det grundspel som vi arbetat hårt med sista tiden men IFAS-spelarna var säkra defensivt och spelade stabilt. Därför kom vi aldrig åt deras svaga punkter riktigt.

Det var en ständig Malmöpress under de kommande fem minuterna men några riktigt heta målchanser förmådde man aldrig skapa. Då gick det som det brukar i täta matcher. IFAS kunde utöka ledningen på ett misstag i det, vid det här laget, ganska tröttkörda Malmölaget. Fortfarande gav dock Malmöspelarna sig inte utan reducerade med 32 sekunder kvar och hade dessutom en boll i utsidan av stolpen innan matchen var över och IFAS stod som svenska mästare 2003.

- Det känns bara tomt nu men när vi väl smällt förlusten så kan vi vara nöjda med tävlingen som sådan. Vi spelar kanonbra i sex av sju matcher och vinner grundserien överlägset. Vi visar åter att vi är bäst i Sverige men ett sådant här system med att en enda match avgör så mycket så kan man alltid sikta på att vara på topp just då. Att vi spelade på ungefär 80% kapacitet i finalen medan IFAS verkligen var maxade kan vi också ta med oss. Självklart ska vi gratulera IFAS till en mycket väl genomförd tävling och till den enastående final som laget presterade. Med tanke på spelsystemet så är laget klart värdiga mästare och vi får ta nya tag till nästa år även om det som sagt känns ganska tomt just nu, sade en mycket besviken Malmötränare och fortsatte: - Sedan finns det saker i det rent organisatoriska och kvalitetsmässiga i den här tävlingen som vi får ta upp till diskussion fram över med de ledande personerna i svenska goalball men vi väljer att inte göra det just nu så att vi inte blir beskyllda för att vara osportsliga eller dåliga förlorare. Det är vi nämligen inte utan gratulerar av hela vårt hjärta IFAS till SM-guldet.

Noterbart är också att Jimmy vann turneringens skytteliga med 26 mål! Starkt jobbat!!!

FIFH Malmös damtrupp såg spännande ut inför tävlingen. Desirée Blomquist, Lena Aspegren och Marita Thyrén skulle kunna skrälla under tävlingen men de överraskade troligen samtliga närvarande under helgen. De inledde tävlingen med att besegra IFAS med solklara 5-0 och i returmötet blev det hela 4-0. Malmölaget var fullständigt överlägsna och dominerade matcherna från start till mål. Marita gjorde fem mål medan Desirée och Lena gjorde två mål vardera.

I matcherna mot de betydligt mer erfarna, rutinerade och framgångsrika spelarna i Sugi var förväntningarna lågt satta men dessa kom på skam omedelbart eftersom laget dominerade stora delar av första matchen mot göteborgstjejerna. Dock blev västsvenskorna för tuffa och matchen slutade 1-2 men det som hela helgen präglade våra tjejer var att de aldrig gav upp och därför lyckades de pressa sig till oavgjort (1-1) i returmötet och därmed stod det klart att de båda lagen skulle stöta på varandra i finalen igen.

Även den här finalen blev välspelad men Malmös tjejer hade övertaget under långa stunder och tog överraskande en 2-0 ledning ganska omgående. På grund av några individuella misstag skapade sig dock Sugi ett övertag med 3-2 och var nog ganska segervissa men med två minuter kvar gjorde Marita ett mycket snyggt kvitteringsmål och därmed gick finalen till förlängning. Där tog dock rutinen och tröttheten ut sin rätt hos Malmöspelarna så att efter halva första förlängningsakten kunde Sugi avgöra och därmed vinna RM-guld.

Marita gjorde tre mål medan Desirée och Lena fick nöja sig med vars ett i matcherna mot Sugi-tjejerna.

- Jag tycker att tjejerna ska vara hur nöjda som helst med sin turnering för de har överraskat alla, inklusive oss själva. Inför tävlingen fungerade inte vårt defensiva spel särskilt bra men så kommer vi hit och dominerar och har den klart bästa målskillnaden av alla lag. Det är fullständigt lysande, konstaterade lagets huvudcoach Mikael Aspegren och fortsatte: - Detta ger oss en mycket bra grund att stå på inför Malmö Lady Intercup, där vi som vanligt ställer upp med ett eget lag och det ser vi som mycket viktigt att kunna göra för att våra tjejer ska utvecklas på rätt sätt och för att turneringen ska få ett tydligt hemmalag. Vi är mycket stolta över våra tjejer.

Herrar

SUGi	FIFH Malmö	1-11
Hammarby IF GF	IFAS	4-4
FIFH Malmö	Hammarby IF GF	4-1
IFAS	SUGi	10-0
IFAS	FIFH Malmö	1-3
SUGi	Hammarby IF GF	2-5
IFAS	Hammarby IF GF	8-0
FIFH Malmö	SUGi	11-1
Hammarby IF GF	FIFH Malmö	0-5
SUGi	IFAS	5-7
Hammarby IF GF	SUGi	9-5
FIFH Malmö	IFAS	3-5
FIFH Malmö	IFAS	2-3

FIFH Malmö	5	0	1	37-8	15
IFAS	4	1	1	35-15	13
Hammarby IF	2	1	3	19-28	7
SUGI	0	0	6	14-53	0

Damer

FIFH Malmö	IFAS	5-0
SUGI	FIFH Malmö	2-1
IFAS	SUGI	1-2
IFAS	FIFH Malmö	0-4
FIFH Malmö	SUGI	1-1
SUGI	IFAS	7-1
1:an	2:an	4-3 f.

SUGI	3	1	0	12-4	10
FIFH Malmö	2	1	1	11-3	7
IFAS	0	0	4	2-18	0

Sidans topp

Årets SM-slutspel i goalboll spelades 2002 i Årby Sporthall i Eskilstuna under Svenska Handikappidrottsspelen och under dessa spel visar en mängd handikappidrotter upp sig. Till årets SM-slutspel kom fem lag med regerande mästarna FIFH Malmö i spetsen. De andra var Hammarby IF, IFAS, Sugi och Synliga och årets SM-slutspel spelades med de nya goalbollreglerna som gäller från i år. De visade sig vara avgörande i början av turneringen då många av spelarna inte var vana att spela enligt den nya modellen. Noterbart är att de nya reglerna hämmar det offensiva spelet mycket, vilket rimligen inte kan ha varit avsikten från regelskribenterna.

Inledningsvis blev därför resultaten väldigt stora men då ska man notera att de flesta målen tillkom på straffar. Så var även fallet i Malmös första match mot Hammarby IF. Matchen slutade hela 9-2 men av de nio skånska målen tillkom bara fyra spelmål. FIFH-laget bestämde sig tidigt för att endast gå in och spela defensivt och avvaktande då flerparten av Malmöspelarna inte spelat med nya regler tidigare och därför inte visste var de stod. Som vanligt fungerade det defensiva spelet mycket bra och alla spelarna övertygade även offensivt när man satsade. Det visade sig att Malmöspelarna inte hade några större problem med de nya reglerna.

I andra matchen väntade IFAS som inlett turneringen med 11-4 mot Sugi. Malmöspelet fungerade mycket bra matchen igenom och även här var det tonvikt på det defensiva spelet. IFAS-spelarna satsade hårt på att få in en boll tidigt i Malmökassen, vilket medförde att man drog på sig straffar som Malmöspelarna utnyttjade och gjorde mål. 6-1 till Malmö var en helt rättvis seger och stora delar av den ska tillskrivas Fatmir Seremethi som visade mycket hög klass.

Göteborgarna Sugi var tredje motståndare för FIFH och det stod tidigt klart att det inte skulle räcka att spela defensivt utan här måste Malmöspelarna föra matchen. Offensiven var dock allt annat än bra. Trots det tog FIFH ledningen med 3-0 men så kollapsade även defensiven och Sugi tog sig upp till 2-3. Då släppte krampen för Malmöskyttet och bollarna trillade in allt tätare. 6-3 blev slutresultatet i en för Malmös del dålig match.

Söndagsmorgonen inleddes med ännu en Malmöseger med 6-2 mot Synliga från Stockholm i en match som egentligen inte betydde något förutom lite prestige då den tidigare Malmöspelaren Peter Fork nu återfinns i Stockholmslaget. Det hjälpte nu inte ett skvatt mot ett ganska avslappnat FIFH-lag som vann komfertabelt.

FIFH Malmö vann nu grundserien före Hammarby IF som besegrade lokalkonkurrenten IFAS i ett derby med 3-2. IFAS slutade trea och Sugi fyra medan Synliga blev utslagna på femte plats.

Semifinalen mellan Malmö och Sugi blev en ganska intetsägande historia där Malmö dominerade från början till slut och vann utan att förta sig med 8-1. Hammarby ställdes i sin semifinal i ytterligare ett derby mot IFAS. Nu övergick dock Hammarby till ett mer återhållsamt defensivt spel och det gav resultat. Man tog ledningen på en straff i slutet av matchen och vann därmed semifinalen och skickade favoriterna IFAS till bronsmatch mot Sugi. En bronsmatch som IFAS sedermera vann med hela 12-7.

Som sig bör i en SM-final ställde både FIFH Malmö och Hammarby IF bästa tänkbara lag på banan och båda lagen spelade ett defensivt spel men dock utan att matchen blev tråkig. Malmölaget hade flera farligheter i matchen mitt medan Hammarby fick en farlig målchans mot slutet av matchen men efter full tid var finalen mållös och förlängning fick tillgripas. Denna blev dock fullständigt intetsägande då båda lagen lurpassade på varandra och övertiden var kliniskt ren från målchanser. Därför fick 2002-års SM-final avgöras på straffar. Mikael Aspegrens första straff gick säkert i mål samtidigt som han lyckades rädda straffen från Mikael Rehndal. Andra straffomgången slutade 0-0 mellan Jimmy Björkstrand och Niklas Wetterström och i tredje omgången blev det 1-1 mellan Fatmir Seremethi och Boris Samuelsson. Det var alltså Malmöledning med 2-1 när Peter Björkstrand gjorde entré på banan och lyckades göra mål på sin straff mot Sixten Berner. På Sixtens skott blev det dock inte mål. Han sköt i stolpen (Peter hade dock räddat om bollen gått på mål) och matchen var därmed avgjord till Malmös fördel med 3-1.