Den sista veckan av januari blev också den sista veckan på FIFH Malmö Goalballs jubileumsår då laget gav sig i väg på en stortävling i Montreal. Jubileumsfirandet startade med damlagets resa till Madrid för drygt ett år sedan och avslutades alltså med en elit-resa Kanada, som ett led i att stärka det samarbete med nordamerikansk goalball som byggts upp under åren med Malmö Lady Intercup. Med på resan fanns Mikael Aspegren, Stefan Gahne, Fatmir Seremeti, Peter Weichel och Jimmy Björkstrand

En totalt sexton timmar lång resa, som bland annat innehöll sömn, film och tetris-spel gjordes med ett av världens största passagerarplan, som mer liknade ett radhus och det var en fascinerande upplevelse. Väl framme blev det besök i den välkända underjordiska staden under den första heldagen i Montreal. Den är något man inte får missa när man är på besök i staden. The Underground City består av 30 kilometer underjordiska gånger som leder fram till ungefär 1 700 affärer, 200 restauranger, 40 banker, 30 biografer för att bara nämna en del. Det blev en del shopping innan eftermiddagen väntade och ett besök på NHLs största ishockeyarena, Bell center, stod på programmet. Där tittade gänget på NHL-matchen mellan Montreal Canadians och Detroit Redwings och det var fullsatt i detta kanadaderby, 22000 åskådare. Som svenskar höll vi så klart en tumme för bortalaget som innehöll sju svenskar men Peter Weichel supporterade Canadians då det fanns en dansk lirare i hemmagänget. Efteråt var det också Peter som jublade mest då det överraskande blev hemmaseger med hela 7-2 sedan Canadians helt spelade ut Detroit efter noter och de hade redan avgjort fajten efter en period då det stod 4-0.

Under den andra dagen åkte gänget en seight-seeingtur med buss genom hela staden innan eftermiddagen lämnades öppen för vila och lite mer shopping. Dessutom passade hela gänget på att ta sig en stund på träningscykeln. På fredagen skulle tävlingen starta men före det valde delar av truppen att besöka Biodome och Olympic park. Biodome är ett inomhus zoo, ett akvarium och en botanisk trädgård förpackad i en serie inomhus system som återskapar regioner i Amerika, visar upp djurarter samt floran för varje område. Bland annat fick killarna titta närmare på pingviner, sengångare, utter och minihajar. Olympic park är området kring Olympiastadion som användes vid OS 1976. Det var en lättsam, intressant och trevlig tur som avslutades med en tur i Montreals fräscha tunnelbanesystem.

Efter lunch och lite tid med egenuppladdning begav sig gänget mot spelarenan för coachmöte och fokusering. - Nu drar det äntligen igång och det ska bli skönt. Vi är laddade och tävlingen känns välorganiserad så det ska nog gå bra det här, menade Malmötränaren Peter Björkstrand före tävlingsstarten. Första matchen var mot laget ”Allsort”, vilket var ett lag med spelare som blivit över i de andra lagen och i ärlighetens namn var de riktigt svaga. Visserligen glänste det inte om malmöspelet heller men efter 8-1 i paus blåstes matchen av 2.41 in i andra halvlek när Fatmir gjorde 12-2. En god natts sömn låg sedan emellan innan match nummer två och inledningen mot Ontario var ganska tuff och de unga kanadensarna var riktigt på g när de tog en tidig 2-1 ledning och Malmöspelet ville inte lossna men tack vare några riktigt bra skott och ett straffmål i första halvlekens sista sekund så var det FIFH-ledning med 5-2 i paus. Efter ett byte i pausen och återgång till ett mer basalt spel så lossnade allt och på några minuter kraschade Ontarios spel och med 3.51 kvar att spela blåstes matchen av vid ställningen 13-3. - Det var en match som liknade gårdagens ganska mycket även om de här killarna sköt bättre. I första delen ville vi lite mycket och det vi gjorde blev lite avancerat. Vi kan så mycket mer än motståndarna men det går inte att använda hela vår arsenal när motståndarna inte bjuder upp. När vi väl förstod att göra allt lite enklare så gick vi också ifrån, kommenterad Peter. Den tredje matchen var också den sista i gruppspelet och nu stod hemmalaget med landslagsskytten Mario Caron i spetsen för motståndet. På förhand en tät och ganska oviss match men de första åtta minuterna av matchen var av riktigt hög världsklass ur bortaperspektiv och hemmaspelarna fick kämpa fullt ut för att över huvudet taget överleva. Faktum är att inte ens det räckte för efter åtta minuter stod det redan 8-1 och matchen var avgjord. Knocken kom när 5.15 återstod men det var egentligen bara en tidsfråga då bollen var på väg in ett tiotal gånger innan dess också. - Det var inget dåligt lag vi mötte utan vi gjorde dom svaga. Taktiskt sett lyckades vi läsa och låsa deras spelidé och när vi sedan får ut hela vår kapacitet så hade de ingen chans. Alla våra spelare underordnade sig laget och taktiken och trodde på vår idé och vi fick ihop gruppen till en maskin. Skönt att få ut kapaciteten, konstaterade en glad Peter Björkstrand efter matchen.

Resultaten innebar så klart en klar skånsk seger i gruppen och efter en räknesejour likt professorer i det kanadensiska rankingsystemet så stod det klart att det skulle bli returmöte mot Ontario i kvartsfinalen. Där började det lite spänt och anfallsspelet blev stationärt. Ontariolirarna hängde med till fem minuter var spelade men så tog skåningarna över helt och dominerade stort. 8-1 i paus blev till 11-1 innan matchen var slut med fem minuter kvar att spela. - Visst, det såg lite spänt och segt ut från början men samtidigt var det lite mer beräknat den här gången. Vi ville gå runt på laget för att känna av spelarnas status och samtidigt lägga lagom mycket kraft i matchen. En godkänd insats på det hela taget där vi hanterar uppgiften på bästa sätt, avslutade Peter dagens matchande.

Söndagens semifinal spelades mot Venom Pennsylvania, som något överraskande besegrade Nova Scotia i sin kvartsfinal. Den inleddes med Malmömål av Fatmir redan på första skottet men det var en typisk morgonmatch och försvarsarbetet i Mighty Ducks visade på vissa brister samtidigt som det inte direkt sprudlade om anfallsspelet. Ändå var det Malmö som var det bättre laget och förde matchen men det var först på slutet man kunde dra ifrån när motståndarna tröttnade. Till slut skrevs siffrorna till 9-4 efter att Jimmy gjort mål i matchens sista hundradel. - Segern var helt välförtjänt för vi var det klart bättre laget. Sedan lyckades vi inte fullt ut i vårt spel och då visar vi stor moral genom att göra jobbet fullt ut så de hade inte någon chans. En skön arbetsseger och nu ska vi ladda om till finalen och visa folket här att vi är det lag de vill att vi ska vara, alltså någon att se upp till.

I finalmatchen väntade Earthquake från Kalifornien då de besegrade Quebec med 11-1 i sin semifinal. Det var alltså de två bästa lagen som möttes i finalen och den började segt ur skånsk synvinkel med ett tidigt baklängesmål och läget förvärrades en stund senare samtidigt som malmöspelarna inte skapade några större målchanser men tack vare två höga bollar och kyligt straffskytte fick FIFHarna chansen att ta sig in i matchen och det var kvitterat före halvtidpausen. Känslan hos de flesta i hallen var nu att gästerna skulle ta över matchen men omedelbart efter paus tog amerikanerna ledningen på nytt genom ett riktigt bra skott och då var det uppförsbacke igen.

Det hårda trycket framåt gjorde dock att Earthquakes spelare tröttnade allt mer och via Fatmirs 3-3, en svettig straffräddning från Stefan och därefter ett snabbt ledningsmål av Jimmy vände matchbilden och när amerikanerna tvingades göra ett byte på grund av trötthet utnyttjade Mighty Ducks detta snabbt och effektivt och fastställde sluresultatet till 6-3. Malmötränaren Peter var nöjd med inställningen och moralen under finalen. - Att vi kunnat gå runt på laget var viktigt för nu var vi klart piggare än dem. Dessutom hade vi stort självförtroende och tillit till vårt eget spel så faktum är att även om det såg trögt ut i början så kändes det lugnt hela tiden. Det kändes direkt att vi var bättre och även nu fick alla spelare vara delaktiga och alla spelade bra men sedan ska man inte blunda för att vi inte får igång vårt eget spel och det är vi så klart inte nöjda med. Jag tror att det har att göra med att hallen helt enkelt inte passar vårt spel och det var väldigt stor skillnad på spelet i denna eller den andra hallen så egentligen oroar det inte nämnvärt men vi tar med oss det som en anteckning inför Malmö Open och är redo att ”möta olle i grind” om det skulle behövas. Alla spelare har jobbat väl ihop och vi har presterat väl i en tävling som totalt höll ganska låg klass men där de fyra första lagen ändå höll hög kvalitet. Vi vann och fick med oss massor av erfarenheter från spel mot motståndare som vi normalt inte möter.

Efter prisutdelning och dusch väntade så den långa hemresan med en sju timmars flygning till Amsterdam och sedan ytterligare nittio minuter hem. Vid lunchtid idag steg så Malmögänget av tåget och var tillbaka i vardagen efter en vecka fylld med framgång och minnesvärda ögonblick. Nu är det då bara att ladda om för om lite drygt två veckor är det ju match igen…