Med jämna mellanrum stämmer våra reportrar från vår supportersektion träff med FIFH Mighty Ducks ledarstab för att kolla in hur läget ser ut i truppen, med tävlingar och träningar, med samarbeten och schismer och med transferplaner. Det brukar vara ganska öppenhjärtiga intervjuer.

Lägeskoll 18 april 2010

Lägeskoll 7 januari 2010

Lägeskoll 21 december 2009

Lägeskoll 27 oktober 2009

Lägeskoll 19 augusti 2009

Lägeskoll 8 juni 2009

Lägeskoll 3 mars 2009

Lägeskoll 3 januari 2009

Lägeskoll 11 november 2008

Lägeskoll 3 september 2008

Lägeskoll 3 juli 2008

Lägeskoll 1 maj 2008

Lägeskoll 3 mars 2008

Lägeskoll 27 december 2007

Lägeskoll 3 november 2007

Lägeskoll 3 september 2007

Lägeskoll 3 juli 2007

Lägeskoll 3 maj 2007

Lägeskoll 3 mars 2007

Lägeskoll 3 januari 2007

Lägeskoll 7 november 2006

Lägeskoll 3 september 2006

Lägeskoll 7 juli 2006

Lägeskoll 1 maj 2006

Lägeskoll 18 mars 2006

Lägeskoll 23 november 2005

Lägeskoll 14 september 2005

Lägeskoll 29 juni 2005

Lägeskoll 20 december 2004

Lägeskoll 18 oktober 2003

Lägeskoll 29 juni 2003

Lägeskoll 14 april 2002

10.04.18

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Mitt i april och dags för ännu en färsk intervju med Mighty Ducks-tränaren, som ser hur hans lag blivit gladare trots motgångar och gläds åt Sarah Winbergs utveckling. Han konstaterar också att sjukdomar och skador sårar i grunden samt berättar vad det är som håller honom sömnlös just nu bland mycket annat.

- Om vi misslyckas på SM för tredje året i rad så är det kanske dags för klubben att börja tänka nytt, att ömsa skinn. Orden är Peter Björkstrand och andas ömsom förväntan ömsom press. Hur eller hur, slutmålet den här våren är glasklar. Revansch och återtagande av SM-guldet som nu varit på flykt sedan 2007. Peter Björkstrand dröjer sig kvar efter en träning i mängden med fokus på försvar och teknikdetaljer. Han möter upp för ännu en lägeskoll med hemsidan som den här gången tar avstamp i de två senaste månaderna, som med elitsuccé i Malmö Open dessförinnan och med en stark SM-försäsong inom räckhåll onekligen blev en besvikelse. Mighty Ducks-tränaren är gissningsvis ganska trött på att prata svajiga prestationer efter att ha konverserat otal med medier de senaste veckorna. Samtidigt är ämnet omöjligt att undvika när vårsäsongen 2010 ska summeras, tyvärr. Summeringsperioden började annars strålande med elitsuccé i Malmö Open och fem odiskutabla segrar. I 5-2 viktorian i seriefinalen mot IFAS imponerade laget med strålande försvarsspel och ett stabilt, tryggt och tålamodsinriktat lagspel.

– Vi gör en bra tävling helt klart och är stabila. Vi är svårhanterliga att möta med vår attackarsenal och känslan är att vi vann matcherna mer på vår tyngd än på finess men det funkar också. Ett bra lag ska kunna vinna matcher på olika sätt. Det var såklart jättenyttigt för oss att åter vinna hemma, i ny hall och allt. Samtidigt så kanske segern i Malmö Open varit lite bedräglig för oss. Jag sa tidigt att vi snabbt måste lägga tävlingen bakom oss och inte slå oss för bröstet. Många av lagen vi mötte gav oss ett totalt initiativ på ett sätt som jag aldrig varit med om. Individuellt fanns det mycket som var bra men vårt lagspel både försvars- och attackmässigt sattes aldrig riktigt på prov. Det var väl egentligen bara mot IFAS som det blixtrar om oss men en matchprestation gör inga riktiga mästare.

Breddlaget inledde bra och var med hela vägen även om söndagen och de två avslutande matcherna blev ett resultatmässigt bakslag.

- Med rådande förutsättningar och med sviktande form på flera av spelarna så var det en god insats. Främst då under lördagen när vi lyfte vårt spel och vände underläge till vinst i två av de tre matcherna. På söndagen kommer vi inte alls upp i kvalité i vårt spel. Vi är bekväma, stationära och långsamma i det vi gör och då går det inte att matcha de två bästa och mest kompletta lagen i tävlingen. Det är inte det att vi lade oss ner och dog, vi krigade på och visade moral men räcker helt enkelt inte till i kunnande och kvalité den här gången. Samtidigt gjorde de svajiga prestationerna att vi inte fick riktig arbetsro och fick försöka skruva ihop laget på bästa sätt men det gick ut över några spelare som möjligen borde fått fler chanser att visa upp sig. Vårt spel bygger mycket på arbetsro och trygghet så när det inte fanns med så blev hela laget och vårt spel väldigt osäkert. Då hoppas man att det är de rutinerade spelarna som ska gå i bräschen men det var flera av dem som underpresterade istället och då kan vi aldrig bli lyckosamma.

När vi pratades vid senast planerade ni för en vårsäsong med justerat träningsupplägg där ökat samarbete, precision och ett nytt upplägg på fysträningen skulle få bärande roller. Hur har det funkat?

- Förändringen i sig var behövlig och helt rätt. Stefan har på ett strålande sätt lagt om vår fysträning och bytt ut många av de gamla övningarna. Vi kör mycket av fysträningen tillsammans, vilket har gjort att alla stöttar varandra på ett helt annat sätt än tidigare. Det är mycket lättsammare och närmare till skratt i gruppen nu och prestigen har minskat. Det märks på spelarna att de uppskattar det nya upplägget och att dess övningar ger varje spelare en hel del. Vi har en god kvalité på vår fysträning nu, det är mycket Stefans förtjänst och gör att alla kan gå in och ta till sig av goalballspelet på ett helt annat sätt. Samtidigt är vi fortfarande på en väldigt låg nivå på sina håll i konditionsdelen och där måste vi absolut lägga större vikt under sommaren för annars kan de ändå inte tillgodogöra sig resten. Precisionsmässigt hart vi gnuggat på hela våren och en del av spelarna har stegrat sitt kunnande men vi är långt ifrån nöjda och ifrån där vi hoppats att vi skulle vara nu. Fortfarande är det allt för mycket av attackspelet som går på chans och spelarna har svårt att leverera något beständigt från träning till träning. Mina förhoppningar var att vi totalt sett skulle ha kommit längre än var vi är nu men vi får gnugga vidare på det här. Det finns nämligen inga genvägar.

Annars är det bestående minnet från de två senaste månadernas träningspass att det har saknats en hel del folk och att kvalitén på grund av detta skadats.

– Vi har verkligen fått vår kvot av frånvaro tillgodosedd den här våren. Det har varit rejäla sjukdomar, skador och semestrar som ställt till det men samtidigt är det något man får räkna med, som ingår i spelet. Elitmässigt har vi ändå klarat av att hålla kvalitén hyfsat uppe beroende på vårt Öresundssamarbete. De danskar som varit här har bidragit till att träningen kunnat genomföras som planerat men självklart är det inte till godo när nyckelspelare är borta från träning, helst då när vi ville vässa till det allmänna lagspelet. Breddmässigt har vi jobbat mer individuellt och på att slipa på teknik i både anfalls- och försvarsarbete. Det fungerar ju bra även om en del spelare är borta men många gånger är det svårt att få kontinuitet i den utvecklingen eftersom en del är borta alltför ofta och då blir det mer tillfälliga förbättringar. Om jag får önska så skulle jag vilja att spelarna från träning till träning tar sin egna utveckling som det primära och skapar en förståelse för att man missar något personligt om man missar en träning. Det är bara så vi lyckas. Vi har också försökt att få de yngre spelarna att spä på sin vinnarattityd och få dem att bli mer aggressiva i sin framtoning för att helt enkelt få dem att förstå vikten av att hjälpa varandra genom att först ta sitt eget lagansvar.

För tredje året i rad förlade ni det internationella vårlägret till Litauen, hos de regerande Europa- och världsmästarna. Vid sidan av den glädje som du kände inför detta faktum pratade du om att ni den här gången skulle komma välrustade, förberedda och revanschsugna efter två år med finfin träning men enbart förluster där. Med facit i hand kan man konstatera att lägret blev ett rejält steg tillbaka och ett slag i ansiktet för självförtroendet.

- Vi åkte dit med stora förhoppningar att kunna matcha dem den här gången. Vi hade ett bra lag, gott go i gänget och var väldigt revanschsugna men vi presterar inte alls vad vi hoppats och vad som krävs om man ska matcha dem. Vårt lagspel föll samman – främst försvarsmässigt klarade vi inte av det tryck som Litauen satte på oss och när lagspelet inte fungerade övergick vi till att kriga en och en och då blev vi överköra av ett lag av den här kalibern. Möjligen hade vi för stora förväntningar på oss själv när vi åkte dit men med tanke på vilka spelare vi har i vårt lag och vilken kvalité de håller så kan man förvänta sig att vi ska stå upp och ge dem en match. Nu blev det stora förluster i många av matcherna och sådant tar naturligtvis på självförtroendet.

Men de finns om inte ursäkter så i alla för förmildrande omständigheter till den svaga insatsen. Kaos med försenade väskor, sjukdomar på nyckelspelare och tufft slitage på ett trögt golv.

– Det är väl egentligen i ljuset av det vi får se på det hela. För även om prestationerna från och till var låga så hade vi långt ifrån optimala förutsättningar att lyckas. Det var lite som ett dyrkslag där energin sipprar ut lite varstans. Kaoset med väskorna och det tuffa slitaget på några av spelarna som detta innebar straffade oss hårt liksom det faktum att nyckelspelare som Jimmy och Fatmir drogs med sjukdomar. Det känns surt att vi inte på tre år lyckats få till optimala förutsättningar när vi åkt till Litauen, för jag tror fortfarande att vi kan slå dem när vi spelar med bästa laget och är disciplinerade. Som det nu blev får vi ändå vara nöjda med vad vi presterade. Alla krigade och försökte, det står utom allt tvivel men det räckte tyvärr inte.

Hem, ta nya tag och träna vidare med siktet inställt på SM med andra ord men sjukdomarna och skadorna vägrade att släppa sitt grepp om truppen och även efter Litauen- har den kollektiva träningen drabbats hårt av frånvaro.

- Vi har inte riktigt tumme med ödet för tillfället. Fatmir har varit sjuk liksom Stefan. Per, Lena och Kristoffer skadade liksom det faktum att Micke och Peter endast tränar med kollektivet en gång i veckan. Det är klart att det blir svårt att bygga ett kollektivt helhetsspel för elitlaget då. Vi har inte alls kunnat vässa till de svagheter vi såg i Litauen och det oroar så klart en hel del. Vi får hoppas på bot och bättring nu fram till SM så att vi kan få alla bitar på plats. Det lär behövas.

Söndagen den elfte april var det så dags för genrep inför SM-slutspelet och för den tävling som avgörs i Roskilde samma helg. Genrepet spelades i Köpenhamn med matcher för elitlaget mot danska herrlandslaget och för breddlaget mot danska damerna men inte heller här blev det någon klang och jubelfest.  

- Elitmässigt kan vi inte analysera något från denna dag eftersom endast Fatmir och Jimmy kunde delta. Båda två gör stabila och habila insatser utan att glänsa det där lilla extra men det känns ändå som om vi vet var de står någonstans. Det var lagmässigt vi ville haft svar på var SM-laget står men när nu varken Stefan, Micke eller Per kunde vara med så föll dessa intentioner. Breddmässigt däremot kan vi lätt utvärdera dagen som misslyckad. Killarna i laget måste kliva fram mer och inte lämna över ansvaret och förlita sig på någon annan. Det var en besvikelse att se dem så håglösa och utan riktigt tändning. Vi visade samma tendenser som under Malmö Open trots att vi analyserat den tävlingen väldigt noga och borde ha dragit någon slutsats av det. Detta bekymrar mig och ger mig sömnlösa nätter. Lena gör en okej insats med tanke på skadan och att uthålligheten därav minskat men Sarah var absolut dagens spelare med grymma insatser i båda lagen. 

Plats nu för lite individuell analys och först och främst – en fantastisk utveckling på Sarah?

- Ja, det är en makalös utveckling hon haft på senare tid. Sarah har gått från en ordinär och stationär spelare till en spelare av högsta breddklass bara på de senaste veckorna. Hon uppträder nu med aggressivitet och stort tålamod i sina aktioner och hennes försvarsspel har blivit rörligare. Attackmässigt har hennes skotteknik utvecklats mycket och med hjälp av det har den blivit stilrenare och mer fartfylld. Hon visade i Danmark att hon mycket väl kan hävda sig även på elitnivå mot riktigt bra skyttar och hennes positionsspel är väldigt stabilt. Hennes elitspel där var något av det svettigaste jag skådat på mycket länge och jag är så grymt imponerad. Hennes attityd, vilja och goda humör smittar av sig på hela gruppen.  

Dzenan, Lena och Per då?

- Dzenaan har en stor potential och hans attackspel har blivit bättre. Han lyssnar och är villig till att justera och utveckla sin teknik. Försvarsmässigt är han fortsatt sårbar på visa punkter som vi arbetar med. Han måste bli lite rappar med händerna och noggrannare i positionsspelet men främst måste han trycka upp sin attityd flera nivåer och bli mycket tuffare på plan. Stundtals ser det faktiskt riktigt mjäktigt ut nu. För Lena handlar det först och främst om att komma tillbaka från sin höftskada. Vi vet vad hon kan och vilken potential hon har men för att kunna prestera det krävs det att hon är frisk och kry. Det var frustrerande att vi inte kunde testa henne rejält i Danmark eftersom hon haft en liten självförtroendekris efter Malmö Open och då har vi jobbat en hel del mentalt och nu ville jag gärna se resultatet. Per har dragits med en hel del skavanker den senaste tiden men gjorde en klart godkänd insats i Litauen och är en habil spelare precis mellan bredd- och elitklass.

Många av våra spelare i breddlaget har enligt Peter bekvämlighet och en sorts likgiltighet som det största målet att övervinna.

- Bekvämligheten yttrar sig i att man inte gör jobbet fullt ut. Att man tummar på arbetet som måste göras och lämnar över ansvaret till någon annan. Det är ett svagt agerande och inte okej om man vill vara en bra lagkamrat. Alla måste kliva ut på banan och kriga för varandra, vara beredda att offra sig för kollektivet och ta en smäll här och där. Jag pratar mycket med breddlaget om det här, att viljan att vägra att förlora alltid måste vara större än glädjen över segrar eftersom det är på det sättet man skapar en vinnarmentalitet.

På elitsidan då?

- Som jag sa tidigare så är det blandade känslor kring våra landslagsspelare. Både Fatmir, Stefan och Peter har goda utvecklingskurvor och tränar mycket och bra. De har goda chanser att fortsätta sin utvecklingsspiral även framledes. Det som är lite synd är att de drabbats hårt av sjukdomar, skador och annan frånvaro från den kollektiva träningen den senaste tiden. Fatmir är i och för sig tillbaka nu och har inte tappat så mycket. För Jimmys del känns det som att mycket handlar om motivation, att han höjer sig i skarpt läge och så fort det blir matchlikträning. Hans högsta nivå är fortsatt en av de högsta i Europa skulle jag tro. Micke är svårplacerad eftersom jag ser han så lite i träning och hans insats är mycket beroende av en kollektiv trygghet. Kul på elitsidan är såklart också inträdet av Karina. Hon går från klarhet till klarhet på träningarna och hålla en stark defensiv nivå mot killarna. Det känns jätteinspirerande med en sådan spelare som hela tiden vill ta till sig och utvecklas trots en hög nivå på motstånd. Sammanfattningsvis kan jag säga att landslagsspelarna utvecklas positivt invidividuellt men att vi har mycket svårt att få till en utveckling av vårt eget lagspel eftersom de inte tränat fullt kontinuerligt med oss.

Tre veckor återstår innan det smäller. Dels i Roskilde dit breddlaget åker på tävling.

- Som det känns nu så kommer breddlaget att få det riktigt svettigt om öronen i Roskilde. Det kommer att sakna mycket av de ingredienser som normalt ger dem trygghet och då måste samtliga lirare kliva fram och prestera något över sin normala kapacitet. Det känns dock som det är lång väg dit eftersom vi idag ligger ganska långt under den nivån. Vi har helt klart ett jobb att göra här de kommande veckorna om vi ska kunna få ihop det men det är mycket upp till var och en av spelarna nu. Att ta ansvar för sig själv och laget och framför allt; att göra jobbet!

Dessutom smäller det i Eskilstuna. Nytt SM-slutspel och för tredje året i rad kommer Mighty Ducks som regerande silvermedaljörer. Jakten på guldet, på IFAS och på den stora revanschen kan börja.

- För mig är det små marginaler som avgör vem som blir svenska mästare så det gäller att förbereda sig så väl det bara går. Vi har inte haft de bästa förutsättningarna för detta denna vår men än återstår det tre veckor. Det gäller för oss att slita på, att vara noggranna och precisa i allt vi gör. Vi går över till snabbhetsträning nu och trycker gasen i botten. Förhoppningsvis gör detta att vi kommer med lätta och kvicka ben till Eskilstuna. Får vi bara alla våra spelare friska och krya så att vi kan träna på ordentligt framöver så känns det som att vi har slagläge trots allt. Vi har spelarna och vi har laget för att lyckas – det är det inget snack om.

Drömmarna, förväntningarna, förhoppningarna och uppmärksamheten - är det viktigare än någonsin att Malmö gör ett bra SM-slutspel och tar den efterlängtade revanschen?

- Nja, det är klart att för att behålla det stora intresse som finns för klubben så behövs framgångar men framgångar är inget man får, det förtjänar man. Det gäller att vara seriös i alla moment och att alltid och i alla lägen ge 100 % för laget. Både jag och spelarna är väl medvetna om situationen, vi känner trycket - men det är också en stimulans. Sen är det ju givetvis så att om vi misslyckas på SM för tredje året i rad så är det kanske dags för klubben att börja tänka nytt, att ömsa skinn och att vi ser över organisation och arbetssätt men i de banorna tänker jag inte nu – nu är det bara SM-guld som hägrar i huvudet.

Sidans topp

10.01.07

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Nu är det ganska precis fyra dygn kvar till FIFH Mighty Ducks anno 2010 ska göra sin säsongspremiär med träningsstart. Under julen har du kunnat läsa att det skett en del kring laget och förberedelserna inför nästa säsong och idag slog vi en signal till Malmötränaren Peter Björkstrand för en lite inofficiell lägeskoll inför årspremiären. Det blev ett intressant samtal där peter i stora stycken verkar ganska nöjd med förutsättningarna och har sina tankar klara inför träningssstarten och han verkar ha funderat igenom vad som krävs för att 2010 ska bli lite av revanschens år.

Hur är läget?

- Jo, tackar som frågar. Jag känner mig ganska utvilad efter några hektiska veckor före jul och sedan lite ledighet varvat med arbete så man har väl fått sin beskärda del av allting.

Har ledigheten varit behaglig?

- Absolut, även om det för mig aldrig riktigt handlar om ledighet då jag alltid har en massa bollar i luften men några dagar till att göra ingenting utan mer rensa huvudet har det blivit och sedan har man ju hunnit med att umgås med familjen på ett annat sätt än vad man hinner när vardagen finns med.Sedan får man alltid lite abstinens efter att få jobba på med sina olika projekt så lite goalboll har det blivit trots allt.

Ja, som ledare blir det aldrig riktigt semester men hur har dina tankar gått kring förra året och hur tänker du inför årets träningsstart?

- Det är svårt att med några få ord sammanfatta 2009. De stora turneringarna lyckades vi inte vinna men samtidigt är det ju inget rejält misslyckande att bli tvåa på SM och Malmö Open samt att vi faktiskt vann i Stockholm. Vi är dock uppfödda med att vinna och då blir andraplatser inte så betydelsefulla. Samtidigt var 2009 året då breddlaget gjorde sin svagaste vår någonsin medan hösten kanske var den totalt starkaste från det laget. Sedan fick vi inte fram de nya unga spelare som vi ville hitta samtidigt som vi motsägelsefullt blivit fler spelare på träningarna. Inför 2010 tror jag att det utom allt tvivel viktigaste är att vi blir en tight grupp igen där alla är beredda att kriga för varandra och där samtliga underordnar sig varandra.

Hur ska ni då uppnå denna lagkänsla som du nämner?

- Det är så klart inte helt enkelt men jag tror att vi som är ledare måste visa de spelarna som kanske inte är bäst men som alltid vill lagets bästa större förtroende och både under träning och match prioritera de spelarna. Dessutom är det viktigt att vi får till aktiviteter utanför själva goalballhallen där vi har möjlighet att skapa en kompisrelation. Det kan vara både idrottsliga och mer sociala aktiviteter. Framför allt måste vi hela tiden tänka på att varje spelares individuelal glädje att spela goalball måste stå i första rummet.

Vad tycker du är det viktigaste i spelet som ni måste förbättra?

- Precisionen! Sedan måste vi bli mer nogranna då vi under förra året släppte in osannolikt många slarvmål och det är ett tecken på att vi inte krigar tillräckligt och då knyter vi ihop det med vad jag sa tidigare, alltså att varje spelare måste kriga sig dödstrött för de andra spelarnas skull. Man måste förstå att om jag inte gör jobbet så påverkar det mina kompisar negativt.

Det har ryktats om en del förändringar i träningen. Kan du berätta mer om det?

- Något kanske men främst är det justeringar av tidigare upplägg. Stefan kommer att biträda i den fysiska träningen och vi kommer att försöka ha en tydlig träningsstruktur så att alla hela tiden vet vad som sker på träningarna och vad som förväntas av dem. Även här måste vi tänka på att glädjen måste finnas med så vi ska inte tvinga någon till något utan mer ge dem förutsättningarna och sedan får de själv välja sin egen nivå. Vi måste också bli något mer effektiva under träningarna och dessutom ska vi försöka få in fler externa träningspass med vettig relaterad träning.

Det har också skett lite förändringar i lagets organisation. Kan du utveckla det?

- Framför allt har Olivia tagit ett uppehåll i sin ledarroll. Vi letar efter en ersättare men har inte bråttom utan avser nu att lösa rollen internt genom att Jimmy fungerar som assisterande tränare medan Lena blir assisterande coach. Stefan får en något större ledarroll och sedan lägger vi om arbetet utanför plan så att många spelare får sina egna ansvarsområden. Det tror jag är avgörande för att man ska känna att man faktiskt betyder mycket för laget även utanför plan. Det blir emellertid väldigt viktigt att spelarna nu utför sina uppgifter för annars koimmer organisationen att halta ytterligare.

Men på transfersidan har det varit helt tyst den här vintern. Blir det inga nyförvärv?

- Nä, så ser det ut. Jag är ganska nöjd med den spelartrupp vi har idag, alltså med olika individer, rolltyper och kvaliteter både spelmässigt och personligt. Vi fick in krigarinstinkter från Per och Steve under hösten, vi har unga hungriga spelare i form av Dzenan och Robin, vi har de äldre rutinerade som Jimmy, Lena och Micke, så har vi Stefan, Fatmir och Peter som är uppåtgående på hög nivå och därtill Sarah med stor entustiasm. Vi håller så klart ögonen öppna efter spelare som kan komplettera truppen men samtidigt ska det då vara spelare som verkligen tillför något för de individer som finns i laget idag. Därför ligger i så fall prioriteringen just nu främst på ytterligare några damspelare så att vi kan göra exklusiv damträning, vilket också skulle vara en liten dröm för mig personligen. Sedan har vi vårt danska samarbete som skulle kunna generera nya spelare om vi så skulle önska men som sagt; i så fall ska de tillföra något för de spelare vi redan har i truppen.

Jag vet att det blir en ganska intensiv årsstart. Hur ser den närmaste månaden ut?

- Vi kör igång träningen på måndag men då blir det mer lättsamt. På torsdag startar vi någon form av upptrappning av dels den nya träningsfilosofin och dels inför Malmö Open. Redan nästa söndag kommer vi att köra en extern aktivitet i form av att våra spelare kommer att prova på Kälkhockey och sedan blir det funktionärsutbildningar inför Malmö Open både den 28e januari och den 4e februari. Vi kommer också att försöka ladda upp inför Malmö Open med en omgång av den danska serien alternativt en träning med det danska herrlandslaget. Sedan ska landslagskillarna hinna med ett läger och en landslagstävling i finska Onnela så vi bör vara ganska väl förberedda i februari samtidigt som faran är att man går för hårt ut så här i inledningen av året.

Under uppehållet har också röken skingrats lite kring vilka lag som finns med under Malmö Open. Hur känns det?

- Först och främst är det tråkigt att elitgruppen blivit lite urvattnad och kvaliteten kommer sannolikt att bli ganska låg där. Vi bör om allt fungerar bli bland de två främsta. Breddtävlingen är ju massivt stor och det är mycket små marginaler om man ska lyckas. Jag tycker ändå att i fått en hyfsad grupplottning som bör ge oss som sämst en andraplats i första rundan. Därmed får vi fortsätta spela om de främsta sex platserna och då blir det svårt att sia om slutställningen men jag tycker nog att vi bör bli sämst fyra totalt sett.

Annars blir det ju en ny sporthall och lite andra nyheter också. Hur ser du på det?

- Det kommer att lyfta tävlingen att det är en helt ny hall. Fördelen att spela på hemmaplan blir dock inte så stor för oss eftersom förutsättningarna är nya för alla lag och vi har ju inte spelat i hallen tidigare. Det ligger ett något långsammare golv i Kulladal och det brukar inte riktigt gynna oss. Samtidigt kommer vi också som lag att lyftas av att allt är fräschare och mer modernt än på Latinskolan. Dessutom ska vi kunna erbjuda webb-tv från matcherna och det kommer så klart att bli ett bra tillfälle för våra lag och spelare att visa upp sig lite för allmänheten på ett nytt sätt. Lägg därtill ett bra samarbete med Kulladals FF omkring det praktiska för tävlingen och du förstår att vi känner goda vibbar inför arrangemanget.

Efter Malmö Open ryktas det om en ny Litauenresa. Kan du bekräfta det?

- Yes! Det kommer att bli i mitten av mars och vi är så klart väldigt glada att få möjligheten att åter möta världens bästa landslag. Det ger våra elitkillar bra erfarenheter och rutin. Dessutom är vi lite revanshsugna efter förra årets mindre lyckade insats där och nu är det hög tid att vi plockar en seger mot dem. Det hela blir också en bra diagnostisk uppgift på var vi står inför årets SM.

I maj är det dags för årets Svenska Mästerskap och efter två raka finalförluster så är det väl bara seger som gäller?

- Självklart. Det kommer att bli årets främsta uppgift att ta hem guldet igen. Men det bygger på att vi lyckats att få fram den riktiga spelglädjen igen under våren.

Vi är många som också undrar om det blir något damlag till SM?

- Som jag tidigare sade så vore det lite av en dröm att få jobba med ett damlag. Jag har haft de tankarna under många år och det är precis en sådan ny utmaning som skulle betyda mycket för mig. Samtidigt kan man inte trolla och vi har inte tre tjejer som spelar just nu men har i våra tankar att göra en tjejsatsning så målet är absolut att ha ett damlag med på SM. Det är dock viktigt att veta att man inte ska ha några stora förhoppningar på att de ska göra resultat. Först och främst gäller glädjen även där.

Därefter väntar den elfte upplagan av Malmö Lady Intercup och sex lag är klara redan. Det verkar bli ett starkt startfält även i år?

- Vi har kanske de sex viktigaste kuggarna på plats och nu ska de kompletteras med ytterligare minst fyra riktigt bra nationer och det finns det goda förutsättningar för. Vi har många intresseanmälningar och eftersom tävlingen ligger drygt en månad före VM så borde intresset för att delta vara stort. Med tanke på vad jag också nämnde om ett eget damlag så vore det hur stort som helst ifall ett sådant också skulle kunna vara med här.

I sommar spelas VM och några av dina spelare kommer att vara viktiga kuggar i det svenska laget. Hur tänker du kring det?

- För svensk del handlar det om Fatmir och Stefan. De kommer att få en tuff vår och klarar de bara det fysiskt och får vara skadefria så kommer de att tillhöra de främsta i ett svenskt lag som mycket väl kan ta en VM-medalj i sommar. Vi har fått en del skit för att vi inte trott på landslaget men det handlar mest om att vi försöker se saker realistiskt och kanske också minska våra egna krav på landslaget. Det var oerhört roligt att de lyckades med medaljjakten på EM och nu kan de absolut vara med och kriga i VM-toppen. Jag har alltid hävdat att en landslagsplats är det yppersta beviset för klubben och för mig som tränare att vi jobbar på rätt sätt så för mig får gärna alla våra spelare finnas i landslagstruppen. Situationen för Peter i Danmark är dock tuff. Det laget finns just nu på en något lägre nivå och det är vår förhoppning att kunna hjälpa dem att bli bättre men att kräva topp-plats redan på VM vore att ta i så för Peter handlar det mera om att utveckla sig själv under bästa tänkbara förutsättningar och visa upp sig från sin bästa sida. Vi ska hjälpa honom med det så mycket vi kan. Dessutom har vi ju Päivi i Finland att jobba lite med inför VM och de finska damerna har också klara medaljchanser.

Hur ser du annars på FIFH Mighty Ducks i framtiden?

- Sektionen har bättre förutsättningar än någonsin tidigare. Samtidigt blir inte spelartruppen yngre och det är en del bekymmer att få ihop den klart spretande truppen och det söndrar. Jag har funnits med i verksamheten under sjutton år och de senaste åtta åren som ensam tränare och upplevt både upp och ner gångar. Jag känner själv att jag letar efter nya utmaningar för att hålla motivationen vid liv så vad som sker i framtiden återstår att se men för klubben gäller det att komma till lugn och ro, att stå enade tillsammans och jobba samt glädjas ihop. Då finns förutsättningarna även i framtiden.

Med det tackar vi dig Peter och önskar lycka till nu när säsongen drar igång på måndag!

Sidans topp

09.12.21

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

I årets sista summeringssamtal kommenterar Malmötränaren Peter Björkstrand säsongsavslutningen i Stockholm och Grekland, Han skissar på en problembild över år 2009 och snickrar vidare på lösningen av denna inför 2010 bland annat.

Ja, det var det. Säsong 2009 är slut. Det känns, liksom alla andra år, tomt men samtidigt också rätt skönt att det är över. Klart man hoppades på en sista resning under äventyret i Grekland med en stark insats och en guldglimrande säsongsavslutning, något att ta avstamp ifrån in i 2010 - som ju i praktiken börjar imorgon måndag. Men så blev det inte. Istället ett tungt fall mot Finland och en slutlig bronsplats - men kanske en mer giltig slutvinjett ändå, just som ett tydligt kvitto på säsongen 2009. Så här var det i år, inte mer, inte mindre. Återstår att osentimentalt konstatera att den inte kommer att sätta några djupare spår. En liten dialog med Malmö-tränaren och en natts sömn får det bli. Sedan börjar 2010.

2009 kommer inte att räknas in som något av de större åren i Mighty Ducks historik. Istället är det känslouttryck av besvikelse och frustration som dominerar när året ska sammanfattas. Så den givna upptaktsfrågan till Peter Björkstrand blir den här gången; Hur mår du egentligen, hur är känslan i säsongens absoluta slutfas?

- Jo tack, man lever men det är många känslor i svallning. Mest är man lite tom och besviken efter ett år som inte riktigt blev som vi hoppats. Säsongen har varit lång och slitsam både mentalt och fysiskt och vi har inte riktig fått någon belöning under tiden. Vi har varit nära flera gånger men varje gång har det slutat med en besvikelse. Efter det trista slutet av Malmö Open hägrade revansch på SM men så förlorade vi finalen mot IFAS och så var vi tillbaka på ruta ett. Sedan bommade vi även finalen i Grekland som var vårt stora höstmål. Detta sammantaget är nog en förklaring till varför känslan av besvikelse och tomhet uppstått. Precis som framgång föder framgång genererar besvikelser uppgivenhet och frustration.

Förra summeringssamtalet behandlade bland annat Malmötränarens tankar inför de stundande ”svitta nio”. Under Stockholm Games och tävlingen i Thessaloniki fanns chansen att förgylla ett år som under våren mest gått i en silvrig nyans.  

- Ja. fram till dess fanns det ju ändå visst hopp om att få den här säsongen på plats och vår insats i Stockholm tycker jag visar att kvaliteten och kunnandet finns i det här laget. Problemet var bara att den inte följdes upp i Grekland. Det har varit ett sådant år där vi har bäddat ett par gånger men aldrig riktigt fått på påslakanet.

Om vi börjar med helgen i Stockholm så fanns det trots allt en hel del att glädjas åt och ta med sig in i den nya säsongen. Elitkillarnas triumf och söndagsinsats…  

- Vi kom med ett skadeskjutet elitlag och inledde med en katastrofprestation mot Iran i första matchen. Då var det nog många som räknade ut oss men vi visade sedan rakt genom tävlingen att man kommer långt med moral, kämpartakter och ett vässat försvarsspel. Vi släppte in 10 mål i första matchen och sedan 13 på de fem återstående. Finalsegern mot IFAS och på sättet den togs skall vi inte heller underskatta ur en sportslig som moralisk synvinkel. Prestationen var bra liksom resultatet och det var på tiden att vi plockade dem nu. Det var oerhört starkt att vända lördagens negativa spel till något positivt när det väl började gälla.

För breddlaget innebar insatsen i Stockholm Games ett stort kliv framåt och kommentarer som ”bragd”, ”hjärta” och ”kämparglöd” haglade om laginsatsen från utomstående. Hur ser du på prestationen med lite distans? 

- Totalt sett var breddinsatsen väldigt bra. Vi gör ett okej grundspel där främst Steve kliver fram som en offensiv spets. Semifinalen mot Brukarhuset inleder vi spänt och kom inte alls till. Vi saknade genombrottskraft, tålamod och blev omsorgsfullt straffade. Vi pratade om moral och krig inför andra halvlek och fick då mer eller mindre till en fullträff. Vi jagar ikapp deras ledning med ett lugn och en stor övertygelse och kan sedan avgöra i förlängningen. Det är starkt av spelarna att kunna komma tillbaka efter en sådan svag första halvlek. Jag måste såklart även nämna Per som utan tvekan var matchens spelare och som vågade vinna istället för att vara rädd för att misslyckas. Vi fick slita hårt men detta var utan tvekan den bästa breddmatch vi gjort sedan förra årets final i Stockholm. Tyvärr lyckades vi inte följa upp den starka seminsatsen med ytterligare en mot Navarra i finalen. Vi krigade väl även här så länge orken fanns kvar men när vi tappade i press mot deras försvar så tilläts de spela ut och igenom oss. Moralen var det inget fel på och jag tycker inte heller vi vek ner oss utan bensinen räckte helt enkelt inte. Klart det är lite surt men vi känner att vi mer vunnit ett silver den här gången efter förlängningssegern i semin och de positiva tendenser som finns för det här laget i framtiden.

Så dags för höstens STORA utmaning – internationell tävling i grekiska Thessaloniki – och Mighty Ducks ankom med ett förvisso skadeskjutet men ack så rutinerat och meriterat lag. Inför avfärden pratade du om tävlingen som ett

examensprov på hur bra Mighty Ducks är just nu och om ett vägskäl inför framtiden. Det blev underkänt på provet och en oönskad färdriktning.

- Tävlingen i Grekland skulle vara höstens höjdpunkt. För att vinna där skulle det krävas att lagspelet var hundraprocentigt på topp, med ett försvarsspel som fungerade och där vi kunde ta tillvara på de chanser vi skapade. Det blev en besvikelse att vi inte var bättre. Alla gjorde ett anständigt dagsverke arbetsmässigt även om det inte blev någon fullträff spelmässigt men det räcker inte internationellt. Mot Finland i semifinalen gör vi en riktigt bra match men saknar tålamod och kyla i de avgörande lägena och då blir vi straffade. Det som grämer mig mest med tävlingen i Grekland är att vi inte kan visa upp oss från vår bästa sida när vi är på det internationella planet och trots att det bara var tre riktigt bra lag där så kommer vi inte högre än trea. Samtidigt måste vi ha respekt för att våra landslagskillar drogs med slitageskador och att även Jimmy och Micke inte var helt kuranta men final var målet och de facto nådde vi inte dit.

Så Greklandstävlingen blev en sista besvikelse men samtidigt en allt för giltig slutvinjett på ett ljummet Mighty Ducks-år. Trenden ack så tydlig med ett lag som svajat i sina prestationer och som punkterats i nästintill årets samtliga spetsmatcher.

- Ja, så är det ju. Trenden är liknande i samtliga de tre tävlingar där vi tänkt oss vara bäst i år. Tidigare år har vi alltid varit som bäst när det börjat gäller men i år har vi svajat för mycket i våra prestationer och gjort allt för många individuella misstag. Vi har haft en hög högsta nivå men också en allt för låg lägstanivå och detta har fällt oss vi några tillfällen. Semin mot Finland i Thessaloniki är en match i linje med många andra spetsmatcher i år: vi är med i matchen och egentligen inte sämre än motståndarna - men inte heller bättre och då åker man dit.

Utvärdering av 2009 handlar förstås mest om vad som gått snett och varför Mighty Ducks sviktat så i avgörandets stund men självklart också vad man ska göra för att det inte ska gå hända igen.

- Vi har gjort en djupanalys och utvärdering av den gångna säsongen och vi har listat ett par punkter som vi måste vässa till nästkommande år. Försvarsmässigt är vi i det stora nöjda med vad vi presterat i år. Vi har haft några rejäla dippar - främst under kortare perioder - och dem måste vi naturligtvis undvika om vi ska uppåt igen. Detta liksom de individuella misstag som tenderat att öka under året, det är saker som måste förbättras. Främst är det dock anfallsspelet som ska näringsssättas och då kanske framför allt precisionsmässigt. Arbetet har redan påbörjats under hösten och kommer ytterligare att intensifieras under våren. Jag sitter nu i dagarna och filar på en träningsprofilen för 2010 och jag har mina tankar men mer än så kan jag inte kommentera nu och inte här på hemsidan. Spelarna ska delges profilen först.

Men slutfasen av år 2009 då, vad händer innan julledigheten?

- Vi fullföljde säsongen som vi kört de senaste veckorna med lite fysträning och lite mer lustbetonad träning med aktiviteter. Lite goalballspel blev det också även om motivationen kanske inte var den allra högsta men vi höll i alla fall igång för att vara så förberedda när nästa års verksamhet drar igång.

Julledighet innebär även ”silly season” i goalballvärlden och traditionen säger att det skall florerar en mängd rykten kring Mighty Ducks-truppen. Vem som lämnar och vem som kommer att ersätta men i år är det ovanligt tyst och inga rykten har läckt ut. Peter avstår också - fullt väntat - från att dra igång rykteskarusellen och det kanske inte heller finns så mycket rent konkret att säga, här och nu.

- Som vi vet nu är det bara Desirée som aviserat att hon tar en spelmässigt timeout och så har vi ju vårt samarbete med Finland som vi ska titta över. I övrigt finns det inget nytt att kommentera här men vi håller ju alltid ögonen öppna för nytillskott och bra spelare är alltid välkomna till oss.  

När truppen återsamlas efter julvilan återstår fem veckor innan det smäller i hemmatävlingen Malmö Open. En utmaning som Malmötränaren redan ställt in siktet mot.  

- Så är det, det är tävling på hemmaplan och en stor utmaning för oss att ta revansch för förra årets svaga avslutning. Lagen som ska vinna de båda klasserna måste få till en fullträff under de båda dagarna och vi ska vara så välpreparerade som det bara går. Vi ska slåss om gulden – så är det bara!

Säsongen 2009 är slut. Någonstans är det rätt skönt. Men tomt, förstås. Slutbilden blev inte en sådan man önskar kvardröjande och sannolikt bleknar den också snart bort.

Tack för det. Mot 2010 med stormsteg!

Sidans topp

09.10.27

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

”- Vi kommer aldrig bli ett så kallat vilda västern-lag så länge jag är kvar på den här posten”. En Peter Björkstrand-replik mitt i lägessummeringen får den här gången stå som ingress. De ”svitta nio” väntar på Mighty Ducks och vad passar då bättre än en lägessummering med Malmötränaren. Han ger här sin syn på årets Europamästerskap och analyserar höstens detaljträning. Han spekulerar i kommande utmaningar och utnämner Jimmy Björkstrand till lagets cirkushäst bland annat.

Det är måndag i Malmö men ingen vanlig måndag. Det är fyra dagar kvar tills det brakar loss på allvar med två stora tävlingar inom loppet av nio dagar. Det känns som om varje kubikmeter luft i staden surrar av förväntan men i stunden kan Peter Björkstrand tygla sin entusiasm då några mörka moln dykt upp på den klara hösthimmeln inför de ”svitta nio”. Peter har just avslutat kvällens pass, det näst sista innan det smäller, när han slår sig ner i lädersoffan i FIFH-Hallens klubbstuga. I givet samtalsfokus: detaljträningen i både anfalls- och försvarsspelet som präglat den Malmöitiska hösten och Peters tankar inför det som komma ska men Malmötränaren påbörjar samtalet i ett annat hörn genom att sätta tänderna i sin analys av det Europamästerskap som inledde summeringsperioden. München var spelort och Mighty Ducks hade fyra spelare på plats i tre olika landslag. Fatmir Seremeti, Stefan Gahne, Peter Weichel och Päivi Tolppanen. Facit: två bronsplatser och en degradering.

- Naturligtvis ska vi gratulera och vara stolta över både de svenska herrarna och de finska damerna som både plockade med sig en bronspeng hem. Sveriges herrar gjorde en strong insats och visade att det finns hopp för framtiden trots avsaknad av tidigare nyckelspelare. Finskorna tog och gav en del men bjöd på lite nya tankar inför framtiden. De hade stor chans att åter spela hem EM-guldet men slarvade bort semifinalen mot England. Danska herrarna räckte som väntat inte till även om de resultatmässigt i många matcher var nära sina motståndare. För våra egna spelare gick det i stort bra. Fatmir, Peter och Päivi har alla nyckelroller i sina lag och gjorde det man kan förvänta sig av dem. Både Fatmir och Päivi växer in i tävlingen på ett bra sätt och bär avgörande roller mot slutet. Peter är bra hela vägen men spelade i ett svagt Danmark. Stefan inledde bättre än han avslutade och kom tyvärr aldrig riktigt upp i sin fulla kapacitet men skapade sig nyttig erfarenhet inför framtiden eftersom han aldrig tidigare fått spela så mycket på ett mästerskap.

Du har tidigare betonat hur viktigt det är som klubbtränare att hålla sig uppdaterad om vad som händer ute i den stora världen och vilka delar av spelet som utvecklas på toppen. Vad finns att notera från årets EM-slutspel?

- Så är det ju, man måste hålla blicken högt och se vad omvärlden lägger kraften på. Generellt är det väldigt lite som händer inom utvecklingen av sporten just nu. Det som sammantaget gällde i EM var att många lag satsade på mer kraft och studs i sitt anfallsspel än på taktik och rörelse. Det är rätt så frapperande att se att alla går den vägen och inte försöker att utveckla något nytt. Vi kan se att många lag kraftsamlar i anfallsspelet nu och att försvarsspelet har blivit eftersatt. Idag finns det många spelare som skjuter bra och som har en så pass god precision att de kan vara rätt så stationära i sitt spel och ändå skjuta igenom motståndare. Det sätter stora krav på ett bra försvarsspel om man ska kunna och orka står emot trycket. Det krävs mycket träning, god organisation och samarbete för att klara av det, därav är det märkligt att så få lag verkar bry sig om att lägga energi på det.

Hur mycket av din analys och ditt kunskapsintag från EM tar du till dig och för ner i ren faktisk träning med Mighty Ducks?

- Det gäller att ge och ta. Hämta hem mycket kunskap i hjärnbalken och sedan fundera på vilken väg vi vill gå i framtiden. Vill vi bli ett lag som satsar all vår kraft på anfallsspelet eller vill vi fortsätta vara ett balanserat lag med trygghet i ett solitt försvarsspel? För mig är svaret enkelt. Vi kommer aldrig bli något ”vilda västern-lag” så länge jag är kvar på den här posten. Min övertygelse är att man bygger ett lag bakifrån, finner trygghet där och sedan tar det därifrån rent anfallsmässigt. Jag är övertygad om att får vi bara fortsätta att jobba på och skapa kontinuitet i ett gott försvarsarbete så blir det bra så småningom. Detaljmässigt borrar vi dock inte ner huvudet utan följer och anpassar naturligtvis oss efter den allmänna utvecklingen. Vi ska också ha kraft och studs som ett verktyg i vår anfallslåda men det ska vara som en del bland många andra.  

Det är just detaljträning som präglat Mighty Ducks-hösten 2009. Anfallsmässigt har tyngdpunkten lagts på olika vinklar och precisionen samt ansatser och avslutsytor. Ett arbete som Malmötränaren beskriver som lyckat även om den allmänna nivån fortfarande bara är skaplig.

- Detaljträning handlar mycket om inställning och att göra jobbet fullt ut i alla delar och jag tycker spelarna har utfört dessa övningar på ett klanderfritt sätt även om det kanske inte är den roligaste delen av träning. Alla spelarna är positiva till att jobba mycket med nötningen och främst de delar som de själv känner att de behöver jobba mycket med. Vi bryter ner både anfalls- och försvarsspelet i mindre delar och jobbar noggrant med dem. Vi kör först övningarna utan bindel för att skapa goda vanor och gör sedan om dem med bindeln. Attackmässigt har vi fokuserat på de saker du tar upp ovan och jag är den förste att erkänna att vi som ledare inte alls lyckats, kanske till och med avstått, med god precisionsträning och jag skulle även vilja säga att man kan inte ens säga att nivån är skaplig eftersom vi börjat från noll. I vår kartläggning stod det klart att vårt precisionskunnande var klart sämre än vad jag trodde men nu är vi mycket bättre än när vi började fokusera på det även om vi fortfarande är på en mycket låg nivå. Det beror till stora delar på att alla i klubben har en sjukdomsinsikt om vårt precisionsproblem och alla jobbar individuellt hårt med att ändra rörelser och teknik kontinuerligt.

Den försvarsmässiga detaljträningen då?

- I det allmänna försvarsspelet har vi fortsatt att nöta positioner, zon-spel och förflyttningar. Mycket i defensivspelet handlar om samarbete och kommunikation. Inställningen är a och o. Misstag kan man alltid göra men viljan att göra jobbet och att offra sig för varandra måste finnas där hela tiden. Enskilt finns det många delar av försvarsspel att arbete med såsom ytterkantsträning och tyngdpunktsspel. Det är tydligt att vi hanterar varje del för sig själv men har svårare när det ska sättas in i ett sammanhang. De senaste veckorna visar en positiv trend och att vi går på rätt håll men arbetet kommer att fortgå med oförminskad hastighet. Framför allt måste vår lägstanivå höjas eftersom vårt positionsspel måste ses som en kedja där vi blir oerhört sårbara om en länk brister.

Så drog höstsäsongens tävlingsfas igång med det lilla men ack så svåra Danska Mästerskapets första omgång. Elitmässigt blev det fyra välförtjänta om än inte imponerande segrar att ta med på tåget hem.

- Vi var lite ringrostiga och fick inte riktigt till flytet i vårt anfallsspel. Vi saknade bredden och spetsen liksom den självklara rörelsen och det gör det enkelt för danskarna att försvara sig. Försvarsmässigt såg det dock bra ut, zonspelet fungerade och vi höll och följer med bra i positionsförflyttningarna. Spelarna gör ett gott dagsverke arbetsmässigt och visar fin moral. Det är inte dåligt att åka hem med fyra segrar och 34-12 i målskillnad. Sådant stärker givetvis oss inför fortsättningen.

För bredden gällde rubriken ”Den enas död - den andras bröd”. Breddkillarna överraskade en del genom att spela till sig en hedervärd andra plats. För damerna gick det dock tyngre och de hamnade till slut femma av fem lag.

-  Även breddmässigt syntes det att det var länge sedan många av våra spelare lirade äkta matcher. Vi uppträdde ringrostigt och kuggarna grep inte riktigt i varandra. Det viktigaste var emellertid att alla fick speltid och kunde utvecklas i matchtempo. Det var jätteroligt för killarna att vi fick till en resultatmässig framgång, det förtjänade de verkligen. För även om spelet inte imponerade hela tiden så fanns viljan, glöden och jävlarannamat där och det har väl saknats lite i det laget under det senaste året. Det är skönt att se att vi inte viker ner oss under någon match utan står upp, tar fighten och krigar. Jag är mycket stolt över killarnas insats. Tyvärr kan man inte vara lika glad över vårt damlag, som visserligen hade lite struliga förberedelser men ändå borde ha klarat av det lite bättre. Vi såg långa stunder lite håglösa ut och vårt gedigna lagspel var som bortblåst. Framför allt är det en moralfråga att aldrig vika ner sig oavsett motgångar, att alltid göra jobbet fullt ut och alltid kämpa för klubben men deras individuella insatser gav en hel del att fundera kring och jag vill verkligen se tjejerna individuellt prestera på topp nu i Stockholm för att det ska kännas som om de utvecklas positivt. Annars brukar det ju vara just tjejerna som står för moralen gentemot klubben men nu var det plötsligt killarna som var där.

Individuell analys är alltid intressant. Hur ser läget ut i truppen för tillfället?

- Elitmässigt finns det en hel del spelare som ser riktigt spelsugna ut. Peter har gått från klarhet till klarhet de senaste veckorna och verkligen utvecklats enormt. Hans attackspel har förädlats och han visar upp en större självtillit. Hans rörelsemönster har stärkts liksom samspelet med de övriga. Jimmy ser också fokuserad ut och han är som en cirkushäst som otåligt går och väntar på att få beträda manegen. Fatmir och Stefan ligger väl framme rent träningsmässigt men tyvärr störs deras uppladdning av en del smärtor. Fatmir har sin höft som har krånglat en del på sistone och Stefan har problem med en finger. Deras skavanker lär ej vara läkta tills det smäller i höst men förhoppningsvis är de i speldugligt skick då. Det lär behövas, då det är två mycket kapabla spelare med goda spetsegenskaper. I Mickes fall vet vi inte riktigt var han står men han är alltid som bäst när det blir matchspel så vi räknar med honom. Breddmässigt har vi fått till en bättre träningskontinuitet de senaste veckorna. Det märks på spelarna som mer och mer börjar hitta rätt både individuellt och lagmässigt. Medaljen i Danmark stärkte naturligtvis killarna som visat upp ett större självförtroende sedan dess. Det allmänna problemet i bredden är dock att vi tenderar att bli bekväma och ta de lätta alternativet. Det är ingen väg och alternativ om det ska bli något av oss. Dzenan, Steve, Per, Robin och Desirée har alla individuella grejer att jobba hårt med och det kommer att krävas att de ligger i med dessa för att vi ska få till ett bra helhetsspel. Lena gjorde ingen vidare tävling i Danmark men har de senaste veckorna varvat igång. Sarah har också gjort väl ifrån sig och står alltid för en entusiasm som smittar av sg.

Väntar på Mighty Ducks gör nu de ”svitta nio”. Två stora tävlingar – Stockholm games och en tävling i Grekland – inom loppet av nio dagar. Hur är känslan i laget, är ni redo?

- Redo är vi men inte färdiga, det blir man å andra sidan aldrig. Det ska bli riktigt roligt att få spela viktiga matcher igen. Vi har suktat och längtat efter det. Jag känner att vi har arbetat väl under höstens träningspass med det som vi har behövt. Nu hoppas jag att vi får lite belöning för denna möda under de kommande två helgerna. Vi kommer dock inte få något gratis utan det gäller att kriga och ta kamp hela tiden. Det kommer bli många jämna, täta och oförutsägbara matcher men vi har ett bra lag och goda chanser att hävda oss. Minns dock att vi har haft en hel del sjukdom i perioder vilket stört oss i vår träningsplanering men vi hoppas ändå att vår detaljträning ska väga upp den snabbhetsbrist som vi möjligen kan ha.

Målsättningarna då. Stockholm Games?

- Det känns väldigt öppet inför tävlingen. Det vi vet är att IFAS och Hammarby kommer att vara med i eliten och mot dem blir det alltid tuffa och prestigeladdade möten. Vi har stor revansch att utkräva på IFAS efter finalförlusten i SM i våras och förhoppningsvis kan vi få till en bra match mot dem. Dessutom väntar två landslag – Polen och Iran – vilket kan bli besvärliga tillställningar. Iran har vi mött vid några tillfällen i Venedig och det blir alltid svängiga och öppna matcher. Det krävs ett väldigt bra försvarsspel mot dem och vi skall kunna trycka till dem men vi måste ha tålamod eftersom det har en tendens att bli ganska röriga matcher mot dem. Polen har vi som klubb aldrig mött så det blir en intressant batalj. Vi har som resultatmässig målsättning att ta oss till slutspel d.v.s. bland de tre första lagen. Klarar vi det har vi gjort det okej tycker jag men självklart åker vi dit för att vinna – inget snack om saken. Samtidigt är det viktigt att se tävlingen som en förmatch inför Greklands-resan och nu får vi ju chansen att känna lite extra på Iran redan veckan före och det kommer att bli en klar fördel. Breddmässigt pendlar mina tankar rätt rejält men om vi ska ta ett större grepp så måste vi ha två lag bakom oss för att nå final och det bör vi klara även om det kommer att bli tufft. Med ett gott försvarsspel så är jag positiv men om vi håller oss på vår lägstanivå så kan vi mycket väl missa finalen. Jag skulle hellre vilja se målsättningen som att varje spelare ska ligga på eller strax över sin normala kapacitet den här helgen. Det är ju ändå den sista breddinsatsen för året.

Thessaloniki?

- Som vanligt när vi åker iväg så pass långt bort vet vi att vi har stora förväntningar på oss oich är det någon klubb som pallar för det trycket så är det vi. Det är dock svårt att spekulera så mycket om en tävling vi inte varit på tidigare. Det vi vet är att det deltar åtta lag och att vi har lottats tillsammans med Iran, Turkiet och Thessaloniki. Att möta landslag och hemmaklubbar är alltid en intressant utmaning så den här gruppen blir något att bita i. Lite olyckligt att vi möter Iran i en förväntad gruppfinal i förstamatchen men vi bör vara så förberedda att vi ska kunna vinna den matchen. Finland räknar vi som storfavorit i den andra gruppen tillsammans med Bulgarien och två klubbar från Aten. Det blir säkert många tuffa matcher men vi behöver inte vara rädda för något lag. Gör vi en bra tävling rent prestationsmässigt kan vi uppnå ett riktigt bra slutresultat - det är jag fullt övertygad om. Målsättningen får bli final men jag tror att vi har goda chanser att vinna tävlingen.

Sidans topp

09.08.19

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Halvvägs in i augusti är det åter tid för en lägessummering med Mighty Ducks-bossen. Peter Björkstrand ger här sin syn på sommarträningen, dess olika delar och spelarnas individuella status. Han kommenterar även klubbens senaste två nyförvärv och delger sitt tips in för årets EM-slutspel.  

Det går inte att komma ifrån: när höstsäsongen väl dragit igång sjunker intresset för sommaren och dess slit och strävsamma träningspass rätt snabbt undan. Så när Peter Björkstrand i ett späckat tidsschema klämmer in summeringssamtalet med hemsidan blir det denna gång under en bilresa mellan punkt A och punkt B i Malmö.

- Det har varit en sommar likt många andra med en massa pass, mycket svett och utan någon riktig kontinuitet bland spelarna som varit på plats. Det är den verkligheten vi lever i men jag tycker ändå vi har fått ut en hel del av sommarträningen och kan möta höstsäsongen med tillförsikt, konstaterar Peter inledningsvis.

Rent träningsmässigt har det funnits två stora stötestenar för Mighty Ducks-plogen – attackmässig utveckling och bevarande av tryggheten bakåt – att jobba med under sommarperioden. Hur har arbetet fortskridit och gått?

- Under hela sommaren har vi arbetat med vårt attackspel i olika varianter, både enskilt och tillsammans. Tyngdpunkten har legat där men naturligtvis har vi också parallellt repeterat vår försvarsideologi. Det är viktigt att skapa en helhet i det vi jobbar med så att spelarna hela tiden känner igen sig och vet vad som krävs av dem både i försvars- och anfallsspelet. Vi ska ha stor kreativitet i det man kan göra men en tydlig struktur i det man måste göra. Attackmässigt har sommarträningen varit en slags grundplåt och vi har rent individuellt arbetet mycket med teknik, tajming och knyck i skottansatsen. Vi har kommit en bit, spelarna är väl införstådda och förtrogna med tankegångarna och arbetet hårt varje pass för att utveckla sin skottuppbyggnad. En hel del av spelarna har tagit rejäla kliv med Stefan som det klart mest lysande exemplet.

Och försvarsmässigt…

- Rent defensivt har vi en tydlig och klar struktur på hur vi vill försvara oss och hur det ska se ut. Ett slags ABC som spelarna är väl förtrogna med och som vi tror på och jobba efter. Försvar i sig är inte så jäkla komplicerat. Det är att göra det tillsammans, samköra, som är det svåra. Tajmingen och samspelet på plan - det måste man jobba med. Arbetet har under sommaren mest handlat om repetitioner av det välorganiserade försvarsspel som vi visat upp tidigare i år och det märks på spelarna att de har positiva bilder på sina näthinnor sedan i våras. Som det ser ut i dagsläget har vi inte tappat så mycket under de matchfria månaderna vi haft utan konserverat en bra form. Vi börjar höstens försvarsarbete på en högre nivå än tidigare men fortfarande gäller att vi främst tekniskt måste höja lägstanivån och positionsmässigt ha bättre speluppfattning så att vi inte blir så känsliga vid rörligt anfallsspel.

Mycket slitsam träning under sommaren alltså och allt kulminerade under slutet av juli då årets ”Pre Season Sportcamp” avhölls. Fyra dagars försäsongsläger, tillsammans med det finska damlandslaget, som innehöll olika former av träning såsom kondition, styrka och teknik. Dessutom genomfördes rejäla spelpass som tröttade ut spelarna rejält.  

- Målsättningen med lägret var att förbereda spelarna så mycket som möjligt inför hösten och alla som var med kan nog skriva under på att lägret blev mycket lyckat. Vi har lagt en bra grund att stå på och jag vill främst berömma Lena, Steve och Micke som deltog på alla pass och gjorde det bra. Totalt skulle jag säga att jag är lite besviken över den något skrala uppslutningen från våra egna spelare här och var. Det är något vi måste sätta oss ner och titta över. Jag vill också framhålla Finlands damlandslag som gjorde lägret till den succé det blev. Deras energi, attityd och engagemang var imponerande och mångfalden av övningar och de olika träningsmodellerna vi körde mottogs väl. Samarbetet med Finland fortsätter att vara en god plattform för oss och det gläder mig.  

Träningsmatcherna mot kusinerna från andra sidan sundet samt det finska damlandslaget som sparkade igång årets ”Pre Season Sportcamp” föll även de väl ut.

- Vi fick några goda genomkörare och en bekräftelse på att känslan vi hade före stämde väl överens med verkligheten. En del av vårt breddfolk drogs med lite sjukdomskänningar och hade varit borta från den kontinuerliga träningen under sommaren. Det visade sig såklart i deras prestationer, främst när orken och energin tröt. Tajmingen, tempot och samspelet brast och då är det inte så svårt för Danmarks och Finlands damer att välta oss. Det är tråkigt att vi inte kunde stå upp bättre, inte minst för att både Finland och Danmark saknade en del folk, men jag tycker ändå sett till förhållandena att våra spelare gjorde okej ifrån sig. Elitmässigt är det lite mer svåranalyserat. Vi gör bra insatser utan tvekan, men samtidigt har Danmark inget som hotar oss. Vi kan i lugn och ro sätta upp vårt anfallsspel och då är vi svårhanterliga. Utan att behöva gå för full maskin avfärdar vi Danmark på ett bra sätt och det är också en styrka.           

Individuell analys är alltid intressant, inte minst för alla oss som följer träningarna lite från sidan. Hur ser läget ut för elitspelarna i truppen? Går utvecklingen efter den stakade vägen?

- Nja, alltså, det finns inga snitslade vägar. Varje spelare är unik och utvecklas på sitt sätt och i sin takt. Men vi har många som går på rätt håll och några som gått ett steg ännu längre. Som Stefan som utvecklat sitt offensiva förråd mycket under det här året och blivit mer komplett och allround men han har också varit idog på träningar, lyhörd och ambitiös. Stefan har gjort det jättebra och det glädjer mig mycket eftersom jag hela tiden vetat att potentialen finns där. Fatmir har också klivit vidare med sitt attackspel och har nu en spets som han saknat tidligare. Kan vi få honom att bli lite lugnare i skottrörelsen och bli lite mer noggrann tekniskt så blir han ännu giftigare. Jimmy är i sig ett unikum, som fortsätter utvecklas trots att han tränar mängdmässigt mindre. Det var många år sedan jag såg honom skjuta i den klass han från och till gör nu. Peter är en lyhörd spelare som börjar finna en bättre rytm i sin skottuppbyggnad. Han börjar mer och mer knäcka den offensiva koden som vi jobbat med. Micke har haft det lite tyngre under sommaren och inte riktigt fått till den utveckling vi hoppats på men vi för en bra dialog och hoppas på en blomstrande höst för honom.

Bredden?

- Många av våra breddspelare har varit borta från delar av den kontinuerliga träningen under sommaren och sådant märks såklart. Steve är väl den som tillsammans med Lena och Desirée kört på flitigast under sommaren men hans nivå svänger väldeliga och vi måste få till en jämnare prestationsnivå om det ska bli något av honom. Jag vet att han själv är bekymrad över detta och vi har pratat om det. Desirée är stark försvarsmässigt men behöver jobba på sidleds- och förflyttningsspelet. Även attackmässigt finns det mycket att göra fortsatt. Ungefär samma sak gäller för Dzenan som måste få igång en aggressivare och beslutsammare försvarsattityd. Han har varit borta några veckor i somras så det gäller för honom att varva igång nu igen men däremot utvecklar han sin offensiv oerhört just nu. Lena har fortsatt att imponera på mig sedan hon kom tillbaka efter sin ögonoperation. Hennes attityd och proffsighet vad det gäller träning är beundransvärd och hon är den typen av spelare som gör andra bra. Per tog efter SM i våras en timeout men är tillbaka i träning nu igen och det gläder mig mycket. Det känns som om avbrottet gjort honom gott.  Breddmässigt står vi vid ett vägskäl nu. Om vi vill bli ett lag att räkna med framöver behöver vi få med kontinuitet rent träningsmässigt. Vi kan prata fint om utvecklingsmöjligheter och goda intentioner men faktum kvarstår. Ska vi få någon ordning på vårt breddlag krävs kontinuerlig träning och att den fysiska statusen förbättras. Det är nyckelfaktorerna inför hösten och det måste alla inse.

Nyckelfaktorerna klara och bara dagar in på årets åttonde månad presenterade Mighty Ducks ännu en byggsten i det ”nya” breddlaget. Sarah Winberg, tidigare Mighty Ducks-spelare, återvänder till sin moderklubb och till mammas gata. 

- Att vi får tillbaka Sarah i laget känns jätteroligt. Hon är en god kraft som sprider glädje omkring sig. Jag tror att hon kan tillföra mycket till vår breddgrupp. Vi får titta närmare på hennes spelegenskaper nu när hon går in i kontinuerlig träning med oss men jag är övertygad om att Sarah är en oslipad diamant. Det är lite som med Stefan – att hon har en stor potential som vi inte lyckades nå fram till förra gången och därför ska vi vara än mer noggranna nu. 

Det är inte bara på spelarsidan som Mighty Ducks-besättningen förändrats, även på ledarsidan har det bytts folk. Assisterande tränaren Sofie Nilsson valde även hon att (tillfälligt?) mönstra av Mighty Ducks skeppet under sommaren. Den 29 juli ersattes hon officiellt av Olivia Örtenlöv Kristerson.

- Först och främst har vi egentligen inte ersatt Sofie utan hon valde att kliva av tåget i början sommaren eftersom det helt enkelt inte fungerade att kombinera goalballen med övriga livet för henne just du. Jag kan bara beklaga det djup eftersom mitt samarbete med Sofie varit mycket positivt och det har verkligen inspirerat och glatt mig mycket. Jag hoppas att vi kan få återse henne i klubben någon gång i framtiden, för hon har goda ledaregenskaper och stort intresse för goalballen. Vi har också en roll klar för henne den dagen hon känner att hon vill återkomma. Nu kommer Olivia in som ny assisterande tränare och det känns mycket positivt. Hon har också stort engagemang och är en god inspiratör på träningarna. Hon fanns med redan under senvåren, som en tredje ledare bakom mig och Sofie, och har vuxit mer och mer in i rollen som ledare för gruppen. Det känns som om Olivia har mycket att tillföra gruppen och inte minst mig. Det är viktigt får allas vår del men inte minst för mig att vi nu hittat en långsiktig lösning så att vi kan jobba in ett bra samarbete och att jag kan få en välbehövlig avlastning.

Hur vill du beskriva ert samarbete - som ett under av solid enighet eller som fruktbar dynamik mellan olikheter...?
- Vi är två hjärnor och inte en och det vore helt värdelöst om vi båda haft samma syn på saker hela tiden men för det mesta är vi ganska överens om hur vi ska göra. Ibland har vi såklart meningsskiljaktigheter men då resonerar vi oss fram till ett bra beslut. För mig väger Olivias åsikter lika tungt som mina egna. Vi har hittat en bra rollfördelning där vi båda känner att vi får stimulans och fortsätter utvecklas. Och det är viktigt, för då bibehåller man kreativiteten och viljan att bli bättre hela tiden och inte bara kör på i samma spår. Olivia kommer exempelvis ha ansvar för truppens fysträning under hösten.

Nästkommande vecka avgörs årets Europa Mästerskap i tyska München. Mighty Ducks bidrar med Fatmir Seremti och Stefan Gahne i herrtruppen medan damtruppen står helt utan Malmödeltagande. Sverige är en tung favorit till guldet på damsidan, herrarnas första mål är att stanna kvar i A-gruppen. Peter Björkstrand kommer med stort intresse följa spelen på plats i München. Vad tror du då om årets EM-slutspel; vem vinner, vilka nya influenser finnas att notera i spelet och hur går det för Sveriges herrar respektive damer? 

- Spelmässigt talar allt för att den attackvänliga goalballen kommer fortsätta att betala sig väl. Det finns många bra skyttar ute i Europa nu så allt talar för några riktigt heta sluggerfester. Det betyder ju samtidigt att de lag som först stabiliserar sin defensiv och via det kan kontrollera matchutvecklingen kommer att bli framgångsrikt. På herrsidan kan jag bara se till de erfarenheter jag personligen dragit från tidigare år och från årets ”inför-tävlingar”. Då känner jag att Litauen är storfavoriter även om de visat sig lite mänskliga på senare tid - inte minst försvarsmässigt. Slovenien är väl första utmanare och visade redan under Paralympics ifjol att man kan tämja Litauen. Bakom dessa lag lurar trion Sverige, Belgien och Spanien som alla kan skrälla men som i långa loppet kan få det tufft att utmana toppduon. Tyskland, Danmark och Ungern får kriga i botten för att undvika nerflyttning. Ska jag ge något tips för Sveriges del så är väl en semifinalplats en realistisk målsättning. På damsidan handlar allt om Danmark och Sverige, allt annat vore en skräll utan dess like. Får Danmark alla sina spelare friska till slutspelet blir de svårhanterliga, annars borde Sverige vinna rätt så enkelt. Klassen på damgoalballen i Europa är inte särskilt hög och Sverige har ett bra lag som spelet länge tillsammans. England kanske kan bli en outsider och Finland kan överraska i vissa matcher men mot Danmark och Sverige står de sig slätt.

Så lider samtalet mot sitt slut och det känns ändå ganska bra nu, när kräftmörkret sänker sig. Det känns som att Mighty Ducks efter en het sommar är på väg mot något och det ger ett löfte om en intressant höstsäsong 2009.

Sidans topp

09.06.08

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Ånyo dags för bokslut med Mighty Ducks-tränaren som summerar den intensiva våravslutningen. Peter luftar sina tankar om det allt bättre försvarsspelet och snickrar vidare på framtidens attackspel bland annat.

Måndag morgon, åttonde juni 08.00. FIFH-Hallen ligger tom och öde. Idrottshallar, omklädningsrum, kontorsrum - överallt är det släckt, låst och tomt. Och det är ju så som det ska vara. Vårsäsongen 2009 är ju faktiskt slut. Väntar härnäst gör sommarträning men först lite andrum efter en intensiv två månaders tävlingsperiod. Trots andrummet så är det en man som stämplar in denna dag. Tillbaka vid startlinjen igen som en ny dag nummer 1. - Det tar liksom aldrig slut det här…

För Peter Björkstrand har i själva verket förberedelserna för resterande säsong 2009 varit igång ett slag redan men den intensiva tävlingsperioden och dess upplösning har förstås stått givet i fokus. Åtta veckor med matchspel i princip varje helg sätter sina spår även hos en veterantränare.

- Den här perioden har varit en stor utmaning för oss alla. Med så mycket matchtillfällen och alla de möjligheter som det innebär. Naturligtvis finns det ett visst mått av slitage hos alla nu - inte minst mentalt. Vi har i stort klarat av det på ett mycket bra sätt. Kollektivet har blivit lite klokare för varje helg, de individuella insatserna jämnare och lagets helhetsprestationer stabilare. Försvarsmässigt har vi kommit så långt vi vågat hoppats och anfallsmässigt är vi på rätt väg, säger Peter och beskriver sitt Malmö av idag som ett mer balanserat lag med grunden i ett solitt försvarsspel. - Ett idogt och tålamodskrävande arbete börjar ge resultat. Sakta allt stabilare insatser, sakta allt bättre spel. Om man jämför med det ”Hawaii-spel” vi presterat från och till de senaste säsongerna, så är förstås de senaste veckornas insatser ett kvitto på att vi är på rätt väg.

Under lägesperioden har Mighty Ducks befunnit sig på sammanlagt tre träningsläger i främmande land. Danmark var först ut och det är lag och spelare man känner väl. Under våren har man dessutom besökt de rödvita grannarna vid flera tillfällen i samband med serieomgångar.

- Spelet och matcherna i Danmark är mycket nyttiga för oss. Det är alltid mycket prestige och blir ofta vitt skilda föreställningar. De är välorganiserade i sitt spel och man märker att det betyder mycket för dem att göra bra ifrån sig mot oss. Det passar oss å andra sidan bra och tvingar upp oss på tårna. Vi har i stort gjort väldigt bra ifrån oss elitmässigt när vi varit där i vår. Anfallsspelet har glatt och vi har fått bra betalt för vår rörlighet och våra snabba spelvändningar. Även försvarsmässigt har det sett bra ut även om man måste konstatera att Danmarks offensiv inte kunnat hota oss. De har inte det skyttet som sårar oss i grunden utan vi kan ligga och avvakta lite och det har vi hanterat väl.

Betydligt tuffare då i Litauen, hos de Paralympiska silvermedaljörerna, dit Mighty Ducks styrde kosan för ett tredagarsläger i mitten på Mars.

- Litauen har ett mycket bättre lag än Danmark och deras individuella styrkor är på en klart högre level. De är mycket vassare i sin offensiv, både kraft- och precisionsmässigt och de sätter rejäl press på sina motståndare. Vi åkte dit med förhoppningen att göra vårt yttersta, ta lärdom och utvecklas som lag och individuellt. Jag tycker helgen gav oss mycket, som alltid när vi kommer ut och får möta bra lag. Det gav oss rutin och erfarenhet och även om vi inte var helt nöjda med vad vi presterade spelmässigt så gjorde vi nog vad vi kunde. Vi var inne i en tung träningsperiod och inte tillräckligt kvicka i armar och ben, vilket hade krävts för att matcha dem. Vi blev inte överkörda på något sätt men lägstanivån i vårt försvarsspel var för låg och vi gjorde allt för många enkla offensiva misstag. Gör man det på den nivån blir man straffad direkt. Lägret var mycket lyckat och vi hoppas kunna fullfölja samarbetet under hösten.

Så dags för årets stora mål; Svenska Mästerskapet i Göteborg. Helgen då den stora revanschen skulle uppbringas och Malmö åter skulle ta täten i goalballsverige. Istället blev det en avgrund. Svidande finalförlust med 2-3 mot IFAS. Ingen revansch och ingen förstaklassbiljett mot framtiden.

- En jättebesvikelse såklart. Vi hade klarat av gruppspelet på ett okej sätt utan att briljera. Mot Kil och Hammarby var vi klart bättre och de hade inget som kunde röra oss. IFAS är vi jämbördiga med och vi gjorde två bra matcher mot dem i gruppspelet. Vi kände inför finalen att vi hade bra odds. Vi visste att ett välorganiserat försvarsspel och ett varierande anfallsspel skulle fälla avgörandet och nu när vi analyserat matchen i efterhand kan vi lätt konstatera att så också blev fallet. Vi fick till en försvarsmässig fullträff, bättre än på mycket länge. Attackmässigt styrde de händelseutvecklingen medan vi väntade in våra lägen. Tyvärr lyckades vi inte fullt ut när vi själv hade bollen och klarade inte att trycka tillbaka dem och skapa de där riktigt vassa chanserna. Vi har jobbat väldigt mycket försvarsmässigt i vår och det har påverkat vår attackspets negativt men det gäller att ha tålamod och se det ett steg längre. IFAS gjorde en stark match, inte minst försvarsmässigt och vann välförtjänt. Vi kan inte skylla på något och någonstans känns det bra att förlora den här finalen mot ett bättre lag och inte på att några andra saker, som exempelvis domarmisstag. Istället gläds vi åt att vi fick helt neutrala finaldomare i år.

Ännu en silverplats denna nådens vår 2009 och en maj månad att vänta i ett bottenlöst vakuum. Eller kanske ändå inte, kvar för Mighty Ducks fanns prestigemötena och träningskamper mot det nya svenska och danska herrlandslagen.

- Klart att besvikelsen från SM satt kvar men det var viktigt för oss att få till en fin slutvinjett på vårsäsongen, inte minst för framtiden. I matcherna mot Sverige och Danmark genomför vi vårens bästa prestationer. Det som gladde mest var gedigenheten, lugnet och viljan. Försvarsmässigt var vi på samma höga nivå som i SM-finalen och jämfört med tidigare under våren så uppträdde och agerade vi mycket mognare i alla situationer. Vi blev aldrig stressade i vår defensiv utan positionerade oss väl och läste spelet bra. Vi skapar inte lika mycket framåt som tidigare, ett pris vi får betala för vår lite mer defensiva hållning men ändå tillräckligt för att kontrollera matchutvecklingen och vinna matcherna.

Som avrundning på våren reste truppen till Tyskland för ett träningsläger med och mot de tyska och belgiska landslagen. En lika nyttig som rolig punkt för våren 2009, enligt Malmö-tränaren precis före avresan.

- Det blev en nyttig genomkörare för oss och ett bra avstamp inför sommaren. Rent lagmässigt gav lägret kanske inte så mycket. Vi åkte dit med ett rätt stort manfall i truppen och fick låna in Mikael Åkerberg. Sedan drabbas vi av massor av skador och orkar inte riktigt genomföra det spel vi vill. Anfallsmässigt är det bra, vi skapar mycket chanser och gör en hel del mål men försvarsmässigt når vi inte alls upp till den nivå vi varit på under maj. Man ska dock vara medveten om att vi avslutar elitspelet där med Jimmy, Mikael och Lena på plan och det är en uppställning som aldrig tidigare spelat ihop. Det är klart att man inte kan kräva allt för mycket då. Jag tycker att alla spelare som var med gjorde bra ifrån sig och att vi fick avrunda våren på ett okej sätt.

Tyvärr drabbades Fatmir av en allvarlig skada under Tysklandsresan. I en kollision med en belgisk spelare bar det sig inte bättre än att Fatmir bröt näsan och fick åka akut ambulanstransport till sjukhuset med medföljande operation.

– Det var en ren olyckshändelse och det är väldigt ovanligt att sådant sker. Skador hör till idrotten men det här blev väldigt dramatiskt för det var mycket blod inblandat och sådant är alltid omskakande. Självklart är det mycket ledsamt och tragiskt både för oss som klubb men framför allt för Fatmir själv, som nu tvingas vila under några veckor. Vi kommer naturligtvis att hjälpa och stötta honom så gott vi kan under tiden.

Nu när vi ändå är inne och pratar om enskilda spelare så är det läge för en lägessummering gällande de individuella spelarna. Hur ser det ut?

- Om vi börjar med våra breddspelare så är det ett lite annorlunda läge än tidigare. Vi har fått börja om lite från noll med det laget efter Malmö Open. Några stöttepelare har försvunnit, vilket gör att många av spelarna som är kvar inte är vana vid att behöva ta det ansvar som nu läggs på dem. Det kommer att ta tid innan vi byggt upp ett nytt slagkraftigt breddlag men det är så läget är nu, det är bara till att svälja och gå vidare. Desirée och Dzenan är kontinuerligt på de gemensamma träningarna och gör efter sina förutsättningar bra ifrån sig. ”Dessi” har gått framåt mycket försvarsmässigt i vår och Dzenan spelar bra så länge han orkar men i hans fall behöver vi stärka upp konditionen och fysiken. Steve har haft problem med ryggen under stora delar av våren och inte riktigt fått till den kontinuitet i träning som krävs för att vi ska få bukt med hans prestationssvängningar. Sedan har vi Lena som kommit tillbaka på ett strålande sätt efter sin ögonoperation. Hon gör en mycket bra insats i Tyskland och även om hon tog helt slut sista dagen så är det nu bevisat att hon har alla förutsättningar att bli en god elitspelare om hon bara vill. Elitmässigt så är Fatmir, Stefan och Peter mitt uppe i sina landslagssatsningar inför EM. De tränar väl och kör på rätt så hårt många dagar i veckan. Nu får ju i och för sig Fatmir ta det lugnt några veckor men i alla fall. Per och Micke har tränat en del men saknar kontinuiteten i den kollektiva träningen för att formen ska kunna utvecklas och bibehållas. Jimmy har lyckats behålla sin höga nivå i sitt spel trots att han inte längre ligger på landslagsnivå rent träningsmässigt och hans offensiv utvecklas fortfarande.

Det totala bokslutet för våren 2009 lyder alltså bättre och bättre dag för dag. Försvarsspelet har utvecklats på ett positivt sätt och befinner sig nu på en mycket högre nivå än i inledningen av året. Hårt jobb och mycket tålamod gav till slut effekt. Sakta ett Mighty Ducks alltmer likt det Malmö som dominerade Europagoalballen i början av 2000-talet alltså men än är vi inte där. Än är vägen lång även om den är anträdd.

- Vårt önskade spelsätt bygger i grunden på ett gediget försvarsspel som alstrar fart och energi till vår offensiva arsenal. Den defensiven tryggheten är A och O för att kunna bygga upp ett anfallsspel värt namnet. Jämför man med ett hus så är grunden lagd och första våningen byggd nu. Vi har ett försvarsspel värt namnet och spelarna är väl förtrogna med positions- och zon-spelet. Vi behöver fortsätta putsa till fasaden så att vi undviker spricker och missbildningar. Vi har i slutet av våren påbörjat byggnationen av andra våningen – attackspelet. Det arbetet kommer att ligga i fokus under sommaren samtidigt som vi repeterar försvarsidologin, säger Peter och slår fast bredden och djupet som nyckelbegrepp, longitud och latitud på den goalballkarta där Mighty Ducks ska hitta de vinnande koordinaterna. - Bredden i vårt anfallsspelet är en nyckel och en oanvänd resurs i vårt spel. Det handlar om att öka rörligheten och tryggheten utanför de tejpade linjerna och få till fler och för motståndarna obekväma ”släppställen”. Vi ska också vässa till avsluten efter ett visst rörelsemönster och med olika vinklar för att försvåra kartläggning. Jag är säker på att vi kan höja oss ett par snäpp till i vårt attackspel om vi får till det här.

Under sommaren blir det alltså en del slipning på det offensiva spelet i alla dess olika detaljer. Utöver det också en stor och förmodligen het goalballupplevelse under vecka 31. Då genomförs nämligen årets ”Pre Season Sportcamp”, som FIFH arrangerar tillsammans med det finska damlandslaget. Lägret kommer att innehålla massor av goalball men även spinning, cirkelgym och vattengympa m.m.

- Det känns stimulerande och spännande att vi kan bjuda både våra fans och även oss själva på denna otroliga godbit mitt i sommarhettan. Vi kommer att träna hårt i sommar och lägret blir på sätt och viss en belöning för slitet som läggs ner under den resterande sommaren. Finland kommer väl rustade till vårt läger som blir ett bra avstamp för dem inför EM. För oss innebär det att våra breddspelare får en stor utmaning att se fram emot. Jag hoppas vi kommit en liten bit längre med byggandet av vårt breddlag då och att vi kan få ett kvitto på att vi är på rätt väg. Det är väldigt viktiga månader som vi har framför oss nu och det gäller att vi utnyttjar dem väl!

Sidans topp

09.03.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Svajigt, från jättebra till riktigt dåligt. Så beskriver Mighty Ducks-tränaren lagets sammantagna prestation i Malmö Open. Han ställer diagnosen och delger receptet inför framtiden samtidigt som han slår fast att de kommande träningslägren i Danmark och Litauen blir helt avgörande i jakten på SM-formen.

- Jag känner mig lite hängig. - Ta det lugnt och vila. Det är inte läge att chansa nu,
För dagen två av de vanligaste fraserna i Mighty Ducks, liksom ett uppmanande ”rör på höften” från Jimmy - ledandes målvaktsträningspasset i lilla hallen. Måndagspasset i FIFH-hallen är i full gång samtidigt som Malmö-tränaren Peter Björkstrand för en stund gör en avstickare till klubbstugan och det avtalade mötet för lägeskoll kan börja.
- Det är mycket sjukdomar och skador som härjar i laget just nu men det är rätt normalt vid den här tiden. Det gäller att vi är försiktiga och kliver av i tid så att inte läget försämras. Då är det bättre att stå över ett pass och sedan vara tillbaka i full vigör vid nästa pass men det är klart att det är en förutsättning att vi får de flesta spelarna i träning samtidigt snart för att få ihop detta till SM, konstaterar Peter som vid sidan av framtidsutsikter och träningsprogram tvingas älta de sportsliga kraschlandningarna i Malmö Open än en gång.

Så först som sist. Det är idag exakt sexton dagar sedan Malmö Open avgjordes. Sexton dagar sedan Mighty Ducks skulle plocka sin femte inteckning i Malmö Open-bucklan och med det för alltid behålla den i världens finaste stad. Istället blev det en avgrund. Två rejäla torskar, en i eliten och en i bredden, när det gällde som mest sköt omsorgsfullt dessa segerplaner i sank. Hur ser du, med lite perspektiv, på prestationerna i årets Malmö Open?

- Det var en riktig motgång, det kan man inte komma ifrån. Både mot Näpäjä i eliten och mot BSI Lions i bredden var det synnerligen olyckliga stunder på jobbet för många spelare. Jag kan ta förlusterna, för sådant händer i idrott, men inte på sättet som vi faller på. Vi visar upp en provkarta av passivitet, håglöshet och slöhet. Väldigt många spelare föll igenom, stod inte alls upp. Det är en jättebesvikelse och illavarslande.

För att blicka tillbaka lite på matcherna så fanns det i eliten trots allt flera riktigt bra stunder: energin och stabiliteten mot Tysklands landslag, spelet och kontrollen mot Hammarby, BSU med alla målchanser och så den starka inledningen mot Serbien. Ändå blev det ett hopplöst bottennapp mot Näpäjä.
- Vi har i stort gjort bra ifrån oss i eliten. Mot Serbien, BSU och Hammarby är det inget snack. Vi är så mycket bättre som lag och på varje position. De har inget som biter på oss och utan att göra mästerliga prestationer vinner vi på ett gediget och stabilt sätt. Det är svårt att kräva så mycket mer mot denna typ av motstånd. Att ta en knock-seger mot Tyskland är jättebra gjort. Det är utan tvekan ett styrkebevis. Vi kan skapa en grogrund för bra spel med ett stabilt försvarsspel och då blomstarar även vår offensiv. Den matchen är jag jättenöjd med. Ändå så suddas allt det positiva ut efter en sådan djupdykning som i Näpäjä-matchen. Vi hade skaffat oss ett bra läge inför matchen men väl på plan var vi aldrig med i matchen. Vi såg passiva och håglösa ut. Ingenting stämde, ingenting funkade. Vårt försvarsspel brast vid flera gånger när vi var sena eller slarviga i vårt positionsspel. Osäkerheten bakåt genererade sedan att vårt offensiva spel inte heller fungerade. Kuggarna grep inte i varandra och vi gick allt som oftast i deras fällor. Även om individuella misstag möjligen blev avgörande, så var vi som lag aldrig på något sätt nära att påverka utgången av matchen och det smärtar. Att förlora mot detta finska lag på vår egen hemmaplan med sex bollar är under vår hedernivå, det ska inte hända. 

I bredden tog sig ett svajigt FIFH Crocodiles på krokiga vägar via återkval till guldgruppen. Väl där stötte man dock på rejäl patrull även om 6-5 segern mot Hammarby var efterlängtad. Klart är de den stadiga högkonjunktur som de senaste åren infallit ungefär så här års uteblev den här gången. Guldchansen levde in i det sista men stjärnsmällen mot BSI Lions satte obönhörligt stopp för dessa glimmande drömmar.

- Det är inte så mycket att snacka om. Bensinen tog slut och vi orkade inte stå upp hela vägen efter de struliga förutsättningar som funnits och den brist på form som rådde. Vi gör helhetsmässigt ingen bra tävling varken individuellt eller som lag. Med den osäkerhet som funnits och fanns runt Lena så var det upp till de andra spelarna i laget att höja sig. Så här i efterhand är det lätt att inse att så inte blev fallet. Sjukdoms- och skadeläget ska vi inte sticka under stolen med liksom det faktum att laget inte var så bra balanserat. Har du inte spelartyperna för en balans mellan försvars- och attackspel så hjälper träning till en viss del, men inte helt – Steve, Dzenan och Per är alla offensiva spelare som har sina främsta egenskaper där. Vi har kört på de senaste veckorna för att jämna ut balansen men vi kan inte trolla. Kanske har våra breddspelare blivit lite bedövade av alla de framgångar vi haft, vilket i sin tur för med sig att de inte gör jobbet fullt ut. Det måste man göra om man ska vinna någonting och det är ingen som bryr sig om vem som blir tvåa eller trea. Man får en klapp på axeln men vinnaren tar alltihop. Detta får bli en lärdom för framtiden för våra breddspelare. Det går alltid att prata om medaljer men man måste göra jobbet fullt ut och uppnå sina prestationsmässiga mål för att nå resultatmålen.

De svajiga spelarprestationerna till trots så var det Malmö-tränaren själv som ofrånkomligen hamnade i fokus för kritiken och fick se sin ledarstil starkt ifrågasatt efter att Arttu Mäkinen matchats i bredden. Hur upplever du den situationen?
- Som mycket kränkande! Som vanligt är det många åsikter om vårt lag. Det hör liksom till och som vanligt florerar en massa skitsnack som ingen vågar ta upp öga mot öga med oss men som man förstås får reda på ändå. Det ligger liksom i tiden att kasta skit på Mighty Ducks, oavsett vad det gäller, utan att ha någon som helst bakgrund, fakta eller verklighetsförankring. God sed för mig är att man försöker se hur det ser ut och söka fakta innan man dömer och fördömer. Hade man gjort det i helgen hade man insett att vi – bortsett från att lämna WO – inte hade något val angående Arttu. Vi hade fem andra spelare i truppen; Lena och Desirée fick feber och Steve och Per drogs med mer eller mindre allvarlig skador. Vi valde då att spela med Arttu för att slippa dra oss ur tävlingen helt och hållet. Det hade om något varit sportsligt orättvist mot de övriga åtta lagen. Att matcha febriga spelare kan jag aldrig försvara. Arttu har ingen kontinuerlig goalballträning i kroppen, är i skiktet mellan elit och bredd och håller liknande nivå som en del av de bästa spelarna i breddklassen. Jag förstår kritiken, för Arttu är en bra spelare, och att bli i frågsatt är något man måste acceptera som tränare men det finns också orsaker. Förstår och ser man inte sådant så tycker jag att man inte ska hålla på med idrott för då lever man i ett helt annat universum. Det blir bara löjligt. Sedan skulle man ju önska att vi kan få jobba med vårt lag själv och slippa höra en massa åsikter bakom ryggen. Det irriterar mig också enormt att det handlar om andra svenska lag som står för kritiken, som dök upp efter vår seger mot Hammarby, och då kan man tänka sig att kritiken egentligen handlar om en avundsjuka mot segern och då blir det faktiskt ännu mer löjligt. Att det sedan är några av de mest rutinerade svenska spelarna som uttalar sig gör ju inte direkt saken bättre. De borde ju faktiskt kunna förstå sig på idrotten.

Hur går ni till väga efter en tävling, som nu efter Malmö Open? Hur "bearbetar" ni upplevelserna och prestationerna?
- Vi tar ingenting uppstyrt i kollektivet direkt efter tävlingarna utan alla måste få smälta intrycken. Det kan bli så fel, det är lätt att överreagera både positivt och negativt och när man har lugnat ner sig och analyserat så ser man nyktrare på saken. Om vi har gjort en svag tävling så måste man också ha förståelse för att det finns en del frustration. Det är okej men det får inte gå över styr. Då är det är bättre att alla får hantera det individuellt. Dagen efter tävling sätter jag mig ner och diskuterar igenom tävlingen med mina närmste medarbetare. Jag vill att det ska vara konkret. Sedan tar vi upp det med spelarna, vi talar om hur vi ser på tävlingen och sedan får spelarna också ha åsikter. Vi diskuterar och när vi kommit fram till vad vi tycker att vi ska göra så lägger vi tävlingen åt sidan och ser fram emot nästa. Självklart pratar jag också individuellt med spelarna efter alla tävlingar, ute på träningsplanen. Olika mycket förstås, beroende på med vem det är. Ska jag kritisera någon individuellt, gör jag det mellan fyra ögon. Jag säger vad jag tycker och de får säga vad de vill, det ska vara högt i tak. Det är en grundprincip.

Hur ser då analysen ut?

- Både elit- och breddlaget gör väldigt mycket mål, gott så, men när vi ställs mot bättre motstånd kommer det att krävas mer. Framför allt aktivitet och rörelse med boll är viktiga faktorer som vi måste vässa till. Inte heller precisionen eller den samlade offensiva taktiken fungerade prickfritt. Vi kan bli mer distinkta, trygga och noggranna i det vi gör. Det som var positivt var att vi i större utsträckning än brukligt utnyttjar de omställningstillfällen som gavs. Försvarsmässigt är jag nöjd med elitlagets uppträdande. Vi arbetar bra i våra roller och med våra positioner. Vi släpper inte till så mycket chanser. Det är väl egentligen bara mot Näpäjä som vi inte kan hålla uppe garden försvarsmässigt. Vi ligger på ett snitt under 2,5 insläppta mål per match och det är riktigt bra. Breddlagets försvarsspel är mer svåranalyserat. Laget saknade de defensiva grundbultarna och hittade aldrig flytet. Det blev stressigt och stabbigt och när vi sedan tvingades använda Arttu blev det osäkert också. Den kollektiva tryggheten fanns inte där och då började spelarna försvara sig en och en och då faller allt.         

Denna förbaskade trygghet... Denna besjälande aura som gör medelmåttor mästerliga, denna gäckande skugga som gör klasspelare till koner - denna svårfångade magiska kraft som med iskallt godtycke sprider sin gunst. Eller, kan orsakssammanhang skissas upp - en formsvackans anatomi definieras och klämmas på? Diagnos ställas, recept skrivas ut. Hur går ni vidare nu rent träningsmässigt framöver?

- Som vanligt så börjar vi om lite från noll nu. Fram till Malmö Open handlar ett nytt år mer om att komma igång och få upp farten i kropparna. Nu startar den tunga försäsongen inför SM i maj. Det är ju ingen period som spelarna gillar direkt eftersom det är mycket slit med detaljer men de vet samtidigt att det inte finns några genvägar till framgång. Vi måste igenom det, så är det bara, det går inte tulla på det. Vårt nya träningsupplägg för året med spetsad elitträning på måndagar fortsätter och kommer att förlängas med 45 minuter. Breddspelarna har sitt individuella program att köra och sedan fortsätter vi med målvaktsträning. På torsdagarna är det rent spelspecifika grejer som vi kör. För att få ut det optimala måste man sköta sig optimalt. Det handlar om karaktär och lojalitet mot kollektivet och sina lagkamrater. Vi ska förbereda oss med allt vad styrke- och konditionsträning innebär. Vi har nästan två månader på oss och inleder med tung träning och höjer sedan intensiteten efter hand. Man blandar lite hela tiden men efter hand går vi alltmer över från uthållighets- och mängdträning till kortare löp, mjölksyreträning och explosivare träning. Spelmässigt blir det mycket individuell träning de närmaste veckorna där vi kommer att gå in i detalj och titta på spelarnas teknik i både försvars som anfallsväg.

Massor av tekniknötning alltså, superbt då att Mighty Ducks i slutet av januari förvärvade landets kanske bästa man på denna punkt – Henrik Bergkvist.

- Värvningen av Henrik är egentligen inte så märkligt. Han har ett stort rödsvart hjärta, är kunnig, rutinerad och energisk. Vi har hela tiden velat se honom tillbaka i klubben och när nu läget fanns så var det självklart och naturligt för oss att kontakta honom. Han kommer att bidra med nyttig och välbehövlig kunskap gällande teknik och talangutveckling. Vi har med detta stärkt staben kring laget och fått ett än mer komplett ledarteam. Henrik blir ett lyft för oss, det är jag övertygad om.

Henrik bildade tillsammans med danska landslagsmannen Peter Weichel de värvningsbomber som Mighty Ducks lät brisera i slutet av januari. Nu är klubbens mest meriterade spelare igång med träningen med laget. Hur ser han ut och i vilket position ser du helst Peter?

- Peter är en kanonkille med fin karaktär som kommer att ge kollektivet än mer kompetenser. När Peter gjorde sitt första pass med oss var han lite tam och han hade inget jättesjälvförtroende - hans långa vila efter Paralympics är ju en förståelig orsak till det. Nu jobbar han på att komma upp i konditionsnivå och höja sin fysiska status. Den är redan god men fortsätter han utveckla den så kommer han också att bli ännu bättre på planen. Han har kommit bra in i laget och vågar ta för sig mer och mer. Stefan har haft en viktig roll som mentor och gjort ett bra jobb. Spelmässigt jobbar vi med att få in honom i vårt spel. Han ska förbättra sina positioner, vara vaknare i spelet och jobba tätare med sina lagkompisar. Han gör oftast väldigt bra grejer när han själv har bollen men han måste också göra andra spelare bra. Inte bara vara bra som en isolerad företeelse... utan vara bra i ett sammanhang. Men vi får ge honom tid och ha tålamod, det är inte bara till att trycka på en knapp.

Det här med karaktär har blivit ett litet inneord den senaste tiden och du har vid flertalet gånger sagt att just denna faktor har högsta prioritet vid nyrekryteringar. Vad är bra karaktär i goalballvardagen?
- Att förstå vad det innebär att vara professionell och vad det för med sig. Att det inte finns utrymme för allt, att man måste försaka en del. Att det inte räcker att bara prata fint om saker utan att även i handling agera efter det som sägs. Man förstår att man måste sköta sig med kost och med sömn. Att man måste vara målmedveten på träning, är lyhörd och ödmjuk och alltid vill alltid bli bättre. Att förstå att det är en lagidrott man håller på med; man får gärna vara egoist men på rätt nivå. Att ta framgångar på rätt sätt, inte tappa ödmjukheten utan jobba hårdare och har man motgångar så gäller det också att jobba ännu hårdare. Det är god karaktär för mig och jag tycker verkligen att vi har lyckats med det hos våra senaste nytillskott, Stefan och Peter är fina killar med god karaktär.  

Stämningen i truppen annars då? God i omklädningsrummet, tuff på träningsplanen - den stenhårda konkurrensen särskilt i elitgruppen märks. Truppen rymmer många individualister, många starka viljor, många humör. Ännu på gott, men potentiellt också på ont - flera mycket bra spelare kommer att få finna sig i att bli bänkade, tillfälligt eller kontinuerligt. Petningens grogrund för gnäll och missnöje är ofrånkomlig men Peter hänvisar till gruppens mål vid sidan om de resultatmässiga, överenskomna i samförstånd.
- Det handlar om att jobba med personlig utveckling också. En stor utmaning för mig och Sofie men också ett ansvar för spelarna. Det handlar om ledord som "respektera varandra", "laget går först" och att "gilla läget" .

På bordet framför Peter ligger en hög av tidningar däribland en som handlar om Göteborg, vilket ju ser ut som en tanke.  Årets stora mål ligger knappa två månader bort. Svenska Mästerskapen avgörs 25-26/4 i Göteborg. Det är då Mighty Ducks ska vara redo, det är då det är dags för den STORA revanschen! Men innan dess väntar alltså tuff träning och träningsläger/matcher mot både Danmark och Litauens herrlandslag.

- För mig är det små marginaler som avgör vem som blir svenska mästare så det gäller att förbereda sig så väl det bara går och nu när det finns tid och resurser att komma iväg och matcha mot riktigt bra motstånd så ska vi självklart göra det. Danmark spelar alltid som om det vore VM-final mot oss, det brukar bli tuffa matcher med mycket krångel. De har en stationär och slitsam spelstil, samtidigt brukar det alltid bli diskussioner om domslut. I mitten på mars far vi så till Litauen för ännu ett läger med silvermedaljörerna från Peking. Det är ju en jätteutmaning för oss och en grymt fin möjlighet att slipa på spelet och formen inför SM. Bättre och tuffare motstånd än Litauen har jag svårt att tänka mig. Vi gjorde bra ifrån oss när vi var där i somras och jag tycker nog att vi har ett än starkare och flexiblare lag den här gången. Jag ser det inte som någon omöjlighet för oss att rubba dem men det krävs en hel del av oss. Framför allt åker vi dit med prestationsmässiga målsättningar. Vi ska bl.a. utvärdera hur spelarna fungerar, hur försvars- och anfallsspelet fungerar, hur vi släpper till eller skapar målchanser. Även om vi kommer att fortsätta matcha runt truppen så är det klart att det är nu under mars och april som SM -laget skall börja utkristallisera sig. Vi har en jämn och kvalitativ elitgrupp och det är bra men vi vill inte ha någon grå massa. Det som krävs är att ett antal spelare kliver fram och säger: "Hej! här är jag! Jag vill vara med på plan! Jag gör bra prestationer varje gång." Spelare som är bra för laget, starka personligheter.

I skrivande stund återstår det åtta veckor tills årets stora mål ska uppfyllas; Guld vid SM-slutspelet i Göteborg. Den här gången kommer Mighty Ducks som jagare istället för jagandes, en situation som inte är helt vanlig för Malmös goalballstolthet.

- Vi beklagar oss inte. Hungriga vargar jagar bäst och jag kan verkligen gå i godo för att vi hungrar rejält efter revansch för föregående år. Det är dags att stå upp och ta kommandot inom svensk goalball igen. Vi var slitna och lite tama vid föregående SM-slutspel men den här gången brinner vi verkligen. Får vi bara alla våra spelare friska och krya så att vi kan träna på ordentligt framöver så känns det som att vi har slagläge. Vi har spelarna och vi har laget för att lyckas. Får vi bara till en prestation i nivå med vårt kunnande så ska det kunna gå vägen!

Och motståndarna?

- Det är för tidigt att prata om dem än, vi vet ju inte ens till 100% vilka som kommer att delta men det är klart; IFAS kan vi ju alltid räkna in bland favoriterna. De finns säkert med när det drar ihop sig, det skulle jag kunna sätta lite pengar på. Nu missade de Malmö Open pga. sjukdomar och skador så de vill säkert sätta ner foten och visa upp sig lite. Hammarby har vi ett bra facit emot de senaste åren och vi känner till dem väl. Vi gjorde en bra match mot dem i Malmö Open och jag hoppas vi kan upprepa det.  

Förväntningarna, förhoppningarna och uppmärksamheten - är det viktigare än någonsin att Malmö gör ett spelmässigt bra SM slutspel och tar den efterlängtade revanschen?

- Nja, det är klart att för att behålla det stora intresse som finns för klubben så behövs framgångar. Framgångar är dock inget man får, det förtjänar man. Det gäller att vara seriös i alla delar av sitt idrottsutövande och att alltid och i alla lägen ge 100% för laget. Både jag och spelarna är väl medvetna om situationen, vi känner trycket - men det är också en stimulans. Många förutsättningar har skapats för att vi ska kunna komma redo till äventyret i Göteborg - om två månader får vi se var vi står någonstans, om det här laget räcker till men det är jag övertygad om!

Sidans topp

09.01.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Säsongskiftet är här. Säsong 2008 blir 2009 och Peter Björkstrand blickar fram emot revanschens år. Han berättar om ljusglimtarna från de sista höstmånaderna, lägger ut texten om det nya träningsupplägget samt delger sin syn på sin nya assistent, Malmö Open-förberedelserna och de ”silly season-rykten” som florerar bland annat.

Det är dagen före årsskiftet och spelarna är sedan länge på julsemester men verksamheten kring Mighty Ducks snurrar oförtrutet vidare och i dess självklara fokus Malmö-tränaren Peter Björkstrand. Malmö-tränaren tar emot i sin bostad iklädd en grå träningsoverall och tillsynes utan djupa veck i pannan. - Säsong 2008 är över och det är bara att konstatera att den inte kommer att sätta några djupare spår. Resultatmässigt gör vi en fullgod säsong men prestationsmässigt har vi hamnat efter. Det måste vi åtgärda under 2009 annars är vi ute på djupt vatten. 2009 blir året då vi ska ta revansch på oss själv. Vi har vidtagit nödvändiga åtgärder för att rent träningsmässigt kunna få till en förändring och framtidsutsikterna är goda, säger Peter när vi promenerar in i köket för ännu en lägessummering och den blir mer av en kontroll av själva säsongskiftet och dess utvärdering av 2008 och avstamp mot 2009.

I säsongsavslutningen i Finland visade Mighty Ducks äntligen var skåpet ska stå. Elitmässigt såg laget mer kompakt ut än tidigare och försvarsspelet var i det stora hela tryggare. Breddmässigt avslutades året med en prickfri insats där "boogieteamet" Ice Wind slogs tillbaka och det med råge.

- Rent elitmässigt gör vi en av de bästa insatserna på ett år och det känns så klart skönt efter allt jobb vi lagt ner. Vårt totala försvarsspel har utvecklats på ett positivt sätt under hela hösten och blivit stabilare och stabilare. Det känns absolut som att vi är på rätt väg. Breddmässigt och på sättet som den sista segern togs stärker oss naturligtvis. Hela vårt upptränande på banan var ett kalkerpapper av hur vi lagt upp matchplanen inför kampen. Det ska alla breddspelare ha stort beröm för. Det är inte ofta som vi till punkt och pricka kan utföra och hålla oss till vår matchplan. När vi nu gjorde det kontrollerade vi händelserna fullt ut och kunde vinna tämligen enkelt mot ett lag som gäckat oss länge.

Kanske kom så Mighty Ducks definitivt ut ur sin egen garderob - den där mörka, trånga skrubben där försvarsspelets osäkerhet tynger och ängslan gror. Dags att spika igen den dörren en gång för alla under 2009?
- Det är ju målet men där är vi inte ännu. Vi har fortfarande en bit kvar innan vi är helt nöjda. Försvarsspelet hänger så mycket samman med självförtroende och på att lita på sina medspelare. Jag hoppas vi med idogt arbete kan utveckla det vidare även under 2009. Framgångarna vi haft i slutfasen av året hänger mycket samma med att vi tålmodigt arbetat med detta under hela hösten. En del av spelarna höjde sig också i slutdelen av säsongen och det höjde så klart vår allmänna spelnivå några snäpp. Spelarna har blivit lite klokare från match till match, lärt sig av erfarenheterna och gjort sin läxa. Nu handlar det om att se till så att den gynnsamma utvecklingen fortsätter spira så att vi inte slår oss till ro i någon falsk säkerhet. För vi har under hösten sett starkt positiva tendenser och sekvenser av ett bra försvarsspel men om det räcker för att stävja de absolut bästa skyttarna sätter jag frågetecken för. Jag tror fortfarande vi måste upp någon nivå till och det bör finnas utrymme för att lyfta oss det där sista under 2009.

Summeringsperiodens stora händelse var annars det samarbete med MFF-legenden Janne Möller som drogs igång. Lite bakgrundsfakta, tack?

- Jag och Janne lade grunderna för detta samarbete under några hektiska veckor under hösten. Janne tog själv det första initiativet och sedan har vi fört en dialog om hur vi tillsammans ska kunna skapa någon form av träningsutbyte som utmynnar i mer varierad träning både för hans fotbollsmålvakter och för mina goalballspelare. Tanken var att Janne skulle dela med sig av sina kunskaper som fotbollsmålvakt och målvaktstränare på ett sätt som är så goalballrelaterat som möjligt och att vi i Mighty Ducks ska träna MFFs junior- och tipselitmålvakter samt målvakter från LB07 och IFK Klagshamn i goalball. Det ska vara ett utbyte som är kontinuerligt och sker med ett visst tidsintervall.

Torsdagen den 27/11 sjösattes så samarbetet på allvar när Janne ledde sitt första målvaktsträningspass med truppen.

- Första passet var en teoretisk och praktisk genomgång i en del av de övningar som Janne kör med sina målvakter. Övningar som syftar till att förbättra aktörerna i såväl explosivitet, spänst, smidighet som kast- och greppteknik. Fram till jul har upplägget mest varit att bygga upp en övningsbank. Janne har delat med sig av de övningar som han har och låtit våra spelare testa dessa rent praktiskt. En del övningar nyttjar vi rakt av, andra korrigerar vi lite så att de passar för goalballspel. Helt klart har vi redan så här efter ett par pass fått mängder med nya övningar att använda oss av. I inledningen av 2009 kommer jag, Sofie och Janne att sätta oss ner och lägga upp ritningarna för fortsättaningen då bland annat fotbollsmålvakterna kommer att involveras i samarbetet.

Då är ni nöjda så långt med samarbetet?

- Mer än nöjda! Samtliga spelare lovordar passen och vi har fått ett sådan fokus på träningarna sedan Janne kom in i bilden. Alla kör verkligen på och vill ta in all information och alla de nya övningar som delges. Det har verkligen blivit ett lyft för hela spelargruppen. För mig som ledare är det också jättestimulerande att få med en person som Janne i båten. Han är en härlig ledartyp som har lätt för att instruera, inspirera och stimulera. Hans energi i samspel med det genuina intresset han visar för goalball glädjer mig oerhört. Det är en ära för mig som ledare för Mighty Ducks att få fortsätta leda detta samarbete med Janne. Det ser jag verkligen fram emot.

Samarbeta lär Peter också få göra med Sofie Nilsson som i början av november intog rollen som assisterande tränare i Mighty Ducks. Ett faktum som Peter välkomnar och är mycket nöjd med.

- Sofie är helt mitt eget val och lite av ett drömval. Jag tror att Sofie med sitt lugn, sitt temprament och sitt sätt att handskas med våra individer i laget kommer att tillföra ett rakt och tydligt ledarskap. Jag ställer lika stora krav på en andretränare som jag gör på mig själv och det är viktigt att det blir ett utbyte oss emellan. Hon har varit aktiv inom både gymnastik och tennis under många år och kan säkert ge nya influenser under vardagsträningarna och kanske också ett nytt sätt att jobba under matchning. Dessutom visar hon en tydlig lojalitet mot laget och att hon har ett stort intresse för vår idrott råder det ingen tvekan om. Det är just sådana eldsjälar som vi måste bli bättre på att ta hand om. Hon vill hela tiden lära sig och utveckla sig inom goalballen och det ser jag som jättepositivt. Vem vet; om några år kanske det är hon som leder Mighty Ducks och som sitter här och gör lägessummeringen. Med Sofie och Janne har vi stärkt staben kring laget och gjort den än mer komplett.

Så stänger vi porten för säsong 2008, som till stora delar kan sammanfattas med goda resultat men sviktande prestationer. Bakom krönet lurar nästa säsong och 2009 blir alltså året då Mighty Ducks ska jaga revansch på sig själv, på IFAS och på Litauens landslag. Hur ser träningsupplägget ut inför det kommande året, blir det några förändringar?

- Vi är laddade för en ny säsong, alla i sektionen brinner av revanschlust. Vi vill visa alla att vi kan spela riktigt bra goalball. Vi vill flytta fram våra positioner ytterligare och självklart ta tillbaka det där SM-guldet som IFAS erövrade i våras. För att lyckas krävs det at vi ytterligare vässar till vår verksamhet. Vi ska vara än mer koncentrerade och fokuserade på varje enskild uppgift. Vi har analyserat föregående säsong, och vi kommer att ändra tankesätt inför nästa år. Vi kommer att spetsa till elitträningen med ett separat spelpass på måndagar där bara våra elitspelare deltar. Det kommer att gynna dem och deras fortsatta utveckling som elitindivider. De kommer på ett annat sätt än tidigare att kunna få utlopp för den träning de specifikt behöver både framåt och bakåt. Vi känner att det är en nödvändighet för oss att kunna samla de bästa vi har under ett pass per vecka för att matcha och samköra på samma höga nivå. Breddspelarna får under detta pass ett individuellt program i gymmet som i första hand bygger på kondition. Detta är ett val som vi gör i samförstånd med våra breddspelare. Efter passet på måndagar kommer Janne Möller att köra ett målvaktsträningspass mellan 19-20 då samtliga spelare deltar. Torsdagspassen kommer att se ut som tidigare.

Spetsad elitsatsning i kombination med individuell breddträning skall alltså lyfta klubben mot nya mål. Spelmässigt ligger dock linjerna fast och inga större förändringar finns inom synhåll.

- Som jag sa innan så ska vi jobba vidare med vårt försvarsspel och bli ännu tydligare i vårt zon- och förflyttningsspel. Struktur och rollfördelning finns där, nu ska koncentrationen och noggrannheten slipas till. Ytterkantsspelet är också något vi kontinuerligt får jobba vidare med. Framåt fortsätter vi med att jobba med en utveckling vad det gäller energin och viljan i både vändnings- och rörlighetsspelet. Vi måste fortsätta våga - viljan att vinna måste alltid vara större än rädslan för att förlora.

Fem veckor återstår innan det smäller i Malmö Open. Inte mycket tid att dribbla med innan laget ska stå rustat för årets första utmaning. Hur tränar ni fram till dess?

- Så är det ju, det är tufft och man hinner inte med allt man vill. Vi kör igång med det nya träningsupplägget omgående när vi drar igång i januari. Sedan knyter vi an till det upplägg vi körde inför Malmö Open ifjol. Fyra-fem intensiva veckor, då vi inte blåkör men ändå tränar ganska hårt. Det blir så att säga en slags snabbvariant av vårt normala träningsupplägg.

Vinter innebär ”silly season” i goalballvärlden och som vanligt florerar det en mängd rykten kring Mighty Ducks-truppen. Vem lämnar och vem ersätter. Klart är att Desirée Blomqvist återkommer till breddlaget efter några års frånvaro samtidigt som Lena Aspegren kommer att vara ställd ur spel under våren på grund av en ögonoperation. Vad har Malmö-tränaren för kommentar till detta?

- I dagsläget är det bara Lena som kommer att försvinna ur den befintliga truppen. Det primära är alltid att få behålla truppen så intakt som möjligt. Självklart är det tråkigt att vi mister Lena som spelare eftersom hon är en nyckelfigur i vårt breddlag men ögonen är inget man ska leka med. Vi önskar så klart henne lycka till med sin operation och hoppas få se henne tillbaka på planen när allt lagt sig. Desirée blir ett roligt nytillskott. Hon kan tillföra lite harmoni och glädje och kommer säkerligen att ta upp kampen mot de andra breddspelarna.

Ryktena då? Uppgifter gör gällande att Mighty Ducks under senhösten intensifierat arbetet med att sondera spelarmarknaden i de olika samarbetsprojekten med Danmark, Finland och Litauen. Källor säger också att klubben ligger i förhandlingar med spelare från dessa nationer. Några kommentarer?

- Jag har väl egentligen inga kommentarer alls till det. FIFH Mighty Ducks är en storklubb som alltid måste se om sitt hus. Vi är alltid intresserade av bra spelare och håller ögonen öppna, både i de nationer vi samarbetar med och inom Sveriges gränser. Vi har en bra och stabil trupp som det är men samtidigt måste vi föra en dialog om tänkbara spelare utifrån att något händer. Per har exempelvis meddelat att han tar beslut om sin karriär efter Malmö Open och försvinner det duktiga spelare så måste vi ersätta dem. Mest av allt vill jag behålla laget intakt och kanske skjuta till några nyrekryterade spelare från närområdet - det är det primära.

Om en och en halv månad väntar alltså Malmö Open. En tävling som i år slår rekord i antal deltagande lag. En hel del ”nya” lag finns med men likväl tillhör Mighty Ducks toppkandidaterna i de båda klasserna. Förväntningarna och förhoppningarna på klubben är väl kända och inte nödvändiga att närmare älta; det blir helt enkelt fruktansvärt spännande

- Jätteroligt att intresset är så stort för vår tävling. Det är många bra lag med i år som är svårspelade. Lagen som ska vinna de båda klasserna måste få till en fullträff under de båda dagarna. Upplägget är ju sådant i år att samtliga matcher blir enormt betydelsefulla. Kommer man rätt in i det kan det rulla på, mardrömmen är så klart att komma snett in i tävlingen och hamna i bakvattnet men vi ska gå in i det här med rak rygg. Vi vann eliten ifjol och tog silver i bredden. Vi är av hävd ett starkt hemmalag som ska sätta ner foten i våra matcher. Självklart är målet medalj - och helst då den ädlaste - i båda klasserna. Det är en målsättning det finns substans i, det är jag övertygad om!

Lyckan i stunden är fullkomlig efter två lyckade avslutningsmånader av säsongen och glädjen över vad som i nuläget känns som goda framtidsutsikter påtaglig. Viktigast: laget visade genom att återknyta till den goda inledningen av säsongen att det finns inneboende kvaliteter och möjligheter av stora mått, all anledning att arbeta vidare på den inslagna vägen och all anledning att tro att ett sådant arbete också kommer att bära frukt 2009. Tillsatser krävs men de flesta grundingredienser finns där. Återstår ännu en slev tålamod och undertyckt längtan efter det där snabba plinget från mikron: Mighty Ducks är ett långkok.

Sidans topp

08.11.11

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Peter Björkstrand summerar de två senaste månaderna, som lämnat åtskilligt övrigt att önska trots en resultatmässigt fin period. Laget och spelet ha inte fungerat försvarsmässig. Med symptomen klar kunde receptet skrivas ut och de senaste veckorna har synliga framsteg gjorts. Malmö-tränaren berättar om problembilden, åtgärderna och framstegen. Han klargör även sin syn på Paralympics i Peking och svarar på frågan som alla spekulerar kring m.m.

Lägessummeringen sker dagen efter Stockholms Games-besöket och en lite trött, besviken men ändå skärpt och klarsynt Malmötränare sluter upp för att delge sina tankegångar. Peter Björkstrand brukar så fort han får möjlighet betona vikten av att skilja på resultat och prestation, en distinktion som brukar aktualiseras när det går hyfsat enligt ritningarna men när målen och segrarna uteblir: spelarna presterar vad de ska och det är det viktiga, resultaten har uteblivit men de kommer. Nu pratar Peter om resultat och prestation igen men nu är förhållandet det omvända. Mighty Ducks har varit i Danmark och Finland, vunnit de flesta matcherna och fortsatt vräka in mål framåt men matcherna har också genomförts med fortsatta brister i försvarsspelet.

- För många kan det vara en märklig situation att vi är så besvikna trots att vi de facto vunnit allt vi ställt upp i under hösten så långt men våra prestationer har bitvis varit riktigt svaga och ibland har vi inte förtjänat att vinna. Med tanke på vilka kvaliteter och kompetenser vi har i laget så ska vi inte behöva förlita oss på tur för att vinna. Vårens spel gav en föraning om våra problem och de har tyvärr fortsatt inledningsvis i höst. Vi har överlevt resultatmässigt på vår offensiva styrka men en sak är säker: med en sådan bräcklig defensiv som vi hittills visat upp i höst så straffas man till slut omsorgsfullt.

Malmö-tränaren sammanfattar inledningsvis summeringsperioden på ett självklart och precist sätt och lägger på så sätt ribban för samtalet. Försvarsspelet, dess bekymmer och förbättringar i givet fokus men först av allt måste vi självklart säga några ord om Paralympics i Peking. Det avgjordes ju under summeringsperioden och Malmö hade tre spelare på plats i Beijing. Jimmy Björkstrand, Fatmir Seremti och Stefan Gahne var med i herrlandslaget, som gjorde en helt okej insats utan toppspel och kunde till slut åka hem med en bronsmedalj och säkrad kvalificering till VM i England 2010.

- Självklart ska vi gratulera och vara stolta över vårt herrlandslag, som gång efter annan visar att man är ett ypperligt mästerskapslag. Att plocka medalj på tredje Paralympics i rad är en enorm prestation, större än folk tror. Både Jimmy och Fatmir fick som väntat betydande och avgörande roller i laget och visade att man håller för högsta nivå. Stefan fick inte så mycket speltid men vad jag förstått så hade han med sin positiva attityd och fina inställning en stor del i framgången. Medaljen var så klart jätterolig även om direktkvalifikationen till VM känns ännu viktigare för svensk goalball i allmänhet. Den gör att framtiden på sätt och vis är säkrad och att den svenska goalballens ledning nu får chans att göra en rejäl satsning inför VM om två år och mot Paralympics i London 2012. Det blir lite nu eller aldrig, denna möjlighet att bygga upp ett ännu slagkraftigare lag får inte gå om intet.

Henrik Bergkvist har tackat för sig som förbundskapten för herrlandslaget och platsen är ännu vakant. Hur det blir med rollen på damsidan är även det oklart. Det är tyst (i alla fall utåt) från goalballkommittén, läge då för lite spekulationer. Skulle inte rollen som förbundskapten vara en stor utmaning för dig som varit klubbtränare i över 10 år nu?

- Låt mig säga så här. Om det kommit en förfrågan från förbundet så skulle jag naturligtvis fundera över det. Det hade varit en jätterolig utmaning att få möjlighet att vara med från start på resan mot London. Man hade kunnat bygga ett nytt lag från början och från grunden och sådana utmaningar stimulerar så klart. Det hade också varit roligt att få jobba med den yppersta och samlade eliten av svenska goalballspelare och få prova sina spelidéer med idel toppspelare och ett annat material än vad jag är van vid. Samtidigt trivs jag väldigt bra med min nuvarande roll i Malmö. All min energi finns här och det är jobbet här som gäller. Skulle de komma en förfrågan från förbundet så tar jag den då men visst skulle det vara intressant.

Hur har du själv umgåtts med Paralympics, har du noterat några nymodigheter på goalballtoppen?

- Jag följde Paralympics noggrant genom alla de mediekanaler som fanns tillgängliga och det var minst sagt intressant. Jag har också både under och efter tävlingen pratat mycket med våra spelare som var där, deras upplevelser av tävlingen och deras syn på spelet och dess utveckling. Det är viktigt att hålla sig uppdaterad om vad som händer och vilka delar av spelet som utvecklas på toppen. Man kan generellt säga att de offensiva lagen fick bra betalt för sin spelstil. Både Kina, Litauen och Sverige på herrsidan och USA, Kina och Danmark på damsidan är alla offensivt lagda lag och samtliga tog medalj. Skyttet idag är så utvecklat att det är svårt för lag att freda sig över tjugo minuter. Energin från många av de framgångsrika lagen har under de senaste åren legat mycket på kraft och precision. Rörelsen och att gömma boll har hamnat lite på efterkälken. Idag har många spelare en så pass bra och knivskarp kraft och precision att de kan vara rätt så stationära i sitt spel och ändå skjuta igenom motståndare. Det är kanske inte så utvecklande för sporten men det är så det är. Samtidigt är det lite av Sveriges chans eftersom vi jobbar med lagmaskiner och vi borde kunna bemästra ett försvarsspel och orka stå emot kanonaden. Goalball av idag ser ju många gånger ut så att det är det lag som släpper in minst mål som vinner tävlingar för massor av mål gör alla lag.

Hur mycket av detta kunskapsintag från OS tar du till dig och för ner i ren faktisk träning med Mighty Ducks?

- Det är alltid viktigt att vi håller blicken högt och ser vad omvärlden lägger kraften på. Nu är det precision och fart som gäller och naturligtvis måste vi anpassa oss till den utvecklingen. Precisionen har alltid varit en akilleshäl för oss och den måste förbättras avsevärt. Det är ju rätt så tydligt om man tittar på de bästa lagen och de bästa spelarna i världen. Farten i vårt spel har vi redan även om vi såklart kan vässa den ytterligare. Försvarsspelet är lika viktigt nu som alltid och vi ska absolut inte anpassa hela vårt spel efter den ”vilda västern-stil” som pågår. Vi bygger laget bakifrån och kommer så att fortsätta. Jag är övertygad om att får vi bara fortsätta att jobba på och skapa kontinuitet i ett gott försvarsarbete så blir det bra så småningom. Man kan inte beställa framgång men man kan jobba sig till den.

Höstsäsongen började annars prestationsmässigt knaggligt för Mighty Ducks. Hemmatävlingen FIFH Masters blev inte den succé man hoppats och seriepremiären i Danmark stärkte ytterligare intrycket av ett osäkert och kantigt försvarsspel.

- FIFH Masters blev en allt för ojämn tävling för att egentligen kunna dra några växlar av. Vårt lag med Florim, Lena och Dzenan var helt överlägsna och ställdes aldrig på prov. Vårt andra lag med Per, Steve, Päivi och Maria var en jättebesvikelse. De hade mängder med rutin och kvalitéer i sin trupp men också ett helt obefintligt lagspel och då vinner man inga matcher. Det var jobbigt att stå bredvid och se så kvalificerade spelare prestera så dåligt. Till premiären i Danmark kom vi med både elit- och breddmanskap och hade förhoppningar att vända trenden och sudda ut dåliga försvarsminnen men vi trampar istället rätt ut i ett fortsatt vakuum. Vi har svårt att få grepp om vårt positionsspel så vi börjar jobba en och en och blir långa i laget. Vi fightas otroligt bra och krigade oss till herraväldet i matcherna mycket tack vare vår offensiva styrka. Men - det var ett märkligt intryck av passivitet, av att vi inte deltar fullt ut och fullgör vårt arbetsansvar.

Så två tävlingar som, trots flertalet segrar, ledde in klubben på en gropig väg med många stenar att vända på.

– Problembilden kunde alla se och vara överens om. Vi brast i positionsspel och samarbete, attityden var inte tillräckligt uppoffrande och vi agerar inte försvarsmässigt - vare sig individuellt eller lagmässigt - fullt ut. Slarvprocenten var allt för hög och det gör att frustrationen växer och misstagen ökar. Dessutom kunde vi se tydliga brister i tyngdpunktsspelet hos många av spelarna, främst på överkroppen. Situationen är svårarbetad för när många spelare inte gör grundjobbet är det inte lätt att ha struktur på försvarsspelet, all träning och förberedelser faller platt till marken då, säger Peter och understryker samtidigt att spelarna trots att de inte "gör jobbet fullt ut" inte visar dålig inställning i form av bristande engagemang eller vinnarvilja. Istället konstaterar han utöver vad alla kan se att många kämpar så att säga med sig själv - om än med form, teknik, småskador, osäkerhet i rollen eller något annat. - Vi har några spelare som inte kommit upp i den nivå vi hoppats, sedan har vi några som försöker men misslyckas på grund av ringrost eller att tekniken klickar. När det tar stopp på så många ställen samtidigt förmår inte de goda krafterna att ta över. Kuggarna griper inte i varandra och då är det svårt att samlas i ett kollektivt spel. Vi klarar oss bra offensivt för att vi har en enorm styrka där med många spelare med sådana kvalitéer men klart är att om vi inte får bukt med det här så kommer våra resultat att försämras framledes.

Redan i föregående summering så konstaterades bekymret med försvarsspelet och redan då fanns en skiss på hur problemet skulle hanteras rent träningsmässigt. Du lanserade begreppet "funktionell basicträning”. Hur har det gått med det?

- Jag värnar mycket om det och är helt övertygad om att sådana träningar är helt nödvändiga för oss i detta skede. Vi tränar och fokuserar mer på grundläggande och fundamentala saker nu. Vi hade velat göra det ännu mer och med hela spelargruppen men det har inte varit möjligt. Det har varit mängder med sjukdomar, skador och annan frånvaro (Paralympics) som hackat upp träningarna sedan senaste summeringen och på grund av att det saknats spelare så har motivationen hos de närvarande många gånger varit bristfällig. Samtidigt har vi ändå genomfört några sådana här pass och det har givit de spelare som varit där mycket. Vi kommer att fokusera ytterligare på detta under resterande del av hösten och vintern.

Det måste vara frustrerande att ha sådant fokus och träna så intensivt på försvarsspelet som ni gjort under en längre tid nu utan något större synligt resultat?

- Ja.
Det självklara svaret korthugget, sammanbitet. Någon sekunds tystnad, så:
- Men så fungerar det ju, det gäller att ha tålamod och arbeta vidare utan tvivel så vänder det. Ju mer vi tränar på det desto mer vana bli spelarna att göra rätt i försvarsarbetet. Det ska sitta i ryggmärgen. Om vi genomför bra träningar ger det till slut bra resultat under matcherna också.

Träning ger färdighet heter det ju och nog kunde man vid nästa tävlingsperiod se framsteg i det defensiva arbetet. Prestationerna i Finland för elit- och breddmanskapet samt breddspelet i Stockholm Games gav råg i ryggen och stärkta förhoppningar.

- Innan avresan till Finland pratade vi om att justera lite i vårt helhetsspel. Det blev mer fokus på vårt defensiva jobb i helhetsspelet och mindre tuta och kör. Vi låg lite lägre med laget och drog medvetet ner på tempot. Aggressiviteten hos spelarna var betydligt bättre och vi placerade oss oftare i rätta positioner. Vi såg inte lika ihåliga ut längre utan kunde till viss del tvinga motståndarna till misstag via vårt försvarsspel. Utan att vi på något sätt briljerade så var insatserna helt klart ett fall framåt och visar att vi är på rätt väg. Ibland får vi lite återfall till det sämre och några svackor får man alltid räkna med. Det viktigaste är att de svagare tillfällena blir färre och färre. Vi måste ha tålamod och jobba på.

Så med de förbättrade prestationerna i seriepremiären i Finland och silverplatsen i Stockholm ser vägen framåt rak och jämn ut. Det kommer krökar, det kommer uppförsbackar och utförslut men riktningen är utstakad och den är framåt. Mighty Ducks ska någonstans igen och har anträtt vägen dit.

- Vi behövde det defensiva trendbrottet i Finland och det gjorde oss gott men vi måste följa upp det här på något sätt nu. Målsättningen just nu är att avsluta säsongen med riktigt bra prestationer i Finland kommande helg. Vi måste fortsätta att vara koncentrerade och inte skänka bort enkla mål. De goda tendenserna ska stärkas ytterligare, så att vi kan gå in i vinterperioden med positiva vibbar. Helgens målsättning är solklart att än en gång släppa in färre mål. I Finland senast låg vi på 4,5 insläppta spelmål i snitt per match och nu vill vi ner under 4.

Hur ser du då på läget i truppen för tillfället?

- Det är väl rätt så tydligt att truppen fått fler och fler så kallade matchspelare. Det är många som höjer sig i det skarpa läget och som verkligen tänder till lite extra när det väl är matchdags. På träningarna kan dessa i mångt och mycket verka lite avslagna och tagglösa. Det är rätt vanligt med sådana spelare på den nivå vi är på. Samtidigt kan det i en spelargrupp inte finnas allt för många sådana spelare eftersom det kan påverkar de allmänna träningspassen negativt. Kvalitén på träningarna och de övningar vi kör hänger så mycket samman med de enskilda spelarnas attityd, vilja och fokusering. Här måste vi bli bättre. Jag tycker Fatmir har gjort stora offensiva framsteg så nu ska vi bara få till hans precision också så kommer han att bli riktigt giftig. Jimmy och Micke ligger väl på samma nivå som tidigare och är typiska matchspelare. Stefan har fortsatt krigat på bra men har tyvärr drabbadts av ryggproblem efter Finlandsomgången. Bara att hoppas att vi får bukt med det och att han kan vara tillbaka i träning så snabbt som möjligt. Rent breddmässigt så är det svängigt mellan prestationerna; det är upp, ner och upp igen. Lena och Päivi har varit bra i många matcher men även dippat en del. Per har haft problem med skador från och till under ett tag nu och inte kunnat träna fullt ut. Ändå stod han för en imponerande insats i Stockholm Games. Med tanke på förutsättningarna var det bättre än väntat. Dzenan har också fortsatt att gå framåt men där gäller det att vi balanserar förväntningarna på honom. Det är inte så himla enkelt att vid hans ålder och med de förväntningar han har på sig själv och från omgivningen att gå in och dominera. Han är lovande men vi måste ge honom tid, ha tålamod och visa förtroende. För Steves del så har inställningen under hösten helt enkelt inte varit tillräckligt god för att han skulle kunna utveckla sitt spel. Nu gäller det att vi tränar på bra och vässar till våra insatser i såväl matchspel som på träning under slutdelen av hösten för att ta med oss det in i nästa år.

Stundar nu gör alltså i ett nära perspektiv den andra omgången i finska mästerskapsserien och i ett längre perspektiv vintervila. Vad händer i och med Mighty Ducks fram till årskiftet?

- Vårt samarbete med de andra nordiska goalballänderna går som sagt vidare och det blir Finland ännu en gång innan jul. Det känns riktigt bra och nyttigt för oss med de här matcherna. I övrigt har inte riktigt hösten blivit som vi hoppats varken på eller vid sidan av planen. Vi hade förhoppningar att komma iväg på någon annan stor internationell tävling nu när vi blev utestängda från Venedig men tyvärr har det av olika anledningar inte varit möjligt. Vi har dock fortsatt krokar ute och har fått en del förfrågningar som vi diskuterar för närvarande. Bland annat för vi dialog om en intressant utmaning för klubben under en vecka i december men mer än så kan jag inte kommentera om detta just nu. Vi återkommer med det så snabbt något är beslutat. Jag kan bara säga som så att om denna utmaning genomförs så är vi väl kompenserade för utestängningen i Venedig. Det skulle vara en värdig avslutning på året och ett lyft för klubben. Samtidigt presenterade vi igår ett påbörjat samarbete med Malmö FF som kommer att bli viktigt för vår framtid och kontakter har tagits med nationer världen över för att få till träningar och matcher under nästa år. Vi är tämligen säkra på att det kommer att krävas fler matchtillfällen just därför att vi alltså fått många matchspelare just nu och för att du få en utveckling på dem så krävs riktig mat. Sedan har vi ju presenterat Sofie som en ny assisterande tränare och våra förberedelser inför julavslutningen pågår. Självklart håller vi också koll på transfermarknaden och har fått en del förfrågningar om spelare som vill komma in i vårt lag. Det kommer att ske en del saker med vår spelartrupp inom en inte allt för avlägsen framtid och då måste vi vara på hugget och hitta ersättare och lösningar på de problemen.

Sidans topp

08.09.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren.

Sommaren är över och hösten gör sitt intåg. I hemsidans lägessummering med Peter Björkstrand summerar han träningslägret i Litauen och luftar sina tankar om hur Mighty Ducks i synnerhet och svensk goalball i allmänhet måste utveckla sitt försvarssystem för att kunna ge bra europeiska lag en match igen. Dessutom bjuder han på ett tips inför Paralympics i Beijing med mera.

– Vid den här tidpunkten är det många frågor men inga svar. Vi får hoppas att det klarnar inom det närmaste, säger Peter Björkstrand samtidigt som han slår sig ner med en kopp kaffe i FIFH-Hallens klubbstuga för ännu en lägeskoll med hemsidan

Det Peter har i tanken är självklart planeringen inför höstsäsongen som i nuläget känns lite osäker, åtminstone om man jämför med läget vid samma tid ifjol. Då hade Mighty Ducks två stora utmaningar framför sig under hösten. SM-slutspelet i Halmstad och den internationella stortävlingen i Venedig. I år är läget ett annat då SM-slutspelet ägde rum redan i våras och Mighty Ducks ratats från deltagande i Venedig-tävlingen. Visst är det lite skillnad?

- Ja, absolut. Även om jag inte vill älta och jämföra för mycket med ifjol. Varje år lever sitt liv med tävlingar och utmaningar. Det var exceptionellt ifjol med både SM och Venedig inom loppet av så kort tid på hösten. Vi fick köra extra tufft under sommaren för vi visste vad som väntade på oss. Motivationen var också mycket hög i spelargruppen med tanke på alla utmaningar som väntade. I år har det varit annorlunda. Vi har tre spelare som nu har åkt till Paralympics i Peking och för dem har det varit tung träning under sommaren. Främst Stefan och Fatmir har slitit ont men för övriga truppen har det varit lugnare än ifjol. Vi har satsat mycket på att gå tillbaka till grunderna och jobba väldigt basic. Främst då med våra breddspelare som tagit åt sig av denna träning och verkligen gått framåt. Det har också varit en utmaning.

Om vi för en stund stannar vid det förgångna så är det svårt att undvika att ta upp Litauen-äventyret med Malmö-tränaren. Det var ju ändå en utmaning som det pratats om i FIFH korridorerna under lång tid och som nu blev verklighet under en helg juni.

- Det känns ju såklart jättebra att vi äntligen kunde genomföra detta äventyr. Att som klubblag få möjlighet att åka över och matcha mot världens kanske främsta landslag på deras hemmaplan och mitt i deras uppbyggnad inför Paralympics är stort. Vi ser det som en ära men vi har också jobbat hårt för att kunna få denna möjlighet och fört diskussioner med Litauen under en längre tid.

För Malmös del var målsättningen inför träningslägret ovaligt lågt satt. Det handlade om att laget både som enhet och individuellt skulle göra sitt allra yttersta, skaffa sig nyttig kunskap och utveckla spelet.

- Det var på förhand den svåraste utmaningen under min tid som tränare här. Det var en realistisk målsättning med tanke på motstånd och förutsättningar. Träningslägret i Litauen skulle vara höjdpunkten på vårsäsongen. För att matcha dem skulle det krävas en hel del av oss. Och jag trycker att vi i det stora hela gör riktigt bra ifrån oss. Vi är lite tama inledningsvis och visar upp lite för stor respekt men det tar sig efter hand när vi känner att vi kan röra dem och tuppkammen växer. De två sista matcherna var riktiga fullträffar för alla inblandade och det är så vi måste spela hela tiden om vi ska kunna röra lag på den här nivån. Då spelar vi med stor energi, glädje och vilja och då är det bara turen som räddar dem. Vi vågar mer, attackerar mer och finner en bättre balans i vårt helhetsspel.

Inför avresan listade du tre punkter - försvarsspel, förvalta chanserna och att samtliga spelare toppresterade - som avgörande för Mighty Ducks helhetsprestation och slutresultat av helgen. Hur tyckte du att det gick?

- Det blev en lyckad helg och vi fick med oss många nyttiga erfarenheter och idéer hem. Offensivt gör vi riktigt bra ifrån oss, med ett snitt på sex gjorda mål. Det är svårt att kräva så mycket mer mot denna typ av motståndare. Det var vår frenesi och rörelse som gav oss bra betalt. Defensivt gör vi ett anständigt dagsverke men vi var inte tillräckligt skickliga eller snabba för att kunna rubba dem. Vårt förflyttnings- och zonspel brast stundtals och det är något som vi analyserat vidare nu efter hemkomsten. Vi får jobba vidare med det under hösten och med ett lite annorlunda upplägg. Spelmässigt kom kanske inte alla spelarna upp till sitt max, vilket hade krävs för att vi skulle kunna rubba dem totalt sett. Men många var bra och alla kunde åka hem och känna sig nöjda med lägret.

Mycket var bra men försvarsspelet och dess brister hänger likt en svart mörk filt över oss. Svenska lag, både klubb- som landslag, kan inte längre överraska genom sin spelstil.
- Nej, det kan vi glömma. Den svenska modellen med förflyttande försvarsspel biter inte längre lika bra, det är lite urvattnat idag. Den internationella goalballen har anammat detta försvarssystem och hittat motmedlen mot det. Det vållar inga större problem längre, överraskningsmomentet är försvunnet. På den gamla goda tiden, när detta fungerade, var lagen mer stationära och skyttarna var inte heller av den kaliber de är idag.

Hur ska Mighty Ducks och de andra svenska lagen ömsa skinn?

- Det vi måste göra för att gå vidare är att vidareutveckla vårt försvarssystem: behålla det vi inom svensk goalball är bra på - god laganda, jobba tillsammans, bra disciplin - men sedan måste vi också klara av och bli säkrare och skickligare på att agera snabbt både enskilt och tillsammans. Lätt att säga, svårare att genomföra, men vi måste tro på att vi kan få till det. Det ställs idag allt större krav på ett större register rent försvarsmässigt - alla måste vara bra på allt. Men får vi bara jobba ett tag och höja kvalitén ska vi nog komma ifatt, det tror jag stenhårt på.

Med en grund att stå på kan man gå vidare. Arbetsbeskrivningen över goalballspelet i Malmö ligger i princip fast - den enda större förändringen rör alltså en önskad utveckling av försvarsspelet och tekniken. Därför kommer en stor del av träningarna framöver att ägna sin största del åt det som Peter Björkstrand kallar för "funktionell basicträning”. Vad innebär det begreppet?
- Vi tränar och fokuserar mer på grundläggande och fundamentala saker. Vi måste få stopp på blödningen. Vi kan inte fortsätta att släppa till så mycket mål. Vårt försvarsblock måste bli mer rörligt och anpassningsbart. Vi måste bli snabbare och precisare i vårt förflyttningsspel och främst vår övergående back måste finna en bättre position. Det är det lilla som gör det. Det blir mycket enhetsträning där vi jobbar med fart, aggressivitet och samarbete. Spelarna ska bli bättre på att anpassa sin förflyttning efter vem som spelar bredvid. Inga positioner ska vara stationära utan flytande beroende på vem som spelar bredvid. Rent tekniskt får det vara slut på slarvet och på att inte göra jobbet fullt ut. Vi går nu in i en utveckling som vi måste igenom. Träning och åter träning krävs och sedan är det viktigt att vi kommer ut och spelar mot motstånd som Litauen oftare. Träningslägret var ett steg i rätt riktning och vi hoppas kunna utveckla samarbetet ytterligare.

Hur ser då läget ur annars? En lugn sommar har alltså som tidigare nämnt fortlöpt och nu tar Mighty Ducks sats mot en oviss höst.

- Det känns lite osäkert i nuläget men vi hoppas få klart med allting inom en snar framtid. Det vi vet är att samarbetet med finsk och dansk goalball ligger kvar och det gläder mig ofantligt. Vi kommer att delta i både danska och finska mästerskapsserierna och det kommer bli en livlina för oss under hösten. Att få vara med i dessa är mycket utvecklande för oss både som lag och enskilt för spelarna och ger oss en bra möjlighet att testa lite nya saker i vårt spel. Vi har i nuläget inte klart med någon internationell tävling utanför norden men vi hoppas kunna hitta något. Vi är redo om tillfället dyker upp. Dock har vi lite olika samarbetsgrejor på gång men det är för tidigt att kommentera det vidare. Tyvärr fick vi inte åka till Venedig i år och det känns jättetråkigt.

Efter fyra raka segrar på herrsidan och två raka i damklassen ratas alltså Mighty Ducks från deltagande i Venedigs internationella tävling i år. Officiellt för att anmälan kom in för sent men Malmö-tränaren köper inte denna anledning utan tror sig funnit en annan mer anmärkningsvärd.

- Vi har totaldominerat tävlingen de senaste åren och nu vill de säkert se någon annan segrare för att ”rädda” tävlingens status lite. Det var ett bra försök ifjol men vi lyckades manövrera ut Sloveniens landslag rejält då. Det kan verka lite bittert av oss att påstå denna teori men det är inte realistiskt att tro att vi skickade in vår anmäla som elfte lag i herrklassen och nionde lag i damklassen. Dessutom vet vi efter olika diskussioner med representanter från andra lag att de skickat in sin anmälan senare än vi. Det känns lite ledsamt och snöpligt att det inte blir någon Italienresa i år men det är inte mycket vi kan göra åt det. Vi önskar Hammarby lycka till istället, de har det nog rätt så förspänt nu. Och som sagt; vi håller ögonen öppna och dyker det upp något annat internationellt så är vi redo.

På hemmaplan blir det 13-14 september comeback för utvecklingstävlingen FIFH Masters. Mighty Ducks mönstrar två lag som ska mäta sina krafter med lag från både Danmark och Finland.

- Masters-tävlingen är ett sätt att ge de spelare som inte åker till Paralympics i Peking chansen till matchspel under samma tid. Vi kommer att matcha hela vår breddstab och ha två lag på plats. Fördelningen är i princip klar men inget vi delger så här i lägessummeringen. Jag hoppas att alla våra breddspelare nu tar chansen till utveckling under denna helg. Det ska bli roligt att se vad vi kan prestera.

Hur ser då läget ut i den rödsvarta spelargruppen för tillfället?

- Det ser nästan ut som det gjorde vid föregående summering. Våra tre OS-spelare Fatmir, Stefan och Jimmy har kört på under sommaren och är förhoppningsvis i riktigt bra form nu när OS-premiären snart är här. Jimmy är tillbaka fullt efter sin fotskada och det gläder mig mycket. Han har själv sagt att detta blir hans sista resa med blågult så jag hoppas verkligen att han får en bra avslutning. Det är han värd. Jag gläds också över Per och Steves träningsintensitet och den vilja och det engagemang de visar upp. Främst Per har höjt ribban ytterligare känns det som och det stimulerar hela spelargruppen. Sofie har haft problem med sjukdomar från och till och inte fått den intensitet hon behöver men när hon spelat har det sett intressant och lovande ut. Hon kan bli en stjärna om hon får tid och man har tålamod. Det kan även Dzenan bli. Hans motivation har kommit tillbaka lite nu under sommaren och åter fått lite fart på sin utveckling. Kul att se att han tar åt sig av vår respons och utvecklar sitt spel. Micke och Lena håller sin nivå som de tränat på under året.

Om exakt fyra dagar är det premiär för Sverige i årets Paralympics i Bejing. Den svenska truppen, med tre Malmöspelare, är redan på plats i Kina och laddar. Självklart kommer Malmö-tränaren att följa spelen med stort intresse. Hur och på vilket sätt kan ett Paralympics stimulera och utveckla dig som klubbtränare?

- Precis som under VM 2006 kommer jag att följa hela Paralympics via webben och tv:n. Det ska bli jättespännande och intressant. Jag kommer även att ha kontakt med våra egna spelare och få rapporter av dem. Jag hoppas via webben få möjlighet att titta på matcherna också och det är väldigt utvecklande och stimulerande för mig som tränare. Man får lite nya uppslag och ser vad den yttersta toppen av sportens spelare och ledare har utvecklat för nya metoder och idéer. Det känns väl som om anfallsgoalballen kommer att regera i detta mästerskap men man vet aldrig.

Vad tror du då om årets Paralympics; vem vinner, vem försvinner och hur går det för Sveriges herrar respektive damer?

- På herrsidan kan jag bara se till de erfarenheter jag personligen dragit från ”För-OS” för ett år sedan och fram till idag. Då känner jag att Litauen är storfavoriter även om stora mästerskap tidigare visat sig inte vara deras grej riktigt. Närmaste utmanare är Kina och USA men även Sverige måste vara med i beräkningen. Jag tycker dock att killarna först ska koncentrera sig på att bli bland de sex främsta för att vara klara för VM och därmed skapa tillförsikt för svensk goalballs framtid. Spanien är ytterligare en outsider. Finland är en nation som kan överraska i vissa matcher och Danmark kan bli turneringens stora besvikelse. På damsidan blir det troligen USA mot Kina i finalen men man ska aldrig säga aldrig. Både Kanada, Sverige och framför allt kanske Danmark kan klämma sig in i finaldiskussionerna. Det känns ju lite förutsägbart att tippa USA som segrare även om det ligger nära till hands så jag tippar Kina. Danmark kommer troligen att bli en stor överraskning och ett litet varningens finger kan också höjas för Japan.

Sidans topp

07.07.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

I årets tredje lägessummering luftar Peter Björkstrand sina tankar om sortin och mörkret i Bollnäs, noterar skadornas inverkan på prestationerna, berättar om hur klubben nu går vidare samt blickar framåt mot klubbens största utmaning genom tiderna bland annat.

De flesta Mighty Ducks-anhängare är nog överens om att vårsäsongen varit slut ett tag nu, även om det kanske finns olika sätt att se på exakt när ridån slog i tiljan. Kanske var det när Malmö Open-bucklan lyftes i februari alternativt när Jimmy Björkstrand skadade foten allvarligt på träning. Kanske den där kylslagna dagen i danska Roskilde eller var det i Bollnäs när den sista guldförhoppningen gick upp i rök. Möjligen med någon av de skadorna som blev en för mycket eller kanske i den där usla andrahalvleken som bara blev en för mycket på SM.

2008 är en säsong som så här långt inte riktigt blivit vad någon med engagemang för Mighty Ducks hoppats på. Fram till SM-slutspelet i norrländska Bollnäs fanns ändå ett visst hopp om att få med sig något positivt från våren´08 men efter den tunga uddamålsförlusten i SM-finalen försvann även denna förhoppning. Plump, plump och förspilld vårsäsong? Kanske ändå inte.

- Ordet fiasko återkommer - men vad förväntar man sig egentligen? Man kan inte kräva guld varje gång man är med i ett mästerskap. Vi kommer tvåa, med de förutsättningar som rått, och är trots bräckligt spel ändå rätt nära att vinna finalen. Så jag tycker nog vi kan se folk i ögonen även om vi såklart är rejält besvikna och nedstämda över våra prestationer. Vi var inte tillräckligt bra för att vinna den här gången men det finns förklaringar, konstaterar Malmö-tränaren som tvingas älta den där trista upplevelsen i Bollnäs ytterligare en gång.

- Vi kom till Mästerskapet med den värsta försäsong i mannaminne i ryggen och var långt ifrån optimalt förberedda. Vi saknade både kontinuitet och stabilitet men framför allt brast vi i uthållighet. All statistik talar sitt tydliga språk. Våra första halvlekar är i stort optimala men i andra orkar vi inte kliva vidare utan sänker garden, tappar initiativet och blir tillbakatryckta.

Just att stå upp, orka trycka på och avgöra jämna tillställningar under matchernas andra hälft har under flera års tid varit Malmös signum men på SM blev det istället det som till slut fick Mighty Ducks att kröka rygg. I SM-finalen hade Malmö 3-2 ledning i paus och 4-3 med två minuter kvar, ändå blev det platt fall och en stor besvikelse.

- Vi orkar helt enkelt inte hålla uppe fokusen när bensinen tog slut. Vi blev passiva, började fuska i vårt defensiva förflyttningsspel och tappade greppet om matchbilden. Mer än så behövdes inte för att IFAS skulle få luft under vingarna. Sedan stärkte naturligtvis deras sena kvittering dem ytterligare och får dem att lyfta än mer. Känslan var dock att vi skulle fixa fram en kvittering trots att vårt bräckliga försvarsspel men så får de in det där bittra segermålet med 22 sekunder kvar och det svider naturligtvist främst eftersom det kändes som ett ”ofarligt” skott.

Surt och förargligt såklart och diskussionerna gick dagarna efter nederlaget höga främst gällande matchningen och strategin före och under finalen. Mycket av detta bidrog Peter själv till då han i sin egen analys av finalen menade att man nyttjat fel uppställning och strategi.

Hur ser du på detta faktum med lite distans och på den ovanliga situationen att få dina strategier ifrågasatta?

- Jag har inga problem med att folk har åsikter om vårt spel och våra uppställningar. Det ingår i jobbet som tränare. Vi har alltid belägg för att matcha och spela de spelare och spel som vi gör. Så var det också nu även om man så här i efterhand alltid kan diskutera hur vi tänkte. Vi hade en del uppställningsalternativ inför finalen som vi valde mellan, huvudet sa en sak och magkänslan en annan. I efterhand och med tanke på hur matchen utvecklades kan man konstatera att vi valde fel. Främst borde vi ha förändrat och korrigerat under matchens gång när vi såg vart det barkade och att inte det skedde får jag ta ansvar för. Nu blev det istället så att vi litade till den trygghet vi brukar ha i de stora matcherna och det blev vårt fall. Misstag begicks, det är bara att se det i vitögat, lära sig något av det och gå vidare även om det smärtar och är förargligt.

Så förklaringar till varför det gick som det gick finns men går det att dra någon lärdom av dessa inför framtiden?

- Naturligtvis har vi efter hemkomsten satt oss ner och tittat på vad vi kunde ha gjort annorlunda före och under själva mästerskapet. Rent prestationsmässigt så lämnade tävlingen en hel del övrigt att önska och det är främst det som vi fokuserat in vår analys på. Det är lätt att bara vifta bort resultatet i SM med att skadorna ställde till det men man måste se längre än så. Vårt försvarsspel var inte bra och vi hade stora förflyttningsbekymmer mästerskapet igenom. Vi blev lite för stela och orörliga i sidled när bollen förflyttas av våra motståndare och en del av deras skottstilar skar hål i vår försvarsmur gång efter annan. Framåt skapar vi trots att vi inte spelar på topp ändå en hel del. Det som man kan kräva är att vi ska vara lite mer precisa och inte bli så monotona. Vi har lätt för att hamna i ett tempo och sedan bli kvar där istället för att genom temposkillnader kunna styra matchbilden.

Med analysen klar och avstämningen gjord står nu framtiden i blickfånget. En framtid som lär innehålla en hel del uthållighets- och försvarsträning för att åter komma in på rätt spår kan man tro?

- Ja, det stämmer. Vi kommer att lägga stor vikt vid att åter få upp vår uthållighetsstyrka under sommaren. Det blir mycket löpning i olika varianter och under längre tidsintervaller. Det finns inga genvägar, jobbet måste göras. Kanske ingen träning spelarna älskar precis men samtidigt är det väl medvetna om vad som krävas av dem för att komma tillbaka till toppen. Vi kommer också parallellt att fokusera in oss på försvarsspelet och med problembilden där. En del skottstilar får gnuggas under sommaren för att kunna sätta vårt försvarsspel i realistiska och matchanpassade situationer. Sedan får vi hoppas att vi slipper undan skadorna i fortsättningen!

Skadorna. Peter har valt att inte fokusera på dem i snacket, utan att se dem som en ofrånkomlig del av goalballverkligheten. Så länge som möjligt - men skadeproblemen har bara fortsatt och fortsatt. Är våren och försommaren det värsta du upplevt i skadeväg?
- Ja, utan tvekan. Har inte varit i närheten av det här innan. Från början vill man inte ursäkta sig med hänvisning till skadorna, när man har en bra och jämn trupp till sitt förfogande. Men - vi har varit hårt drabbade av skador så här långt i år och det är klart att det försämrar kvaliteten. När det blir lite skador, eller rättare sagt ganska mycket skador, så får man jobba med de spelare man har och det är inget att ljuga om: om du har en trupp på 10 spelare och bara fyra är i träning samtidigt så förstår alla att det inte är det optimala för en tränare. Det har varit det mest störande - att inte veta från dag till dag vad jag har för spelare att tillgå.

Finns det någon arbetshypotes om ett mönster bakom den extraordinära skadesituationen?
- Nja, vi försöker analysera läget vecka för vecka. Vissa skador såsom bristningar, fotleds- och skellettskador kan man aldrig gör något åt men vissa skador kan vi påverka och bli mycket bättre på att arbeta med, till exempel förslitningsskador. Det som på något sätt ändå känns skönt är att de skador vi haft under våren nästan alla går in under den första kategorin. Det har varit mängder med oflyt, vi har inte riktigt haft tumme med dem där uppe. Nu får vi hoppas att vi fått vårt för i år och vi slipper fler framöver.

Senast i sjukstugan är Jimmy Björkstrand som i princip var tillbaka efter sin allvarliga fotskada då olyckan åter var framme på träningen. I en normal och lugnare löpningsövning knakade det plötsligt till i Jimmys högerfot och vid en närmare röntgenundersökning konstaterades det att han till viss del slagit upp sin gamla skada. Nu väntar fem veckors ny rehabilitering för den otursförföljda skyttekungen.

- Mycket ledsamt och tragiskt både för oss som klubb men framför allt för Jimmy själv. Jag vet att han tagit detta hårt eftersom han nu äntligen var tillbaka i spel efter nio veckors frånvaro och såg fram emot sommarens hårdkörning och Paralympicssatsning. Vi kommer naturligtvis att hjälpa och stötta honom så gott vi kan och jag vet att det är gott gry i den pågen och att han kommer tillbaka. Det tvivlar jag inte en sekund på. För klubben är det en jätteförlust nu när vi i sommar står inför klubbens kanske största utmaning någonsin.

Nu när vi ändå är inne och pratar om nuläget så är det läge för en lägessummering gällande de individuella spelarna. Hur ser det ut?

- Fatmir och Stefan är mitt uppe i sin intensiva Paralympics-satsning. De tränar tungt nu och kör på rätt så hårt många dagar i veckan. Steve och Per är kontinuerligt på de gemensamma träningarna och gör efter sina förutsättningar bra ifrån sig. Likaså gäller Sofie som mer och mer börjat komma in i sporten. Det är glädjande. Madelene har drabbats av en del personaliga problem vilket gjort att hon inte kunnat träna i den utsträckning vi hade hoppats. Vi hoppas dock att det hela ska lägga sig snart och att hon ska kunna återuppta träningen. Dzenan, Micke och Lena har tränat en del men saknar kontinuiteten i den kollektiva träningen för att formen ska kunna utvecklas och bibehållas. Jag hoppas nu framöver att vi ska få träna på, få in alla spelarna i den kollektiva träningen och slippa skador och annan frånvaro.

När det gäller sommarens extraordinära utmaning så pratar Peter naturligtvis om den stundande träningshelgen (11-13/7) i Litauen, där klubben kommer att matcha och träna mot världens kanske främsta landslag. Världskyttar så som Genrik Pavliukianec, Marius Zibolis och Nerijus Montvydas har de senaste åren dominerat på den internationella scenen och kan titulera sig både världs- och europamästare samt favoriter inför höstens Paralympics.

- Vi är jättestolta över att vi kunnat ro detta samarbete i land. Att få åka och matcha mot världens bästa landslag och ett par av världens bästa skyttar är en jätteutmaning. Det blir säkerligen väldigt tufft motstånd för oss men är samtidigt en väldigt inspirerande uppgift och vi har ju inget att förlora direkt. Det är en strålande chans för oss att utveckla vårt spel, testa lite nya varianter av vårt försvarsspel och en enorm individuell utvecklingsmöjlighet för våra spelare. Det ska bli väldigt inspirerande.

Möte med Litauens landslag är också möte med en annan goalballkultur än den svenska men också konfrontationen med en högre nivå. Litauen har den ”gamla” spelstilen med ett stillastående och ganska monotomt spelsätt men har också en enorm fart i sina skott och precis precision.

- Vi kan vara förberedda på att det kommer gå fort och de är dessutom duktiga på att sätta press. Vårt försvarsspel kommer att få sig en rejäl värdemätare. De är skickliga i sitt anfallsspel och kommer att nyttja varje blotta i vårt försvarssystem. De saknar rörelsen i sitt spel men kompenserar det med fart och aggressivitet. Vi kan röra dem i deras försvarsspel om vi får igång vårt attackspel och vågar spela ut. Bitvis kan de vara lite slarviga och sega och det kan vi såklart utnyttja. Man ska ha klart för sig att vi har allt att vinna när vi åker dit. Vi möter ett bra lag men samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på vem som är på andra sidan planen. Det är inga monster vi har att göra med, det går att stävja dem. Har vi en bra dag och får till en maxprestation på alla våra spelare så finns definitivt chansen att skrälla. Det är bara ut på banan och ta fighten!

Sidans topp

07.05.01

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Säsongens andra summeringsperiod är ingen särskilt rolig tid att gå igenom. Peter Björkstrand berättar om den fortsatta jakten på stabilitet, kontinuitet - och beklagar förstås sjukdoms- och skadekaoset. Han konstaterar också att Jimmys fotskada var en ren olycka, strör beröm över Stefan samt avslöjar sina tankar inför månaden fram till Svenska Mästerskapen!

En lite sen och av Malmö Lady InterCup förberedelserna stressad Peter Björkstrand slår upp porten till FIFH borgens innersta för ännu en lägessummering men det är ett läge som inte alldeles lätt låter sig summeras eller värderas. Åtta avklarade veckor sedan senaste summeringen och det är väl bara att konstatera: det har inte varit särskilt kul. Skador och sjukdomar, skador och sjukdomar - som en stor tjock blöt möglig filt har dessa tvenne omständigheter legat över Mighty Ducks under mars och april och hämmat, kvävt och begränsat. Inte precis någon önskesituation mitt i den viktiga försäsongen inför årets Svenska Mästerskap men elitlagets segrar i den sista serieomgången i Danmark gav positiva signaler liksom Stefan Gahnes utvecklingskurva. Mighty Ducks-tränaren är ännu långt ifrån nöjd med spelet, stabiliteten och säkerheten. När det så är dags för en ny summeringsintervju är den första frågan till Peter Björkstrand given. Har det varit en frustrerande tid?

- Nja, vi som är nära laget vet ju förutsättningarna. Det är väl mer fans och alla runt omkring som jag kan förstå blir lite frustrerade över att vi inte fått igång något vidare spel. Men, som jag sagt hela tiden: tiden talar för oss. När vi fått in Stefan i vårt lagbygge och våra skadade spelare är helt tillbaka genererar det bättre konkurrens och bättre prestationer.

Sett till förutsättningarna - är du nöjd med truppens prestation under de två gångna månaderna?
- Lite blandat tycker jag. Det har varit upp, ner och så upp igen. Det är klart att man som tränare hade velat ha en jämnare nivå i allt vi gjort men samtidigt har ju förutsättningarna inte varit de bästa och vi har fått korrigera och justera vår uppbyggnadsplan. Jag vill dock inte sitta här och ursäkta mig - sån här är situationen och nu ska vi göra det bästa av den.

Bara dagar efter den senaste summeringen skadade sig Jimmy Björkstrand olyckligt på träning och tvingades till gips med ett brutet ben i foten. Händelsen inträffade under en normal vändningsövning som genomförs ofta varför skadan känns än mer olycklig. Kommentar?

- Det är klart att när man får sådana här skador så blossar det genast upp diskussioner om vilka övningar man använder sig av men det är inte läge för det nu. Detta var ingen farlig, onaturlig eller ens ovanlig övning. Vändningsövningar har vi ofta i våra pass och det har aldrig inträffat någon sådant här tidigare, på sin höjd en stukning. Det här var bara maximal otur utifrån situationen. Det går inte att hitta någon annan förklaring men visst är det frustrerande att åka på en sådan här skada. Att ha två spelare i gips samtidigt är tack och lov nästan helt osannolikt.

Maximal otur alltså men samtidigt finns det ett annat perspektiv att anlägga, som kanske gör den olyckliga händelse mindre frustrerande.
- Det var otur men tur i oturen var ju att Jimmy slapp undan operation eftersom benet låg rätt i foten och han behövde därför ”bara” ha gips under två veckor. Operation hade inneburit sex veckor i gips, missat SM och kanske också en avbruten OS satsning. Nu finns det ändå ett visst hopp för SM även om vi ännu inte vet hur lång tid läkningsprocessen tar. Jimmy själv är optimistisk men det är en stor fara att forcera förloppet efter en sån här skada. Det är bara att vänta och se men vad ska vi göra?

Marsmånad brukar vara en fin tid i Malmökretsar och den inleddes så även i år. Breddlaget flög till finska Kalajärvi och säkrade - i och med fyra raka viktorior - seriesegern i den finska mästerskapsserien. Laget var till slut rätt överlägset i serien med tolv segrar på sjutton matcher och sju poäng före tvåan Ice Wind. Nöjd med seriespelet?

- Allt som allt kan vi vara nöjda med vår säsong i Finland. Vi spelar 17 matcher och förlorar bara två. Vi har varit stabila i vårt poängplockande även om vi blandat och givit lite väl mycket i våra prestationer. Det blir lätt så när man byter mycket folk mellan omgångarna och hela tiden får nya konstellationer. Målsättningen med säsongen i Finland var att låta alla våra bredspelare testa på spel där, finna nya vägar i vårt lagspel och jobba vidare med vår spelidé. Det tycker jag att vi lyckades med. Det har också varit en bra erfarenhet för Steve, Per och Jossan som fått bra matchning och fina utvecklingsmöjligheter rent individuellt.

Men tyvärr, tyvärr. Marsframgångarna höll inte i sig - istället tvingades klubben genomlida sin största skade- och sjukdomsperiod någonsin, detta mitt i upptakten av försäsongen till SM. Mängder med spelare satta ur spel och träningspassen blev därefter. Hur känns det att vara tränare mitt i det här sjukdoms- och skadekaoset?

- Självklart är det frustrerande. Vi måste ha slagit något slags rekord i oflyt genom att ha så många spelare borta samtidigt. Det är inte något vi kunnat påverka, det är viktigt att sjukdomar och skador får läka ut i sin egen takt. Det var såklart en extremt olycklig tidpunkt som detta inföll på och vi halkade omgående efter i vår träningsplan. Det var bara att se sanningen i vitögat. Med så många tongivande spelare borta under en längre tid så blev vi tvungna att justera och korrigera vår träningsplan. Frustrerande såklart och naturligtvis inte bra men det var bara att svälja och gå vidare. När det var som värst på frånvarofronten satte vi oss ner med spelarna och tydliggjorde situationen. Det handlade om att gilla läget. Spelarna var tvungna att förstå att det var deras egna individuella inställning som skulle komma att fällde avgörandet i hur bra träningarna och upplägget skulle bli. Jag måste berömma dem för de som varit med på passen har hela tiden visat fin moral och jobbat med att höja sin individuella prestation och teknik. Att sedan kvalitén i passen böljat var väntat.

Mars blev som sagt en dyster Mighty Ducks månad och träningspassen skiftade oerhört i kvalité. Den fjärde april var det dock den stora comebackens tid. Både Fatmir, Per och Dzenan var alla tillbaka i full träning och utökade därmed övningsmöjligheterna och kvaliteten.

Sedan dess har passen blivit allt bättre, inspirationen ökat och spelglädjen återkommit.

– Det var såklart inspirerande för alla när vi blev lite mer folk på träningarna, konkurrensen vässades till och kvalitén ökade. Spelarna har jobbat hårt och visat fin inställning. Vi har åter kunnat spela äkta tvåmålsspel på fullstor plan, vilket givit oss många nya övningsmöjligheter. Självklart så spretade formen och statusen på de olika spelarna ganska mycket i början och tekniken och prestationen fanns ej där fullt ut men det kan man inte förvänta sig heller i det läge vi befann oss i. Det viktigast under april har varit att få lite kontinuitet i träningar med mycket folk och att vi höjt kvaliteten efter hand. Vi har också accelererat med vår uthållighetsträning och kör nu bland annat löpning utomhus, vilket har fått upp konditionen på ett bra sätt tidigare. Även cirkelträning har varit ett återkommande inslag i passen. Nu är vi åter på banan men vi ligger efter i loppet. Vi får lägga in en spurt under maj så vi hinner ifatt till SM-slutspelet

På goalballplanen har man jobbat en hel del med zon-, sekvens- och vinkelspel både offensivt och defensivt. Saker som Malmö-tränaren är övertygad om att framtidens goalball kommer att avgöras på.

- Vi har lagt stor tonvikt vid dessa tre delar i själva speletSamtliga tre punkter är väl tydliggjorda för spelarna och de har visat mycket goda ambitioner och intentioner. Vi har jobbat med delarna separat men är nu framme i helhetsspelet. Det gäller att hitta rätt i rörelse, teknik, precision och tanke samtidigt. Gör man det så skapar man omgående farligheter. Det handlar också om att spelarna ska jobba gemensamt med de tre momenten och där ligger tyngdpunkten just nu. Vi upplever nu när vi står vid tröskeln till maj att vi börjar ha ganska bra koll på var vi står i detta arbetet. Vi har mycket kvar men vi är på god väg.

Under summeringsperioden har det förutom breddomgången i Finland genomförts två matchtillfällen. Dels hemmakamper mot det danska herrlandslaget och dels slutomgången i de danska föreningsmästerskapen. Spelet har böljat och givit både ris och ros. För elitlaget har det funnits två prioriteringar under dessa matcher - få in Stefan i lagspelet och återfinna matchspelet med alla dess ingredienser. Hur har det gått?

- Vi har blandat och givit lite väl mycket. Vi saknar stabiliteten och säkerheten i våra prestationer. Det har varit för mycket upp och ner, ena halvlekens prestation är bra för att i nästa dala. Visserligen har det varit en tung period utanför planen men man måste ändå kunna kräva mer av oss. Spelmässigt så har vi uppträtt för lamt, det har sett segt ut. Vi har tidvis haft dålig fart på bollen, svag rörelse både anfalls- och försvarsmässigt samt få egna initiativ av spelarna. Det är den sammantagna problembild som vi jobbar med nu. Stefan har däremot smält väldigt bra in i gruppen och är en nyckelfigur inför SM-slutspelet.

Vad behövs förbättras under den sista skälvande månaden fram till SM?

- Vi måste få till ett aggressivare spel i vilket vi generellt är lite rappare både framåt och bakåt. Förbättrad precision i allt vi gör på banan och en större koncentration i alla delar. Med andra ord fler fartfyllda attacker och ett lite smidigare defensivt förflyttningsspel - det är vad som behövs. Uthållighetsmässigt så ska vi också bli lite bättre även om det är kort med tid.

Med tanke på de två gångna månadernas skadesituation så är nästa fråga självklar. Hur ser truppens individuella status ut i dagsläget?

- Det ser - peppar, peppar - bra ut nu. Det är egentligen bara Jimmy som inte deltar i den kollektiva träningen. Fatmir är nu helt tillbaka efter sin ögoninflammation och förkylning. Han har i april fått mer kontinuitet i sin träning och det har gjort honom gott. Han blir väldigt viktig för oss på SM. Man kan kanske kräva att han inte ska spänna sig så mycket och tänka mindre. Vi har pratat med honom om det så jag vet att han förstår vikten av det. Per och Dzenan är också tillbaka i träning men ligger efter och har en bit kvar till sina formtoppa. Micke är en lojal lagspelare som brukar göra ett gott dagsverke men han är i stort behov av att känna motivation för uppgiften. Lena gjorde bra ifrån sig under spelet i Finland och växer alltid i matchspel. Hon kan vara svår att läsa av på träning och har stått still i sin utveckling ett tag nu men hon är alltid ambitiös och det känns som om hennes utveckling börjat dra igång igen. Steve blandar fortfarande lite väl mycket i sina prestationer både spel- och humörmässigt men när han har den rätta inställningen till att jobba hårt och inte blir bekväm så visar han fina intentioner och då kommer även framgångarna.

Peter Björkstrand talar som bekant ogärna om enskilda spelare på egen begäran men på frågan om de spelare som betytt mycket och varit särskilt bra under den senaste tiden så är det ett namn som han särskilt stannar vid: Stefan Gahne.
- Stefan har gjort ett jättebra jobb under den här tuffa perioden. Det har säkert varit en omtumlande tid för honom att flytta ner hit, börja på nytt jobb och allt annat men han har gjort det bra. Sedan är det naturligtvis olyckligt för honom att vi drabbats av så många skador på de andra elitspelarna men han har hela tiden visat upp en fin inställning till träningarna och en stor lojalitet mot gruppen. Trots att mars-träningarna dippade i kvalitet så höll han uppe ett härligt go. Han visade också i Danmark, när han vikarierade som lagkapten, att han kan gå i bräschen och leda laget på ett bra sätt. Han har alla verktygen en internationell goalballspelare behöver. Många är bra men det finns fortfarande en del kvar att jobba med för att han på allvar ska slå igenom internationellt. Det är saker som vi jobbar kontinuerligt med och som vi har bra koll på.

I skrivande stund återstår en dryg månad till ”sanningens ögonblick” - SM-slutspelet i norrländska Bollnäs. Några fler träningsmatcher är inte bokade utan det blir träning som fokuserar på fart, tempo, kvickhet samt de tre fundamenten; zon, sekvens och vinkel.

- Vi har nu fyra, fem veckor på oss att komma i SM-form. Vi kör en snabbvariant av vårt normala träningsupplägg. Jag tror och hoppas att spelarna trots alla vårens blessyrer är rätt bra grundtränade och nu med förnuft kan gå in i explosivitsfasen. De sista veckorna innan avresa går vi över till ren snabbhet. Då blir det korta, intensiva och spänstiga pass. Vi börjar nu allt mer fokusera in oss på äventyret i Bollnäs. På möjliga starttreor, på hur våra motståndare vill spela och hur vi ska bemöta det men det viktigaste är så klart att fortsätta jobba med vårt eget spel.

Årets Svenska Mästerskap avgörs en bit från mammas gata. Närmare bestämt 89 mil norrut, destinationen är Bollnäs. En lång resa väntar Malmöspelarna innan bindlarna tas på, skydden sätts rätt och pinglan är i rullning. Hur ser Malmö-tränaren på årets SM till vilket man anländer som regerande mästare?

- En vanlig situationen för oss och en situation som vi behärskar men det här har inte varit någon vanlig försäsong med alla skador och så. Ändå känner jag att vi har slagläge. Vi har spelarna och vi har laget för att lyckas. Får vi bara till en prestation i nivå med vårt kunnande så ska det kunna gå vägen!

Och motståndarna?

- IFAS är alltid bra och ett svårt lag att möta. De tillhör definitivt ett av de bättre lagen i Europa när de är i form. De har alla verktyg för att ställa till det men vi känner dem väl och deras svagheter. Hammarby har under våren blandat och givit lite i sina prestationer vad jag förstår och är svåra att placera. Nu när Stefan spelar med oss så har de säkert fått ändra lite i sitt lagbygge och det ska bli intressant att se hur de tacklat det faktum. Bajen är alltid luriga att möta och har ett välorganiserat lag och ett traditionellt spelsätt som de praktiserat under en längre tid.

Precis som alltid, motståndarna till trots, finns en ovisshet inför var det egna laget står nu när vänskapslunkens matcher byts ut mot mästerskapets skarpa läge.
- Så är det alltid även om man har blivit luttrad med åren. I år beror osäkerheten mer på hur laget hanterat en sådan här försäsong än på lagets kollektiva kunnande men vi som varit med ett tag vet hur snabbt det kan vända. Det kan se segt och oinspirerat ut före tävlingen och sedan smäller det till och man får till en kanonprestation. Jag vet att truppens aktörer är riktiga vinnarmänniskor som tänder till lite extra vid de stora matcherna. Nu jobbar vi hårt de sista veckorna, kör lite heeling med Jimmy och så går vi ut och möter IFAS och Hammarby på SM och då ska de få känna att vi stärkts av den här försäsongens oflyt. Du vet, det som inte dödar det härdar!

Sidans topp

07.03.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

I hemsidans första summering med Sheriff Björkstrand 2008 analyserar han den intensiva inledningen på året, gläds stort över sitt nyförvärv Stefan Gahne samt berättar om varför matchspel i den tyngsta delen av träningsupplägget är nyttigt med mera.

Det har blivit dags för hemsidans första pratstund med Sheriff Björkstrand 2008, ett år som efter två månader redan är helt sanslöst sett genom rödsvarta glasögon. Segrarna har staplats på varandra och Mighty Ducks har redan triumferat på tävlingar i tre olika länder. Med en solid och välbalanserad spelartrupp som spetsats till med ett spektakulärt nyförvärv ställs frågan inte längre hur Malmö ska vinna gulden, utan hur man ska undvika att inte göra det. För oss supportrar är det bara att tjusas och berusas och surfa fram på flodvågen av hajp, drömmar och hysteri. Men för Peter Björkstrand och hans trupp är det en av många säsongers tunga slit som ska genomarbetas. Inga segrar är enkla, inga viktorior självklara, mycket jobb ska göras och allt för att maskineriet ska klara trycket och inte hacka och gnissla. Allt för alla förväntningar ska infrias.

Säsong 2008 är i full brinnande gång. Två månader har fortlöpt och det har varit händelserika och intensiva veckor för de mäktiga ankorna. Matchspel varje helg och det har inte blivit mycket tid över till traditionell uppbyggnadsträning. Starten på årets säsong liknar ingen annan?

- Nej, det gör den inte. Det har varit intensivare än någon gång förut med matcher varje helg i en månad. Vi har fått anpassa träningsmängden och innehållet i passen efter det intensiva matchandet. I år blev det en snabbvariant av vår traditionella försäsongsträning. Vi började sjunde januari och eftersom vi hade matcher långt in i december så var vi i rätt hyfsad trim goalballmässigt. Tycker man direkt kunde se att vi hade konserverat ett hyfsat tempo och rätt så bra organisation i spelet. Vi hade trots julledigheten inte tappat så mycket. Det är den stora fördelen med att spela långt in i december. Sedan har vi valt att fokusera träningspassen på uthållighet och snabbhet. Punkter som både vi i ledarteamet och spelarna själv uppmärksammat som viktiga och betydelsefulla i analysen av förra säsongen.

Med lite tid till ren träning blev matcherna i Danmark och inte minst serieomgången i Finland desto mer betydelsefulla. Viktiga delmoment och bitar i det pussel innehållandes testning, intrimning och ihopspelning vars "examen" var årets Malmö Open. Då skadade det ju inte att prestationerna var mestadels positiva.

- Rent elitmässigt var det två mycket lyckade helger. Vi såg stabila och gedigna ut och hade ett jäkla ”go” i laget. Defensiven fungerade i stort tillfredställande även om vi faller lite lågt med försvarslinjen emellanåt. Offensivt maler vi på utan att för den sakens skull briljera. De danska lagen hade inte kraft nog att röra oss och i Finland hade vi växlat upp en nivå och kunde ta trycket vi fick emot oss. Matcherna i Finland blev ett bra kvitto på att vi låg rätt inför Malmö Open. Matchen mot Näpäjä är egentligen en bra mall på hur vi vill att det ska se ut. Breddmässigt gjorde vi också ett bra genrep i Danmark. Vi fick testat en del olika uppställningar och spelar stundtals riktigt bra. Dessutom fick vi se en hel rad glädjande individuella prestationer. Det som var negativt var vår insats i seriefinalen mot det danska damlandslaget. Stundtals såg vi både sega och stabbiga ut och då straffades vi omgående. Här måste vi kunna stå upp bättre och leverera en insats i paritet med motståndet för den klassen har vi.

Så kom då Malmö Open och rent historiskt sett årets svåraste utmaning. Hemmaplan, hemmapublik, förväntningar och skyhöga krav är den verkligenhet som vårt elitlag lever under i den här tävlingen. Ändå pallade man för pressen och triumferade äntligen åter i den egna hemmatävlingen efter tre års ökenvandring.

- Det var viktigt för oss att vi åter fick vinna hemma. Det mår såklart hela klubben bra av och ser man rent krasst på det så tycker jag att vi SKA vinna tävlingen. Vi är det bästa laget i elitklassen och skapar så pass mycket i samtliga matcher att vi med råge kan säga att vi vann välförtjänt. Återigen visar vi upp vår uthållighetsstryka och avgör nästan samtliga matcherna i den andra halvleken. Det är möjligt att vi äntligen lyckades med vårt kort träningsupplägg inför tävlingen och att det gav en formtopp.

Trots slutsegern var det inget propagandaspel som de rödsvarta bjöd på den här gången. Under hösten skämdes vi bort med kreativa finesser, sprudlande offensiva räder och stabila försvarsinsatser. Så ej nu, istället levererades klassiska arbetarsegrar i vilka Malmö helt enkelt malde ner motståndarna.

- Det kan inte vara fest varje gång. Ett bra lag kan vinna på många olika sätt och nu visar vi att vi även kan kriga oss till segrar och att vår uthållighetsstyrka står i en klass för sig själv. Vi har en mycket hög lägsta nivå i tuppen just nu och laget är som ett välstämt och självspelande piano. Utan att vi lyckades fullt ut i vårt helhetsspel defensivt såväl som offensivt så är vi på en väldigt hög nivå. Vi gör 45 mål på fem matcher, vilket man kan tycka är bra. Vi släpper in 19, vilket är minst i serien. Ändå är vi inte spelmässigt helt nöjda. Det är till att ha höga krav men det är samtidigt enda sättet för oss att utvecklas. Vi ska alltid sträva efter den perfekta prestationen och det finns synbara saker att fortsätta jobba vidare med även för vårt elitlag.

Breddmässigt låg fokusen inför Malmö Open mer på den individuella utvecklingen. Truppen delas upp i två lag som främst skulle främja detta. Vad säger du om de individuella prestationerna och om lagens spelmässiga resultat; ett silver för Lions?

- Lionslaget med den finska trion och Lena gör det resultatmässigt bra. Vi uppträdde stabilt och kompakt utan att få till det där lilla extra. Vi tog oss till final och matchar där Hammarby på ett bra sätt, även om förlusten i sig inte är mycket att säga om. Lena är nyckelfiguren i damlaget och står som vanligt för ett gediget jobb. Katja sköter sig okej och tolv producerade mål är bra men vi vet att hon kan ännu bättre. Vi får jobba vidare med att få henne i en större rörelse och i högre fart. Vad det gäller Päivi och Kajsa så hade de en tyngre helg än väntat. Päivi krigar på men får inte riktig till det i sin skottprecision och Kajsas defensiva spel hade brister men båda såg betydligt bättre ut i serieomgången i Finland veckan efter.

Och en tiondeplats för Demons?

- Vad det gäller Demons så gjorde man, trots sistaplatsen, ändå en mycket bra tävling efter sina förutsättningar. Först är man nederlagstippade, hamnar i den tuffa gruppen och får sin storskytt skadad och ändå pressar vi faktiskt flera lag. Resultaten är det inte mycket att säga om men alla spelare har höjt sig och lyckats bra efter sina omständigheter. Jag imponerades mest av Jossan som blir bättre för varje match och med än mer träning ska kunna bli en riktigt världscenter. Per gör det också bra fram till olyckan med fingret inträffar.

Efter Malmö Open var det en ganska så sliten Malmötrupp som fick ”vila ut” under några veckor med lättare och mer avspända träningspass. Köbildningen till rehab- och sjukstugan ringlade emellanåt länge än till själva träningspassen, inte utan att man blir en smula orolig?

- I svallvågorna efter en intensiv matchperiod följer alltid en fas där spelarna måste få möjlighet att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. Att man får slitna spelare med en del mindre känningar är fullt normal. Det var det som skedde efter Malmö Open samtidigt som en del vardagliga sjukdomar såsom förkylningar grasserade i truppen. Ska man någon gång drabbas av detta så är det under den lågintensiva träningsperioden. Däremot är skador som den vi fick på Per jättetråkiga, dels för laget men framför allt för hans egen del. Dock är det ingen idé att spekulera om när han kan vara tillbaka. Vi kan inte göra något åt läkningsprocessen utan bara erbjuda alternativ träning och hoppas att han har bra läkkött. Man får acceptera situationen helt enkelt.

Den femte februari lät Mighty Ducks den spektakulära värvningsbomben brista. Landslagmannen Stefan Gahne värvades frän Hammarby och förstärkte en redan stark elittrupp. En dröm som Peter Björkstrand haft sedan länge blev till slut sann, ytterligare en landslagman att jobba med och tillika centerspelare.

- Det är väldigt, väldigt roligt att arbeta med Stefan. Han är en lojal, ambitiös och positiv spelare som har en jättefin inställning till träning; hans attityd är klockren. Han är lyhörd, vill ta ansvar, vill dirigera och det är jättebra egenskaper. Han hade fastnat i en tuff konkurrenssituation i Hammarby och det syns redan att klubbytet blivit en nytändning för honom. Det känns jättebra att vi lyckades ro detta i hamn. Stefans spelartyp är lite av en drömspelare för oss. Han kvalitéer i rörelse- och tempospelet kommer att stärka oss ytterligare. Det vi får jobba vidare med är positions- och ytterkantsspelet samt stärka den mentala biten. Vi har funnit detaljer i hans attack- såväl som försvarsspel som vi ska fortsätta slipa på och som kommer att utveckla honom ytterligare. Det viktigaste nu först är att vi får in honom under samma tak som de andra spelarna. Han får förkovra sig i vår "ryggmärgsorganisation” ute på planen, hur vi vill spela och organisera oss i både anfalls- och försvarsspelet.

Nu stundar ytterligare en försäsong. Grunden ska läggas, jobbet göras och bågen spännas. Allt för att en formtopp ska kunna uppnås i slutet av maj då Svenska Mästerskapen avgörs. För trots Malmös ofattbara framgångar de senaste åren så måste försäsongens tunga slit genomföras ännu en gång. Eller som Malmö-tränaren säger ”betalar man inte priset, får man inte heller den attraktiva varan”.

- Jobbet måste göras, det får vi aldrig någonsin tumma på. Vi såg under hela förra säsongen att vårt tunga och välgenomarbetade träningsupplägg gav oss en stor fördel gentemot våra motståndare. Det syntes både i spelet och på vårt sätt att uppträdda att vi var bättre förberedda ur en fysiskt- såväl som psykisk aspekt och det vann vi mycket på. Spelarna älskar väl inte försäsongen direkt eftersom det är mycket slit men de vet samtidigt att det inte finns några genvägar till framgång. De tog själv i sin analys av 2007 upp träningsupplägget och en del av dess bitar som viktiga punkter till att vi nådde så fina resultat. Känslan är att vi börjar på en högre nivå i år nu när spelarna vet vad som väntar och har förståelse för det. För det är en tung period vi ska igenom nu men i slutändan får man mycket roligare när man står på plan, är klar i skallen och fysisk välförberedd.

Hur ser då upplägget ut?

- Rent fysiskt så börjar vi om från grunden. Vi är på en högre nivå i år eftersom vi körde samma upplägg ifjol. Det gör att vi kan köra igång lite tuffare träning direkt. Vi startar dock från grunden och kommer sedan stegvis jobba oss framåt och öka och höja intensiteten efter hand. Naturligtvis blandar vi lite hela tiden men vi börjar nu med uthållighets- och mängdträning och går sedan över till kortare löp, mjölksyreträning och explosivare styrketräning. Det finns inga genvägar – jobbet måste göras! Goalballmässigt kommer vi att jobba vidare med att finna en bättre balans mellan attack- och försvarsspelet. För som det varit i de senaste tävlingarna har det varit lite väl mycket att borra ner huvudet och ”tuta och köra” men för att bli ett riktigt bra lag så måste man ha en försvarsorganisation som står pall i alla väder. Har man det kan man ibland tillåta sig att spela lite sämre och ändå vinna. Vi måste vässa till vårt försvarsspel och dess organisation under 2008, det blir vårt stora mål. Vi kommer fortsätta jobba mycket med försvarsspelet, både individuellt och som lag. Det blir med saker som försvarsställning, teknik, hur vi vill att spelarna ska förflytta sig i olika positioner och agera i olika situationer och hur man vill styra motståndaren. Allt det som kan kallas ”basic-träning”.

Om en knapp månad, när truppen ska vara som mest nertränad, väntar matcher mot det danska herr- och damlandslagen. Hur vill du då att det ska se ut? Och vad ger en match i det läget av träningsperiodiseringen?

- Den ger faktiskt ganska mycket. Vi får chans att ytterligare trimma ihop oss både som lag och grupp. För eliten blir det extra viktigt eftersom vi fått in Stefan i laget. Man ska ha klart för sig att det tar tid att sätta ihop ett lag. Dels ska rollbesättningen klarna men framför allt ska våra gamla spelare lära sig att systematiskt jobba tillsammans med Stefan. Det blir också ett roligt och skönt avbrott från den tunga träningen. Vi kommer säkert att vara lite stela och styva men det ligger helt i planerna. Jag hoppas ändå vi får se prov på att vår ryggmärgsorganisation fungerar och att vi vågar testa det vi tränat på även i matchspel. Det är aldrig fel att möta ett bra lag från ett annat land. Det skadar inte att bli påmind om vad som krävs för att spela på den här scenen. Jag tycker att vi, trots att vi kommer att vara nertränade, ska kunna matcha dem. De är duktiga men liksom inga underdjur. När matcherna är över hoppas jag att vi fått en del svar - vad som fungerar och vad vi behöver lägga än mer träning på.

Och Peter avslutar med att lägga till:
- Intresset för FIFH Mighty Ducks fortsätter så klart men samtidigt måste vi försöka balanserat den värsta haussen. Folk måste förstå att vi trots vår värvning av Stefan inte automatiskt blir ett oövervinnerligt lag. Vi har vanliga pågar och töser av kött och blod i truppen. Vi kommer att förlora matcher i framtiden också. Så är det men vi ska alltid gå vidare, se möjligheterna och vi har stora möjligheter att få till ett fortsatt framgångsrik 2008 både i Sverige och ute i Europa! Kan vi dämpa hysterin lite och ta ner förväntningarna till en realistisk nivå så gör det ur min synvinkel ingenting.

Fast det där ska han nog inte hoppas för mycket på, den gode Sheriffen.

Sidans topp

07.12.27

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Framme i mål finns ett skrivbord. Där sitter Peter Björkstrand och har just städat ut år 2007. I en ny lägeskoll med hemsidan utvärderar Malmö-tränaren den fantastiska höstsäsongen, ger individuell spelarkritik och lägger ut texten om varför det i mångt och mycket är svårare ett leda ett lag i med än i motgång.

Den är slut och över nu. Den fantastiska höstsäsongen 2007 är över. 2000-talets åttonde höst stämplar ut som Mighty Ducks starkaste genom alla tider. De här pratstunderna med Mighty Ducks-tränaren har hela tiden haft nutiden och framtiden samt problemställningar som utgångspunkter. Hur och varför det gick som det gick men ändå alltid slutat med att det fortsatt finns en del att jobba vidare med. Vad som ännu saknas, hur vägen fram mot de stora framgångarna, ska se ut. Nu då. De stora målen ÄR uppnådda. Mighty Ducks är svenska mästare för sjunde gången på åtta år, Venedig mästare på herrsidan för fjärde gången på fem år och man har två damguld på två år i Venedig. Framme - inte vid vägs ände, utan i mål. Så från krönet av goalballeuropas olymp kan Peter Björkstrand, Mighty Ducks, och alla vi runtomkring stå och blicka ut.

Grattis till en lysande höstsäsong. Hur är känslan så här i årets sista skälvande dagar? Känner du glädje, lycka, inre tillfredställelse eller är det mer "jaha, det var ju jäkligt bra att vi kunde göra det här"?

- Tack. Det är nog hela känslospektrat. Det har varit ett märkligt år. Först alla krisrubriker som fanns efter Malmö Open, då vi inte hade speciellt bra status fram till att stå som Europa-dominanter när årsbokslutet ska in - det är en verklig lycka. På något sätt tycker jag att rättvisa skipades via våra framgångar i höst. Vi har jobbat målmedvetet med en kontinuitet och en röd tråd i allt vi gjort sedan i juni. Spelarna har anammat träningsprofilen på ett hedervärt sätt och jobbat stenhårt. Som tränare är man både stolt och glad över vad spelarna prestera. Jag kan bara ge dem verktygen, sedan är det upp till spelarna att förvalta dem väl.

Sedan senaste pratstunden med Malmöbossen har framgångsspiralen alltså fortsatt snurra. Laget har varit i Venedig och plockat en av klubbens största skalper genom tiderna, samt hunnit med en tur till Finland som för eliten spädde på den succéartade säsongen men för bredden innebar ett steg bakåt.

- Segrarna i Venedig och på sättet de togs är ju väldigt speciella. Det är något man kommer att bära med sig mycket länge. Vi kom med bra självförtroende och en stark tro på vår egen förmåga. Sedan får vi bra starter i de båda klasserna och de bara rullar på. Inför Finland fanns förhoppningen att avsluta tävlingssäsongen på ett hedervärt sätt och det tycker jag eliten klarade av. Breddspelet blev dock en besvikelse när vi inte riktigt kommer upp i den nivån som krävas.

Triumferna i Venedig togs på två olika sätt. Eliten manglade ner motståndare efter motståndare och bjöd på den ena klang- och jubelföreställningen efter den andra. Totalt sex raka segrar och 73 gjorda mål.

– Elitmässigt så trampar vi egentligen bara vidare på den vandring vi påbörjade i Danmark före SM. Vi har en trupp med otrolig attackkompetens och när vi får igång maskinen på högvarv är det väldigt få lag i världen som orkar stå emot i 20 minuter. Vi står egentligen, med få undantag, för sex riktigt proffsiga insatser. Sedan är det klart att när man vinner med så stor marginal hela tiden så börjar det spekuleras i om det är motståndet som är svagt men jag håller inte med om det. Det är mer att vi är så här bra. Vi slår Sloveniens landslag som rankas fyra i världen, i två matcher med totalt 25-12. Spelarna var väldigt fokuserade och noggranna, de visste att om de inte gjorde ett riktigt bra arbete så skulle de bli stryk mot Slovenien. Vi kontrollerar i stort båda matcherna och skalpmässigt så är det nog bland det största vi plockat.

Om elitlaget bjöd på målorgier var det för damlaget försvarsspelet som skänkte glädjestunderna och bar laget till tävlingsviktorian. Laget kunde förutom pokalen åka hem med ett snyggt defensivt snitt på mindre än två insläppta mål per match.

- Vi vet att framgång i damgoalball handlar mycket om ett solitt försvarsspel och om att ta vara på lägena som kommer. Har man en struktur och en trygg ryggrad i ett bra försvarsspel så kan man tillåta sig att spela lite sämre och ändå vinna. Spelmässigt gör vi kanske inte vår bästa tävling men vi krigar oss till herraväldet i matcherna via vår prickfria defensiv och det tålamod vi visar upp. Sedan ska vi såklart inte glömma Katja som går in som debutant och spelar en avgörande roll för oss med sitt skytte och sin beslutsamhet.

Damfinalen är ett kapitel för sig. Krampaktigt spel och underläge mot Holländska Hercules med 49 sekunder kvar. Ända skumpa och segervrål när matchen är över. En historiska vändning som får en att chippa efter andan.

- Matchutvecklingen går att jämföra lite med fjolårets SM-final. Tack och lov händer det inte så ofta eftersom det inte är bra för ett gammalt tränarhjärta. Vi hade pratat hela matchen om att det fanns en outnyttjad lucka i Hercules-försvaret. Men trots idoga försök lyckades vi inte pricka in bollen där förrän Katja sätter kvittering med 48 sekunder kvar. Nu börjar man såklart att förbereda sig för sudden men så får Katja till ett på millimetern likadant skott och redan vid släppet förstod man att det skulle bli mål. Makalöst egentligen, att inte lyckas på en hel match och sedan sätta två av de sista tre skotten i samma lucka.

Bara veckan efter segrarna i Italien väntade omgång två av finska mästerskapsserien. Men, tyvärr, tyvärr – Mighty Ducks lyckades inte till fullo avsluta tävlingssäsongen på ett prestationsmässigt prickfritt sätt. Det gick inte att helt och fullt ladda om - var det till slut den exceptionellt matchintensiva höstsäsongen som tog ut sin rätt på slitna spelare?

- Ja, så var det nog. Säsongen har varit lång, vi har blivit mer mentalt än fysiskt slitna av allt kringkuskande och spelande. Det sammantaget är nog en förklaring till varför det var lite avslaget i Finland. Vi fick aldrig igång vårt spel, hade dålig rörelse. Fantasin och den där sista gnistan saknades men elitlaget har så pass hög nivå i allt de gör nu så det märks inte lika tydligt när de går på sparlåga som det gör i bredden. Vi kom undan med ett hedervärt avslutningsjobb i eliten, leder serien klart och gör det mycket tack vare lagmaskinen som fortsatte producera. Breddmässigt så saknade vi trygghet i ett fungerande försvarsspel och när vi inte heller lyckas sätta någon press framåt så blev vi straffade. Det kan vara nyttigt att förlora ibland men nu gjorde vi det för att vi inte står upp hela matchen och krigar. Det är alltså främst sättet vi förlorar på som vi ska vara besvikna på.

Två positiva saker kommer dock Malmö-tränaren att ta med sig hem från Finlands-äventyret. Dels elitmatchen mot Old Power och dels Lenas insats i bredden.

- Old Power-matchen var speciell på många sätt. För egen del var det en fulländad taktisk juvel där killarna följer den matchplan vi lagt upp före matchen till punkt och pricka. Det är sällan man får uppleva så här rakt igenom taktiska triumfer och det finns ingen tränare som är så genial att han gör en ny taktik för varje match men det här är en sån match man kommer att komma ihåg när man har slutat. Vad det gäller Lena så utvecklas hon hela tiden i takt med att vi jobbar med hennes teknik och även den mentala biten. Hon presterar i Finland sin bästa offensiva insats sedan hon kom till oss och samtidigt är hon en otroligt viktig kugge till att vi lyckades hålla ihop laget trots de spelmässiga motgångarna.

Förutom Lena så har i år bredd- och damlaget i mångt och mycket burits upp av finska succédebutanter. Kaijsa Pentillä och Katja Heikkinen har båda stått för suveräna insatser i Malmö-tröjan och starkt bidragit till framgångarna i Lady Intercup och Venedig.

- Katja har vi redan nämnt. Det är klart att man är lycklig när man få har en sådan spelare i sitt lag. Hon har en attityd och beslutsamhet som smittar av sig på laget. Dessutom har hon ett avigt skytte som vi hoppas kunna utveckla än mer i framtiden. Kajsa har andra kvalitéer. Hon var väldigt viktig för oss i Ladycup. Hennes stabilitet i försvarsspelet och allmänna lugn räddade oss lite när det svajade. Hon fick ta ett stort ansvar som center men axlade det på ett fint sätt. Det är jättekul att vi genom vårt fina samarbete med finsk goalball kan få hit så proffsiga och kvalitativa spelare. Det utvecklar även våra egna.

År 2007 rymde mycket ljusglimtar på spelarsidan. Bredden har vi redan nämnt, om än enbart med damer, och elitmässigt har samtliga spelare en imponerade utvecklingskurva.

- Vad det gäller bredden och killarna kan det sägas att Steve imponerat mycket under hösten och säkert kan få sitt riktiga genombrott nästa år. Per har tillsammans med Päivi haft det lite tyngre i år men de har rutinen och kommer tillbaka – det är jag säker på. Sedan har vi tagit upp Dzenan från idrottsskolan och låtit honom testa på spel mot både våra bredd- och elitspelare. Dzenan är långt ifrån utvecklad som spelare än – men ge honom tid och ha tålamod så kommer han att bli en stjärna. Elitmässigt har egentligen alla imponerat. Fatmir har fått igång sitt skytte ordentligt under hösten och så har han utvecklats ännu mer i sitt center- och styrspel. Micke hade en tung öppning på hösten men har arbetat sig in i säsongen och gått från klarhet till klarhet offensivt. Med över 240 producerade mål under året kan man knappast klaga på Jimmy heller. Sen fick vi in Arttu också som är en lojal spelare som verkligen tar chansen när han får den.

Den sagolika höstsäsongen 2007 är nu över. Utvärdering och framtidsvisionen efter ett år som i år handlar förstås mest om vad som behöver göras för att bibehålla ”nuläget”. Vad ska till för att framgångarna ska fortsätta även under 2008?

- Det är i mångt och mycket svårare att vara tränare för ett lag i med- än motgång. Ett lag som går trögt och som har svårt att leverera kan du jobba idogt med på träningarna - organisera, justera och korrigera men ett lag som nu står på sin yttersta topp, är mycket svårare att hantera som tränare. När det går bra vill du inte gå in och ändra allt för mycket. Du vill låta känslan av framgång sprida sig i laget och låta den vara så orörd som möjligt. Detta samtidigt som du vet att inget lag är så sårbart som det som är nöjt och som inte förkovrar sig och utvecklas. Det är en balansgång utan skyddsnät det där. Utvärderingen av året är klar och vi sitter just nu och filar på träningsprofilen för 2008. Det blir säkert en del som liknar årets upplägg och vi i tränarteamet har våra tankar men mer än så kan jag inte kommentera nu och inte här på hemsidan. Spelarna ska delges profilen först.

Peter avstår alltså - fullt väntat - från att säga något här och nu om nästa säsongsupplägg. Det kanske inte heller finns så mycket rent konkret att säga, här och nu. Däremot vet Peter redan nu vad Mighty Ducks ska utveckla och bli ännu bättre på rent spelmässigt under det kommande året för att förbli nummer ett.

- Rent försvarsmässigt ska vi stärka ytterkantsspelet och bli rörligare och tydligare i vårt zon- och förflyttningsspel. Strukturen och rollfördelningen finns där så nu ska vi vässa till noggrannheten. Offensivt ska vi kunna utveckla och utnyttja vår friskhet än mer i både vändnings- och rörlighetsspelet. Sedan ska vi naturligtvis jobba vidare med att på kortare tid kunna vända svackor i vårt eget spel. Vi får aldrig hamna i den situationen att vi tappar självförtroende om det går emot lite. Våra spelare är så pass kloka att de förstår det här men det är en lång process att hantera det i praktiken.

Vad kan du säga om truppens storlek och sammansättning inför nästa år? Vad vill du ha för tillskott
- Det går inte att svara på ännu. Det kan försvinna folk och det kan komma in folk. Vi har en trupp och diskuterar självklart förstärkningar men det kan försvinna duktiga spelare också och då måste vi ersätta dem. Mest av allt vill jag behålla laget intakt och kanske skjuta till några nyrekryterade spelare från närområdet - det är det primära.

Malmö-tränaren lovar också på stående fot att klubben även framledes kommer att ha guld som det självklara målet.

- Vår målsättning är som alltid att vara med och slåss i toppen och om de ädlaste valörerna. Det kommer det att vara även under 2008 eftersom det är viktigt att inte sänka garden. Får vi bara behålla våra spelare friska och krya så finns det självklart substans i den målsättningen. Vi kan vara optimistiska inför 2008!

Sidans topp

07.11.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

- Det var mer en lättnad än eufori men i takt med att man smällt det så finns det en stillsam inneboende glädje. Så beskriver Peter Björkstrand känslan knappa månaden efter det att det sjunde SM-guldet bärgats. Glädjen är dock inte stillsammare än att han ser fram emot nästa stora äventyr och ännu ett tillfälle att visa alla att Mighty Ducks inte är färdiga men inte klara. Det och mer i hemsidans aktuella summering här nedan.

Novembers första träningspass är precis avslutat. I behagligt mellanrum mellan höstens STORA tävlingar möter Malmö-tränaren upp med en varm kopp kaffe och en ostfralla. Peter njuter till fulla av att åter – om än för en kort stund – vara tillbaka i den vardagliga lunken. För det har varit fyra intensiva veckor fyllda med packande av väskor, resor och tvättning. Framför allt har det varit en härlig period av framgång. Tre raka tävlingsviktorior, 15 segrar och bara två förluster samt total målfabrikation.

- Det har varit en fantastisk period. Vi har via hårt arbete under sommaren och hösten skapat oss en bra plattform för att hamna i det stim vi nu befinner oss i. Vi har fått lugn och ro i laget via den trygghet spelarna känner i att vara förberedda och välpreparerade. Vi gjorde ett bra genrep i Danmark och det gjorde gott på många sätt – inte minst mentalt. Sedan åkte vi till Halmstad och förvaltade pundet på ett suveränt vis. I Finland fanns risken att vi skulle slå oss till ro och vila på lagrarna men spelarna uppträdde väldig proffsigt och stod upp hela vägen.

Efter ideliga framgångar – med SM–triumfen i Halmstad som den klart mest lysande höjdpunkten – kan man lätt konstatera att Mighty Ducks gjort jobbet. Orden är Peter Björkstrands egna och understryker med all önskvärd tydlighet rangordningen inom svensk goalball. När Mighty Ducks vinner har man helt enkelt gjort jobbet.

- SM-segern skänker oss naturligtvis stor glädje även om det den här gången var mer en inre sådan. Det känns jättebra - det gör det verkligen - men en seger i ett SM-slutspel för oss i Mighty Ducks blir väl lätt mer en lättnadskänsla är ren eufori. Efter sex guld på sju försök förväntar sig nästan folk att vi bara ska åka i väg och hämta hem guldet men så enkelt är det tyvärr inte. SM är väldigt stor prestige och en svårbemästrad tävling för oss eftersom vi egentligen bara kan misslyckas. Så upplevde spelarna det också men i takt med att man smällt det så finns det en stillsam inre glädje och sen kom finalmatchen mot IFAS med allt vad den innehöll av klockrent försvarsspel och målfabrikation. Det kommer vi att bära med oss länge. Den är vi stolt över - den kan dom inte ta i från oss.

Svajigt, från odistinkt och osäkert till noggrant och jättebra. Så kan årets Svenska Mästerskap sammanfattas ur en Malmöitisk synvinkel. Efter den dystra 5-5 premiären mot Hammarby fanns det inte mycket i spelet som tydde på någon SM-viktoria.

- Vi hade en jobbig inledning på tävlingen och vårt försvarsspel lämnade mycket i övrigt att önska. Vi tappade lätt positionerna och blev sittandes i konstiga positioner. Vi glömde ibland, i stridens hetta, att det i en försvarslinje är viktigare att samarbeta än att göra sitt eget jobb. Vi justerade det under tävlingens gång och med tanke på försvarsinsatsen i finalen så kan man nog påstå att vi lyckades. Vår offensiv fungerade okej även om det finns en hel del kvar att plocka ut. Vi ska kunna utnyttja vår friskhet i rörlighets- och vändningsspelet ännu mer. Samtidigt gör vi ändå 36 mål på fem matcher mot lag som kan oss utan och innan, så det är till att ha höga krav. Vi kvalificerade oss för final redan i returmötet med Hammarby och det stärkte oss och gjorde att vi kunde spara kraft inför finalen.

Väl i SM final och därmed årets hetaste match visar FIFH Mighty Ducks upp ett komplett lag, en helhet i spelet och en total inställning. Malmö vann över IFAS med 9-0! Inte med två ett, ett noll eller tre två. Inte med tre noll, fyra ett eller fem två. Inte ens med "bajenssiffror" 5-0. Det var inte nog den här dagen. Stormatch, nej det räcker inte. En av de största.

- Det är ju en fantastik insats av grabbarna att kunna prestera det här spelet i årets mest prestigefylla match. Vi gör en taktiskt sätt perfekt insats där vårt försvarsspel är fenomenalt och vi lyckas radera ut Niklas Hultqvist. Vi får matchen som vi vill ha den genom att tygla deras offensiv samtidigt som vi själv kan kliva på och är kompromisslösa i attackspelet. Första halvlek är spelmässigt jämn men vi är effektiva och tar tillvara på de fasta situationerna. I andra är det inget snack när deras försvarsspel havererar och rommen rinner av dem. Min upplevelse är också att vi verkar bättre tränade och har bättre uthållighet än dem. Det gläder mig att den målmedvetna träning som vi lagt ner betalar sig när det väl gäller.

I denna omåttligt framgångsrika stund framträdde ett komplett lag, ett harmoniskt och balanserat lag och ett lag som gång på gång visar prov på den viktiga extra portion tändning som vinner de stora matcherna. 9-0 i en SM-final är ett bländverk, en spektakulär sifferkombination som får en att kippa efter andan, ett sista definitivt kvitto på att här har en utklassning ägt rum. "Dags att knäppa till IFAS", sa Peter innan matchen. Större understatement får man leta efter…

- Någon gång då och då går proppen ur och efter vårt tama försvarsspel det senaste halvåret så har i alla fall jag personligen längtat efter att få visa att vi inte är så dåliga. Siffrorna kanske blev några mål stora men vi ber inte om ursäkt utan vann välförtjänt och rättvist med stor marginal

Veckan efter SM-segern väntade premiären av den finska mästerskapsserien. Naturligtvis fanns risk för ett mätt Mighty Ducks men elitlaget gjorde en fin omgång, bjöd på fortsatt målfyrverkeri och vann fem av sex matcher. Breddlaget äntrade seriespelet med en decimerad trupp i vilken endast Lena Aspegren, Päivi Tolppanen och Steve Olsson ingick. Man gjorde trots det en stark första omgång och är i serieledning. Känslan efter resan?

- Elitmässigt är vi såklart nöjda med att vi klarade av att ladda om och åter kom upp på en hög nivå. Vi har bra självförtroende, är trygga och det positiva stim vi hamnat i gör att det bara rullar på. Vi spelar sex matcher under en dag och förlorar bara en med uddamålet. Vi har en mycket hög lägstanivå i laget nu och återigen ser vi tecken på att målmedveten träning ger resultat. Även breddmässigt såg det långa stunder riktigt bra ut. Framför allt vårt försvarsspel förtjänar beröm och därmed också Lena som är navet i vårt defensiv. Det offensiva trycket var det egentligen inte heller något fel på. Både Päivi och Steve gör det bra även om det där lilla extra saknades. När vi får till det samtidigt som vi får in Per i laget blir vi väldigt svårslagna.

Steve Olsson förtjänar den här gången ett extra beröm efter en fin insats som nybliven startman i det breddlag som dominerade Finlandspelet. Ytterligare en träningsprodukt sprungen ur målmedvetenheten?

- Ja, det kan man nog påstå. Steve har deltagit på i stort sett samtliga pass och någonstans hoppas man ju det ska märkas när det blir matchdags. Steve gör en av sina bättre tävlingar för oss. Offensivt levererar han nio mål, vilket är bra men framför allt gör han i stort en gedigen defensiv insats. Några gånger blir han stillastående och lite bekväm och då straffades han men han tog lärdom av de och justerade det.

Individuellt sett så har Malmöspelarna ångat på rejält offensivt under höstsäsongsupptakten. Både Fatmir och Mikael har redan nu dubblerat sin målskörd från förra året och befäster därmed Malmös ställning som svensk goalball bredaste attacklag.

- Vi visar att det finns en enorm offensiv styrka i laget. Micke har tagit till sig vår teknikträning på ett bra sätt och ligger nu mycket bättre till rent tekniskt. Det har gjort att han kunnat öka farten på bollen och därmed sin målskörd. Fatmir har i mångt och mycket varit prickfri på träningarna men haft svårt att få det att lossna i matchspelet. Hans fart i ansatsen i kombinationen med brister i det vi kallar ”gummibandseffekten” har gjort att hans skott blivit lite hafsiga. Jag vet att han har funderat mycket på det där och vi har jobbat med det både tekniskt och mentalt. Nu fick han äntligen en liten islossning under spelet i Finland och jag har sagt till honom att han inte ska fundera så mycket längre utan bara släppa loss.

Regerande skyttekungen och världsbacken Jimmy har inte heller legat på latsidan under hösten men under delar av hösten har han fått finna sig i att bli placerad centralt på planen och även om center inte är hans naturliga position så skötte han uppgiften storartat.

- Olika spelare har olika kvaliteter. Jimmy ät lång, stark i ytterkanterna och rutinerad. Han är bra att använda centralt när vi vill försvara oss och lägga kraften där. Mot IFAS i SM-finalen var han suverän med sitt lugna och trygga spel och han lyfter verkligen sina medspelare. Fatmir är lite mer rörlig som center och kan få fart på bollen och vända spelet snabbare. Micke och Arttu är också tänkbara centrar och om Jimmy och Fatmir är backar får vi ett riktigt avigt och rörligt attackspel. Sedan gäller det att så att säga göra det bästa av det bästa av laget - och då kan Jimmy hamna i mitten som mot IFAS. Jimmy är ju som en potatis, han funkar bra till vad som.

Just för tillfället befinner sig Mighty Ducks mitt i slussen mellan höstens två STORA tävlingar. Formtempen stod på max under SM-helgen så frågan är vilka knep ni använder för att konserverar formen?

- Ja, det finns liksom inga hokos pokos. Vi tränar på som vanligt men lägger lite extra krut på uthållighet och på mycket spelövningar. Känslan efter SM och Finlands-resan var att det fanns en hel del mer att ta ut av vårt attackspel, framför allt rent precisionsmässigt. Så det blir lite av den varan också även om vi inte hinner köra det så mycket. De sista träningarna kommer att utnyttjas till snabbhet och till att åter spänna bågen. Det viktigaste är dock att se till så att vi har friska och krya spelare inför Venedig-resan. Minsta känning på någon spelare under träningarna så kommer vi att vila honom eller henne. Det är liksom inte läge att chansa nu.

Om dryga veckan väntar alltså resa till Italien och stortävlingen i Venedig, en tävling som nästan kan betecknas som goalballens ”Champions League”. Malmö kommer likt ifjol till spel med ett herrlag och ett damlag. Båda lagen är regerande mästare och läget synes väldigt likt det som var före SM-slutspelet. Så Peter; hur är läget inför avresan?

- Det känns bra och lite pirrigt, precis som det ska göra. Vi kommer med ett herrlag som sprudlar av självförtroende och som inrymmer många olika talanger. Vi har god form och rutin i överflöd så det finns inget att klaga på i nuläget. På damsidan är det lite mer osäkert då vi har ett lag som inte spelat ihop sedan i våras. Vi har Lena som är stabil och vi har Päivi som alltid levererar. Sedan har vi Jossan som dock tyvärr varit sjuk under delar av hösten och som ligger efter rent träningsmässigt. Laget har dock fina färdigheter och får vi bara igång maskinen så har vi goda möjligheter att åter göra en bra prestation och ett medföljande resultat.

Målsättning?

- Vi vet att vi har stora förväntningar på oss både på dam- och herrsidan eftersom vi dominerat tävlingen de senaste åren. Är det någon klubb som pallar för det trycket så är det vi och det är klart att har man varit där uppe och smakat så vill man dit igen. Aptiten ökar ju så att säga medan man äter. Det är svårt att kräva guld på internationell nivå men att vi ska gå ut på plan och göra ett gott dagsverke men konkurrenssituationen i tävlingen är svår att sia om då det skiftat väldeliga mellan de tidigare årgångarna. På damsidan är det alltid små marginaler mellan lagen och på herrsidan dyker både Slovenien, Hammarby, Italien och Spanien upp så det blir naturligtvis riktigt tufft. Vi behöver emellertid inte vara rädda för något lag och vi har bra odds mot dem alla! Gör vi en bra tävling rent prestationsmässigt kan vi uppnå samma slutresultat som ifjol - det är jag fullt övertygad om!

Sidans topp

07.09.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

När allt faller på plats - det ögonblicket är inte här än men förhoppningsvis inom en snar framtid. I en ny lägeskoll med hemsidan avslöjar Peter Björkstrand sina nyckelord inför den sista försäsongsmånaden. Han kommenterar kvalbesvikelserna i Sao Paulo och funderar lite över det stora steget från framgångar i idrottsskolan till seniorstatus med mera.

- Titta dom skriver sitt nummer också.
- Jag har nummer sex.
- Jag har nummer fyra.
- Jisses, vad snygg han den där femman är.

Ett gäng smågrabbar och någon småtjej på storögt studiebesök på FIFH Hallen - hos Mighty Ducks. De väntar tålmodigt vid den stängda dörren till Stora hallen när Peters genomgång efter träningen drar ut lite på tiden. Killarna och tjejerna har träffat spelarna redan och fått autografer och så men inte av Peter och ingen lämnar arenan förrän managerns namn finns i block och böcker. Till slut kommer han och mellan autografskrivning och hemfärd från det andra passet efter ”Pre Season-lägret”, klämmer Malmö-tränaren in en lägeskoll med hemsidan. - Vi har nått den nivå vi ska ligga på och vi har börjat lätta på träningen. Nu kommer finslipningen.

"Finslipning" är det ord han använder. Efter träningsmatcher, en veckas Pre Season-läger, halva explosivitetsperioden genomförd och med dryga månaden kvar till Svenska Mästerskapen går förberedelserna in i en ny fas. - Nu sliter vi för att få upp farten och tempot i kropparna efter en tung grundperiod och ett ”Pre Season” läger som sög musten ur spelarna. Vi finslipar spelet och höjer tempot och intensiteten. Vi arbetar mer med specifika uppställningar och positionsförflyttningar i spelet och att situationsanpassa anfallsspel och försvarsspelet. Goalball är ett rollspel, där alla ska förstå sin funktion, sedan är man tre spelare som anfaller och tre som försvarar sig. Hur balanserar vi trion på plan bäst och hur mycket kraft i procent lägger vi i anfalls kontra försvarsspelet? Sådana saker jobbar vi med just nu.

Med andra ord så börjar det dra ihop sig och när Mighty Ducks-tränaren ska summera den senaste två månadersperioden är det besvikelsen över resultaten i OS kvalet i Brasilianska Sao Paulo som först kommer på tal.

- De finska dam- och tyska herr resultaten på OS-kvalet var en besvikelse för oss som klubb både ur ett spelare- som samarbetsperspektiv. Päivi var naturligtvis jättebesviken och lite knäckt liksom de andra finska damerna. Gällande Päivi så vet jag att hon är en spelare av segaste virke och att hon kommer tillbaka. Vi stöttar naturligtvis henne så mycket vi bara kan.

Vad innebär dessa kvalmisslyckanden för framtidens samarbete med de båda länderna?

- Att både de tyska herrarna och finska damerna missar spel i Kina är ett jättemisslyckande som naturligtvis sätter framtidsplanerna i en annan dager för dem. Vad misslyckandet rent konkret innebär för lagen som sådant vet vi inte riktigt ännu utan här får vi avvakta och se vad förbunden väljer för väg. För vårt samarbete med dessa länder hoppas jag att det inte ska behöva betyda så mycket. Visserligen kommer de att stå utanför någon riktig OS-satsning men har nog med kvalitet ändå för att ett samarbetet ska vara fruktbart. Då var det desto roligare att de finska herrarna visade upp en oanad styrka och tog sig till OS. Det gör ju att finsk goalball i alla fall till viss del kan se fram emot en ljus framtid.

Besvikelser ute i världen alltså men den senaste två månadersperioden har givit flertalet glädjeämnen på hemmaplan i Malmö.

- Så sant, det känns bra. Vi lade upp en plan för hur vi ville träna under sommaren och den har vi mer eller mindre till punkt och pricka kunna följa - utan några negativa effekter. Spelarna har klarat av träningen på ett bra sätt och det mesta har kommit på plats. Det har varit mycket tung träning i sommar och en del veckor med lite folk på träningarna men dom som varit där har hela tiden kört på och varit goa och glada. Detta tillsammans med våra upplevelser av träningsmatcherna mot Danmark och vårt träningsläger alstrar tillförsikt inför hösten.

Den totala 3-2 segern mot de rödvita från andra sidan sundet gav Mr Björkstrand många svar både kollektivt och individuellt. Saker man jobbat med och kommer att fortsätta jobba med fram till SM.

- Det var mycket som var bra i de här matcherna. Konditionsmässigt ligger vi rätt, organisationen och positionsspelet blev bättre under dagen och spelare som Steve, Jossan och Rep visade att det håller mot kvalificerat motstånd. Vi visar i stort upp fin moral, god tåga och ett variationsrikt anfallsspel men fortfarande finns det saker att jobba med. Vi har fortsatta problem med tekniken i såväl attack- som försvarsspel och vi gör för många enskilda misstag. Sedan är vi inte i rätt fas tempomässigt men det är ju inte så jäkla konstigt. Vi har ju en månad kvar men nu ska vi komma upp i tempo. Nu ska det börja gå fortare

Men i två av kamperna mot danskarna faller spelet periodvis ihop; hur kan det bli så och såg det inte både kraft- och geistlöst ut?
- Det är klart att det är inte bra att vi rasar ihop lite periodvis. Vi tappar fokus och balans i laget, vingbackarna faller för lågt och blir hängande i konstiga positioner men det är sådant vi får jobba med. Det finns alltid saker att rätta till men jag såg intentioner till det vi har jobbat med och det är jag glad för. Sedan måste man komma ihåg att vi var inne i en fas där spelarna var tunga och sega i kropparna vilket naturligtvis bidrar till att man enklare gör misstag men det är nu man kan göra det. Det är som bekant den 10:e Oktober vi ska vara som bäst.

Tycker du sammantaget att träningsmatcherna mot Danmark har visat en linje framåt?
- Ja, det tycker jag. Vi slog Danmark i två av tre elitmatcher, vilket man kan tycka är bra. Vi visar att vi har en tung offensiv och en god balans i laget. Vi fick slita väldigt mycket för våra mål eftersom vi var tunga i kropparna. Vårt sätt att spela kommer ge bättre resultat nu när vi blir snabbare och rörligare.

Träningsmatcherna mot kusinerna från andra sidan sundet var också startskottet för årets ”Pre Season Sportcamp”. Sju dagars elitinriktat försäsongsläger som innehöll olika former av träning och teori. Kondition, styrka, teknik varvades med alternativa träningsmetoder och teori. Dessutom genomförde rejäla spelpass under samtliga kvällar.

- Målsättningen med lägret var att förbereda spelarna så mycket som möjligt inför hösten och alla som var med kan nog skriva under på att veckan blev mycket lyckad. Tycker att samtliga spelare tog ett stort ansvar och genomförde passen på ett prickfritt sätt. Extra stor eloge ska Fatmir, Päivi, Josefin och Heidi ha som deltog under mer eller mindre alla pass. Deras energi, attityd och engagemang var imponerande. Årets läger gav oss definitivt svaret att detta är något som ska bli beständigt. Mångfalden av övningar och de olika träningsmodellerna mottogs väl av spelarna.

Hur ser truppens individuella status ut nu och efter Pre Season Sportcamp?

- Jag tycker i stort att det ser bra ut för tillfället. Alla är glada över att träningen nu blir lättare och att kropparna kommer att kännas rappare. Individuellt så känns det riktigt kul att se att många av våra breddspelare har gått framåt mycket i sommar. Som Steve, som gick in mot danska herrlandslaget och gjorde sin kanske bästa insats någonsin. Eller Jossan som visade defensiv styrka av rang och dessutom gjorde mål. För Lena och Rep har det gått lite upp och ner i sommar men jag hoppas att de är på gång och eldar på nu igen. Päivi var sliten under Pre Season och kunde inte riktigt göra sig själv rättvis. Ändå stod hon för ett gediget och proffsigt utförande. Vad det gäller Heidi så gjorde hon ett bra intryck under sitt provspel hos oss men om det blir någon fortsättning har vi ännu inte tagit beslut om.

Elitspelarna då, hur ligger de till?

- Formen är lovande och på uppåtgående. Fatmir och Jimmy har kört rätt så tuff under sommaren och är ännu tunga och lite slöa i kropparna men det är helt i sin ordning. Fatmir har jobbat mycket med sin teknik och innehar nu ett riktigt skarpt skytte i sin arsenal. Jimmy är som vanligt lite mer lurig att avläsa på träning men man kan ta gift på att han har ett högt målsnitt när det väl blir match. Micke är väl den av de tre som tränat minst med kollektivet men som samtidigt har den största rutinen och träningskunskapen. Han vet vad som krävs i ren träning för att vara med på toppen.

Hur är läget för lärlingen Dzenan? Skillnaden mellan att vara en lovande och framgångsrik talang till att vara aktuell för A-truppen är i regel stor. Dzenan har i sommar tagit klivet, hur tycker du han klarar sig?
- Dzenan är en stor talang med en härlig attityd och karaktär. Han har gjort det bra och gått in på träningarna helt utan respekt och rädsla. Man får inte glömma att det är ett jättesteg att gå från idrottsskolans betoning på ”lek-goalball” till träning med a-truppen. Övergången från att ha varit omhuldad ungdomsstjärna till att det smäller på träningen och tränaren säger åt en att jobba ännu hårdare är en stor omställning. Det är en känslig situation och det gäller att vara lyhörd och se på hur man ska träna eller matcha in dem på rätt sätt. Jag är övertygad om att karaktärsegenskaper är minst lika viktiga som tekniska färdigheter. Inställning och vilja, och det har Dzenen verkligen.

Svenska Mästerskapen är en dryg månad bort. Inga fler träningsmatcher är i dagsläget bokade utan det blir träning som fokuserar på fart, tempo och kvickhet.

- Vi har några veckor kvar i vår explosivitetsfas innan vi övergår till ren snabbhet. Då blir det korta, intensiva och spänstiga pass. Vi börjar allt mer fokusera in oss på äventyret i Halmstad i oktober. På möjliga starttreor och på hur våra motståndare vill spela och hur vi ska bemöta det. Men det viktigaste är såklart att fortsätta jobba med vårt eget spel.

Årets Svenska Mästerskap är det första sedan Malmö gick in mästerskapshistorien som avgörs på hösten. En årstid som normalt sätt brukar passa Mighty Ducks bra. Hur ser Malmö-tränaren då på årets SM?

- Som bekant är det ju på hösten som gässen ska plockas. Vi brukar vara starka under årets andra hälft. Årets SM blir lite annorlunda eftersom det var över ett halvår sedan vi mötte de andra svensklagen. Naturligtvis kan detta sprida en viss osäkerhet om var motståndarna står och vad de är mäktiga till. Men som tränare är detta inget som oroar mig. Det viktigaste är att jag vet att vi själva gjort allt vi kunnat i förberedelserna och att vi är preparerade för att prestera. Dessutom lär verken IFAS eller Hammarby komma med något direkt nytt. Båda lagen är rätt så välorganiserade och bygger på ett traditionellt spelsätt som de praktiserat under en längre tid.

Likväl finns, som alltid, en ovisshet inför var det egna laget står men den ovissheten betingas mer av glappet mellan vänskapsmatchandet och mästerskapets skarpa läge än av osäkerhet över de egna förberedelserna.
- Jag är i stort nöjd med vad vi presterat både tränings- och resultatmässigt. Det känns som att vi har ett stabilt anfallsspel och ett organiserat försvarsspel nu - ett grundspel - som vi bygger på och som spelarna är trygga i. Vi vet vad vi vill göra. Sedan finns det ju alltid saker som man hoppas kommer att bli bättre som att vi gör allting lite snabbare och så men vi har som sagt några veckor på oss. Sedan går vi ut och möter IFAS och Hammarby på SM och de ska få känna av att vi kommer förberedda.

Sidans topp

07.07.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

”-Vi har stora möjligheter att få till en framgångsrik höstsäsong både i Sverige och ute

i Europa i år igen. Det är jag fullkomligt övertygad om”. En positiv Peter-kommentar någonstans i lägesrapporten får bli ledmotivet den här gången. Och vid sidan av det optimistiska ger Peter sin syn på det ängsliga försvarsspelet, årets ”Silly Season” samt lägger ut texten om försäsongen inför årets Svenska Mästerskap bland mycket annat.

Försäsongen är här. Den kom i år också. Torsdagen är den 28:e juni och Mighty Ducks har avverkat ytterligare ett av sina många uppbyggnadspass inne i den kokheta FIFH-Hallen. Dörrar står på vid gavel, en lagkapten ligger utsträckt på golvet. Det är rop och garv lite här och var och i den svett- och duschfuktiga luften kring omklädningsrummet vibrerar den gamla goa Malmöstämningen. Tåget mot Halmstad och Svenska Mästerskapen avgår inte förrän den 12 oktober men resan har redan börjat. Mighty Ducks anno hösten 2007 är på väg.

- Vi känner nog allihopa att det är skönt att börja om lite nu, att grunda lite igen. Siktet är helt inställt på SM och vi har gott om tid att förbereda oss. Försäsongen blir lång och det blir mycket gristräning men så länge vi har glädjen med oss hela tiden så är det inga problem. Vi har bra harmoni, säger Peter Björkstrand som utstrålar optimism inför en ännu en tung försäsong. Inte den där flåshurtiga, obligatoriska "måste-optimismen",, utan en lugn, naturlig, helt enkelt trovärdig optimism.

- Det ser bra ut i dagsläget med skadefria, hungriga och fokuserade spelare. Vårt träningsupplägg är välkänt för spelarna nu och har anpassats efter varje enskild individ. Nu ska vi grunda väl för att sedan kunna släppa upp träningen så att armar, ben och sinnen avlastas och piggnar till lagom till oktober.

Om vi bara för någon minut dröjer oss kvar vid det förgångna. Vårens sista stora utmaning var Malmö Lady Intercup i vilken Malmölaget stod för en stark öppning med bland annat en 5-2 seger mot USA.

- Vi gör två riktigt bra första dagar av tävlingen. Segern mot USA, det oavgjorda resultatet mot Sverige samt insatsen mot Kanada är något vi kan ta med oss och vara stolta över. Trots att det rent spelmässigt inte ville lossna så gör vi en stark arbetsinsats. Tyvärr orkade vi inte stå upp hela vägen utan lördagens sista match mot Spanien blev en jättebesvikelse. Vi faller in i deras matchpuls, klarar inte av att följa vår egen matchplan och skapar i princip ingenting. 0-0 var inte riktigt vad vi hade hoppats på.

Trots debaclet mot Spanien fanns drömmen om medalj kvar enda in i den sista omgången på söndagen.

- Vi hade förhoppningar om att vi vinna båda våra söndagsmatcher och ta oss förbi Sverige men det lyckades tyvärr inte. Mot Danmark hade vi med lite flyt kunnat få med oss tre poäng men med tanke på matchutvecklingen så var 2-2 nog rättvisande. Nu försvann det sista hoppet om medalj men det var inte här utan mot Spanien som vi tappade bronset. Det är klart att vi är lite besvikna att bli fyra när vi var så nära bronset men vi får inte glömma att vår målsättning var att vara bland topp fem. Jag tycker tjejerna gör en riktigt bra tävling under de två första dagarna. Sedan är det bara att konstatera att vi inte räckte till under de sista tre matcherna. Samtliga spelare ska dock ha beröm för sina insatser. Både Lena och Päivi kämpade på bra hela vägen men saknade det där lilla extra. Päivi hade varit på träningsläger med Finland under hela veckan före tävlingen så att hon skulle få en reaktion på det var inte helt oväntat. Josefin spelade inte så mycket men gjorde det bra när hon fick chansen.

Den klart mest lysande Malmöstjärnan under årets Malmö Lady Intercup var debuterande Kaijsa Pentilä. En för många Malmöbor okänd spelare som gick in och dominerade från start till mål och blev en av tävlingens stora utropstecken.

- Kaijsa gör en klockren insats från början till slut. Troligen den bästa debuttävling som någon spelare gjort i Malmötröjan. Den auktoritet och självklarhet som hon styrde vårt försvarsspel med under hela helgen är det inte många som besitter. Vi kan vara mycket nöjda med att ha lyckats ”signa” henne. Kaijsa kommer att skänka oss mycket glädje i framtiden.

Under det sista veckoslutet i maj var Mighty Ducks-truppen på besök i tyska Rostock för ett träningsläger tillsammans med de tyska landslagen. Tillsammans umgicks spelare och ledare samt spelade en hel del träningsmatcher mot varandra. Två matcher gick mer under kategorin ”allvar” och i dessa möttes Mighty Ducks elitlag och det tyska herrlandslaget med resultaten 10-8 resp. 5-7.

- Jag är jättenöjd med helgen och på vilket sätt vi genomför den. Det är alltid roligt att lära känna nya personer inom goalballen och framför allt på en nivå där man har ömsesidig respekt för varandra. Vi fick många nya idéer och influenser samt många nya vänner och det känns naturligtvis roligt. Spelet gav både ris och ros och det är väl egentligen därför vi åkte dit – för att få svar på vad som är bra och på vad vi behöver träna på. Det som gladde mig mest var att flertalet av spelarna imponerade med olika individuella teknikdelar som vi jobbar med under våren. Vi fick också testat en hel del olika uppställningar och det var positivt. Vårt försvarsspel måste naturligtvis förbättras och det är något vi jobbat mycket med nu efter Tysklands resan. Vi kan inte vara nöjda med vad vi presterade rent defensivt i vår. Vi är inte i en rätt tydlig tendens som måste brytas omgående.

Halvvägs in i år 2007 och laget har fortfarande inte nått den där stabiliteten - varken i spel eller prestationer. Ojämnheten är så här långt nära nog ett signum för årets Mighty Ducks. Främst är det försvarsspelet som hackat betänkligt trots att laget kört mycket defensiv träning men istället för att skylla på skador och för mycket offensiv-tänk i laget pekar Peter på en helt annan faktor bakom ojämnheten.

- Vi ska inte fokusera på att hitta ursäkter. Vi har ett bra lag, ett bra spelarmaterial. Att vi inte får det riktiga flytet i helhetsspelet och i vårt medflyttande försvarsspel är mer en trygghets- och självförtroendefråga. Vi har inte fått det där riktiga självförtroendet då det bara flyter på. Det är därför vi varit så ojämna. Vi har blivit ängsliga när vi i många matcher gjort mycket mål men också släppt till många lätta. Man börjar tänka mer destruktivt. Det är när de negativa tankarna kommer som man tappar fart, spel och trygghet.

Hur råder man bot på den där ängsligheten? Vad kan du göra som tränare?
- Goalball går ut på trygghet. Är en spelare trygg på plan, så presterar han. Känner han sig lite otrygg eller ängslig så kan det räcka för att han ska tappa positioner och marginalerna är små - det kan räcka att en spelare hamnar rätt eller fel på ett par decimeter i försvarsspelet så kan det se väldigt annorlunda ut. Enda sättet att skapa trygghet är att arbeta med olika situationer på träningarna, som vi sedan kan överföra till matcherna. Som tränare kan du pusha på dina spelare på träning och i match, få dem att tänka offensivt när vi har bollen och få dem att lita på vår defensiva organisation när motståndare har den. Det låter enkelt men det är inte alltid så lätt. Den dagen då vi känner trygghet med våra försvarsidéer, tror på oss själv, litar på varann, får flyt - då kommer också resultaten defensivt.

Sommar innebär ”silly season” i goalballvärlden och inte ens Mighty Ducks kommer undan. I dagsläget är det klart att Veli-Matti Aitola och Veli-Pekka Muikko lämnar Malmö. Hur ser man då som tränare på denna transfer?

- Spelare kommer och spelare går. Så ser den krasa verkligheten ut. ”Vellu” ville göra ett uppehåll med goalballen och av den anledningen så tar vi en timeout i samarbetet med honom. Om han kommer tillbaka i god form i framtiden är vi naturligtvis fortsatt intresserade av hans tjänster. Han har stått för fina insatser hos oss och bidrog starkt till att vi bland annat tog vår första triumf i Lions Cup. Veli-Pekkas provspel gick ut i vår och V-P har även han beslutat sig för att lägga goalballskydden på hyllan. Vi tappar en lojal och seriös spelare som dock tagit beslutet att avsluta sin karriär.

Mighty Ducks har under våren intensifierat arbetet med att sondera spelarmarknaden i norden. Ett resultat av detta arbete är att två spelare från Finland - Kajsa Pentilä och Heidi Koivunen - nu är klara för spel i Mighty Ducks.

- Jag är jätteglad över att vi lyckats signa Kajsa som med eftertryck visade under Lady Intercup

vilken klasspelare hon är. En seriös och lojal spelare som kanske inte gör det spektakulära men alltid jobbar hårt. Kaijsa kommer att vara med på de tävlingar där hennes tid så medger. Hon har ju egentligen avslutat sin karriär på hög nivå därför att hon skaffade familj men intentionen är att kunna matcha henne så mycket som möjligt. När det gäller Heidi Koivunen, som spelar tillsammans med Päivi, Lena och Kajsa i MIPA, har vi skrivit provkontrakt under hösten. Det blir spännande att följa hennes utveckling under provspelet här eftersom hon är en potentiell landslagsspelare i Finland men ligger precis på gränsen att bli uttagen.

Finns det fler planer på nya spelare?

- I nuläget har vi inga planer på att värva någon spelare även om vi alltid är intresserade av klass-spelare. Vi lägger just nu mest ner kraft på att få fram fler nya egna produkter men man ska aldrig säga aldrig. Det finns intresse bland danska spelare att spela med oss och så får vi se vad det fortsatta samarbetet med Sugi kan leda till.

Glädjande är det också att det är en nästintill skadefri Malmö-trupp som huserar på träningarna. Lite manfall är det men det beror mer på att det är semestertider.

- Det är positivt att vi varit mer skonade från skador de senaste månaderna och det gör att vi får mer

kontinuitet i träningarna och i vårt upplägg. Vi har lagt en plan för hur vi vill träna fram till SM och den

hoppas jag vi kan fullfölja utan några negativa effekter. Att en del spelare är borta på semester är normalt men de har fått egna program de ska följa och de vet vad som förväntas av dem. Jag tycker vi ser glada och pigga ut för tillfället trots att träningsperioden är tung och seg. Vi har haft bra och variationsrika pass där man ser att spelarna går framåt främst tekniskt. Vi har hittat positionerna bättre i hela laget. Samarbetet fungerar bättre i länkarna mellan center och backspelare. Tycker vi har höjt vår lägstanivå och det är lägstanivån man alltid försöker höja så mycket som möjligt.

Grundackorden när man talar med Peter Björkstrand, såväl för sex år sedan när han påbörjade sitt förvärv som nu är kontinuitet och trygghet. Det finns säkert enskilda faktorer som är viktiga, kanske avgörande, som träningsupplägg, skadeläge och truppsammansättning men Peter betonar och understryker helheten:
- Det är många ingredienser som ska finnas med för att ett lag ska bli stabilt och homogent. Vi ska nöta, nöta och nöta på träningarna för att spelarna ska bli trygga i det de gör men man måste också lägga in andra moment - bara att ha en femkamp ihop kan vara väldigt viktigt. För att vi ska hitta harmonin och lagmoralen måste alla lära känna varandra. Det ska fungera vid sidan om också. Vi måste vara ödmjuka i framgång och jobba vidare i motgång - och aldrig vika ner oss. Det är därför kontinuitet är så viktigt. Har du en trupp på tio spelare så vill man att alla dom tio ska kunna vara med och träna, spela och lattja tillsammans. Att kunna jobba med dom - både individuellt och lagmässigt – och ge dem samma förutsättningar att lyckas.

Allt fokus på SM i oktober nu förstås men försäsongen är lång och mycket vatten ska rinna under bron innan dess. Hur ser upplägget ut.

- Vår plan rymmer en periodisering för att komma så väl preparerade som möjligt till SM. Vi kör mycket tung grundträning nu för att bygga upp kropparna. Fram emot augusti är det dags att gå över i nästa fas som är explosivitetsträning. Då har vi också vår ”Pre Season Sportcamp” som blir en kick off-vecka inför hösten med mycket träning och teambuilding. När vi sedan närmar oss SM går vi över i snabbhetsövningar för att få upp speeden i kropparna. I alla perioder har vi med variation som ett nyckelord. Vi kör med individuell styrketräning, medicinboll, spänst, koordination, goalballträning, lagdelsträning och individuell goalballträning. Dessutom finns löpning/kondition med som en röd tråd hela vägen. Det mesta har fallit på plats nu när upplägget är välkänt för spelarna och deras kroppar svarar på träningen. Dessutom ska vi få till lite matchspel före avresan till Halmstad. Vi har krokar ute i Finland, Danmark och Tyskland och det kommer att få en lösning direkt efter att vi vet vilka förutsättningar som gäller efter Paralympics-kvalet senare under sommaren.

Samtalet drar sig mot sitt slut. Peter Björkstrand har låtit fylld med tillförsikt inför en höstsäsong som har alla förutsättningar att bli minst lika bra som fjolårets. Fast hela tiden är den ju där, underförstådd - pressen. På honom, på laget. Förväntningarna. På en bra höst, på att lyckas, på att vinna.
- Mighty Ducks är en storklubb och är man involverad i en sådan får man lära sig att hantera pressen. Vårt mål ska alltid vara guld. Det är det vi jobbar för varje träning, varje minut. Vi kommer att förlora matcher i framtiden också. Så är det men vi ska alltid gå vidare, se möjligheterna och vi har stora möjligheter att få till en framgångsrik höstsäsong både i Sverige och ute i Europa i år igen. Det är jag fullkomligt övertygad om. Nu ska vi grunda väl och när vi fått allting på plats så släpper det och då kommer allt, det är jag fullkomligt övertygad om. Jag är optimist - jag brukar vara det!

Sidans topp

07.05.03

Lägeskoll med Mighty Ducks-tränaren...

Lysande resultat på planen, lite svajigare utanför. Så beskriver Malmö-tränaren sin upplevelse av de två senaste månaderna. Han slår också fast att den nya spelmodellen ska fortsätta utvecklas samt berättar om damlagets målsättning i årets Malmö lady InterCup.

Årets fyra första månader är avverkade och Peter Björkstrand tar emot för en pratstund mitt i förberedelserna inför Malmö Lady InterCup. Det är en är en positiv och avslappnad Malmö-tränare som lutar sig tillbaka och tillåter sig att lägga fötterna på det välstädade skrivbordet. För det har ju varit två resultatmässigt framgångsrika månader som flutit fram sedan senaste lägeskollen. Det har varit seger i Finska Mästerskapsserien. Det har varit toppmatcher och målfyrverkerier. Det har varit en viktoria mot de regerande Olympiska Mästarna från Danmark i deras EM-genrep.

- I Finland var det inget snack, vi skulle åka dit och knyta ihop säcken och vi gjorde det på ett strålande sätt. Vi var inte i något toppslag men vi gjorde ett hedervärt jobb och de finska lagen var helt enkelt för svaga för att röra oss. Mot Danmark gör vi två riktigt bra elitmatcher även om de individuella prestationerna svajade lite. Mycket har varit bra, en del måste vi fortsätta jobba med, men det vore snålt om man inte vore nöjd med de två senaste månaderna på planen.

Mighty Ducks har efter en krampaktig Malmö Open-tävling mer och mer börjat likna sitt forna jag; jämna prestationer, god målproduktion, grunden i det solida försvarsspelet. Sakta allt stabilare insatser, sakta allt bättre spel.

- Utan att vi nått några himmelska höjder i vårt spel så har vi tagit tag i matcherna och visat upp en bättre attityd och ett gedignare försvarsspel. Det är grunden för alla framgångsrika lag, så vi är förstås på rätt väg. En hel del spelare har höjt sin lägstanivå och kollektivet blivit lite klokare från träning till träning. Försvarsspelet har varit i fokus sedan Malmö Open och vi har jobbat intensivt med zon-spel, förflyttningar och individuella anpassningar av både teknik och position. Jag tycker att man kan se i matcherna att träning ger färdighet. Främst mot Danmark neutraliserade vi deras storskyttar på ett utomordentligt sätt.

Framgångarna i Finland fick alltså en formidabel fortsättning med den starka och imponerande 7-6 totalvinsten över Danmarks herrlandslag i de två elitmatcherna. Var Mighty Ducks så bra eller tog Danmark det lugnt i EM-genrepet?
- Danmark var inte dåliga, tvärtom, men vi tvingade fram individuella misstag av dem genom vårt gedigna, rörliga, temporika och kreativa anfallsspel. När vi ser tillbaka på matcherna kan vi göra det med glädje och det som kanske gläder mig mest var naturligtvis Florim Seremetis insats.

Just det; Florim Seremeti kräver naturligtvis ett eget kapitel i denna summering. Comebacken och insatsen mot ett av världens bästa herrlandslag gav eko inte bara i Malmö och nu hoppas både supportrar och Malmö-tränaren på mer.

- Florim var, med tanke på att han haft ett längre uppehåll och var matchotränad, fantastisk. Hans rörlighet, kreativitet och tempoväxlingar står i en klass för sig själv i Sverige. Får vi tid att utveckla honom och bygga på med lite muskler så blir han definitivt en av Sveriges bästa spelare inom en inte för avlägsen tid. Han har alla verktyg en bra spelare behöver.

När vi nu ändå pratar spel och prestationer så har Mighty Ducks under de senaste månaderna också sjösatt ett nytt spelsystem. Ett system som ska ge skyttarna än mer tid och utrymme. Tränare brukar säga att sifferuppställningar på papper är en sak, hur det funkar på plan en annan och att skillnaderna mellan olika modeller inte behöver vara så stora. Men ett byte från den traditionellt tight framflyttade uppställningen till en ny lite lägre styrorganisation måste väl ändå vara ett ganska stort steg? - Det är ett stort steg men samtidigt ska väl bra och skickliga goalballspelare kunna vara så pass flexibla att de klarar det. Vi började jobba med det här på träning för en knapp månad sedan. Vi ville ge idén en bra chans och vi gör det av olika skäl. Framför allt för att vi vill lösgöra tid och utrymme åt våra skyttar samtidigt som vi får en annan typ av defensivspel som motståndarna inte är vana vid. Men också för att bli lite mer oförutsägbara och flexibla i vårt spel och kunna växla lite under matcherna. Vår filosofi är fortfarande att spela ett stabilt och gediget kollektivt spel, med gemensamt ansvar både i försvars- och anfallsspel.

Serieavslutningen i Finland var första matchanhalt för det nya spelsystemet och organisationen testades även mot Danmark. Försöken gav i ärlighetens namn både ris och ros men Malmö-tränaren känner sig fortsatt sugen till utvecklingen av ”det nya”.

- En hel del saker var bra och såg riktigt spännande ut. Vi fick ett snabbare och rörligare spel med mer aktiva och ansvarstagande spelare. Anfallsspelet blev också mer varierande och vinkelspelet klart mer intensifierat. Sedan fanns det såklart lite barnsjukdomar också både framåt och bakåt, konstigt vore det väl annars med tanke på att vi inte tränat på detta under så lång tid. Man ska ha klart för sig att om man bestämmer sig för att testa och satsa på en ny spelorganisation måste man ge det chansen under en längre period. Det kan fungera jättebra inledningsvis och sedan sämre - eller tvärtom, så det gäller att vara envis. Därför är grunden fortfarande vår traditionella uppställning, men skulle det nya systemet se riktigt bra ut efter en tids träning och matchande och dessutom passa spelarmaterialet, så. why not?

Hur ser då den nya spelorganisationen ut rent praktiskt/bildligt?
- Det går vi inte in på, det vore att bjuda motståndarna på för mycket... Ännu hemligstämplade uppgifter...?
- Precis.

OK. Peter förblir än så länge på säkerligen goda grunder förtegen om närmare hur han tänker sig organisera sitt ”nya” Mighty Ducks. Resultatsuccé på planen men parallellt lite mer kräftgång och turbulens utanför. Obalanserade uttalanden, uttryckt tvivel och disharmoni med olika träningsmoment med mera. Hur ser man på det som tränare?

– Vi hade en period i mitten av April där en del spelare valde att inte underordnade sig kollektivet och de regler vi gemensamt satt upp, utan istället valde att körde sitt eget race och göra det man tycker är roligt. Detta inträffade vid någon träning när jag som tränare inte kunde delta och hade delegerat ledarskapet. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att sådant här inträffar bland proffsiga spelare. Vi har ett klart upplägg och en träningsperiodisering av passen som ska följas oavsett om man som spelare gillar det eller ej. Det finns inga genvägar till framgångar, ibland måste man bita ihop och gilla läget. Men vi har nu haft ett kollektivt samtal om här och tydliggjort vilka krav som ställs på respektive spelare om man ska representera vår klubb. Så nu är saken utagerad och alla kör på och är goa och glada.

Sammansvetsningen av laget och gänget, teambuildingen - hur jobbar ni med den?
- Egentligen är tiden innan, under och efter varje träningspass en god teambuildning. Alla får ta ansvar för gruppens välbefinnande och utvecklande. Sedan styr vi också upp passen med lite olika externa aktiviteter för att blanda upp träningen och för att spelarna ska lära sig att samarbeta, lita på och hjälpa varandra

Under våren har Mighty Ducks-truppen som externa aktiviteter testat på brottning, judo och inte minst alternativ målvaktsträning under ledning av MFF:s målvaktstränare Freddie Roth. Hur gick tankegångarna runt detta och hur lyder utvärderingen?

- I vårt träningsupplägg lägger vi in externa aktiviteter dels som en teambuildningsövning men också som en sorts alternativ träningsmetod. Tanken är att vi alltid ska dra nytta av aktiviteten i vårt goalballutövande. I brottning och judo handlar det mycket om god koordination, smidighet och kunskap om olika falltekniker. I målvaktsträningen med Freddie fick spelarna ta del av en hel del nya övningar som ska befrämja explosivitet, rörelse och tyngdpunktsförflyttningar. Samtliga aktiviteter har varit mycket lyckade ur både en sportslig, personlig samt teambuildningssynpunkt. Vi jobbar vidare med att finna nya aktiviteter och för att utöka samarbetet med Freddie Roth.

Lägessummeringen kräver naturligtvis också en traditionell lägesinventering av truppen.

Hur ser det egentligen ut?

- Det ser rätt så bra ut för tillfället, vi har – peppar peppar – haft en rätt lugn vår på skadefronten. Det vi brottas med nu är mer träningsfrånvaro p.g.a. jobb eller personliga skäl. Men det är den bistra verkligheten vi lever i som ”idrottsamatörer”, så det är bara att göra det bästa av situationen. På pluskontot finns att många spelare klivit vidare ytterligare ett steg i sin utveckling. Peter Fork ser intressant ur med sin lite okonventionella spelstil. Han kommer mer och mer in i vårt sätt att tänka goalball och blir en nyckelspelare till hösten. Lena har också gått framåt i sin spelutveckling, fast i hennes fall handlar det mer om att stänga av tankeverksamheten och bara låta det flyta. Micke, Jimmy, Steve och Per tuggar vidare med sina teknikförbättringar av det offensiva spelet. Jag ser en fortsatt stor utvecklingspotential i vårt lag. Sen har vi ju Florim och Henrik som båda gjort starka comeback under våren och som höjt intensiteten och farten på träningarna.

Och så har Mighty Ducks tre EM-resenärer anlänt hemstaden efter ett något märkligt Europa Mästerskap. Sveriges herrar - med Fatmir och Henrik i laget - stannande på en sjätteplats medan de finska damerna med Päivi Tolppanen i täten gick segrade ur det turkiska äventyret!!! Malmötränaren följde spänt spelen hemifrån och ger här sin syn på sina landslagsstjärnor.

- Först och främst så ska vi gratulera Finland till segern. Det känns jättekul att de vann även för vår räkning eftersom vi har ett tätt samarbete med finsk goalball. Vi vet att Päivi har en enorm kapacitet när det stämmer för henne och vi har jobbat med hennes individuella tänk under en period och det har visat på en enorm utveckling. Päivi har både före och efter EM poängterat hur betydelsefullt samarbetet med Malmö är och har varit för hennes utveckling spelmässigt såväl men taktiskt. Vi har nu en Europamästare i laget – det tycker jag Mighty Ducks ska vara stolta över. Vad det gäller Fatmir så vet jag att han hade större förhoppningar både på sig själv och på den sjätteplats det nu landade på men så är ju sporten. Det är alltid svårt att skapa sig en uppfattning när man ej varit på plats själv men via samtal med spelarna och de aktuella förbundskaptenerna så försöker jag bilda mig en så god och realistisk bild som möjligt av våra spelares prestationer och upplevelsers av årets Europamästerskap.

Som tidigare nämnts så befinner sig Malmö-tränaren mitt uppe i förberedelserna inför årets Malmö Lady InterCup. Klart är att Mighty Ducks i år kommer ställa upp med ett eget lag i tävlingen, ett lag som når upp till de högt satta kvalitetskraven.

- Senast vi deltog med ett eget damlag i ”LadyCup” var 2003 och då plumpade vi rejält. Då beslutade vi oss för att inte delta mer i tävlingen om vi inte kunde garantera en god kvalité och prestationsnivå av vårt lag. Nu har vi dock tillgång till ett riktigt starkt damlag med nästintill bara landslagsspelare. Då vore det ju förmätet av oss att inte ge tjejerna chansen i vår egen tävling nu när kvalitén finnas.

Hur ser då den starka Malmö-truppen till Lady Inter Cup ut?

- Det får du inte svar på nu. Mycket kan hända ännu så vi väntar med att offentliggöra vår trupp. Det jag kan säga är att vi får ihop ett lag som stått sig väl i EM.

Peter Björkstrand har under hela försäsongen till ”Lady Cup” principfast avböjt att offentligt lufta sina tankar kring Malmötruppens utseende och han snubblar alltså inte på mållinjen i den här intervjun heller...